Varför är jag så asocial?

[Raderad medlem 6459]

@Efwa Fast att vara introvert är väl inte att vara totalt ointresserad av andra människor och deras liv? De introverta jag känner är väldigt intresserade av andra människor men har bara en lägre nivå för hur mycket socialt umgänge de klarar av innan de blir trötta och de kanske inte söker socialt umgänge lika mycket som jag gör (extrovert). Jag har aldrig tolkat det som ointresse för andra människor, bara som att de har lite lägre "konditionsnivå" vad det gäller socialt häng liksom och behöver ladda batterierna mellan varven.

 

[Breaktown]

Det här var mig ett smått lustig tråd. Flertalet (vad jag tar för givet är) frivilliga medlemmar på ett diskussionsforum berättar om hur fruktansvärt det är att behöva prata och diskutera med andra och hur ointresserade de är av andra människors liv. Att hänga på ett nätforum för skojs skulle måste ju vara den ultimata formen av "meningslöst umgänge".

 

[mandalaki]

Det här var mig ett smått lustig tråd. Flertalet (vad jag tar för givet är) frivilliga medlemmar på ett diskussionsforum berättar om hur fruktansvärt det är att behöva prata och diskutera med andra och hur ointresserade de är av andra människors liv. Att hänga på ett nätforum för skojs skulle måste ju vara den ultimata formen av "meningslöst umgänge".

Den tanken slog mig också

 

[Efwa]

@Efwa Fast att vara introvert är väl inte att vara totalt ointresserad av andra människor och deras liv? De introverta jag känner är väldigt intresserade av andra människor men har bara en lägre nivå för hur mycket socialt umgänge de klarar av innan de blir trötta och de kanske inte söker socialt umgänge lika mycket som jag gör (extrovert). Jag har aldrig tolkat det som ointresse för andra människor, bara som att de har lite lägre "konditionsnivå" vad det gäller socialt häng liksom och behöver ladda batterierna mellan varven.

Det finns nog grader av det hela.

Men, kanske beror det också på att jag inte på något sätt kan tycka att triviala saker är något som är intressant och att det nog ökat i.o.m FB.

Kanske är det bara det att jag blir irriterad (läs ointresserad) på att folk sällan har något att berätta annat än ingenting. Att även göra det som om det vore något man ska skriva upp och utrycka sig Ohhh, Ahhh för att de ska bli nöjda.

Är det bara att man kanske känner att folk mindre pratar om viktiga saker och flyr konflikter och bara berättar vad de ätit under dagen som om det är viktigt att veta?

Kanske är det där felet ligger?

 

[Raderad medlem 6459]

Men, kanske beror det också på att jag inte på något sätt kan tycka att triviala saker är något som är intressant och att det nog ökat i.o.m FB.

Men livet är väl fullt av triviala saker? Alla har väl sånt i sina liv? Hur klarar man sig ens socialt om man blir dödligt uttråkad av allt som inte är viktigt och djupt?

 

[Efwa]

Det här var mig ett smått lustig tråd. Flertalet (vad jag tar för givet är) frivilliga medlemmar på ett diskussionsforum berättar om hur fruktansvärt det är att behöva prata och diskutera med andra och hur ointresserade de är av andra människors liv. Att hänga på ett nätforum för skojs skulle måste ju vara den ultimata formen av "meningslöst umgänge".

Ointressant är att veta eller behöva berätta vad jag gjort i veckan. Vaccinerat hästen, skott hästen och handlat på IKEA. Är det ens intressant att veta?

Det är ju också den sociala biten att behöva vara där och då som är jobbig. Det kan man slippa på ett forum. Vill jag inte så skiter jag i det.

 

[Efwa]

Men livet är väl fullt av triviala saker? Alla har väl sånt i sina liv? Hur klarar man sig ens socialt om man blir dödligt uttråkad av allt som inte är viktigt och djupt?

Nej, att vara trivial eller skittråkig och bara sitta hemma är det jag lever för. Det är där jag hämtar energi. Jag är hellre hemma än på middag någonstans.
Mitt hem är min borg. Jag är urtråkig, verkligen. Mitt liv är bara fullt med triviala saker. I love it.

Inte heller söker jag en karriär eller avancemang inom företaget. Det har skött sig själv och jag är gärna kvar där jag är.
Jag reser inte utomlands, åker inte gärna bort men tar gärna mot besök.

Det är att höra någon berätta om hur deras trivialiteter är som är tråkigt. Jag kan inte heller se att någon är intresserad av att höra att jag idag fodrat hästarna och vilka tider det var.
D.v.s jag besparar andra samma saker som jag inte vill höra.

 

[JosefineLi]

Avd för Planlöst gnäll. Blir bara mer och mer asocial med tiden. Helt oförmögen att ens låtsas vara intresserad av andra människors vardagsgöromål. Jag har inga problem att sätta mig in i andras känslor och reaktioner men om det inte innehåller någon slags "poäng" känns det som om jag ska kollapsa av uttråkning. Har inga sådana problem i jobbsituationer, utan i privata sociala sammanhang. Vet inte ens om det är ett problem egentligen?

Jag är likadan. Är bra på att föra mig i sociala sammanhang, men blir också uttråkad av småprat. Min sambo är helt tvärtom, vill gärna prata om vad som hänt på jobbet osv. Jag är totalt ointresserad så länge det inte hänt något speciellt. Min mamma som också är extrovert kan bli galen av att jag aldrig ringer och småpratar, men jag ringer om det är något viktigt. Ibland går det några veckor mellan gångerna, ibland ringer jag flera dagar i rad. Tycker småprat på jobbet med kollegor är tråkigt, pratar hellre jobbgrejer.

Jag tror inte att det är helt ovanligt att tycka att småprat är tråkigt.

 

[lislolaslo]

Åh va härligt! Jag är inte ensam! Känner igen mig i allt du skriver!
Jag har suttit och klurat lite på det hela och är rätt säker på att jag är introvert. Men sedan så kan det också vara så att man har lite högre IQ än medel eller att man är högkänslig... hum...

Några lästips:
http://hspforeningen.se/om-hogkanslighet/
http://www.ihm.se/blogg/henrik-mart...skor-blir-deprimerade-och-vad-du-kan-gora-det

 

[mandalaki]

Åh va härligt! Jag är inte ensam! Känner igen mig i allt du skriver!
Jag har suttit och klurat lite på det hela och är rätt säker på att jag är introvert. Men sedan så kan det också vara så att man har lite högre IQ än medel eller att man är högkänslig... hum...

Några lästips:
http://hspforeningen.se/om-hogkanslighet/
http://www.ihm.se/blogg/henrik-mart...skor-blir-deprimerade-och-vad-du-kan-gora-det

Nåja, anser man att ens oförmåga att vardagsprata beror på att man har högre IQ än de man pratar med så kan vi ju börja snacka "nedlåtande" på allvar

Det där med hsp verkar vara det nya psykopat. Dvs, populärt hållna personlighetsbeskrivningar som folk älskar att klistra. I fallet psykopat på andra, i fallet hsp på sig själva.

Ett av de muntraste inlägg jag sett på Buke var när en av forumets större bufflar skrev att hen var hsp.

 

[svea]

Jag tycker att det är rätt skönt att folk skriver om såna här grejer på Buke. Det får mig att känna mig lite mindre konstig. Jag har aldrig förstått varför folk ägnar sig åt att:
a) Gå på konserter eller festivaler med tusentals andra människor.
b) "Gå ut" (på ett bullrigt dyrt ställe med för hög musik och människor man inte känner och där ingen dansar på dansgolvet, och tvingas vara kvar till tre på morgonen i väntan på att något (VAD?????) ska hända.
c) Gå två eller fler tjejer på toa och prata uuuuuuuut.
d) Föra konversationer i stil med "Du vet Nisses mosters kusin, han som är gift med Toras halvsyrras faster...
e) Sträva efter att smälta in.

 

[skiesabove]

Att hänga på ett nätforum för skojs skulle måste ju vara den ultimata formen av "meningslöst umgänge".

Exakt! Ingen behöver se ens miner och det går bra att stänga av när man vill . Absolut den ultimata formen av meningslöst umgänge!

 

[mandalaki]

Jag tycker att det är rätt skönt att folk skriver om såna här grejer på Buke. Det får mig att känna mig lite mindre konstig. Jag har aldrig förstått varför folk ägnar sig åt att:
a) Gå på konserter eller festivaler med tusentals andra människor.
b) "Gå ut" (på ett bullrigt dyrt ställe med för hög musik och människor man inte känner och där ingen dansar på dansgolvet, och tvingas vara kvar till tre på morgonen i väntan på att något (VAD?????) ska hända.
c) Gå två eller fler tjejer på toa och prata uuuuuuuut.
d) Föra konversationer i stil med "Du vet Nisses mosters kusin, han som är gift med Toras halvsyrras faster...
e) Sträva efter att smälta in.

