Vill inte se på då han förstör sitt liv

Beklagar verkligen! Hoppas att din bror äntligen fått frid och att du har personer omkring dig som stöttar dig nu! Kram!
 
Jag vet inte vad jag ska säga. Nu är det 2 dygn sedan hans hjärta slutade slå. Dom har rusat fram, känns helt knäppt. Jag trodde tiden skulle stanna upp, men jag känner mig helt borta, tittar på klockan och halva dagen har gått... Var påväg ner för att se honom (då vi bor i olika städer, han flyttade nyss 110 mil bort) men kom bara halvvägs innan dom ringde och sa att obduktionen var framflyttad och jag hann inte. Inte ens dit hann jag...
 
Inte ens dit hann jag...

Jag hoppas att jag tolkar fel, att den sista meningen inte är en självförebråelse. För du har verkligen ingen skuld att bära i någon del av det här hemska scenariot.

Hela världen ställs på ände, och det är ta mig tusan ingen lätt sak att försöka hitta vad som är upp och ner och hur tillvaron funkar numera. Var snäll mot dig, jag hoppas du har stöd i familj och/eller vänner - det behövs.
 
Jag hoppas att jag tolkar fel, att den sista meningen inte är en självförebråelse. För du har verkligen ingen skuld att bära i någon del av det här hemska scenariot.

Hela världen ställs på ände, och det är ta mig tusan ingen lätt sak att försöka hitta vad som är upp och ner och hur tillvaron funkar numera. Var snäll mot dig, jag hoppas du har stöd i familj och/eller vänner - det behövs.
Jag vet ju det, egentligen. Under lång tid har jag gjort allt i min makt, och lite därtill för att hjälpa honom så gott jag kunnat. Men det där obesvarade samtalet känns tungt. Även om jag inte tror att det hade gjort någon skillnad i slutändan. Jag, och de många omkring mig har upplevt att han senaste tiden börjat må bättre, och frågan är om det är så sedan han bestämde sig? Vem vet.
 
Vad oerhört tragiskt. Jag beklagar sorgen. När han väl fattat beslutet fanns det förmodligen ingenting som kunde påverka det. Men jag förstår att du grämer dig och tänker tusen "tänk om"-tankar.
 
Jag vet ju det, egentligen. Under lång tid har jag gjort allt i min makt, och lite därtill för att hjälpa honom så gott jag kunnat. Men det där obesvarade samtalet känns tungt. Även om jag inte tror att det hade gjort någon skillnad i slutändan. Jag, och de många omkring mig har upplevt att han senaste tiden börjat må bättre, och frågan är om det är så sedan han bestämde sig? Vem vet.

Ingen, ingen, ingen kan göra något åt att en människa har tappat viljan att leva. Det måste komma inifrån. Visst kan man som medmänniska ge de bästa förutsättningarna, hjälpen till hjälp och finnas som stöd. Men viljan att leva kan bara den enskilda hitta, söka och leva efter.

Det finns ju mycket som berättar att den som bestämt sig för att ända sitt liv ofta verkar lättade, gladare, mer uppåt. Att de i vissa fall verka ha funnit "en utväg". Det känns ju på något konstigt sätt logiskt, om det går att tänka sig in i att det känns som att vara fångad i sitt eget skitiga livsfängelse. Och det är så sorgligt att vissa känner så. Att slutet är den bästa lösningen. Det gör ont i själen och hjärtat att inte kunna visa och få rätt i att solen skiner, fåglarna kvittrar och livet faktiskt är rätt bra emellanåt. Känslan av otillräcklighet.

Men det är just känslan som ska göra ont, inte skulden till någon annan. Att jag inte kunnat fixa dennes liv så det gick att värdesätta inifrån. Sörj. Låt det ta tid. Men försök också hitta den ärliga sorgen, den utan skuld. Sorgen över att inte få träffas igen, sorgen över att en närstående inte kunde hitta livsglädjen. I vissa fall sorgen över att känna att ett liv har förspillts, både under livstiden och i döden.

Det är jättetunga frågor, och det tar tid att hitta ett förhållningssätt till det som har hänt. Att inte känna skuld, att kunna vara ärlig med sina egna känslor runt det som har hänt.

Var inte rädd för att söka hjälp. Svenska Kyrkan brukar erbjuda samtalsmöjligheter till människor i kris. Och du behöver inte vara en kyrklig person, bara en människa i behov av hjälp.
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 956
Senast: jemeni
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 068
Senast: Snurrfian
·
Kropp & Själ För er som följde min andra tråd där jag kände att jag behövde flytta närmre min familj, naturen, lugnare liv osv så blir det här en...
Svar
11
· Visningar
1 822
Senast: Aliche
·
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
59 688
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp