Är det en rättighet att ha häst?

[Thaliaste]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Det beror ju på lite hur man ser på vad en extra inkomst är, jag hade haft svårt att ha hästen utan någon ekonomisk hjälp med bensinen tex. Visst hade jag kunnat få lite hjälp av mina föräldrar till det istället så det gick ihop men ändå.

Nu handlar det ju inte så mycket om just ditt fall, som det generella fallet. Då tycker jag att det är rätt att man gör en avvägning vad en rehabilitering med det ena alternativet kostar jämfört med rehabilitering med ett annat alternativ. Hade det kostat mer att aktiveras i "någon annans" verksamhet så kan det som jag tidigare skrivit, vara motiverat att kunna ordna så att rehabiliteringen kan ske på hemmaplan, men rätten att just äga en häst tycker jag inte är självskriven.

Sånt hade varit bra men samtidigt så kostar det väldigt mycket pengar också, det är mer effektivt att utnyttja att folk använder sina egna istället som någon slags terapi än att dom ska betala för ridningen någon annanstans.

Ja, om det är så ja. Här där jag bor kan jag säga att det är rätt dyrt att ha häst.

Det är långa utredningar som görs innan någonting blir av, det är inte direkt så att man bara går in där och sen får det man vill ha. Dom bedömmar ju vad man är i behov av och vad som är effektivast för alla. Vad som ger mest.

Då är det som jag vill ha det, dvs det ska inte vara någon rättighet att ha häst.

Min uppfattning är mer att dom vill satsa så att man så fort som möjligt kan klara av ett eget liv med egen inkomst så småningom. Dom tjänar nog mera på det än att ge en person en halvdann lösning med risken att personen aldrig kommer ut i samhället igen och kan jobba och tjäna egna pengar.

Som sagt blir det en avvägning. Att ge efter för vad folk "vill ha" oavsett vad det kostar är inte rimligt, även om personen ifråga anser att det är det eeeeeeeeeenda som är möjligt.

 

[worthless]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Nu handlar det ju inte så mycket om just ditt fall, som det generella fallet. Då tycker jag att det är rätt att man gör en avvägning vad en rehabilitering med det ena alternativet kostar jämfört med rehabilitering med ett annat alternativ.

Men dom tänker inte bara vad som är billigast utan vad som passar personen bäst. Dom avstår inte för någon habilitering som skulle fungera bra bara för att det är dyrt. Det är iallafall inte den uppfattningen jag har fått. Man kan inte bara hela tiden se till dom billigaste alternativen.

Då är det som jag vill ha det, dvs det ska inte vara någon rättighet att ha häst.

Man kan ju vända och vrida på det hur mycket som helst, kan man inte arbeta eller på nåt sätt få ihop pengar till sitt liv så tycker jag man ska få hjälp med det. Behöver man vissa hjälpmedel eller hjälp att ta sig ut till hästen osv så ska man få det. På det sättet är det en rättighet till sitt intresse och det man behöver för att må bra.

Sen om man är fullt frisk och kan arbeta och har möjlighet att påverka sin situation så kan jag anse att hästar inte är någon rättighet på det sättet.

Som sagt blir det en avvägning. Att ge efter för vad folk "vill ha" oavsett vad det kostar är inte rimligt, även om personen ifråga anser att det är det eeeeeeeeeenda som är möjligt.

Och som sagt igen, det är verkligen inte bara att gå in och säga att man vill ha det och det och sen får man vad man vill ha. Man får det man behöver oavsett vad det kostar, får det ut en i livet igen är det värt dom pengarna.

 

[Thaliaste]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Men dom tänker inte bara vad som är billigast utan vad som passar personen bäst. Dom avstår inte för någon habilitering som skulle fungera bra bara för att det är dyrt. Det är iallafall inte den uppfattningen jag har fått. Man kan inte bara hela tiden se till dom billigaste alternativen.

Jag anser inte heller att man alltid ska ta det billigaste alternativet, om det är betydligt sämre. Men jag anser att man måste sätta en gräns någonstans, att om en åtgärd är för dyr bör den inte skattefinansieras om det finns alternativ. Någonstans måste väl även du dra en gräns? Eller anser du att samhället ska bekosta intressen även i 100 000-kronorsklassen (/mån)?

Man kan ju vända och vrida på det hur mycket som helst, kan man inte arbeta eller på nåt sätt få ihop pengar till sitt liv så tycker jag man ska få hjälp med det. Behöver man vissa hjälpmedel eller hjälp att ta sig ut till hästen osv så ska man få det. På det sättet är det en rättighet till sitt intresse och det man behöver för att må bra.

Det innebär att sjuka skulle ha större rätt än friska människor till att kunna syssla med sina intressen? Mina skattepengar ska alltså dras mer av, så att jag och mina barn inte har råd att rida, för att folk som är sjuka ska få möjlighet att ha häst?

Sen om man är fullt frisk och kan arbeta och har möjlighet att påverka sin situation så kan jag anse att hästar inte är någon rättighet på det sättet.

Vad är då "fullt frisk" enligt dig? Jag undrar om du verkligen vet hur många av oss som arbetar mår dåligt på diverse olika sätt men biter ihop och försöker göra det bästa av situationen. Bara för att man har ett jobb att gå till är inte livet rosenskimrande...

Och som sagt igen, det är verkligen inte bara att gå in och säga att man vill ha det och det och sen får man vad man vill ha. Man får det man behöver oavsett vad det kostar, får det ut en i livet igen är det värt dom pengarna.

Jag är som sagt inte emot hjälp till sjuka människor. Men jag är tveksam till att det bara finns en lösning på den typ av problem där rehabilitering mha häst vore aktuellt. Att behöva se andra lösningar än den man låst in sig på, tror jag t o m skulle vara nyttigt för en del av de personer som absolut bara ser en lösning. Livet de "kommer ut till" kommer liksom inte vara tillrättalagt, så varför skulle vägen tillbaka till livet vara det? Det blir bara en fet käftsmäll som slår ner en igen när man kommer ut i det "riktiga" livet.

Vad har man för incitament att bli frisk om man vet att man blir av med sin häst då eftersom man som frisk inte kommer att ha samma rätt att få ha hästen?

 

[Jane_doe]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Det här är inte svar till någon person:

Men jag tycker att det är horribelt med människor som anser att de ska få skattepengar till exempelvis häst, medan en ensam mamma som separerar från mannen och lever knapert kanske helt enkelt inte kan behålla sin häst och stora intresse. Vem lider mest av att inte kunna ha sin häst? Varför är det inte en mänsklig rättighet för alla med dålig ekonomi också att kunna ha häst? Subventionera då all hästhållning! Samt andra dyra aktiviteter som kan vara "nödvändiga" för någon.

Det finns många många som av ekonomiska skäl inte har kunnat låta sina barn rida, inte har kunna fortsätta rida själva, trots brinnande intresse och att de mår mycket sämre utan ridningen. Vem bryr sej om dem? De jobbar på och sliter trots allt och då ska de inte ha några rättigheter att utöva intressen?

Jag är så trött på folk som gråter ut i tv för att försäkringskassan inte godkänner att de är sjukskrivna när de kan vara i stallet hela dagarna och mocka, rida, bära hö och allt annat som ingår. Helt rätt tycker jag, för min del är det som sagt horribelt om man inte tvingar ut dessa i att försörja sej först, innan de kan ha häst.

 

[Korven]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Jag anser inte heller att man alltid ska ta det billigaste alternativet, om det är betydligt sämre. Men jag anser att man måste sätta en gräns någonstans, att om en åtgärd är för dyr bör den inte skattefinansieras om det finns alternativ. Någonstans måste väl även du dra en gräns? Eller anser du att samhället ska bekosta intressen även i 100 000-kronorsklassen (/mån)?



Det innebär att sjuka skulle ha större rätt än friska människor till att kunna syssla med sina intressen? Mina skattepengar ska alltså dras mer av, så att jag och mina barn inte har råd att rida, för att folk som är sjuka ska få möjlighet att ha häst?



Vad är då "fullt frisk" enligt dig? Jag undrar om du verkligen vet hur många av oss som arbetar mår dåligt på diverse olika sätt men biter ihop och försöker göra det bästa av situationen. Bara för att man har ett jobb att gå till är inte livet rosenskimrande...



Jag är som sagt inte emot hjälp till sjuka människor. Men jag är tveksam till att det bara finns en lösning på den typ av problem där rehabilitering mha häst vore aktuellt. Att behöva se andra lösningar än den man låst in sig på, tror jag t o m skulle vara nyttigt för en del av de personer som absolut bara ser en lösning. Livet de "kommer ut till" kommer liksom inte vara tillrättalagt, så varför skulle vägen tillbaka till livet vara det? Det blir bara en fet käftsmäll som slår ner en igen när man kommer ut i det "riktiga" livet.

Vad har man för incitament att bli frisk om man vet att man blir av med sin häst då eftersom man som frisk inte kommer att ha samma rätt att få ha hästen?

tiotio

 

[worthless]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Någonstans måste väl även du dra en gräns? Eller anser du att samhället ska bekosta intressen även i 100 000-kronorsklassen (/mån)?

Men det handlar om mer än bara intressen, vad dom anses vara habiliterande för någon vet inte jag, det som hjälper det hjälper.

Det innebär att sjuka skulle ha större rätt än friska människor till att kunna syssla med sina intressen? Mina skattepengar ska alltså dras mer av, så att jag och mina barn inte har råd att rida, för att folk som är sjuka ska få möjlighet att ha häst?

Friska människor kan påverka sin situation, det kan inte många sjuka. Vill man ha råd med hästar och ridning måste man prioritera bort mycket annat, är man inte beredd på det så har man heller oftast inte råd. Knappast så att dom sjuka lever livet plus får extra för hästen, dom flesta har nog prioriterat bort det mesta för att ha råd med det.

Vad är då "fullt frisk" enligt dig? Jag undrar om du verkligen vet hur många av oss som arbetar mår dåligt på diverse olika sätt men biter ihop och försöker göra det bästa av situationen. Bara för att man har ett jobb att gå till är inte livet rosenskimrande...

Fullt och fullt, frisk nog att jobba om man säger så då. Kan man inte jobba så får man förhoppningsvis hjälp med det.

Jag är som sagt inte emot hjälp till sjuka människor. Men jag är tveksam till att det bara finns en lösning på den typ av problem där rehabilitering mha häst vore aktuellt. Att behöva se andra lösningar än den man låst in sig på, tror jag t o m skulle vara nyttigt för en del av de personer som absolut bara ser en lösning.

Det finns många lösningar, många passar bättre än andra. Dom utreder nog faktiskt det ganska noga vad som passar var och en bäst.

Livet de "kommer ut till" kommer liksom inte vara tillrättalagt, så varför skulle vägen tillbaka till livet vara det? Det blir bara en fet käftsmäll som slår ner en igen när man kommer ut i det "riktiga" livet.

Nu är det så att det oftast är ett heltidsjobb att vara sjuk, man är aldrig ledig, man kämpar konstant dygnet runt. Det är inget liv som någon vill ha. Hellre frisk och kunna jobba än att kämpa som sjuk. Tar man sig igenom allt och kommer ut till livet igen är man väldigt stark och klarar säkert av livet på ett bra sätt. Det är just därför habilitering finns, eller rehab finns. För att man succesivt ska komma ut till livet igen och klara av det.

Fördommar om att folk som är sjuka bara går och har det gött, det är inte så. Det krävs ofta mycket för att bli frisk, tar mycket tid och kraft.

Sen förstår jag verkligen hur vägen till ett friskt liv skulle vara tillrättalagd? Hur går det ihop? Man blir frisk genom att kämpa för det, och det är en jobbig kamp oftast.

Vad har man för incitament att bli frisk om man vet att man blir av med sin häst då eftersom man som frisk inte kommer att ha samma rätt att få ha hästen?