Måste du förstå allt? Ofta räcker det ju att tänka att folk är olika.

 

[Breaktown]

Exakt! Ingen behöver se ens miner och det går bra att stänga av när man vill . Absolut den ultimata formen av meningslöst umgänge!

Jo, fast enligt mig en ganska läskig utveckling om folk bara kan tänka sig att umgås helt på sina egna villkor. Generellt då. Och jag tror definitivt det blir vanligare och vanligare med sociala mediers framfart.

 

[skiesabove]

Jo, fast enligt mig en ganska läskig utveckling om folk bara kan tänka sig att umgås helt på sina egna villkor. Generellt då. Och jag tror definitivt det blir vanligare och vanligare med sociala mediers framfart.

Det är sant, ju mer van jag blir med den här typen av valfritt umgänge, ju svårare har jag för att fejka mig igenom det påtvingade... bortskämd?

 

[Breaktown]

Det är sant, ju mer van jag blir med den här typen av valfritt umgänge, ju svårare har jag för att fejka mig igenom det påtvingade... bortskämd?

Bortskämd vet jag inte. Men jag tror definitivt att sociala egenskaper så som att kunna småprata med vem som helst, "mingla" och knyta kontakter är sådant som man måste öva på, även om vissa självklart har lättare för det än andra. För många är detta "övande" inget man ens märker eftersom det är något man alltid gjort, för andra är det knepigare.

Sådana färdigheter har man nytta av på många sätt i livet. Och ju fler timmar man enbart sitter och pratar bakom en skärm desto lättare är det fastma, om man drar det till sin spets.

 

[Borttaget konto]

@ylvali2 Det kan inte vara en begynnande depression med tanke på att ointresset eskalerar?

Annars är jag inne på samma spår som andra, introvert personlighet kanske i kombination med att du har ett såpass socialt jobb att du på din fritid helt enkelt inte vill ägna tiden åt att umgås?

 

[Tass]

Jo, fast enligt mig en ganska läskig utveckling om folk bara kan tänka sig att umgås helt på sina egna villkor. Generellt då. Och jag tror definitivt det blir vanligare och vanligare med sociala mediers framfart.

Jag håller med!
Förr var man tvungen att umgås med dom som fanns omkring en. För inte så länge sen fanns inte ens telefon. Ibland innebar det att man var tvungen att lära känna folk som inte var särskilt lika en själv.
Nu kan man sitta i ett rum med tio andra, och välja bort allihop, samtidigt som väljer någon lååångt lååångt borta som man pratar med på nätet.
Världen är ditt ostron, typ...

 

[Tass]

F ö så tycker jag att en del personer är underbara att umgås med, oavsett vad de pratar om, för att deras sätt att berätta och prata och tänka är så intressant och underhållande. Det spelar ingen roll om det de pratar om är trivialt. Sen finns det andra som fullständigt kan förstöra en god historia för att dom helt enkelt inte är berättare. Så själva ämnet är inte så viktigt.

 

[monster1]

Bortskämd vet jag inte. Men jag tror definitivt att sociala egenskaper så som att kunna småprata med vem som helst, "mingla" och knyta kontakter är sådant som man måste öva på, även om vissa självklart har lättare för det än andra. För många är detta "övande" inget man ens märker eftersom det är något man alltid gjort, för andra är det knepigare.

Sådana färdigheter har man nytta av på många sätt i livet. Och ju fler timmar man enbart sitter och pratar bakom en skärm desto lättare är det fastma, om man drar det till sin spets.

Fast om man som du och jag jobbar med samhällsfrågor så är det ganska lätt att prata med andra. Andra människor är ju intressanta oavsett vad de gör eftersom de är en källa till information om hur "människor beter sig och upplever saker". Så har man ju alltid lätt att hitta ett ämne att prata om eftersom det man gör på något sätt berör alla. Om man däremot har ett väldigt nischat arbete som ingen annan begriper och har intressen som kanske inte är allmängiltiga så kan det ju vara svårare. Då är man dömd att tala om vädret, det förestående valet eller kanske priset på jordgubbar. Hamnar man dessutom i sällskap som bara pratar om människor de känner (vars frus släktings bror gjort något helt ointressant) eller tillexempel enbart pratar om t ex träning (som uppenbarligen inte är ett av mina intressen) så är det svårare att vara "socialt kompetent".