Vi som springer!

[Freddie]

Jag hoppar in lite här i slutet och hoppas få fortsätta med er in i nästa tråd!



Jag är inne på mitt tredje par asics nu, båda de två första har gått sönder i hälkappen. Eller grävt en liten grop i tyger snarare. Efter lite stilstudie på fötterna verkar det som att mina hälar har lite utbuktningar som kan vara boven i det hela. Har en annan löparkompis med spetsiga hälar vars Asics gör samma med och en tredje som inte märker något. Kanske liknandd hälar hos dig?
Mina fötter älskar dock Asics så de får hänga med ändå

Intressant stilstudie ! Inga spetsiga hälar här, men någonting är det säkert. Har haft ett par Gel Glorify och ett par Cumulus och Cumulusskorna är jag väldigt förtjust i bortsett från att de går sönder. Asicsskorna är ju dessutom lite dyrare än många andra skor, så då vill en ju helst att de ska hålla. Jag tror det får bli ett par Adidas Supernova Glide eller Mizuno Wave Rider som får ersätta den här gången. En fördel med att skorna går sönder är iof att en får chansen att köpa nya, fina skor!

 

[Philosophia]

Hur länge använder ni era skor? Jag sätter 100 mil som max (loggar träningen via Funbeat för att hålla koll) och använder aldrig samma skor två dagar i rad, men jag vet att somliga tycker att 50 mil är ett bättre max. Är dock alldeles för snål för att gå efter den rekommendationen . Dessvärre har jag nu vid två tillfällen fått byta Asicsskor efter "bara" 50-60 mil då de gått sönder i hälkappan. Detta har aldrig hänt varken med Adidas eller Nikeskor, så jag får kanske inse att Asics inte gör skor för mina fötter. Har ett par Nikeskor som jag fortfarande går i som hållit för 100 mils löpning och sedan varit promenadskor i två år, jag skulle gissa på att jag gått 150 mil med dem. De är fortfarande hela, om än lite solkiga.

Förr höll jag koll på hur mycket jag sprang i varje skopar, men sedan några år tillbaka så gör jag inte det längre. Jag tycker att jag märker när skorna börjar kännas stumma eller svampiga och går helt efter det.

Asics (DS Trainer, DS Racer och Hyperspeed) har alltid hållit väldigt bra på mina fötter, så det är nog som @catapult säger att det beror på vad man har för form på hälarna. Någon enstaka gång har jag fått hål på meshen vid lilltån (jag har ankfötter).

 

[catapult]

Intressant stilstudie ! Inga spetsiga hälar här, men någonting är det säkert. Har haft ett par Gel Glorify och ett par Cumulus och Cumulusskorna är jag väldigt förtjust i bortsett från att de går sönder. Asicsskorna är ju dessutom lite dyrare än många andra skor, så då vill en ju helst att de ska hålla. Jag tror det får bli ett par Adidas Supernova Glide eller Mizuno Wave Rider som får ersätta den här gången. En fördel med att skorna går sönder är iof att en får chansen att köpa nya, fina skor!

Haha ja jag var väldigt nöjd med den! Det vetenskapliga är dock högst tveksam
Cumulus håller jag med om är helt fantastiska. Hade ett par tills de var så utslitna att mönstret var helt blankslitet på undersidan. Då blev de motvilligt utbytta...

 

[hvala]

Jag har inget max antal mil på mina skor utan byter ut dem när de börjar bli snedslitna. Jag har en (märklig) fotställning där jag belastar utsidan av foten mer än insidan. Jag har fått sluta köpa Saucony, som egentligen är mitt favoritmärke, eftersom de blir sneda jättefort. Nu är Asics Nimbus min standardsko. Asics har ju rätt dålig kvalitet på tyget så även jag sliter hål på dem i häl och tå (eller gjorde när jag sprang riktigt mycket) men jag kasserar dem inte för det, så länge sulan är plan.

 

[Kanintant]

Här är en till som springer trots kyla och vinter. Har haft en tuff träningssäsong nu i vinter och har fortfarande men idag vaknade jag med feber och får snällt stanna i soffan *inte alls rastlös*.