Undrar varför man blir av med hästen för att man blir frisk? Blir man frisk så har man också ett jobb. Det är väldigt få jobb där lönen är under sjukpenningen faktiskt och kan man leva på den kan man leva på lönen. Sen som sagt, det handlar om prioriteringar.

 

[Dentaku]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Jag är som sagt inte emot hjälp till sjuka människor. Men jag är tveksam till att det bara finns en lösning på den typ av problem där rehabilitering mha häst vore aktuellt. Att behöva se andra lösningar än den man låst in sig på, tror jag t o m skulle vara nyttigt för en del av de personer som absolut bara ser en lösning. Livet de "kommer ut till" kommer liksom inte vara tillrättalagt, så varför skulle vägen tillbaka till livet vara det? Det blir bara en fet käftsmäll som slår ner en igen när man kommer ut i det "riktiga" livet.

Vad har man för incitament att bli frisk om man vet att man blir av med sin häst då eftersom man som frisk inte kommer att ha samma rätt att få ha hästen?

Jag tycker att du skriver jättebra och håller verkligen med dig. Jag orkar inte själv riktigt delta i diskussionen just nu, har precis haft en rejäl svacka och jobbar med att ta mig på fötter - vill inte gärna bli inlagd. Hela debatten blev också så bisarr för mig när jag träffat så många, både inom sluten och öppen vård, som kämpar med att hålla näsan över vattenytan, att orka ta ett andetag till. För sin egen skull, för att fortsätta vara någons barn, förälder, partner eller vän. Jag är ledsen worthless, men jag klarar helt enkelt inte att förstå hur en häst kan fylla den rollen(och då älskar jag ändå hästar), en häst som trots allt har en högst begränsad livslängd. Precis som Thaliaste tror jag att det är jättefarligt att låsa upp sig på att bara en sak kan skänka en lycka - tänk om man inte kan få det? Ofta är det i ens eget huvud som gränserna sitter.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Framförallt: tänk när hästen/hunden/katten dör. För det måste ju ändå vara så att man hoppas överleva sitt sällskapsdjur/häst?

Har hela tillvaron hängt på just den varelsens existens kan det väl inte spela någon roll om det är p g a ekonomi eller djurets dödsfall som hindrar att man har kvar?

 

[worthless]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Hela debatten blev också så bisarr för mig när jag träffat så många, både inom sluten och öppen vård, som kämpar med att hålla näsan över vattenytan, att orka ta ett andetag till. För sin egen skull, för att fortsätta vara någons barn, förälder, partner eller vän. Jag är ledsen worthless, men jag klarar helt enkelt inte att förstå hur en häst kan fylla den rollen(och då älskar jag ändå hästar), en häst som trots allt har en högst begränsad livslängd. Precis som Thaliaste tror jag att det är jättefarligt att låsa upp sig på att bara en sak kan skänka en lycka - tänk om man inte kan få det? Ofta är det i ens eget huvud som gränserna sitter.

När man kämpat i hela sitt liv med att ens orka sig ut genom dörren, när ingenting fungerar. När man accepterat att man antagligen aldrig kommer orka med och levt större delen i slutenvården och man får hästen och märker att faktiskt någonting fungerar, någonting ger motivationen till att ta sig ut. Är det inte värt att ta till vara på då?

Sen förstår jag inte hur man kan säga att man låser fast sig vid bara en sak? På vilket sätt gör man det? Bara pga att hästen ger motivationen till att ta sig ut? Är det att låsa fast än? Ser det snarare som att man hittat en grund till att orka jobba vidare med problemen.

Man måste ju börja någonstans, man måste ha en grund att stå på för att ta sig vidare till nästa steg. Om det är ett djur eller vad som helst annat, vad spelar det för roll? Man måste ha någonting samtidigt som man jobbar på problemen, nu tack vare hästen så kan jag försöka mig på att fixa dom andra problemen som jag aldrig hade klarat av utan hästen.

Och varför hela tiden tänka på att hästen kan dö? Ja, hästar dör, precis som alla andra. Betyder det att man inte ska ta tillvara på att nu så lever faktiskt hästen och nu så hjälper hästen. Dör den så får man ta det när det kommer, men ska man verkligen sumpa chanserna som djuren ger än när dom lever bara för att dom kan dö liksom. Allting i livet försvinner så småningom, folk dör, familjer försvinner också, då kan man lika gärna tycka att varför leva pga av dom? Dom kommer förr eller senare försvinna dom också.

 

[Thaliaste]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Men det handlar om mer än bara intressen, vad dom anses vara habiliterande för någon vet inte jag, det som hjälper det hjälper.

Om det alltså inte finns några som helst gränser för vad saker och ting får kosta så undrar jag varifrån pengarna ska komma som ska betala allt? Eller har du tänkt ett kösystem så att man får vänta på att få hjälp tills samhället har råd med en?

Friska människor kan påverka sin situation, det kan inte många sjuka. Vill man ha råd med hästar och ridning måste man prioritera bort mycket annat, är man inte beredd på det så har man heller oftast inte råd. Knappast så att dom sjuka lever livet plus får extra för hästen, dom flesta har nog prioriterat bort det mesta för att ha råd med det.

Fullt och fullt, frisk nog att jobba om man säger så då. Kan man inte jobba så får man förhoppningsvis hjälp med det.

Alla kan påverka sin situation, i olika grad. Vissa behöver också mer hjälp än andra för att inse detta.

Problemet med ditt resonemang är att du framställer "frisk" och "sjuk" som två binära motpoler. Svart eller vitt. Jag menar att "frisk" och "sjuk" är en glidande och diffus skala. Hur mätbart sjuk en person är en sak och hur personen själv upplever ett problem är en annan sak. Samhällets syn - representerat både av vården, fk och folk - är en tredje, vilken verkligen varierar över tid. (Det var inte länge sedan homosexualitet var klassat som en sjukdom t ex). Tillsammans ger dessa otroligt många olika kombinationer som bestämmer hur "sjuk" en person är.

Du verkar ha en bild av folk du klassar som "friska" vilken jag tror inte alls stämmer i många fall. Det finns många som arbetar som inte är friska och det finns många friska som inte får jobb.

Det finns många lösningar, många passar bättre än andra. Dom utreder nog faktiskt det ganska noga vad som passar var och en bäst.

Nu är det så att det oftast är ett heltidsjobb att vara sjuk, man är aldrig ledig, man kämpar konstant dygnet runt. Det är inget liv som någon vill ha. Hellre frisk och kunna jobba än att kämpa som sjuk. Tar man sig igenom allt och kommer ut till livet igen är man väldigt stark och klarar säkert av livet på ett bra sätt. Det är just därför habilitering finns, eller rehab finns. För att man succesivt ska komma ut till livet igen och klara av det.

Fördommar om att folk som är sjuka bara går och har det gött, det är inte så. Det krävs ofta mycket för att bli frisk, tar mycket tid och kraft.

Det finns många fördomar om folk som ser friska ut också, att allt bara är friskt och gött utan problem. Det är inte så för många. Jag har inte hört någon som förvägrat personer med allvarliga problem rätten att vara sjuk, det som är den stora frågan är varför sjuka personer ska ha större rättigheter än friska?

Sen förstår jag verkligen hur vägen till ett friskt liv skulle vara tillrättalagd? Hur går det ihop? Man blir frisk genom att kämpa för det, och det är en jobbig kamp oftast.

Om det är hästen som håller en vid liv så lär det bli tufft när man blir av med den? Jag är absolut för att få hjälp att behålla hästen i en akut situation, där allt är kaos men det troligen handlar om en begränsad situation innan man kommer tillbaka igen. Likaså vill jag ha en omställningstid om det visar sig vara en långvarig situation, det är inte så att jag kräver att man ska sälja sin häst inom en vecka. Det jag inte ser det som är att det ska vara en långsiktig lösning att samhället ska bekosta dyra intressen om det inte är absolut nödvändigt.

Undrar varför man blir av med hästen för att man blir frisk? Blir man frisk så har man också ett jobb. Det är väldigt få jobb där lönen är under sjukpenningen faktiskt och kan man leva på den kan man leva på lönen. Sen som sagt, det handlar om prioriteringar.

Det är långt ifrån alla som får jobb samma dag som man klassas som "frisk". Det finns också många som lever på samma nivå som sjukpenning, låginkomsttagare, deltidsarbetare, ensamstående med barn, pensionärer, studenter, socialbidragstagare. Många av dem har inte heller råd att ha häst.

 

[worthless]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Om det alltså inte finns några som helst gränser för vad saker och ting får kosta så undrar jag varifrån pengarna ska komma som ska betala allt? Eller har du tänkt ett kösystem så att man får vänta på att få hjälp tills samhället har råd med en?

Det fungerar ju uppenbart, annars hade dom knappast gjort som dom gjort om dom inte såg att det faktiskt gav effekt. Det är som sagt igen inte det lättaste att få pengar någonstans ifrån, man måste ha lite tur också att få en hjälp som passar.

Problemet med ditt resonemang är att du framställer "frisk" och "sjuk" som två binära motpoler. Svart eller vitt.

Jag vet mycket väl om att det inte är svart eller vitt. Därför jag skrev att folk som klarar av att ha ett jobb räknas som friska nog att jobba. Klarar man inte av att arbeta så är man inte frisk utan sjuk till den grad att man behöver hjälp.

Du verkar ha en bild av folk du klassar som "friska" vilken jag tror inte alls stämmer i många fall. Det finns många som arbetar som inte är friska och det finns många friska som inte får jobb.

Vad är min bild av friska då? Frisk nog att jobba eller sjuk nog att inte kunna jobba, jag vet mycket väl om att många arbetar trots att dom inte är friska, men dom är då uppenbart friska nog att jobba ändå. Annars bör dom ha hjälp.

Jag har inte hört någon som förvägrat personer med allvarliga problem rätten att vara sjuk, det som är den stora frågan är varför sjuka personer ska ha större rättigheter än friska?

Tycker det är ganska självklart faktiskt, är man sjuk så är det svårt ofta att leva ett värdigt liv och man har inte möjligthet att själv ändra på det, då behöver man hjälp med det. Är man däremot frisk nog att ha ett jobb så kan man påverka livet och sin situation på ett annat sätt.

Annars är det ju som att säga att sjuka får aldrig ha det bättre än folk som är friska för det är orättvist. Då måste sjuka hela tiden hålla sig under dom friska och alltid leva ett lite sämre liv än dom som ger samhället någonting. Kostar man samhället pengar får man inte ha samma rättigheter.

Sen är det väl allmänt kännt nu med fk att det är otroligt svårt att få någon hjälp, folk tvingas ju ofta ut till arbetsförmedlingen trots uppenbara allvarliga problem. Folk får ju ofta inte vara sjuka alls längre.

Likaså vill jag ha en omställningstid om det visar sig vara en långvarig situation, det är inte så att jag kräver att man ska sälja sin häst inom en vecka. Det jag inte ser det som är att det ska vara en långsiktig lösning att samhället ska bekosta dyra intressen om det inte är absolut nödvändigt.

Men det är absolut nödvändigt för många. Tanken på en tidsgräns man har på att bli frisk fungerar inte. Man kan inte säga att blir man inte frisk inom den tiden så måste man bli av med livet och anledningen till att man vill bli frisk.

Man kan övht inte ha tidsgränser för hur länge man får vara sjuk på det sättet. Vissa tar flera år att ens komma igång medan vissa klarar det snabbt.

Det är långt ifrån alla som får jobb samma dag som man klassas som "frisk". Det finns också många som lever på samma nivå som sjukpenning, låginkomsttagare, deltidsarbetare, ensamstående med barn, pensionärer, studenter, socialbidragstagare. Många av dem har inte heller råd att ha häst.

Som sagt, häst måste man prioritera. Jag vet flera sjukpensionärer som har häst och som har råd med det. Dom prioriterar helt enkelt bort det mesta annat ur deras liv för att klara hästen.

Sen vet jag med om att alla inte får ett jobb direkt, men det är en lite annan fråga, jobb är aldrig det lättaste att hitta.

