Uj vad långt det blev, förlåt!
Vet inte om jag är rätt person att svara eftersom jag själv håller på att byta bana, men ger min inblick i det.
Jag tyckte utbildningen var rolig, vi läser ju mycket kemi och molkylär cellbiologi och det tycker jag är intressant. Sen kommer kroppen och allt om hur den funkar också jättekul. Lite mindre roligt med galenik (hur man tillverkar läkemedel) och samhällesfarmaci var väldigt torrt, men det är små korta kurser.
Svårt, det är så individuellt vad man upplever som svårt. Jag tyckte målen med kurserna var tydliga, oftast bra föreläsningar och relevanta labbar. Böckerna var bara på engelska och det kan såklart bli tufft för en del. Jag fick skriva om en del tentor, i första hand för att jag prioriterat annat än att plugga just då. Om man bara börjar plugga till en tenta i tid, och kollar på gamla tentor vilken nivå man ska lägga sig på så brukar det inte vara svårt. Kan ta ett tag innan man kommer in i det, men svårt blir det bara om man har extremt höga krav på sig själv.
Jag fick mitt första jobb i England, skittufft. Tog ett år innan kände jag att jag klarade det och tyckte sen jättemycket om mitt jobb. Efter två år flyttade jag hem, hästar, pojkvän osv, inte ett lätt beslut. Att jobba på apotek i Sverige tycker inte jag är lika kul som i England. Man har mindre ansvar och mindre kontakt med vårdcentraler och sjukhus. Det är fortfarande roligt att möta människor och prata läkemedel, men jag känner att jag vill göra mer.
Jag har kompisar som jobbar på läkemedelsföretag och forskar, eller inom landstinget och går igenom medicinlistor. Nån jobbar inom myndighet med att inspektera apotek. Flera är chefer på sina apotek, och många jobbar faktiskt i Norge. De trivs jättebra med sina jobb!
Men jag vill inte forska, jag vill inte vara chef och jag vill jobba med människor inte papper, helst i Sverige. Då tycker jag att det finns dåligt med karriärsvägar i Sverige, för att "bara" expediera recept på apotek vill jag inte göra hela livet. I England finns mängder med vidareutbildningar och sätt att arbeta kliniskt med patienter, men inte i Sverige. Så jag valde att börja plugga till läkare fyra år efter min apotekarexamen, nu är jag färdig efter jul och vet fortfarande inte riktigt om jag valt rätt.
Känslan jag hade i Plymouth där varje dag var en glädje på jobbet och jag trivdes fantastiskt bra är svårslagen. Trots att jag nu har hus, man, barn och häst och egentligen allt jag kan önska mig. Jag saknar fortfarande någonting och jag tror inte det är fyren...
