Vett och etikett i sociala medier

Nej, jag har aldrig sagt att du yrkar på censurering. Jag tycker absolut att man kan och ska problematisera beteenden som kan vara destruktiva och sjukdomsvinst är som sagt ett välkänt fenomen. Men för mig som inte sett en särskilt romantiserad sida av det så upplever jag det aningens obehagligt när vi börjar prata om att prata öppet om psykisk ohälsa och diskussionen snabbt glider in på sjukdomsvinst. Jag anser att problemet med att personer inte pratar om psykisk ohälsa, vilket till viss del är orsaken till att tre personer om dagen tar sitt liv i detta avlånga land, är ett betydligt större problem än att vissa utnyttjar sjukdomsvinster. Personligen har jag inte stött på en enda person som skapat sig sin identitet och ett namn kring sin psykiska ohälsa, utan bara personer som med nöd och näppe försöker klara livhanken.

Med det sagt så finns det som sagt problem med romantisering och sjukdomsvinst, jag tycker bara att det motsatta problemet med över 1000 självmord varje år är så ofantligt mycket större.

Nej, såklart har du inte sagt att jag yrkar på censurering, du svarade ju egentligen inte ens på mitt inlägg där. Försökte bara förtydliga min ståndpunkt :) Och visst, det ligger absolut något i att det blir problematiskt och dömande åt andra hållet när man tidigt in börjar tala om sjukdomsvinst. Men jag är nog absolut lite hemmablind gällande den biten, just eftersom att jag snarare kommer från en bakgrund där man ibland romantiserar. Det är egentligen främmande för mig att inte tala om psykisk ohälsa, och det är väl därför jag sett en baksida också. Men för någon som överlag vistas i sociala sammanhang där man inte talar om det, så förstår jag att det låter hemskt när någon som jag påtalar en destruktiv sida av myntet. Så det är ju lite dubbelt, jag tror många gånger att de personerna som skulle behöva öppenheten saknar den i sin omgivning, medans jag tror att det är en större chans att de som det är negativt för ofta söker sig till liknande miljöer.
 
Nej, jag har aldrig sagt att du yrkar på censurering. Jag tycker absolut att man kan och ska problematisera beteenden som kan vara destruktiva och sjukdomsvinst är som sagt ett välkänt fenomen. Men för mig som inte sett en särskilt romantiserad sida av det så upplever jag det aningens obehagligt när vi börjar prata om att prata öppet om psykisk ohälsa och diskussionen snabbt glider in på sjukdomsvinst. Jag anser att problemet med att personer inte pratar om psykisk ohälsa, vilket till viss del är orsaken till att tre personer om dagen tar sitt liv i detta avlånga land, är ett betydligt större problem än att vissa utnyttjar sjukdomsvinster. Personligen har jag inte stött på en enda person som skapat sig sin identitet och ett namn kring sin psykiska ohälsa, utan bara personer som med nöd och näppe försöker klara livhanken.

Med det sagt så finns det som sagt problem med romantisering och sjukdomsvinst, jag tycker bara att det motsatta problemet med över 1000 självmord varje år är så ofantligt mycket större.

Varför skulle det du nämner behöva vara motsatsförhållanden? Jag tror inte sociala medier är väldigt hjälpsamma för en person att klara sig igenom sina problem med psykisk ohälsa faktiskt. Eller, till en viss gräns ja, men sen nej. Dvs, det finns ett värde i att förstå att man inte är ensam, att många har liknande problem och många även klarat sig igenom det. Men i övrig tror jag SM skapar en massa skit och förvärrar problem också.
 
Nej, såklart har du inte sagt att jag yrkar på censurering, du svarade ju egentligen inte ens på mitt inlägg där. Försökte bara förtydliga min ståndpunkt :) Och visst, det ligger absolut något i att det blir problematiskt och dömande åt andra hållet när man tidigt in börjar tala om sjukdomsvinst. Men jag är nog absolut lite hemmablind gällande den biten, just eftersom att jag snarare kommer från en bakgrund där man ibland romantiserar. Det är egentligen främmande för mig att inte tala om psykisk ohälsa, och det är väl därför jag sett en baksida också. Men för någon som överlag vistas i sociala sammanhang där man inte talar om det, så förstår jag att det låter hemskt när någon som jag påtalar en destruktiv sida av myntet. Så det är ju lite dubbelt, jag tror många gånger att de personerna som skulle behöva öppenheten saknar den i sin omgivning, medans jag tror att det är en större chans att de som det är negativt för ofta söker sig till liknande miljöer.