 

[Humelibumlan]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Jag måste undra lite här, tycker du att Whortless ska bli av med sitt lilla bidrag till sin häst?
En rak o enkel fråga.

 

[Brolinskan]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

*kl*
Jag tycker den här diskussionen är sorglig. Har inte vi en grundtanke i vårt samhälle att vi ska hjälpa dem som behöver hjälp? Att då få höra om en tjej som faktiskt får hjälp så att hon kan ha häst, när det är, som det verkar, det enda som håller henne över ytan. Hur kan man då anse att det är fel?

Om ett billigt hästägande får stöd utifrån för att det anses vara den bästa "medicinen" för någon att klara av livet, att orka leva, att ha något att leva för. Om det hjälper, så är det väl självklart att det är rätt att stödja. Jag är övertygad om att worthless inte får några fantasisummor för sina resor till stallet. Men oavsett om man är fysiskt eller psykiskt sjuk, så har man rätt att leva ett någorlunda drägligt liv, man har rätt att få hjälp. Om man inte är kapabel att arbeta, så är man oftast nere djupt på botten. Vad är era andra förslag på lösningar? Dra in bidrag och låta henne klara sig bäst hon vill, utan häst? Sätta in annan behandling/rehabilitering? Tror ni att den är billigare?

Idag tar många människor livet av sig för att de inte orkar med att leva. Det finns tillochmed en komplett självmordsguide på nätet. Det verkar vara mer okej för folk, än tanken på att någon kanske får hjälp på ett okonventionellt sätt. Att säga till någon som är sjuk att "det finns andra lösningar" är så oerhört respektlöst, för vilka är ni att avgöra det? Vad har ni för kunskap att komma med?

Att vissa motiverar sina åsikter med att de själva mår dåligt/inte har råd osv är för mig helt bakvänt. Borde man inte då ha större förståelse för andras svårigheter? Kan man inte glädjas åt att vårt samhälle fortfarande visar glimtar av medmänsklighet istället för att uppvisa någon form av gnidenhet. "Mina skattepengar ska allt inte gå till någon som mår dåligt."

Man kan inte vara med och hjälpa andra och tycka att andra bara ska behöva/få den hjälp man själv anser är bäst och mest rätt. Den hjälp som fungerar, det är den som ska ges. Det är också den som är mest kostnadseffektiv i det långa loppet, om man nu är så orolig över sina skattepengar.

 

[Thaliaste]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Det fungerar ju uppenbart, annars hade dom knappast gjort som dom gjort om dom inte såg att det faktiskt gav effekt. Det är som sagt igen inte det lättaste att få pengar någonstans ifrån, man måste ha lite tur också att få en hjälp som passar.

Jag skulle säga att sjukvården inte alls fungerar. Jag fick själv vänta 10 månader på en operation för en grej som handikappade min vardag. Ännu värre kanske är att jag har en nära vän som är rätt djupt deprimerad som har jättesvårt att få komma till en en psykolog. Kö heter det. Åtminstone i mitt landsting verkar pengarna inte alls räcka. Det kanske inte finns några vårdköer där du bor, men så är det inte överallt.

Jag vet mycket väl om att det inte är svart eller vitt. Därför jag skrev att folk som klarar av att ha ett jobb räknas som friska nog att jobba. Klarar man inte av att arbeta så är man inte frisk utan sjuk till den grad att man behöver hjälp.

Vad är min bild av friska då? Frisk nog att jobba eller sjuk nog att inte kunna jobba, jag vet mycket väl om att många arbetar trots att dom inte är friska, men dom är då uppenbart friska nog att jobba ändå. Annars bör dom ha hjälp.

Det är här vi ser olika. Jag menar att det inte finns någon gräns för när du är frisk nog att jobba. Även om man så kunde mäta sjukdomsgrad objektivt så skulle vissa människor bita ihop längre (många gånger på bekostnad av sin hälsa) än andra. Är de då friska nog för att jobba, om de egentligen blir sjukare av det men av någon anledning känner sig manad att jobba? Det är bara att gå till ett fattigt land, där kan jag garantera dig att folk är "friska nog att arbeta" vid en sjukdomsgrad vi skulle vara förtidspensionerade vid. Sjukdomsgrad är inte objektivt, och kommer aldrig att vara. Att arbeta är inte heller en binär sanning, utan olika personer presterar olika bra olika dagar på olika jobb. Det är en multikombination kommer aldrig att kunna klart kategoriseras i ett "att vara frisk nog att arbeta" på det sätt du gör.

Frågan är då var någonstans på denna glidande skala rätten att få ha en häst kommer in?

Tycker det är ganska självklart faktiskt, är man sjuk så är det svårt ofta att leva ett värdigt liv och man har inte möjligthet att själv ändra på det, då behöver man hjälp med det. Är man däremot frisk nog att ha ett jobb så kan man påverka livet och sin situation på ett annat sätt.

Säger du då till alla fattigpensionärer, studenter, socialbidragstagare, deltidsarbetande ensamstående föräldrar att "det är bara att ändra på dig" så får du en högre lön?

Friskare människor har i allmänhet bättre förutsättningar än sjukare människor att ändra på sitt liv men det är varken så att en sjukklassad människa överhuvudtaget inte kan ändra på sitt liv eller att en friskklassad människa kan ändra sitt liv helt så att det blir som man vill.

Annars är det ju som att säga att sjuka får aldrig ha det bättre än folk som är friska för det är orättvist. Då måste sjuka hela tiden hålla sig under dom friska och alltid leva ett lite sämre liv än dom som ger samhället någonting. Kostar man samhället pengar får man inte ha samma rättigheter.

Jag menar att sjuka och friska människor ska ha samma rättigheter. Det har jag sagt hela tiden så jag förstår inte varför du säger att man inte får ha samma rättigheter om man kostar samhället pengar? Det jag inte förstår är varför man ska vilja bli klassad som frisk om man då tvingas sälja sin häst om man blir frisk men arbetslös? Skulle inte det vara något negativt som man ser i framtiden?

