10:orna kapitel 8

[Molin]

Härlig film @Van Remo så kul och se mer av er igen =D

Här blev det en liten tur i skogen först innan vi tog några varv i trav och galopp i ena sommarhagen, var dock på tok för varmt så det blev inte alls mycket av det. Men några sista språng innan hon åker iaf

Imorgon bitti direkt efter jobbet far vi neråt i landet, får se hur lastningen går.
Vi har ju tränat och hon har varit in 3 gånger i kärran också, men efter det så har hon inte velat igen. Misstänker mina tankar om backningen ur släpet, inga problem att gå på men ur, hon vill gå ut med nosen först.

Så just nu blir det åka brett, utan mellanvägg just för att kunna vända runt henne vid urlastningen imorgon, sedan sitter jag och letar efter en transport med fronturlastning. Får sälja min när jag bytt ut lite smådelar.

Jag är rädd för att hon inte kommer vilja kliva på imorgon, men vi får se helt enkelt!

 

[Lovise]

Härlig film @Van Remo så kul och se mer av er igen =D

Misstänker mina tankar om backningen ur släpet, inga problem att gå på men ur, hon vill gå ut med nosen först.

Så just nu blir det åka brett, utan mellanvägg just för att kunna vända runt henne vid urlastningen imorgon, sedan sitter jag och letar efter en transport med fronturlastning. Får sälja min när jag bytt ut lite smådelar.

Jag är rädd för att hon inte kommer vilja kliva på imorgon, men vi får se helt enkelt!

Kaprifol hade också jättesvårt för att backa ut första gångerna hon gick på släpet. Jag lasttränade och blev superglad när jag äntligen fick in hästen ända in, och sen fick jag inte ut henne igen Men det gav sig efter ett par gånger bara, så gå inte och köp ett nytt släp det första du gör bara för den sakens skull

 

[Molin]

Kaprifol hade också jättesvårt för att backa ut första gångerna hon gick på släpet. Jag lasttränade och blev superglad när jag äntligen fick in hästen ända in, och sen fick jag inte ut henne igen Men det gav sig efter ett par gånger bara, så gå inte och köp ett nytt släp det första du gör bara för den sakens skull

Miraz är lastad en del ändå och hon är som din kanske, står gärna kvar inne där om hon inte får vända sig. Men nu när vi tränat och hon varit in så har hon snällt backat ut men tyckt det varit superläskigt. Givetvis kommer det släppa efter mängder av träning men jag ska köpa nytt släp för jag vill uppgradera mig en del och då kan jag lika väl kika på släp med fronturlastning också tänkte jag.

Så det är inte bara för det, skrev kanske lite för fort (som vanligt )

Så himla tråkigt att hon gått in 3 ggr utan problem och nu bara vill gå upp på rampen igen... Det roliga är att man ser nu att hon accepterat släpet och inte är rädd utan nu är det nog bara tänket med backningen kvar. Så därför tänker jag köra brett utan mellanvägg och lastträna så tills jag fått ett annat släp.

Dock tror jag inte att jag tänker lastträna när hon väl blivit dräktig, om hon blir det. Vill inte riskera något Haha.. Inte för att hon är den som kastar sig och stressar upp sig men iaf.. Man blir så extra nojig när man vet att dom har en bebis i magen

 

[fritz_92]

Igår red jag och Talladin dressyrträning för en stallkompis. Vi byter lite tjänster, hon är jätteduktig på dressyr och jag hjälper henne med hoppningen samtidigt som medryttaren rider min häst.
Han fick verkligen kämpa, var 29 grader varmt enda tiden vi kunde så fick jobba lite med framåtandan. Blåste lite som tur är. Men det var de värt.
Han var så duktig och vi fick massa beröm. Och trots att vi höll på nästan 45 min var han inte trött egentligen. Det var jag som inte orkade mer. Märks att magen börjar vara ivägen lite..
Hon tycker han har bra påskjut, men vi behöver hjälpen med det sista så han kommer ihop och upp mer. Men får jag hjälp av henne regelbundet kommer det gå en dag.

Imorgon skall vi på tävling. Verkar som det ska bli lite mindre varmt som tur är. Blir premiär på 110. Viktoria tyckte absolut vi kunde gå upp till det när vi frågade efter träningen förra veckan.