Så är det nog definitivt. Jag har aldrig befunnit mig på den sidan där det romantiseras, utan tvärtom har jag alltid varit ensam i både min familj och i min umgängeskrets med den här typen av erfarenhet av psykisk ohälsa och psykisk sjukdom. Så då blir det såklart oförståeligt för mig att sjukdomsvinst dyker upp tidigt i en diskussion. Som du säger, olika erfarenheter ger ju olika ingångslägen i en diskussion.
 
Varför skulle det du nämner behöva vara motsatsförhållanden? Jag tror inte sociala medier är väldigt hjälpsamma för en person att klara sig igenom sina problem med psykisk ohälsa faktiskt. Eller, till en viss gräns ja, men sen nej. Dvs, det finns ett värde i att förstå att man inte är ensam, att många har liknande problem och många även klarat sig igenom det. Men i övrig tror jag SM skapar en massa skit och förvärrar problem också.

Aldrig sagt att de är motsatsförhållanden, utan ifrågasatte relevansen och påtalade risken med att ta upp sjukdomsvinst så tidigt i denna diskussion.

Har du själv varit suicidal någon gång?
 
Aldrig sagt att de är motsatsförhållanden, utan ifrågasatte relevansen och påtalade risken med att ta upp sjukdomsvinst så tidigt i denna diskussion.

Har du själv varit suicidal någon gång?

Lät som du beskrev situationen som den ena vs den andra, därav min kommentar.

Angående din fråga, tycker du verkligen det är relevant att vi ska diskutera min personliga historik gällande dessa saker här nu?
 
Lät som du beskrev situationen som den ena vs den andra, därav min kommentar.

Angående din fråga, tycker du verkligen det är relevant att vi ska diskutera min personliga historik gällande dessa saker här nu?

Vi behöver inte diskutera någonting alls, ja eller nej hade räckt. Eller inget svar alls om du inte vill svara. Överlag så anser jag det intressant att veta om ifall en person har personliga erfarenheter eller inte när man diskuterar en sak, ja.
 
Jag bad ju om ursäkt...
Dessutom missade du det andra jag skrev.
Jag vet inte vad jag ska svara på det andra. Vad som hjälper mig, är inte på något vis min fråga här.

Vad som bekymrar mig när det gäller att skriva mycket om den egna psykiska ohälsan på nätet har jag ju redan skrivit. Jag tror att det riskerar att befästa identiteten som sjuk och därmed sjukdomen hos den som skriver.
 
Vi behöver inte diskutera någonting alls, ja eller nej hade räckt. Eller inget svar alls om du inte vill svara. Överlag så anser jag det intressant att veta om ifall en person har personliga erfarenheter eller inte när man diskuterar en sak, ja.

Tycker det är konstigt att du vill "kontrollera" mina erfarenheter om detta. Du kan välja att värdera mina åsikter/inlägg eller inte på deras egna meriter. Ser inget behov av att försöka vinna "värde" i dina eller andras ögon på grund av vad jag personligen varit med om.

Om du bara hade velat veta om jag har erfarenheter öht om ämnet alls kunde du ju frågat det, då är svaret ja. För övrigt så diskuterar jag gärna om ämnet även med de som inte har några sådana personliga erfarenheter, utan att be om deras "credentials".
 
Tycker det är konstigt att du vill "kontrollera" mina erfarenheter om detta. Du kan välja att värdera mina åsikter/inlägg eller inte på deras egna meriter. Ser inget behov av att försöka vinna "värde" i dina eller andras ögon på grund av vad jag personligen varit med om.

Om du bara hade velat veta om jag har erfarenheter öht om ämnet alls kunde du ju frågat det, då är svaret ja. För övrigt så diskuterar jag gärna om ämnet även med de som inte har några sådana personliga erfarenheter, utan att be om deras "credentials".

Om det är såhär du ser det så ser jag ingen mening med fortsatt diskussion. Jag har inte pratat om varken kontroll eller att vinna värde, det är det du som gör. Jag har heller aldrig sagt att jag inte diskuterar ämnet med personer utan personliga erfarenheter. Här drog du både snabba och felaktiga slutsatser av min fråga.
 