Sen är det väl allmänt kännt nu med fk att det är otroligt svårt att få någon hjälp, folk tvingas ju ofta ut till arbetsförmedlingen trots uppenbara allvarliga problem. Folk får ju ofta inte vara sjuka alls längre.

Men det är absolut nödvändigt för många. Tanken på en tidsgräns man har på att bli frisk fungerar inte. Man kan inte säga att blir man inte frisk inom den tiden så måste man bli av med livet och anledningen till att man vill bli frisk.

Man kan övht inte ha tidsgränser för hur länge man får vara sjuk på det sättet. Vissa tar flera år att ens komma igång medan vissa klarar det snabbt.

Vem har pratat om tidsgränser? Det jag menade var att om en person som äger en häst hamnar i en akut situation, t ex ett nära dödsfall, en inte alltför djup utmattning m.m, så är det troligt att personen kan komma tillbaka till sitt vanligt liv efter några månader. Då är det orimligt och omänskligt att tvinga den personen att dessutom sälja sin häst för att få hjälp. En person som i grunden har en sjukdom som ger problemen, som kanske aldrig fungerat "normalt" men hoppas att någon gång inom en obestämd tid kunna fungera i samhället är ju en annan typ av situation. Där kan jag tycka att det är märkligt att samhället ska skapa ett beroende och bekosta detta på obestämd av just en egen häst, om det finns alternativ.

Som sagt, häst måste man prioritera. Jag vet flera sjukpensionärer som har häst och som har råd med det. Dom prioriterar helt enkelt bort det mesta annat ur deras liv för att klara hästen.

Det är ju inte de det diskuteras här. De klarar ju att ha en häst med sin inkomst, och då har jag inte sett någon som vill ta ifrån dem den? Det som diskuteras är om någon ska få extra bidrag utöver sin ordinarie inkomst, för att få äga en häst, motorcykel, etc istället för att få behandlingen på annan plats.

Sen vet jag med om att alla inte får ett jobb direkt, men det är en lite annan fråga, jobb är aldrig det lättaste att hitta.

Men i just denna diskussion blir det relevant, eftersom det innebär att en person som har möjlighet att ha en häst när h*n är sjuk kommer att tvingas sälja hästen när h*n blir frisk eftersom h*n då inte har råd att ha hästen. Om jag under lång tid fäst mig vid en häst som hjälpt mig igenom de mörka stunderna, skulle jag vara livrädd för att bli frisk. En sådan rädsla ligger inte precis i linje med vårdplanen...

 

[Thaliaste]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Jag måste undra lite här, tycker du att Whortless ska bli av med sitt lilla bidrag till sin häst?
En rak o enkel fråga.

Som jag skrivit flera gånger tidigare så diskuterar jag inte Worthless enskilda fall, utan det generella fallet om det ska vara en rättighet att ha häst, så att man får hästen bekostad av samhället om man inte har råd med den själv.

Det vore ytterst märkligt av mig om jag skulle börja döma i enskilda fall utan att veta något om personens sjukdom eller övriga situation. Det är därför vi har utbildade och kunniga personen som gör bedömningarna, och inte folkdomstolar.

 

[Thaliaste]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

*kl*
Jag tycker den här diskussionen är sorglig. Har inte vi en grundtanke i vårt samhälle att vi ska hjälpa dem som behöver hjälp? Att då få höra om en tjej som faktiskt får hjälp så att hon kan ha häst, när det är, som det verkar, det enda som håller henne över ytan. Hur kan man då anse att det är fel?

Att inte hjälpa sjuka människor har aldrig varit en diskussion i denna tråden i alla fall. Vem det är som sagt att de vet att det är absolut fel att Worthless får sin häst betald vet jag inte heller, inte jag i alla fall. Jag har dock hört en del frågor som undrar om hur just hennes (? Antar att du vet mer om personen eftersom du verkar veta att det är ett rimligt beslut) situation ser ur i relation till den generella disksussion som förs i tråden. Men det är ju en annan sak än att säga att de anser att beslutet i just Worthless fall är fattat på fel grunder.

Om ett billigt hästägande får stöd utifrån för att det anses vara den bästa "medicinen" för någon att klara av livet, att orka leva, att ha något att leva för. Om det hjälper, så är det väl självklart att det är rätt att stödja. Jag är övertygad om att worthless inte får några fantasisummor för sina resor till stallet. Men oavsett om man är fysiskt eller psykiskt sjuk, så har man rätt att leva ett någorlunda drägligt liv, man har rätt att få hjälp. Om man inte är kapabel att arbeta, så är man oftast nere djupt på botten. Vad är era andra förslag på lösningar? Dra in bidrag och låta henne klara sig bäst hon vill, utan häst? Sätta in annan behandling/rehabilitering? Tror ni att den är billigare?

Jag tycker att det är rimligt att man faktiskt tar hänsyn till kostnaderna och vilka alternativ som finns, det är det enda jag begärt. Jag tycker inte att det ska vara en rättighet att äga en häst, om det finns andra alternativ som gör att behandlingen uppnås.

Ja, jag tror det finns ganska många behandlingar som är billigare än att äga en häst i allmänhet. Kostnaderna för häst, andra behandlingar och resor är helt beroende på var man bor. Därför tycker jag att det är något man får ta hänsyn till när man beslutar om behandling.

Är personen villig att flytta till ett ställa där det är billigare att ha häst än andra alternativa behandlingsformer så är ju det ett fritt val för personen.

Idag tar många människor livet av sig för att de inte orkar med att leva. Det finns tillochmed en komplett självmordsguide på nätet. Det verkar vara mer okej för folk, än tanken på att någon kanske får hjälp på ett okonventionellt sätt. Att säga till någon som är sjuk att "det finns andra lösningar" är så oerhört respektlöst, för vilka är ni att avgöra det? Vad har ni för kunskap att komma med?