 

[Tualma]

Sommaren är verkligen bästa tiden på året för oss alla (och tråden). Härliga uppdateringar och bilder ni delar med er av! Coola foton från bruksridningen, @KrullTroll.

Det känns som vi är på rull nu! A. blir starkare och starkare. Jag bytte bett häromsistens, från det tjocka tvådelade inridningsbettet (Sprenger-någonting) som hon gillar bäst till ett lite tunnare tvådelat anatomiskt (Sprenger kk ultra). Jag har provat att både rida och tömköra på det. Fröken är inte odelat positiv utan gapar och grejar lite med tungan vid tränsning och på fri tygel/töm, men så fort jag bett om kontakt så suger hon tag och tar mycket bättre stöd på det (!??) och se på sjutton; plötsligt får jag tag i den flyende yttersidan i vänster varv och vilken skillnad! Woop Woop! Jag får väl fortsätta lite till och se om hon vänjer sig. Jag vill ju att hon ska vara helt bekväm med skrotet i munnen, givetvis. Jag har frågat henne om höjden och där det sitter nu är det läge där hon mixtrar minst med det i alla fall.

Någon som har några erfarenheter? Jag är liksom rätt konservativ när det gäller bett och brukar rida på vanligt tvådelat alternativt rakt tränsbett av tjocklek som hästen föredrar (nuvarande fröken gillar inte rakt dock), men tänkt att nu när det finns anatomiska bett måste jag ju testa det. Jag trodde inte att det skulle bli SÅ stor skillnad, faktiskt. Men framför allt har jag aldrig varit med om att hästen inte gillar ett bett riktigt, men ändå går bättre på det. Märkligt.

 

[fritz_92]

Åh så stolt man kan vara över sin lilla häst! Deras andra 1 m start i avd. A och de slår till med en andra placering! Så lugnt och kontrollerat men ändå snabbt!

Och första 110 starten någonsin slutar me 4 fel, i värmen. Ryttaren sa att de kändes som han blev lite chockad efter första hindret att de var högre men sen hoppade han på. Lite vingligt och rädd för tidtagare som står vid staketet men väldigt nöjd med första gången på den höjden.
De var ordentligt varmt så han var lite matt men fick vakna till hoppningen och ärevarvet var kul

 

[Tualma]

...Och här är det tvära kast hos känslomänniskan ; Igår hade jag ut en kompis som bidrog med ögon från marken när jag red. Förvisso rider jag och kompisen inte efter samma filosofi och hon är inte så förtjust i min tränare och vice versa.
Dessutom är jag ju väl medveten om att en faller tillbaka till dåligheter i och med att hästen och jag förstärker varandras svagheter när vi harvar för länge utan tränarhjälp. Det är ju av den anledningen som jag ber vänner komma och titta med ett kritiskt öga från första början. Men INGENTING var bra, enligt kompisen . Hästen var låst med osunt rörelsemönster, jag var låst, sitsen var kass, inverkan dålig etc. etc. Jag blev faktiskt helt knäckt .
Tankar som " jag har ridit i hela mitt liv, men kan ingenting", "Jag förstör min fina häst" och "här har jag inbillat mig att jag är hyfsat bra på något fast egentligen är jag helt talanglös" slog ner samtidigt som jag inte riktigt kunde ta kritiken utan kände inom mig hur jag blev förbannad . Alltså jag har varit föräldraledig i snart ett år och världen utanför krymper gärna då. Hästen är liksom det enda i mitt liv utanför familjen och det blir ännu större och viktigare då, samtidigt som möjligheterna att ägna mig åt hästen är begränsade av tid, ekonomi och en kropp som inte riktigt lyder (märkt av graviditet, barnkånkande m.m.) om ni förstår vad jag menar.
Jag erkänner att jag grät som ett barn när jag kom hem, vuxna människan . Men det är väl lite av att bryta ihop och komma igen .

Idag försöker jag få lite distans till det hela. Jag följer ju faktiskt en röd tråd i hästens utbildning och en plan med allt jag gör med henne. Sedan får jag givetvis tacka för och ta till mig påpekanden om min kollapsade sits och försöka rätta så gott jag kan i min ensamhet. Vad gäller resten så finns det många vägar som bär till Rom. hen har en och jag följer en annan. Det hen anser är viktigt att åtgärda nu har jag senare i min plan osv. Men eländig känner jag mig ändå . Särskilt som den andra kompisen också hade så mycket att anmärka på tidigare (fast då var ju hästen knappt igång, heller).
Förlåt för tråkigt inlägg, men det kanske kan trösta någon att läsa att allt inte bara är på topp hela tiden, tänker jag...

