Vid vilken ålder är det lättast att resa med barn?

[Calazirya]

Ja, jag tycker inte att det är värt besväret att släpa med så små barn på långa resor. Det är ju knappast för barnens skull man reser i den åldern heller.

Oj, så tråkigt livet låter skrev du.
Jag tycker inte det var en trevlig kommentar.
Du utgår från att mitt liv är tråkigt bara för jag inte har rest med småbarn.

För min egen skull har jag inte haft några problem med att inte kunna resa på några år. Det är inget som är så jätteviktigt i mitt liv.
Resandet är liksom ingen barometer på hur tråkigt eller kul livet är. Det var det jag reagerade på.

Off topic, jag har själv rest så otroligt mycket både som barn och vuxen.
Jag har varit i de flesta världsdelar, jag har flugit, tågluffat åkt båt mm.
Jag har också bott och jobbat utomlands vid två olika tillfällen i olika länder.

Det är antagligen därför jag är nöjd!

Om man låter bli att resa av den anledningen som du angav (för att man har småbarn), så står jag fast vid att livet låter tråkigt.

Att du inte tycker att det är värt besväret, har pengar eller lust är som jag skrev en helt annan diskussion.

 

[Vallmo]

Om man låter bli att resa av den anledningen som du angav (för att man har småbarn), så står jag fast vid att livet låter tråkigt.

Att du inte tycker att det är värt besväret, har pengar eller lust är som jag skrev en helt annan diskussion.

Du får gärna skriva "JAG tycker livet låter tråkigt" istället för att skriva "att livet låter tråkigt".
Vem är det som säger att det är så roligt att resa?
Måste alla tycka det?

Riktigt små barn har inget som helst nöje av att åka till andra sidan jordklotet.
För dom är det roligare att leka i sandlådan eller vara med farmor.

För mig, att resa med små barn, skulle livet kännas lika tråkigt som det gör för dig om du skulle låta bli att resa.
Kan du förstå att innebörden för tråkigt betyder helt olika saker för dig och mig?

Har du själv små barn som du åker långresor med?

Jag låter inte bli att resa FÖR ATT jag har småbarn.
Jag låter bli för att jag är nöjd med mitt tidigare resande OCH för att jag tycker nackdelarna och krånglet med småbarn gör att det inte är värt besväret.
Jag skulle inte få ut en skit av att jaga runt på småbarn på flyget och sen inte kunna shoppa/gå på museum/fika/gå på lyxrestaurang mm när jag är i Paris, till exempel.

Jag skulle bara vara frustrerad och mitt barn också, antagligen.

Bara tanken på att långflyga med en 1-3-åring ger mig ångest.

Nu är mina barn i skolåldern och därmed inte krångligare på resa än vad jag och mannen är, dvs inte alls.
Men det funkar fortfarande inte att bara göra "vuxensaker". Vi anpassar våra aktiviteter så det passar hela familjen hyggligt.
Ska tillägga att vi bor i en fantastisk kommun med skogar, naturreservat, skärgård, stränder, badsjöar mm. Så vi behöver inte förflytta oss särskilt mycket för att göra roliga aktiviteter.

Vi låter bli att dricka alkohol hemma för barnens skull. Och för att vi inte är så inte intresserade, precis som med resandet.
Är det också tråkigt?

Herregud, vad trist jag är..........

 

[Calazirya]

Svarar löpande i din text @Vallmo

Du får gärna skriva "JAG tycker livet låter tråkigt" istället för att skriva "att livet låter tråkigt".
Vem är det som säger att det är så roligt att resa?
Måste alla tycka det

Nej verkligen inte. Men om man vill resa men låter bli av den anledningen att man har småbarn så tycker man antagligen om att resa egentligen. Om man inte gillar att resa förstår jag inte varför vi fortsätter diskutera. Då blir det ju ett ickeproblem.