Nu börjar ju tävlingarna närma sig och målet för i år är sub 40 min, får se om jag klara det men jag hoppas

 

[Freddie]

Ehum... Hade ju som mål att dra ner från 4-5 mil/vecka till 3-4 mil/vecka. Inser nu att jag hittills i år i stället har snittat 55 km/vecka. Jag använder ju löpningen som ångestdämpare och det behöver jag rätt ofta, så det blir lätt lite väl mycket. Kroppen känns förvisso väldigt pigg och fräsch, men nu harvar jag bara på med distanspass efter distanspass i ungefär samma tempo oavsett om jag springer 10 eller 25 kilometer. Eftersom jag har bestämt mig för att bli lite snabbare måste jag helt enkelt börja sikta i den riktningen och kasta in lite back-, intervall- och snabbdistanspass. Började med ett intervallpass idag och ska vila i morgon. Funderar på att låta maken gömma undan mina löparkläder så att jag inte "råkar" dra ut på ett distanspass ändå .

 

[Raderad medlem 19815]

Ehum... Hade ju som mål att dra ner från 4-5 mil/vecka till 3-4 mil/vecka. Inser nu att jag hittills i år i stället har snittat 55 km/vecka. Jag använder ju löpningen som ångestdämpare och det behöver jag rätt ofta, så det blir lätt lite väl mycket. Kroppen känns förvisso väldigt pigg och fräsch, men nu harvar jag bara på med distanspass efter distanspass i ungefär samma tempo oavsett om jag springer 10 eller 25 kilometer. Eftersom jag har bestämt mig för att bli lite snabbare måste jag helt enkelt börja sikta i den riktningen och kasta in lite back-, intervall- och snabbdistanspass. Började med ett intervallpass idag och ska vila i morgon. Funderar på att låta maken gömma undan mina löparkläder så att jag inte "råkar" dra ut på ett distanspass ändå .

Jag har också fastnat i "distansträsket" även om jag inte springer på långa vägar så mycket som du. Orkar ej intervaller o dyl, ska försöka ta tag i det senare i vår.

Jag fick en depression i somras och springer medvetet för att mota depressionen (i kombination med medicin). Jag håller med om att det är en bra ångestdämpare, för mig har det till och med blivit så att jag gick från att bli på bättre humör efter en löptur om jag var på dåligt humör innan jag gav mig ut, till att bli på dåligt humör om jag av någon anledning inte kommer ut. Det ser jag dock som mer intressant än oroande.

Löpning är ju också en nyttigare ångestdämpare än t ex heroin och sexmissbruk.

Men det är ju lite trist om du skulle springa sönder dig pga hög träningsmängd.

 

[Freddie]

Jag har också fastnat i "distansträsket" även om jag inte springer på långa vägar så mycket som du. Orkar ej intervaller o dyl, ska försöka ta tag i det senare i vår.

Jag fick en depression i somras och springer medvetet för att mota depressionen (i kombination med medicin). Jag håller med om att det är en bra ångestdämpare, för mig har det till och med blivit så att jag gick från att bli på bättre humör efter en löptur om jag var på dåligt humör innan jag gav mig ut, till att bli på dåligt humör om jag av någon anledning inte kommer ut. Det ser jag dock som mer intressant än oroande.

Löpning är ju också en nyttigare ångestdämpare än t ex heroin och sexmissbruk.

Men det är ju lite trist om du skulle springa sönder dig pga hög träningsmängd.

Jag tror faktiskt att min kropp håller för mängden, däremot står kvantiteten liksom i vägen för kvaliteten . Nu har jag bestämt att varje pass över 2 mil ska följas av en vilodag och att jag ska köra ett kvalitetspass i veckan som också ska följas av en vilodag. Får se hur det går...