 

[Aionee]

...Och här är det tvära kast hos känslomänniskan ; Igår hade jag ut en kompis som bidrog med ögon från marken när jag red. Förvisso rider jag och kompisen inte efter samma filosofi och hon är inte så förtjust i min tränare och vice versa.
Dessutom är jag ju väl medveten om att en faller tillbaka till dåligheter i och med att hästen och jag förstärker varandras svagheter när vi harvar för länge utan tränarhjälp. Det är ju av den anledningen som jag ber vänner komma och titta med ett kritiskt öga från första början. Men INGENTING var bra, enligt kompisen . Hästen var låst med osunt rörelsemönster, jag var låst, sitsen var kass, inverkan dålig etc. etc. Jag blev faktiskt helt knäckt .
Tankar som " jag har ridit i hela mitt liv, men kan ingenting", "Jag förstör min fina häst" och "här har jag inbillat mig att jag är hyfsat bra på något fast egentligen är jag helt talanglös" slog ner samtidigt som jag inte riktigt kunde ta kritiken utan kände inom mig hur jag blev förbannad . Alltså jag har varit föräldraledig i snart ett år och världen utanför krymper gärna då. Hästen är liksom det enda i mitt liv utanför familjen och det blir ännu större och viktigare då, samtidigt som möjligheterna att ägna mig åt hästen är begränsade av tid, ekonomi och en kropp som inte riktigt lyder (märkt av graviditet, barnkånkande m.m.) om ni förstår vad jag menar.
Jag erkänner att jag grät som ett barn när jag kom hem, vuxna människan . Men det är väl lite av att bryta ihop och komma igen .

Idag försöker jag få lite distans till det hela. Jag följer ju faktiskt en röd tråd i hästens utbildning och en plan med allt jag gör med henne. Sedan får jag givetvis tacka för och ta till mig påpekanden om min kollapsade sits och försöka rätta så gott jag kan i min ensamhet. Vad gäller resten så finns det många vägar som bär till Rom. hen har en och jag följer en annan. Det hen anser är viktigt att åtgärda nu har jag senare i min plan osv. Men eländig känner jag mig ändå . Särskilt som den andra kompisen också hade så mycket att anmärka på tidigare (fast då var ju hästen knappt igång, heller).
Förlåt för tråkigt inlägg, men det kanske kan trösta någon att läsa att allt inte bara är på topp hela tiden, tänker jag...

Nej ursäkta, men vilken tråkig kompis! Berättade hon inte vad ni kunde jobba på istället? Det låter som om hon bara berättade vad som var fel, vilket blir jättejobbigt att höra. Om det också hänt tidigare kanske ni inte ska fortsätta döma varandra? Det ska ju inte sluta med att man blir gråtfärdig, då gör det ju ingen nytta. Har du ingen annan tränare som kan vara dina ögon från marken som kanske också har bättre pedagogik?
Förresten så är jag helt säker på att du inte förstör din häst eller är särskilt talanglös! I så fall skulle du inte kommit så långt som ni gjort.

 

[Aionee]

Här händer det inte så mycket. Hugo har semester nu. Vi har tränat lite på att stärka vår relation med målet att ha roligt, men annars har han bara gått och ätit gräs medan jag varit där. Om en vecka släpps han + en kompis på bete och det behövs nästan eftersom Hugo inte har något tjockismage kvar.
Jämförelsebilder från slutet av november 2014 och idag.

 

[Tualma]

Nej ursäkta, men vilken tråkig kompis! Berättade hon inte vad ni kunde jobba på istället? Det låter som om hon bara berättade vad som var fel, vilket blir jättejobbigt att höra. Om det också hänt tidigare kanske ni inte ska fortsätta döma varandra? Det ska ju inte sluta med att man blir gråtfärdig, då gör det ju ingen nytta. Har du ingen annan tränare som kan vara dina ögon från marken som kanske också har bättre pedagogik?
Förresten så är jag helt säker på att du inte förstör din häst eller är särskilt talanglös! I så fall skulle du inte kommit så långt som ni gjort.