Riktigt små barn har inget som helst nöje av att åka till andra sidan jordklotet.
För dom är det roligare att leka i sandlådan eller vara med farmor.

Fast vänta nu? Säger vem? Är det din uppfattning eller vad baserar du detta uttalade på?

För mig, att resa med små barn, skulle livet kännas lika tråkigt som det gör för dig om du skulle låta bli att resa.
Kan du förstå att innebörden för tråkigt betyder helt olika saker för dig och mig?

Fast jag förstår inte ens vad detta har med saken att göra? Givetvis har innebörden av ordet olika betydelse beroende på vem du frågar. Men nu diskuterar vi i en tråd om att just resa med barn?!

Har du själv små barn som du åker långresor med?

Ja.

Jag låter inte bli att resa FÖR ATT jag har småbarn.
Jag låter bli för att jag är nöjd med mitt tidigare resande OCH för att jag tycker nackdelarna och krånglet med småbarn gör att det inte är värt besväret.
Jag skulle inte få ut en skit av att jaga runt på småbarn på flyget och sen inte kunna shoppa/gå på museum/fika/gå på lyxrestaurang mm när jag är i Paris, till exempel.

Jag skulle bara vara frustrerad och mitt barn också, antagligen.

Bara tanken på att långflyga med en 1-3-åring ger mig ångest.

Det är ju kalasbra att du inte väljer att resa om du känner så. Men det var inte det jag svarade på. Denna information har ju tillkommit efter mitt inlägg om att livet är tråkigt.

Du skrev att det var kört. Att det inte gick att resa med barn på 4-5 år. Jag tycker att det låter väldigt tråkigt, att begränsa sig bara för att man har småbarn.
Återigen, vi är i en tråd som handlar om att resa med barn och jag svarade enbart på det du skrev om att det var kört att resa. Hoppas att det framgår tydligare nu.

Nu är mina barn i skolåldern och därmed inte krångligare på resa än vad jag och mannen är, dvs inte alls.
Men det funkar fortfarande inte att bara göra "vuxensaker". Vi anpassar våra aktiviteter så det passar hela familjen hyggligt.
Ska tillägga att vi bor i en fantastisk kommun med skogar, naturreservat, skärgård, stränder, badsjöar mm. Så vi behöver inte förflytta oss särskilt mycket för att göra roliga aktiviteter.

Låter ju strålande. Men vad har detta med diskussionen i sig att göra?

Vi låter bli att dricka alkohol hemma för barnens skull. Och för att vi inte är så inte intresserade, precis som med resandet.
Är det också tråkigt?

Nej varför skulle det vara det? Ni är ju inte intresserade?
Om du är väldigt intresserad av röda viner men i och med att du har småbarn så låter du bli att smaka till middagen så ja då skulle det vara lite "tråkigt". Det är ju just att barn skulle begränsa som jag argumenterar emot.

Herregud, vad trist jag är..........

Ja det kan jag inte svara för, hur du är som person.

 

[Snurrfian]

Riktigt små barn har inget som helst nöje av att åka till andra sidan jordklotet.
För dom är det roligare att leka i sandlådan eller vara med farmor.

Det här reagerade jag på, för det första behöver man knappast resa över halva jordkloten, för det andra så upplever åtminstone jag att våra barn har haft nöje av att resa. Kommer de ihåg allt? Nej absolut inte men nog sjutton har de njutit av att bada i ett varmt hav, prova annorlunda mat, ha två avkopplade föräldrar som har all tid i världen eftersom man slipper allt vad, disk, städning, tvätt och vardag heter. Men skulle de få välja mellan att leka i sandlådan hemma eller komma iväg på äventyr så vet jag vad mina barn skulle välja alla dagar i veckan. Sen förstår jag att just ni gör mycket annat istället men att säga att barn inte har något som helst nöje av att åka tycker jag är lite inskränkt.