Om det är såhär du ser det så ser jag ingen mening med fortsatt diskussion. Jag har inte pratat om varken kontroll eller att vinna värde, det är det du som gör. Jag har heller aldrig sagt att jag inte diskuterar ämnet med personer utan personliga erfarenheter. Här drog du både snabba och felaktiga slutsatser av min fråga.

Du vill veta vilka personliga erfarenheter jag har av depression och självmord/självmordstankar. Är det bara en slump att du frågar detta efter att jag uttalar mig i en diskussion kring psykisk ohälsa? Nu börjar du med "jag har aldrig pratat om X" - nej, okej, men JAG har sagt vad JAG tycker. Vitt skilda saker.

Jag har inte dragit en slutsats om dig, sluta låtsas som att jag har gjort det. Jag finner det fortfarande konstigt att du inleder med att fråga mig om personliga erfarenheter istället för att besvara det jag faktiskt skrev om ämnet. Tråden handlar väl inte om mina personliga erfarenheter av psykisk ohälsa, eller hur? Jag tycker själv det skulle vara väldigt snett om jag började prata om dem här - finns ingen poäng i det liksom. Om du inte behöver den informationen för att kunna bedöma det jag skriver i övrigt så bör ju mitt svar vara tillräckligt.
 
Du vill veta vilka personliga erfarenheter jag har av depression och självmord/självmordstankar. Är det bara en slump att du frågar detta efter att jag uttalar mig i en diskussion kring psykisk ohälsa? Nu börjar du med "jag har aldrig pratat om X" - nej, okej, men JAG har sagt vad JAG tycker. Vitt skilda saker.

Jag har inte dragit en slutsats om dig, sluta låtsas som att jag har gjort det. Jag finner det fortfarande konstigt att du inleder med att fråga mig om personliga erfarenheter istället för att besvara det jag faktiskt skrev om ämnet. Tråden handlar väl inte om mina personliga erfarenheter av psykisk ohälsa, eller hur? Jag tycker själv det skulle vara väldigt snett om jag började prata om dem här - finns ingen poäng i det liksom. Om du inte behöver den informationen för att kunna bedöma det jag skriver i övrigt så bör ju mitt svar vara tillräckligt.

Du har tråkig ton så jag slutar prata med dig nu.
 
Oftast, om jag får gissa, så handlar det nog inte ens om att folk vill skylta med sin psykiska ohälsa. Det handlar snarare om att synliggöra.
synliggöra till priset av att blotta privata och plågsamma sidor av sitt liv för ett altruistiskt mål som förvånansvärt många drabbade orkar ha och delar?

och får jag fråga vad meningen med att synliggöra är? Vad är det för tabun som måste krossas, vad kring något så ensidigt negativt som psykiska sjukdomar är det som måste ut i ljuset, accepteras och normaliseras? Jag fattar att stigman sällan leder till något bra, och det är jättebra om folk blir bättre på att uppskatta symptom hos sig själva och hos andra så att det leder till hjälp, men det är inte det jag ser. Jag ser cyberkondri och bekräftelsebehov.
 
Nej, jag tycker inte att någon ska censurera sin psykiska ohälsa. Men det tar inte bort det faktum att det kan bli kontraproduktivt och lite problematiskt. På samma vis som det kan lyfta en att vistas i ett nätverk med likasinnade, så kan det också dra ner en.

Jag är verkligen ytterst skeptisk till just Berny, så det är egentligen ett dåligt exempel eftersom att jag på förhand dömer lite extra på grund av gemensamma bekanta från förr i tiden. Men det går liksom inte att bortse ifrån att det finns subkulturer som romantiserar och hyllar psykisk ohälsa. När det blir någon form av ideal så är det av vikt att vara medveten om det, för jag tycker ändå att de estetiska uttrycken som finns måste få göra det. Jag är ju liksom en gammal gothare i själen, och hela konceptet tilltalar mig trots att jag är över 30. Men jag tycker nästan att du låter lite naiv när du inte tycker att tex. Berny romantiserar bilden av psykisk ohälsa, och att du inte riktigt verkar kunna se att det finns ett mellanting mellan att hetsa ätstörda tankar och att dela med sig av sin vardag?