Gud, vad gullig du är, @Aionee. Tusen tack för pepp !!!
Ja, alltså förra gången var det en annan kompis (ytligare bekant) som var ut och tyckte min häst var tråkig exteriört samt stel att rida (vilket stämde för hon var nyss igångsatt efter boxvila pga. hovböld). Den här kompisen från igår och jag HAR olika tänk kring utbildning av våra hästar och det är jag medveten om, men jag tänkte att det ändå är nyttigt med andra ögon och att vi ser olika saker ur olika perspektiv, viket det givetvis är och vilket vi gör, men det blev liksom så att hen påpekade alla fel och brister och gav instruktioner hur jag skulle rida min häst efter hens och hens tränares filosofi och det stämmer inte alls med mitt tänk eller tog hänsyn till var jag och hästen är idag. Men självklart hade hen de bästa intentioner och ville bara hjälpa till...
Jag har en jättebra kompis som jag delar tränare och filosofi med och jag ringde henne och tjöt i telefonen igår kväll, så hon ska komma ut och filma ett pass när jag har mitt vanliga upplägg. Då kan vi gå igenom filmen och välja vad jag ska fokusera på utifrån det avseende sits och inverkan.
Jag känner mig förödmjukad (framför allt för att jag tog åt mig så, tror jag. Jag borde kunna ta kritik, 40 år gammal )... Men jag är som sagt en något överkänslig, ammande, trött småbarnsmamma för tillfället... Och jag kan nog ta kritiken när det fått sjunka in lite.
Men, som jag längtar efter att träna! Fast transporten är inte i bruk och min tränare som är snäll och åker ut till mig i vanliga fall, kan inte det nu och har inte kunnat på ett halvår, tyvärr. Snart hoppas jag att både transport och tränare ska vara igång. Men transporten får nog vänta tills pengarna börjar rulla in efter föräldraledigheten är jag rädd... ...Men jag har världens gulligaste lilla bebba så det är ju så det är med prioriteringar och så...

 

[Lovise]

Att låta ena kompisen filma låter väl jättebra! Du ska se att det säkert inte är så tokigt Inte konstigt att ni är lite ringrostiga efter allt, men det tar ni säkert ikapp snart!

Jag var och hoppade lite med Kaprifol i helgen, väldigt roligt! Jag fick också lite filmat och det fick mig att inse att det är hög tid att gå i från bebis-hindren
60cm hoppade vi och det kliver hon ju över numera, nu när hon nästa helt slutat överhoppa sig.

Jag avslutade med några språng på ca 80cm och det klarade vi ju faktiskt galant, bara mitt huvud som behöver vänja sig av med att alla hinder över 50 ser högt ut... Men det går åt rätt håll i alla fall

 

[Catrool]

Gud, vad gullig du är, @Aionee. Tusen tack för pepp !!!
Ja, alltså förra gången var det en annan kompis (ytligare bekant) som var ut och tyckte min häst var tråkig exteriört samt stel att rida (vilket stämde för hon var nyss igångsatt efter boxvila pga. hovböld). Den här kompisen från igår och jag HAR olika tänk kring utbildning av våra hästar och det är jag medveten om, men jag tänkte att det ändå är nyttigt med andra ögon och att vi ser olika saker ur olika perspektiv, viket det givetvis är och vilket vi gör, men det blev liksom så att hen påpekade alla fel och brister och gav instruktioner hur jag skulle rida min häst efter hens och hens tränares filosofi och det stämmer inte alls med mitt tänk eller tog hänsyn till var jag och hästen är idag. Men självklart hade hen de bästa intentioner och ville bara hjälpa till...
Jag har en jättebra kompis som jag delar tränare och filosofi med och jag ringde henne och tjöt i telefonen igår kväll, så hon ska komma ut och filma ett pass när jag har mitt vanliga upplägg. Då kan vi gå igenom filmen och välja vad jag ska fokusera på utifrån det avseende sits och inverkan.
Jag känner mig förödmjukad (framför allt för att jag tog åt mig så, tror jag. Jag borde kunna ta kritik, 40 år gammal )... Men jag är som sagt en något överkänslig, ammande, trött småbarnsmamma för tillfället... Och jag kan nog ta kritiken när det fått sjunka in lite.
Men, som jag längtar efter att träna! Fast transporten är inte i bruk och min tränare som är snäll och åker ut till mig i vanliga fall, kan inte det nu och har inte kunnat på ett halvår, tyvärr. Snart hoppas jag att både transport och tränare ska vara igång. Men transporten får nog vänta tills pengarna börjar rulla in efter föräldraledigheten är jag rädd... ...Men jag har världens gulligaste lilla bebba så det är ju så det är med prioriteringar och så...