 

[Mois]

Små bebisar och lite äldre barn, skulle jag vilja säga.
Så fort dom börjar röra på sig är det kört.
Sen får man vänta tills de är 4-5 år.

Vi flyger inte med barnen, men har åkt Gotlandsfärjan tre somrar i rad.
Nu i år blir det den fjärde året och barnen är 7 & 10. Mina barn var 4 & 7 första gången och det har verkligen gått plättlätt sen dess. Tack vare Ipads och varmkorv på båten.

Vi sitter alltid och tittar på alla dessa stackars föräldrar som springer efter sina krypande och tultande barn.
Det ser kul ut men man fattar ju att det måste vara skitjobbigt.
Jag skulle inte resa någonstans innan ungen sitter still och är pratbar.
Undantaget bebis då. Det har jag gjort, flugit med bebis och det var inga problem.

Jag tillhör de där föräldrarna som går med mitt tultande barn på båten till Gotland
Min dotter fyller fem i sommar och de senaste gångerna har varit en fröjd att resa men nu har vi fått nytillskott i familjen så snart börjar vandrandet igen.
Vi har familj på Gotland så därför "måste" vi åka men ja, det är jobbigt att vandra i tre timmar på båten. Inget snack om det. Men inte tillräckligt jobbigt för att avstå

 

[Vallmo]

Jag tillhör de där föräldrarna som går med mitt tultande barn på båten till Gotland
Min dotter fyller fem i sommar och de senaste gångerna har varit en fröjd att resa men nu har vi fått nytillskott i familjen så snart börjar vandrandet igen.
Vi har familj på Gotland så därför "måste" vi åka men ja, det är jobbigt att vandra i tre timmar på båten. Inget snack om det. Men inte tillräckligt jobbigt för att avstå

Ha, ha då ses vi sommar. Så kan jag sitta och le och titta på era små sötnosar.
Det ser för gulligt ut, måste jag säga. När man själv sitter.....

Jag tror gotlandsbåten är lite lättare än flyget. Mer plats att gå omkring på.

Jag hade nog också rest om jag var du. Med småbarn. För Gotland är ju bara.

 

[Vallmo]

M

Svarar löpande i din text @Vallmo

Du får gärna skriva "JAG tycker livet låter tråkigt" istället för att skriva "att livet låter tråkigt".
Vem är det som säger att det är så roligt att resa?
Måste alla tycka det

Nej verkligen inte. Men om man vill resa men låter bli av den anledningen att man har småbarn så tycker man antagligen om att resa egentligen. Om man inte gillar att resa förstår jag inte varför vi fortsätter diskutera. Då blir det ju ett ickeproblem.

Riktigt små barn har inget som helst nöje av att åka till andra sidan jordklotet.
För dom är det roligare att leka i sandlådan eller vara med farmor.

Fast vänta nu? Säger vem? Är det din uppfattning eller vad baserar du detta uttalade på?

För mig, att resa med små barn, skulle livet kännas lika tråkigt som det gör för dig om du skulle låta bli att resa.
Kan du förstå att innebörden för tråkigt betyder helt olika saker för dig och mig?

Fast jag förstår inte ens vad detta har med saken att göra? Givetvis har innebörden av ordet olika betydelse beroende på vem du frågar. Men nu diskuterar vi i en tråd om att just resa med barn?!

Har du själv små barn som du åker långresor med?

Ja.

Jag låter inte bli att resa FÖR ATT jag har småbarn.
Jag låter bli för att jag är nöjd med mitt tidigare resande OCH för att jag tycker nackdelarna och krånglet med småbarn gör att det inte är värt besväret.
Jag skulle inte få ut en skit av att jaga runt på småbarn på flyget och sen inte kunna shoppa/gå på museum/fika/gå på lyxrestaurang mm när jag är i Paris, till exempel.

Jag skulle bara vara frustrerad och mitt barn också, antagligen.

Bara tanken på att långflyga med en 1-3-åring ger mig ångest.

