Jag skriver inte så ofta längre (läs: nästan aldrig) men läser ändå. Här är det lite *peppar peppar* när jag pratar om hästen, för han är så himla fin just nu. För två veckor sedan föll polletten ner under en hoppträning och nu går han som tåget. Inom ramen, går att både rida fram och tillbaka bara med lite säte och ett trevligt stöd i handen, han går i samma tempo innan och efter hinder, är balanserad och ridbar, jag kan själv bestämma hur mycket han ska hoppa upp sig och han har fattat hur man ska göra med bakkärran. Förut var sprången stabila och med godkänd marginal, men gav aldrig en större känsla än ett förlängt galoppsprång. Nu använder han kroppen så till den milda grad att han slänger mig framåt i sprången och när vi har hoppar upp honom till övre delen av hinderstöden i serier så tappar jag tyglarna i landningen. Inte mig emot 
Varit ute på en P&R och ridit två 110, han hoppade mig ur sadeln och gick stabilt och fint. Förutom en volt i första klassen så var han nolla. Kändes fånigt enkelt och han var så fin att jag grät när jag kom ut från andra rundan. Ridbarheten kommer så smått både i dressyren och psyket också. Han börjar bli riktigt fin på marken också med ett lite annat register, och är inte helknäpp att hantera längre trots att det är vinter och kallt nu. Det går fortfarande inte att ge sig ut själv i omgivningarna men med sällskap är han nästan lite stabil nu. Och det går att leda honom utan att man får känslan av ett överladdat heliumpoppat popcorn. Ett tydligt kvitto var att han fick tre dagars vila efter hoppträningen för att smälta allt han lärt sig, sedan satt jag upp och hade ett jättefint dressyrpass och dagen efter var det dags för hoppträning igen. Och inte en enda gång har han varit jäklig att hantera eller överladdad på fel sätt.
Vi tränar på men tävlar inte igen fören i mars nu när han visade så fin form i kontrollrundorna. Då får han gå ut direkt i 120 om träningsformen håller i sig. Sedan väntar vi mest bara på att terrängbanorna ska öppna för våren. Tänker mig fälttävlansdebut vid första maj-helgen. Dressyren får han vänta med tills det känns som om MSV:C sitter hyfsat och gå ut då, tänker att vi lägger lite krut på den i slutet av säsongen om inte annat.
Varit ute på en P&R och ridit två 110, han hoppade mig ur sadeln och gick stabilt och fint. Förutom en volt i första klassen så var han nolla. Kändes fånigt enkelt och han var så fin att jag grät när jag kom ut från andra rundan. Ridbarheten kommer så smått både i dressyren och psyket också. Han börjar bli riktigt fin på marken också med ett lite annat register, och är inte helknäpp att hantera längre trots att det är vinter och kallt nu. Det går fortfarande inte att ge sig ut själv i omgivningarna men med sällskap är han nästan lite stabil nu. Och det går att leda honom utan att man får känslan av ett överladdat heliumpoppat popcorn. Ett tydligt kvitto var att han fick tre dagars vila efter hoppträningen för att smälta allt han lärt sig, sedan satt jag upp och hade ett jättefint dressyrpass och dagen efter var det dags för hoppträning igen. Och inte en enda gång har han varit jäklig att hantera eller överladdad på fel sätt.
Vi tränar på men tävlar inte igen fören i mars nu när han visade så fin form i kontrollrundorna. Då får han gå ut direkt i 120 om träningsformen håller i sig. Sedan väntar vi mest bara på att terrängbanorna ska öppna för våren. Tänker mig fälttävlansdebut vid första maj-helgen. Dressyren får han vänta med tills det känns som om MSV:C sitter hyfsat och gå ut då, tänker att vi lägger lite krut på den i slutet av säsongen om inte annat.