Håller med om att löpning är en vettig stämningsstabiliserare. Efter 17 år med kronisk depression/dystymi och ångest kan jag ärligt säga att löpningen hjälpt bättre än något antidepressivt preparat eller ångestdämpare (och jag har provat många tabletter, ska sägas). Är nu helt medicinfri sedan flera år tillbaka och faktiskt är det de hårda passen som ger bäst effekt, tätt följda av löpturer på över två timmar.

 

[Kanintant]

Jag har också märkt att jag mår så mycket bättre när jag springer. Har haft mycket problem sista året med depression och ångest och löpningen har nog varit min räddning.

Jag ligger på runt 6-7 mil i veckan men kör inte så långa pass. Kör kvalitetspass (intervaller/tröskelpass) oftast varannan dag eller ett par dagar i sträck och sedan lugnare pass dagen efter. Långpass (2 h, typ 21-24 km) ungefär varannan vecka.

Det kommer bli lite lugnare sen när tävlingarna kör igång, då behövs ju tid både för återhämtning och för att vara utvilad före osv.

 

[Kanintant]

På tal om skor, jag köpte nya för ett par veckor sedan inför den här säsongen. De gamla har jag sprungit alldeles får långt i, de brukar väl säga runt 100 mil och min tränare säger typ 75 mil och jag har spungit 120-130 mil i mina.
Det blev ett par saucony kivara 6 för mängdträning och ett par saucony type A6 för intervall och tävling. Utöver det har jag ett par icebugs anima som jag haft i vinter när det varit halt och så har jag ett par fivefingers som jag älskar att springa i.

 

[Kanintant]

Ehum... Hade ju som mål att dra ner från 4-5 mil/vecka till 3-4 mil/vecka. Inser nu att jag hittills i år i stället har snittat 55 km/vecka. Jag använder ju löpningen som ångestdämpare och det behöver jag rätt ofta, så det blir lätt lite väl mycket. Kroppen känns förvisso väldigt pigg och fräsch, men nu harvar jag bara på med distanspass efter distanspass i ungefär samma tempo oavsett om jag springer 10 eller 25 kilometer. Eftersom jag har bestämt mig för att bli lite snabbare måste jag helt enkelt börja sikta i den riktningen och kasta in lite back-, intervall- och snabbdistanspass. Började med ett intervallpass idag och ska vila i morgon. Funderar på att låta maken gömma undan mina löparkläder så att jag inte "råkar" dra ut på ett distanspass ändå .

Jag tror förvisso inte att 4-5 mil är någon fara så länge det känns bra i kroppen. Jag hade nog däremot varit lite försiktig med långpassen för jag tror att de sliter mest på kroppen, kanske hellre då ta två pass på vardera 10 km.

Jag springer ofta ett kort pass på morgonen, 5-6 km, särskilt dagen efter intervallpass, för att få igång musklerna och sedan på kvällen springer jag ett vanligt pass (intervall med ca 6 km uppvärmning och nedvarvning eller distans på 8-12 km). Men även om mängden blir ganska mycket så sliter det inte alls så mycket på min kropp som långpassen.

 

[Freddie]

Jag tror förvisso inte att 4-5 mil är någon fara så länge det känns bra i kroppen. Jag hade nog däremot varit lite försiktig med långpassen för jag tror att de sliter mest på kroppen, kanske hellre då ta två pass på vardera 10 km.

Jag springer ofta ett kort pass på morgonen, 5-6 km, särskilt dagen efter intervallpass, för att få igång musklerna och sedan på kvällen springer jag ett vanligt pass (intervall med ca 6 km uppvärmning och nedvarvning eller distans på 8-12 km). Men även om mängden blir ganska mycket så sliter det inte alls så mycket på min kropp som långpassen.

Jag tror inte heller den är någon fara med mängden egentligen, det är mer att det blir så enahanda med distanslöpningen. Skulle nog med fördel kunna dra ner till ett långpass varannan vecka, nu blir det ibland så att jag springer 25 km på måndagen och sen 18-20 km på torsdagen samma vecka. Överhuvudtaget är det helt enkelt dags att peta in mer kvalitet och variation i löpningen, oavsett vad totalmängden blir per vecka.