Det är ju kalasbra att du inte väljer att resa om du känner så. Men det var inte det jag svarade på. Denna information har ju tillkommit efter mitt inlägg om att livet är tråkigt.

Du skrev att det var kört. Att det inte gick att resa med barn på 4-5 år. Jag tycker att det låter väldigt tråkigt, att begränsa sig bara för att man har småbarn.
Återigen, vi är i en tråd som handlar om att resa med barn och jag svarade enbart på det du skrev om att det var kört att resa. Hoppas att det framgår tydligare nu.

Nu är mina barn i skolåldern och därmed inte krångligare på resa än vad jag och mannen är, dvs inte alls.
Men det funkar fortfarande inte att bara göra "vuxensaker". Vi anpassar våra aktiviteter så det passar hela familjen hyggligt.
Ska tillägga att vi bor i en fantastisk kommun med skogar, naturreservat, skärgård, stränder, badsjöar mm. Så vi behöver inte förflytta oss särskilt mycket för att göra roliga aktiviteter.

Låter ju strålande. Men vad har detta med diskussionen i sig att göra?

Vi låter bli att dricka alkohol hemma för barnens skull. Och för att vi inte är så inte intresserade, precis som med resandet.
Är det också tråkigt?

Nej varför skulle det vara det? Ni är ju inte intresserade?
Om du är väldigt intresserad av röda viner men i och med att du har småbarn så låter du bli att smaka till middagen så ja då skulle det vara lite "tråkigt". Det är ju just att barn skulle begränsa som jag argumenterar emot.

Herregud, vad trist jag är..........

Ja det kan jag inte svara för, hur du är som person.

Jag är jätterolig!

Skämt åtsido, Ts jag hade valt att resa när barnet är äldre. För allas skull.

Jag hade kunnat tänka mig att resa till Gotland med småbarn.
Det finns hytter man kan bo i på överresan.

 

[Sorbe]

Du får gärna skriva "JAG tycker livet låter tråkigt" istället för att skriva "att livet låter tråkigt".
Vem är det som säger att det är så roligt att resa?
Måste alla tycka det?

Riktigt små barn har inget som helst nöje av att åka till andra sidan jordklotet.
För dom är det roligare att leka i sandlådan eller vara med farmor.

För mig, att resa med små barn, skulle livet kännas lika tråkigt som det gör för dig om du skulle låta bli att resa.
Kan du förstå att innebörden för tråkigt betyder helt olika saker för dig och mig?

Har du själv små barn som du åker långresor med?

Jag låter inte bli att resa FÖR ATT jag har småbarn.
Jag låter bli för att jag är nöjd med mitt tidigare resande OCH för att jag tycker nackdelarna och krånglet med småbarn gör att det inte är värt besväret.
Jag skulle inte få ut en skit av att jaga runt på småbarn på flyget och sen inte kunna shoppa/gå på museum/fika/gå på lyxrestaurang mm när jag är i Paris, till exempel.

Jag skulle bara vara frustrerad och mitt barn också, antagligen.

Bara tanken på att långflyga med en 1-3-åring ger mig ångest.

Nu är mina barn i skolåldern och därmed inte krångligare på resa än vad jag och mannen är, dvs inte alls.
Men det funkar fortfarande inte att bara göra "vuxensaker". Vi anpassar våra aktiviteter så det passar hela familjen hyggligt.
Ska tillägga att vi bor i en fantastisk kommun med skogar, naturreservat, skärgård, stränder, badsjöar mm. Så vi behöver inte förflytta oss särskilt mycket för att göra roliga aktiviteter.

Vi låter bli att dricka alkohol hemma för barnens skull. Och för att vi inte är så inte intresserade, precis som med resandet.
Är det också tråkigt?

Herregud, vad trist jag är..........

Nu räcker det! Sluta förstöra min tråd!
Nu börjar du dessutom hacka på mig också och min familjs val.