Mäh även om man har olika syn så kan man ju ändå vara shysst , speciellt om ni är medvetna om att ni har olika syn, tråkigt av din kompis tycker jag! Låter som en smart lösning att filma och sedan bryta ner va ni ska fokusera på, alla har ju alltid saker som behöver förbättras oavset nivå lixom

Jag hade inte heller klart av sådan kritik jag hade blivit helt knäckt, troligen har det ju att göra med att man har ju lagt så mkt tid känslor och engagemang i hästen lixom!

Hoppas de känns bättre snart igen och att ni kanse kan träna för tränaren snart igen, de kommer säkert göra susen så ni kan få lite hjälp att ni är på rät väg och vad du behöver fokusera på för just dig och din häst på den niv ni är nu

 

[Catrool]

För att årkoppla till olika nivåer och att man alltid har olika saker man behöver jobba med oavsett nivå så är vi på lägst nivån och utbilingsskalans första trappsteg dvs takt vi ha lixom ännu inte hittat takten ens med ryttare på ryggen så basic basic här! Men när vi väl hittar takten så blir han väldigt trevlig De är kul att rida!

I helgen galopperade vi ett varv åt varje håll Det är längsta galoppen någonsin! Maltes kan ännu inte galoppskänkel men han lyssnar väldgt bra på min röst så jag tror nog snart vi kan lära in skänkelhjälpen

Vi är lite rehab-feta och puffsiga båda två men de bjuder vi på Och jag är egentligen jätteglad bara väldigt fokuserad därför jag ser ut som ett bi

 

[Tualma]

Att låta ena kompisen filma låter väl jättebra! Du ska se att det säkert inte är så tokigt Inte konstigt att ni är lite ringrostiga efter allt, men det tar ni säkert ikapp snart!

Jag var och hoppade lite med Kaprifol i helgen, väldigt roligt! Jag fick också lite filmat och det fick mig att inse att det är hög tid att gå i från bebis-hindren
60cm hoppade vi och det kliver hon ju över numera, nu när hon nästa helt slutat överhoppa sig.

Jag avslutade med några språng på ca 80cm och det klarade vi ju faktiskt galant, bara mitt huvud som behöver vänja sig av med att alla hinder över 50 ser högt ut... Men det går åt rätt håll i alla fall

Tack för pepp och kloka ord. Ni är jätteduktiga!

 

[Tualma]

För att årkoppla till olika nivåer och att man alltid har olika saker man behöver jobba med oavsett nivå så är vi på lägst nivån och utbilingsskalans första trappsteg dvs takt vi ha lixom ännu inte hittat takten ens med ryttare på ryggen så basic basic här! Men när vi väl hittar takten så blir han väldigt trevlig De är kul att rida!

I helgen galopperade vi ett varv åt varje håll Det är längsta galoppen någonsin! Maltes kan ännu inte galoppskänkel men han lyssnar väldgt bra på min röst så jag tror nog snart vi kan lära in skänkelhjälpen

Vi är lite rehab-feta och puffsiga båda två men de bjuder vi på Och jag är egentligen jätteglad bara väldigt fokuserad därför jag ser ut som ett bi

Så skönt att få lite input, stort tack. Nu har jag fått lite distans till det hela, så nu är det bara att fortsätta och hitta glädjen igen.
Vad roligt med GALOPP! Härligt! Han ser så nöjd ut.

 

[Tualma]

Vi jobbar på. Idag med övergångar för sitsen; halt-skritt, skritt-trav samt skritt-galopp. Vi lade även in lite travbommar på böjt spår. Fröken kändes fin. Hon blev inte riktigt lösgjord i sidorna, men jobbade på fint i övergångarna. Stallkompisen tog något foto. Fotot såg väl rätt ok ut och motsvarade ridkänslan , så det känns lite bättre nu...