Vad gäller skor sitter jag just nu och "fönstershoppar". Som bredfotad 42:a (har 41 i vanliga skor dock) så passar herrskor ibland lika bra eller bättre än dammodellerna. Är lite sugen på lättare skor, men är något av en trygghetsnarkoman och kommer säkert välja Nike Pegasus eller Adidas Supernova Glide igen . Har sprungit nästan 75 mil i Nikeskorna jag har nu, men de får allt hänga med 25 mil till tänker jag, sen blir det byte av båda skorna samtidigt. Icebugskorna hoppas jag däremot inte få användning mer av den här säsongen, men det snöar ute, så who knows!

 

[Philosophia]

Jag tror förvisso inte att 4-5 mil är någon fara så länge det känns bra i kroppen. Jag hade nog däremot varit lite försiktig med långpassen för jag tror att de sliter mest på kroppen, kanske hellre då ta två pass på vardera 10 km.

Jag springer ofta ett kort pass på morgonen, 5-6 km, särskilt dagen efter intervallpass, för att få igång musklerna och sedan på kvällen springer jag ett vanligt pass (intervall med ca 6 km uppvärmning och nedvarvning eller distans på 8-12 km). Men även om mängden blir ganska mycket så sliter det inte alls så mycket på min kropp som långpassen.

För mig är det tvärtom. Jag får väldigt lätt skador när jag springer snabbare än tröskelfart. Å andra sidan ser jag till att springa långsamt och i varierande terräng när jag springer långpass och tänker hellre tid än distans på långpassen. Oftast håller jag mig någonstans kring 1 minut till 45 sek långsammare än min marafart - i kuperad terräng ännu långsammare.

 

[Kanintant]

Jag tror inte heller den är någon fara med mängden egentligen, det är mer att det blir så enahanda med distanslöpningen. Skulle nog med fördel kunna dra ner till ett långpass varannan vecka, nu blir det ibland så att jag springer 25 km på måndagen och sen 18-20 km på torsdagen samma vecka. Överhuvudtaget är det helt enkelt dags att peta in mer kvalitet och variation i löpningen, oavsett vad totalmängden blir per vecka.

Vad gäller skor sitter jag just nu och "fönstershoppar". Som bredfotad 42:a (har 41 i vanliga skor dock) så passar herrskor ibland lika bra eller bättre än dammodellerna. Är lite sugen på lättare skor, men är något av en trygghetsnarkoman och kommer säkert välja Nike Pegasus eller Adidas Supernova Glide igen . Har sprungit nästan 75 mil i Nikeskorna jag har nu, men de får allt hänga med 25 mil till tänker jag, sen blir det byte av båda skorna samtidigt. Icebugskorna hoppas jag däremot inte få användning mer av den här säsongen, men det snöar ute, så who knows!

Ja jag fokuserar egentligen bara på intervallpassen sen får distanspassen blir återhämtningspass emellan och för att få in lite mängd. Jag har helt klart blivit snabbare av all intervallträning.

 

[Kanintant]

För mig är det tvärtom. Jag får väldigt lätt skador när jag springer snabbare än tröskelfart. Å andra sidan ser jag till att springa långsamt och i varierande terräng när jag springer långpass och tänker hellre tid än distans på långpassen. Oftast håller jag mig någonstans kring 1 minut till 45 sek långsammare än min marafart - i kuperad terräng ännu långsammare.

Ajdå. Jag klarar de snabba passen men de är ju ändå tuffa för kroppen för att de just tuffa och jobbiga men peppar, peppar så har jag inte haft några skador.

På alla distanspass så ligger jag också långsamt och är noga att ligga i låg puls så att det verkligen blir återhämtning mellan intervallpassen.

 

[Philosophia]

Ajdå. Jag klarar de snabba passen men de är ju ändå tuffa för kroppen för att de just tuffa och jobbiga men peppar, peppar så har jag inte haft några skador.

På alla distanspass så ligger jag också långsamt och är noga att ligga i låg puls så att det verkligen blir återhämtning mellan intervallpassen.