 

[Lena Furberg]

Att riktigt små barn inte har så stort utbyte av att resa, är väl både sant och inte. En tvååring kan ju ha en underbar eftermiddag med att leta efter gråsuggor under stenarna vid tomtkanten. Samtidigt minns jag hur några förfasades över att jag slösade pengar på att ta min 4-åring till EuroDisney, något hon tydligen skulle vara alldeles för liten för att uppskatta. Idag är hon 16 och minns hela den resan och hur underbar den var. Vi var där fyra dagar och det var verkligen magiskt. Den var givetvis inte nödvändig men nu gjorde vi den och det var fantastiskt! Även för mig

 

[Sorbe]

Skämt åtsido, Ts jag hade valt att resa när barnet är äldre. För allas skull.

Om du vidgar dina vyer och faktiskt läser tråden så ser du vår plan.

 

[Vallmo]

Nu räcker det! Sluta förstöra min tråd!
Nu börjar du dessutom hacka på mig också och min familjs val.

Förlåt! Jag drar mig ur här.
Vill inte sabba din tråd.
Min mening var absolut inte att hacka på dig. Verkligen inte!
Jag ber om ursäkt för att det uppfattades så.

 

[Sunshine]

Att riktigt små barn inte har så stort utbyte av att resa, är väl både sant och inte. En tvååring kan ju ha en underbar eftermiddag med att leta efter gråsuggor under stenarna vid tomtkanten. Samtidigt minns jag hur några förfasades över att jag slösade pengar på att ta min 4-åring till EuroDisney, något hon tydligen skulle vara alldeles för liten för att uppskatta. Idag är hon 16 och minns hela den resan och hur underbar den var. Vi var där fyra dagar och det var verkligen magiskt. Den var givetvis inte nödvändig men nu gjorde vi den och det var fantastiskt! Även för mig

Åh vad roligt att hon minns! Vi tog våra tjejer till Disney i Florida när de precis fyllt fyra, det var också verkligen magiskt för de trodde att alla prinsessor och andra figurer var verkliga. Men tyvärr minns de inte mycket av resan nu, fyra år senare...
Det var helt klart värt det, de hade fantastiskt roligt när de var där och det gav iaf föräldrarna minnen för livet!

 

[Ajda]

Att resa med en 1 åring går ju utan större problem. Men längden på en flygresa är ganska avgörande. Ca 3 timmar är helt ok. Men att resa ca 12h är bog tuffare än man tror.

 

[Lilleknodd]

Vi har bokat resa i februari, då kommer bebis vara ca 6 månader (föds i augusti).
Vi kommer åka till Thailand, alltså en restid på 10-12 timmar beroende på väder och vind.
Planen nu är att stanna i 3v men det lutar åt två veckor då vi har svårare att ordna hundvakt i tre veckor..

Ser faktiskt redan fram emot resan och tycker att det ska bli sjukt spännande! Man får ta det för vad det är liksom.
Vi kommer vara 3-5 vuxna med, bebis åker som ensamt barn så man kan hjälpas åt.

 

[LiZH]

Angående att barn inte har utbyte/behov av att resa... Vi har rest mycket med våra pojkar. Den yngsta var drygt 3 när vi åkte till Asien ( Hongkong/Beijing) och jag tänkte innan att det var lite synd att han inte skulle få ut så mkt av resan som de äldre barnen. Trodde jag. Det är nu sex år sedan och han pratar fortfarande ofta om resan-inte kanske just alla monument etc( jo, kinesiska muren!) men maten, dofterna, små händelser som jag har glömt. Vi var på en restaurang för några månader sedan, han smakade ngt och blundade och tuggade länge. Sedan öppnade han ögonen och sa " wow, det här smakar precis som det vi åt på den där restaurangen i HongKong med röda stolar och stenlejon i entrén". Att resa, även med små barn, kan vara så häftigt. Barnen växer av det, familjen växer ihop. De snappar upp språk,smaker och dofter.
Därmed inte sagt att barn behöver resa. Men de far inte illa av det-tvärtom. Oftast är det ju själva transportsträckan som kan vara jobbig, inte minst för föräldrarna. Men med lite planering och framförhållning funkar det jättebra. Och om man hellre stannar hemma så har barnen det toppen där ocksá.