 

[mooi]

...Och här är det tvära kast hos känslomänniskan ; Igår hade jag ut en kompis som bidrog med ögon från marken när jag red. Förvisso rider jag och kompisen inte efter samma filosofi och hon är inte så förtjust i min tränare och vice versa.
Dessutom är jag ju väl medveten om att en faller tillbaka till dåligheter i och med att hästen och jag förstärker varandras svagheter när vi harvar för länge utan tränarhjälp. Det är ju av den anledningen som jag ber vänner komma och titta med ett kritiskt öga från första början. Men INGENTING var bra, enligt kompisen . Hästen var låst med osunt rörelsemönster, jag var låst, sitsen var kass, inverkan dålig etc. etc. Jag blev faktiskt helt knäckt .
Tankar som " jag har ridit i hela mitt liv, men kan ingenting", "Jag förstör min fina häst" och "här har jag inbillat mig att jag är hyfsat bra på något fast egentligen är jag helt talanglös" slog ner samtidigt som jag inte riktigt kunde ta kritiken utan kände inom mig hur jag blev förbannad . Alltså jag har varit föräldraledig i snart ett år och världen utanför krymper gärna då. Hästen är liksom det enda i mitt liv utanför familjen och det blir ännu större och viktigare då, samtidigt som möjligheterna att ägna mig åt hästen är begränsade av tid, ekonomi och en kropp som inte riktigt lyder (märkt av graviditet, barnkånkande m.m.) om ni förstår vad jag menar.
Jag erkänner att jag grät som ett barn när jag kom hem, vuxna människan . Men det är väl lite av att bryta ihop och komma igen .

Idag försöker jag få lite distans till det hela. Jag följer ju faktiskt en röd tråd i hästens utbildning och en plan med allt jag gör med henne. Sedan får jag givetvis tacka för och ta till mig påpekanden om min kollapsade sits och försöka rätta så gott jag kan i min ensamhet. Vad gäller resten så finns det många vägar som bär till Rom. hen har en och jag följer en annan. Det hen anser är viktigt att åtgärda nu har jag senare i min plan osv. Men eländig känner jag mig ändå . Särskilt som den andra kompisen också hade så mycket att anmärka på tidigare (fast då var ju hästen knappt igång, heller).
Förlåt för tråkigt inlägg, men det kanske kan trösta någon att läsa att allt inte bara är på topp hela tiden, tänker jag...

Men gud vilket tråkigt sätt, det där hjälper ju inte alls utan är mer ett klassiskt fall av någon som missuppfattat sin uppgift som "ögon på marken". Jag förstår inte hur folk, och då framförallt en vän kan ösa ur sig en massa kritik eller säga att hästen är stel och tråkig. Man säger inte så
Tappa inte modet utan följ ditt och din tränares sätt, det är ju valt av dig för att det passar dig och din häst. Lita på din förmåga att avgöra det.

Sen, brister har vi alla -men man behöver inte få dem utpekade var och en, i alla fall inte under ett och samma pass

 

[KrullTroll]

@Tualma håller med övriga, tråkigt sätt på den där. Visst är det bra att ha ögon på marken och även olika ögon, men "tråkiga ögon" är aldrig konstruktivt.
Har du en tränare som du känner förtroende för så kör på hen och erat koncept.
För mig är det jätteviktigt att jag har ett förtroende för den som står på backen. Har nekat flera tränare som anses vara "sååå bra" just för att jag inte får ett förtroende. Säker supertränare för andra, men för mig går det inte.
De jag tränar för nu får mig att känna mig som en världsmästare i stort sett varje gång. Och inte för att de slickar r*v utan för att de har en förmåga att se vad jag och hästen faktiskt kan, och inte vad jag tror att vi kan.De puttar ur mig ur min "comfort-zone" och då jag litar på dom så vågar jag ta steget ut. Allt som oftast går det bra, och när det går sådär så känner jag mig ändå bra som vågar ta steget.

@Catrool han e så fiiiiin
Och kul att ni kommit så långt som till galopp heja heja!!

@Molin hur har det gått??

@Lovise ser super ut!! Och visst är det nyttigt att se bilder och film för att inse att man faktiskt är redo för mer

@fritz_92 Hur fint ser det inte ut?!

 

[KrullTroll]

Så, gissa vem som skriver hemtenta (kompletterar) och plötsligt har tid att hänga här igen...

Vi var iaf iväg på första delen av p&j cupen i lördags. Laddade upp med en hoppträning i torsdags som gick sååå bra! Våd var dyyyyr! På tal om utmaningar från inlägget innan så utmanade in hopptränare mig till rätt snäva svängar inför stundande omhoppning, och om jag bara red och bestämde mig så kunde Våd hoppa oxer på 80, vända på en 5-öring och med god energi ta sig över ett lika högt räcke <---typ så
Så den känslan tänkte jag ta med till lördagen..men...
Min tidsplanering sprack totalt så vi var på plats alldeles för sent, de började lite tidigare, lite strykningar i sista minut och jag fick en framridning på 15 min istället för planerade 45...dessutom bland massa nervösa barn på stirriga b-ponnys=Våd var all over the place...
Första klassen gick ok, han var jääävligt stark och skyggade/kastade sig två gånger för en betande häst!!
Valde att inte gå in på framhoppningen/ridningen mellan mina klasser då ponnysarna ff for runt där. Försökte lossa och jogga honom mjukare längs med grusvägen intill istället. Gick ok..
In andra rundan, kom fel på andra hindret (mitt fel) så han rev ordentligt och vart upprörd= gick inte att svänga upp på 3:an som var rätt snäv/kort sväng så det vart ett stopp
Resten av banan kom vi runt men jag vart inte nöjd alls...
Bad om att få hoppa om den klassen "utom tävlan". Gick in på framhoppningen som nu var så gott som tom, jobbade loss honom ordentligt och där kom min pärla fram igen
Tog två skutt och gav oss ut igen, och jäklar vad fint det gick!

Så summan är:

• Planera bättre, Våd behöver mycket tid på sig ännu. Speciellt bland andra hästar som far runt.
• Glad att jag vände den tråkiga känslan till en bra
• Min häst är ändå bäst

 

[aida]

Hej hej! Minns inte när jag sist uppdaterade, men nu har vi (eh eller Rozalie och hennes ryttare ) debuterat 1,10! Det var för ungefär 2 v sedan i Ringsjöorten. Det gick bra, 2 felfria rundor Hon ska gå en tävling till i morgon, även då på 1m och 1,10m, sen blir det lite sommarlov.

Två nöjda och glada

Film på 1,10. Lite knöl in på kombinationen, en svår sväng för henne, då hon gärna sticker ut med vänsterbogen, men de löste det ändå

De har en varit med och tränat för Piia Pantsu en gång, de skulle har tränat för henne igen häromdan, men det blev tyvärr inställt. Hoppas på fler tillfällen senare.

Var det någon som sa nått om att överhoppa sig?

@KrullTroll Haha! Känner så väl igen det där fenomenet att ha tid för allt annat än just plugg inför tentor! Mitt hem var aldrig varit så rent som inför en stor tenta! Jag borde kanske hoppa på en kurs då och då även nu

@Tualma Håller med de andra om trist sätt att framföra kritik på! Det är ju omöjligt att ta till sig och bli bättre om det bara gör en ledsen eller arg. Jag vet precis hur det är när man sitter hemma och rider utan tränare eller ögon från marken. Det är så lätt att hamna i ett bekvämlighetsläge och samla på sig små olater. Har du dessutom fött barn nyligen så är det väl inte så konstigt om kroppen och knoppen inte är riktigt med på noterna än. Jag tycker att det låter som en bra idé om du kan bli filmad en del, då är det så mycket lättare att sätta ihop känslan med hur det faktiskt ser ut. Hoppas du får möjlighet att träna för din tränare snart igen med.

Jag har själv suttit upp på Rozzie en gång för ett tag sedan med. Ridsuget tog över tillslut, så jag fick låna min fina häst Jag har inte ridit på ett år! Jäklar vad kroppen tappar snabbt! Ingen styrsel alls kändes det som. Det i kombination med att jag satte ganska mycket press på henne, gjorde att det i början kändes som en katastrof och jag klankade ner ganska mycket på mig själv. Men på slutet var hon sååå jäkla fin! ...jag kunde inte gå dagen efter!

Hon är rätt så häftig de lilla hästen

Stretching stretching (ryttaren med! )