Faktiskt tror jag att ett medmänskligare samhälle oss människor emellan, där vi ser varandra, frågar på riktigt om hur vi mår och bryr oss om varandra, och där en deprimerad person inte behöver vänta ett halvår på att få träffa en psykolog skulle få ner självmordtalen mer än att:

1. Be alla att flytta ut på landet så att det blir billigt att ha häst och därefter köpa dem en.
2. Ta alla sjukvårdens pengar och bekosta hästar även på de dyra ställena och när pengarna är slut så får ingen mer hjälp.

Nu knapplånade du, så jag hoppas att du inte syftar på mig. Eftersom jag är en av de som varit mest aktiv på sistone i tråden känner jag dock mig manad att ännu en gång förtydliga:

Jag har ALDRIG sagt till Worthless eller någon annan enskild person att just de måste få en annan behandling.
Jag har ALDRIG sagt till Worthless eller någon annan enskild person att jag har kunskap om deras enskilda fall att avgöra deras behov av behandling.
Jag har ALDRIG önskat att sjuka människor hellre tar livet av sig än får behandling.

Nu vet alla det.

Att vissa motiverar sina åsikter med att de själva mår dåligt/inte har råd osv är för mig helt bakvänt. Borde man inte då ha större förståelse för andras svårigheter? Kan man inte glädjas åt att vårt samhälle fortfarande visar glimtar av medmänsklighet istället för att uppvisa någon form av gnidenhet. "Mina skattepengar ska allt inte gå till någon som mår dåligt."

Man kan inte vara med och hjälpa andra och tycka att andra bara ska behöva/få den hjälp man själv anser är bäst och mest rätt. Den hjälp som fungerar, det är den som ska ges. Det är också den som är mest kostnadseffektiv i det långa loppet, om man nu är så orolig över sina skattepengar.

Det här har jag redan kommenterat nog...

 

[worthless]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Det kanske inte finns några vårdköer där du bor, men så är det inte överallt.

Just därför skrev jag också att man måste ha lite tur när det gäller vården. Eller när det gäller allt. Får man fel handläggare eller nåt sånt så kan det gå galet.

Det är här vi ser olika. Jag menar att det inte finns någon gräns för när du är frisk nog att jobba.

Den gränsen sätter var och än själva, känner man att man är lite halvkrasslig men ändå klarar av att jobba så gör man det. Känner man att man inte klarar det så klarar man det inte.

Även om man så kunde mäta sjukdomsgrad objektivt så skulle vissa människor bita ihop längre (många gånger på bekostnad av sin hälsa) än andra.

Det är ett fritt val man har, om hälsan är kass så bör man få hjälp helt enkelt. Men det är fortfarande ett fritt val om man anser sig vara såpass att man klarar av jobbet.

Är de då friska nog för att jobba, om de egentligen blir sjukare av det men av någon anledning känner sig manad att jobba?

Sjuka men jobbar ändå, så enkelt är det. Folk har en fri vilja.

Det är bara att gå till ett fattigt land, där kan jag garantera dig att folk är "friska nog att arbeta" vid en sjukdomsgrad vi skulle vara förtidspensionerade vid.

Vi bor inte i ett fattigt land, vi bor i sverige där resurser finns att ge folk den hjälpen som behövs.

Säger du då till alla fattigpensionärer, studenter, socialbidragstagare, deltidsarbetande ensamstående föräldrar att "det är bara att ändra på dig" så får du en högre lön?

Vad är det dom ska ändra på sig för menar du? Eller menar du att folk är ofömögna att ändra på sitt liv trots att dom är friska? För det är som sagt ett val man gör, ingen har sagt att det är enkelt. Men möjligheten finns.

Friskare människor har i allmänhet bättre förutsättningar än sjukare människor att ändra på sitt liv men det är varken så att en sjukklassad människa överhuvudtaget inte kan ändra på sitt liv eller att en friskklassad människa kan ändra sitt liv helt så att det blir som man vill.

Det beror väl helt på vad den sjuke har för problem.

Jag menar att sjuka och friska människor ska ha samma rättigheter. Det har jag sagt hela tiden så jag förstår inte varför du säger att man inte får ha samma rättigheter om man kostar samhället pengar?

Så att en frisk person som har möjlighet att ändra på sin tillvaro ska ha samma rättigeter till extrabidrag som en sjuk människa som inte kan ändra på sin situation? Det är galet. Blir man sjuk och inte klarar av sitt liv så ska man få hjälp, är man frisk och klarar av sitt liv behöver man inte den hjälpen.

Det jag inte förstår är varför man ska vilja bli klassad som frisk om man då tvingas sälja sin häst om man blir frisk men arbetslös? Skulle inte det vara något negativt som man ser i framtiden?

Jag förstår fortfarande inte varför man ska sälja hästen för att man blir frisk? Är man frisk så är man också förhoppningsvis ute och jobbar. Jag har otroligt svårt för människor som påstår att folk vill vara sjuka.

En person som i grunden har en sjukdom som ger problemen, som kanske aldrig fungerat "normalt" men hoppas att någon gång inom en obestämd tid kunna fungera i samhället är ju en annan typ av situation. Där kan jag tycka att det är märkligt att samhället ska skapa ett beroende och bekosta detta på obestämd av just en egen häst, om det finns alternativ.

Men kan du aldrig förstå att det görs utredningar, dom kollar alternativ och kollar vad som passar personerna bäst. Är det en häst så är det, är det något annat så är det det. Och jag tror inte någon sjuk människa som har ett alternativ till att bli bättre tackar nej till det och hellre lever sjuk och fattig fast med en häst. Tror faktiskt inte det.

Det är ju inte de det diskuteras här. De klarar ju att ha en häst med sin inkomst, och då har jag inte sett någon som vill ta ifrån dem den? Det som diskuteras är om någon ska få extra bidrag utöver sin ordinarie inkomst, för att få äga en häst, motorcykel, etc istället för att få behandlingen på annan plats.

Du drar upp alla som har låg inkomst och påstår att dom inte har råd med häst. Ensamstående, pensionärer, studenter osv anser jag kan ha råd med häst med rätt prioriteringar om hästen är såpass viktig. Men det krävs uppoffringar som många inte är beredda att göra och då blir det svårt med häst. Det lilla bidraget som man får är heller inte nog för att man inte behöver prioritera bort det mesta ur ens liv.

Men i just denna diskussion blir det relevant, eftersom det innebär att en person som har möjlighet att ha en häst när h*n är sjuk kommer att tvingas sälja hästen när h*n blir frisk eftersom h*n då inte har råd att ha hästen.

Och jag undrar fortfarande varför en frisk inte skulle ha råd att ha kvar hästen, varför måste dom sälja såfort dom blir friska? Är det så att man står en period utan jobb så får man ordna det på något sätt med hästen då, medryttare eller liknande för att ha råd att behålla den. Det är verkligen inte många som vill ha sjukersättning resten av livet för den är verkligen inte hög. Hellre kort period utan jobb och sen tjäna mera med jobbet än att leva som sjuk.

Om jag under lång tid fäst mig vid en häst som hjälpt mig igenom de mörka stunderna, skulle jag vara livrädd för att bli frisk. En sådan rädsla ligger inte precis i linje med vårdplanen...

Det är alltid skrämmande med nya situiationer, det är det alltid. Men hittar man rätt behandling, rätt personer som hjälper och man får rätt hjälp helt enkelt så kommer man över det. Ju mer friskhet man får känna desto längre bort vill man från det sjuka. Men som sagt, det krävs tid, det krävs mycket hjälp och resurser för det. Och sånt kostar pengar. Det går inte att komma ifrån att all habilitering kostar mycket pengar, det finns inga snabba lösningar.

 

[Minstral]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Det jag tycker är sorgligt är att du verkar tro att din situation är den enda som inte kan ändras, bara man är frisk kan man ändra och påverka sin situation.

Det är inte så i verkligheten. Det är inte heller så i verkligheten att alla sjuka inte kan ändra sin situation. Det är ju inte svart eller vitt/frisk eller sjuk.

Friska och sjuka ska ha samma rättigheter. I de rättigheterna ingår inte att äga en häst.

Alla friska, arbetsföra människor har inte råd att ha häst, hur mycket de än prioriterar. Ska de ha bidrag till hästen då?

Det finns människor som har det mycket värre än dig och som jag anser att skattepengarna ska gå till i första hand.

Jag är inte emot att du får hjälp till att underlätta din vardag. Men att du hävdar att hästägande är det enda som kan hjälpa dig tycker jag är befängt.

Sen är det inte så att man kan diskutera en specifik person i dessa frågor, man MÅSTE se till en helhet. I denna helheten måste gränser dras. Var ska man då dra gränsen? Är det bara hästar eller djur som ska sponsras? Hur rättvist är det mot sjuka som inte gillar djur?

Detta kan bli hur dyrt som helst och man måste skilja på vad som behövs för att klara vardagen på ett hyfsat sätt och vad som är rena lyxartiklar - som jag hävdar att en häst är.

Jag vet en som blev uppsatt på kö för att få komma till "vilohem" med palliativ vårdinriktning för att det är ont om plats=pengar. Tyvärr blev det aldrig något "vilohem", patienten hann dö innan det blev ledig plats. Fan vad jag i det läget önskat att det fanns mer skattepengar avsatta till just detta då!

 

[worthless]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Det jag tycker är sorgligt är att du verkar tro att din situation är den enda som inte kan ändras, bara man är frisk kan man ändra och påverka sin situation.

Undrar bara hur du kan påstå att jag inte håller på att förändra min situation?

Det är inte så i verkligheten. Det är inte heller så i verkligheten att alla sjuka inte kan ändra sin situation. Det är ju inte svart eller vitt/frisk eller sjuk.

Beror helt och hållet på sjukdom.

Friska och sjuka ska ha samma rättigheter. I de rättigheterna ingår inte att äga en häst.

Sjuka har rätt till ett värdigt liv trots att dom inte har möjlighet att själva tjäna ihop till det.

Alla friska, arbetsföra människor har inte råd att ha häst, hur mycket de än prioriterar. Ska de ha bidrag till hästen då?

Som sagt, det handlar om prioriteringar, har man inte lust att avstå från det mesta i livet som man får pga hästar så kan man ofta inte ha häst. Man kan alltid bo billigare, man kan alltid hitta billiga stall osv, det är som sagt vad man prioriterar. Vill man bo dyrt i bättre områden eller om man vill stå på vissa sorts stall så ja, då blir det dyrt och då har man inte råd.

Det finns människor som har det mycket värre än dig och som jag anser att skattepengarna ska gå till i första hand.

Okej, vet du ens något om mig undrar jag?

Jag är inte emot att du får hjälp till att underlätta din vardag. Men att du hävdar att hästägande är det enda som kan hjälpa dig tycker jag är befängt.

Igen då, vet du vad jag gått igenom? Vilken hjälp jag testat och hur länge jag testat? Hur mycket folk runt omkring mig kämpat för att hitta rätt? Vad vet du om det undrar jag eftersom du kan hävda det du skriver här?

Detta kan bli hur dyrt som helst och man måste skilja på vad som behövs för att klara vardagen på ett hyfsat sätt och vad som är rena lyxartiklar - som jag hävdar att en häst är.

För att överleva vardagen så behöver man mat, vatten och ett hem. Det är väl vad man behöver för att klara vardagen. Men innehållet i livet är viktigt också, grunden till att man orkar är viktig, alla måste ha en grund att börja på och den grunden kan se olika ut.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Ett värdigt liv behöver inte innebära att äga en häst. Jag kan faktiskt inte se att värdighet har ett dugg med hästägande att göra.

Det är närmast en förolämpning tycker jag, så många lever utan stöd alls - ett VERKLIGT ovärdigt liv med så lite pengar att de inte har råd att äta. DET är ovärdigt. Att inte kunna bo drägligt är ovärdigt. Att inte kunna sköta sin hygien är ovärdigt.

Att få avstå från att äga häst p g a ekonomi kan jag inte se någonsin är ovärdigt. I så fall är det många som lever ovärdigt, tänk alla som inte själva kan bestämma om häst-/bil-/MC-ägande eller inte har råd med fritidssysselsättning alls.