 

[voltis]

På tal om att små barn inte minns sina resor.
Nej kanske inte om de riktigt små, och absolut inte i samma utsträckning som, de vuxna.

Men en av dotterns höjdpunkter (hon är 6 år nu) är att ta fram fotoböckerna från hennes 4 utlandsresor hon redan hunnit med.
När hon var 2 var vi i egypten. Hon minns inget själv, men älskar att kolla på bilderna och att vi berättar var hon gjort och sagt där. (flygresan gick helt smärtfritt)
När hon var 3 var vi på Grekland. Den redan minns hon i små fragment, men minns mer om man kikar på bilderna samtidigt. Och vissa småsaker minns hon mkt starkt och berättar själv om.
När hon var 4 åkte vi till Grekland igen. Den resan minns hon mkt mer av, men samma sak där, roligast är att titta på bilder och minnas tillsammans!
När hon var 5, grekland igen Och ja såklart minns hon den resan starkt, men även den kanske bleknar med tiden. Men just att se sig själv på bilder, där vi gör massa ovanliga saker (jämfört m sverige) tycker hon är jättespännande och hon låter stolt!

Alla greklandsresorna gick smärtfritt, i alla åldrar. Inga längre flygningar, och hon är mkt lätt att resa med. Alla barn är ju olika!
Men att efter resan sätta ihop en fotobok med bild och text är ett bra tips!

 

[Petruska]

Jag tycker att det är lite märkligt ofta som just resor med barn ifrågasätts - och försvaras - utifrån vad barn "får ut av det". Varför måste barn "få ut" så mycket av just resor? Barn ingår i familjen och en del familjer reser lite - sällan mer än kanske tre veckor om året. Varför räcker det inte att alla har en trevlig semester? Varför måste barnen "få ut" något särskilt just av resor? Resor som ändå är en så tidsmässigt liten del av uppväxten, oftast.

 

[Sorbe]

Jag kan säga såhär att under min uppväxt var vi aldrig någon annanstans än i Sverige eller Finland. Mina föräldrar ville inte resa.

Jag som barn led av det på ett sätt. Jag skämdes otroligt varje gång vänner satt och pratade om resor och alla skulle rabbla upp alla länder de besökt.
Jag hade mer än jättegärna åkt utomlands som liten för att få känna på andra kulturer, miljöer, klimat osv så jag tänker ge min son möjligheten!

 

[Petruska]

Jag kan säga såhär att under min uppväxt var vi aldrig någon annanstans än i Sverige eller Finland. Mina föräldrar ville inte resa.

Jag som barn led av det på ett sätt. Jag skämdes otroligt varje gång vänner satt och pratade om resor och alla skulle rabbla upp alla länder de besökt.
Jag hade mer än jättegärna åkt utomlands som liten för att få känna på andra kulturer, miljöer, klimat osv så jag tänker ge min son möjligheten!

Det förstår jag, men jag tror också att det känns likadant för barn som av olika skäl inte får saker eller upplevelser som "alla andra" får. Inte specifikt och enbart just resor?

(Jag har som sagt rest med mina barn, men jag hade rest lite då och då oavsett om jag hade haft barn eller inte. Resandet har ingen särställning, jag har gjort skogsutflykter, gått på fik och gått på bio med dem också. Man gör ju normalt sett saker ihop med de människor man har omkring sig, både barn och vuxna.)

 

[Amha]

Jag saknade också resor som barn. Nu som vuxen saknar jag helt intresset och vi kommer troligen inte att flyga med barnen i någon större utsträckning, om ens alls.