Jag fick återkommande muskelbristningar i min högervad som jag sprang med trots att den inte var hel. Efter att jag sprang ett maraton med vaden så ville den inte alls vara med länge. Det här var 2011. Sedan tog det drygt 1,5 år innan jag kunde börja springa igen. Där skadan satt är muskeln fortfarande stum och oelastisk och när jag lägger på högre fart så hamnar löpsteget så att belastningen maximeras på just den punkten där vaden är oelastisk. Jag försöker att jobba mycket med styrketräning för att få starkare hamstrings, höft och rumpa så att de kan jobba hårdare och avlasta vaderna - med det är en långsam process och förra året lyckades jag istället bli överbelastad i hamstrings.

Mitt bästa tips för att bli bra på löpning är: Bli inte skadad och blir du skadad, spring inte på skadan.

 

[Philosophia]

Lagom till att vi började diskutera skobyten så tog mina distansskor slut. Vad lustigt det är att de kan kännas bra att springa i ena dagen till att nästa dag kännas helt "döda". Jag har Asics DS Trainer som distans- och långpassko sedan ganska många år tillbaka och det kommer jag säkert fortsätta med, men jag har även funderat på Mizuno Wave Rider. Någon som springer i den och kan ge en liten recension?

Vad jag gillar: Jag vill ha en sko med hyfsat bred fot, relativt smal i hälen (typisk ankfot) där man får bra respons från underlaget. Dämpningen under framfot och mellanfot ska vara god.

 

[Kanintant]

Jag fick återkommande muskelbristningar i min högervad som jag sprang med trots att den inte var hel. Efter att jag sprang ett maraton med vaden så ville den inte alls vara med länge. Det här var 2011. Sedan tog det drygt 1,5 år innan jag kunde börja springa igen. Där skadan satt är muskeln fortfarande stum och oelastisk och när jag lägger på högre fart så hamnar löpsteget så att belastningen maximeras på just den punkten där vaden är oelastisk. Jag försöker att jobba mycket med styrketräning för att få starkare hamstrings, höft och rumpa så att de kan jobba hårdare och avlasta vaderna - med det är en långsam process och förra året lyckades jag istället bli överbelastad i hamstrings.

Mitt bästa tips för att bli bra på löpning är: Bli inte skadad och blir du skadad, spring inte på skadan.

Men fy så jobbigt Jag är livrädd för skador så jag backar så fort något känns överbelastat och har klarat mig än så länge. Eftersom jag börjat med löpning så sent (30+) så har jag nog varit extra försiktig med att känna efter eftersom kroppen inte är van vid löpning sen innan.
Jag var på massage på qinopraktik för ett par veckor sedan och han menade på att jag behövde stärka upp sätesmusklerna eftersom vaderna och hamstrings få jobba lite onödigt hårt när jag saknar muskler där så jag har börjat göra övningar nu för att stärka upp, hade ingen aning om att dom var för klena . Får se om det ger bättre resultat efter det.

 

[Philosophia]

Sedan tog det drygt 1,5 år innan jag kunde börja springa igen.

... utan smärta (skulle det stå).

 

[Philosophia]

Men fy så jobbigt Jag är livrädd för skador så jag backar så fort något känns överbelastat och har klarat mig än så länge. Eftersom jag börjat med löpning så sent (30+) så har jag nog varit extra försiktig med att känna efter eftersom kroppen inte är van vid löpning sen innan.
Jag var på massage på qinopraktik för ett par veckor sedan och han menade på att jag behövde stärka upp sätesmusklerna eftersom vaderna och hamstrings få jobba lite onödigt hårt när jag saknar muskler där så jag har börjat göra övningar nu för att stärka upp, hade ingen aning om att dom var för klena . Får se om det ger bättre resultat efter det.

Väldigt klokt att gå regelbundet hos någon som kollar upp kroppen. Jag känner verkligen igen det där med att vissa delar får jobba onödigt hårt. Tyvärr är det ofta så att man inte får någon förvarning på skada utan vips är den bara där. Så att jobba förebyggande är toppen.