Ja alltså, så är det ju med allt. Vissa saker går "över styr" och vissa saker inte. Vissa personer klarar inte av att hålla en "sund, jämn nivå" (vilket såklart också är okej!) och vissa andra gör det. Det gäller inte bara psykisk ohälsa. Men just psykisk ohälsa verkar vara ett ämne som triggar folk. Inte på så sätt att det triggar andra att "vilja" må dåligt, utan själva ämnet i sig.

Jag har inga direkta åsikter om Berny, längre. Det var längesen jag läste hennes böcker och jag har aldrig följt henne på sociala medier. Om ni dessutom har gemensamma bekanta så har du säkert en helt annan bild av det hela. Nu minns jag inte när hennes första bok kom, men jag läste den när jag var runt 14-15. Känslig ålder att läsa såna böcker. Absolut. Ibland kan jag önska att en kunde sätta en spärr på de lite "grövre/djupare" texterna vissa/jag skriver. Inte för att just mitt innehåll kanske är speciellt triggande. Men över lag så hade det varit bra att barn kanske hade kunnat få en censur. Eller titta på det tillsammans med en förälder eller något.

Men nej, jag tycker fortfarande att det är stor skillnad på att hetsa och pusha till anorexi och att dela med sig av sin vardag. Det är en enormt stor skillnad. Ser du inte skillnaden mellan:

Jag skulle liksom inte pusha för att få folk att börja må dåligt. Jag tror helt ärligt inte att någon vill att andra ska må dåligt. När jag skriver om mitt mående och min vardag så betyder ju inte det att jag vill att andra ska ta efter. Skriver jag om något som jag vet med mig att andra kan bli triggade av så gör jag en varning innan. Men samtidigt så tror jag att det är rätt omöjligt att komma in på mina sociala medier "av en slump" och inte ha en aning om vad det är jag kommer prata om. Det är rätt uppenbart att min röda tråd är psykisk ohälsa och kroppspositivism. Sen har alla ett eget ansvar också. Jag gör det jag kan för att varna om något är extra triggande. Väljer folk ändå att gå in och läsa/lyssna så är det inget jag kan göra något åt. Dom har blivit varnade och vet alltså vad dom ger sig in på.

Det är lite liknande med skräckfilmer. Jag skulle ju inte direkt tvinga en person att titta på en skräckis om jag vet att hen mår dåligt av det. Däremot kan jag berätta om vad filmen handlar om och utifrån det se om personen vill titta eller inte. Då har personen fått en varning och det är upp till hen om hen vill utsätta sig för något som eventuellt kan trigga.
 
För mig känns det extremt främmande med sjukdomsvinst och hela diskussionen känns obekväm. Som fd. sjuk i både utmattning och i svår depression så kan jag för allt i världen inte förstå varför någon skulle vilja ha det så, även om alla sjukdomsvinster i världen skulle välla över än. Depressionen är utan tvekan det värsta jag behövt gå igenom under mitt liv hittills och ofta känns det som en välsignelse att jag ens överlevde. Jag tänker på alla de gånger jag hållit om min exsambo när han kallsvettats och krampat, alla de gånger han inte velat klä av sig för att han har nya skärsår och den gången vi fick brottas på ett blodigt badrumsgolv och ambulansen fick hämta honom. Slutenvården, den tunga medicineringen, all förtvivlan. Jag vet att romantisering av psykisk ohälsa och sjukdomsvinst finns, jag förstår att fenomenet existerar. Glöm bara inte bort att verkligheten ser annorlunda ut för oss andra 95% som skulle kunna offra vad som helst för att få vara friska, och få se våra anhöriga vara detsamma. Och vi kan ha behovet av att prata om det, även i sociala medier. Det är ingen hårfin gräns i mina ögon utan ren överlevnad.

:bow::bow::bow::heart
 
Jag har varit anorektisk sedan innan det var ett begrepp, typ långt innan internet.
Jag sprang o spydde så fort jag åt annat än te o skorpor. Jag raddade upp en arsenal av vitaminer o mineraler när sällskapet åt mat. Innan jag kunde få i mig te o skorpor behövde jag plocka ut alla jod indränkta kompresser jag hade i munnen.
 
Kanske det vore lämpligt att starta en egen tråd för psykisk ohälsa på sociala medier och var gränsen går för att prata om/vara öppen med det och att göra det till en identitet? Verkar finnas rätt mycket att diskutera kring det som kanske inte riktigt hör till trådens ämne helt och hållet.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp