Allt om avel

Har jag fatta rätt att SKK har tre typer av köpeavtal, och endast dessa tre. Köpeavtal, köpeavtal med bibehållen avelsrätt samt fodervärdsavtal?

Jag läste tidigare i tråden att fodervärdsavtal blir allt mer ovanligt. Tror
@Voff nämnde det. Varför är det så, och vilka fördelar respektive nackdelar finns för köpare respektive överlåtare med de bibehållen avelsrätt respektive fodervärd?

Orkar någon svara? :)
 
Har jag fatta rätt att SKK har tre typer av köpeavtal, och endast dessa tre. Köpeavtal, köpeavtal med bibehållen avelsrätt samt fodervärdsavtal?

Jag läste tidigare i tråden att fodervärdsavtal blir allt mer ovanligt. Tror
@Voff nämnde det. Varför är det så, och vilka fördelar respektive nackdelar finns för köpare respektive överlåtare med de bibehållen avelsrätt respektive fodervärd?

Orkar någon svara? :)
Inom min ras är det nog vanligare med fodervärdsavtal än avtal med bibehållen avelsrätt. Tror att det kanske är olika beroende på ras, min är ju en sällskapsras så den behöver ju inga tävlingsmeriter.
 
Har jag fatta rätt att SKK har tre typer av köpeavtal, och endast dessa tre. Köpeavtal, köpeavtal med bibehållen avelsrätt samt fodervärdsavtal?

Jag läste tidigare i tråden att fodervärdsavtal blir allt mer ovanligt. Tror
@Voff nämnde det. Varför är det så, och vilka fördelar respektive nackdelar finns för köpare respektive överlåtare med de bibehållen avelsrätt respektive fodervärd?

Orkar någon svara? :)

Den stora skillnaden är att uppfödaren har rätt till endast en kull vid bibehållen avelsrätt men rätt till två kullar vid fodervärdsavtal (för tik, för hane är det istället skillnad i antal parningar som jag inte kan utantill).
Vid bibehållen avelsrätt äger köparen hunden och betalar halva köpepriset men vid fodervärdsavtal äger uppfödaren hunden och fodervärden tar över hunden utan extra kostnad.

I min ras (sällskapsras) är det vanligast med bibehållen avelsrätt, antar att det främst har med ekonomin att göra eftersom de inte får lika stora kullar som många stora hundar.

Det finns även låneavtal vilket kan användas om en uppfödare vill låna in en tik för en kull. Då ska ersättning utgå till tikägaren.
 
Inom min ras är det nog vanligare med fodervärdsavtal än avtal med bibehållen avelsrätt. Tror att det kanske är olika beroende på ras, min är ju en sällskapsras så den behöver ju inga tävlingsmeriter.

Du säger att fodervärdsavtal är vanligare än bibehållenavelsrätt inom din sällskapsras.

Den stora skillnaden är att uppfödaren har rätt till endast en kull vid bibehållen avelsrätt men rätt till två kullar vid fodervärdsavtal (för tik, för hane är det istället skillnad i antal parningar som jag inte kan utantill).
Vid bibehållen avelsrätt äger köparen hunden och betalar halva köpepriset men vid fodervärdsavtal äger uppfödaren hunden och fodervärden tar över hunden utan extra kostnad.

I min ras (sällskapsras) är det vanligast med bibehållen avelsrätt, antar att det främst har med ekonomin att göra eftersom de inte får lika stora kullar som många stora hundar.

Det finns även låneavtal vilket kan användas om en uppfödare vill låna in en tik för en kull. Då ska ersättning utgå till tikägaren.

Du skriver att bibehållen aveslrätt är vanligare, också sällskapsras. Kanske olika bland olika sällskapsraser?

Jag har förstått det exakt som du beskriver skillnaden mellan de båda avtalstyperna.

Förutom vid små kullar då den ekonomiska biten kan vara fördelaktig vid bibehållen avelsrätt ur uppfödarens synvinkel, vad finns det mer för- respektive nackdelar med de båda ägandeformerna?
 
Har jag fatta rätt att SKK har tre typer av köpeavtal, och endast dessa tre. Köpeavtal, köpeavtal med bibehållen avelsrätt samt fodervärdsavtal?

Jag läste tidigare i tråden att fodervärdsavtal blir allt mer ovanligt. Tror
@Voff nämnde det. Varför är det så, och vilka fördelar respektive nackdelar finns för köpare respektive överlåtare med de bibehållen avelsrätt respektive fodervärd?

Orkar någon svara? :)
Jag ska precis sälja min tik med bibehållen avelsrätt och läst in mig ordentligt på de nya avtalen (som i princip är som de gamla) och den stora skilnaden är ägandenrätten. Med fodervärdsavtal äger fodervärden hunden när avtalet är uppfyllt (2 kullar) Med bibehållen avelsrätt betalas en halv köpesumma så "fodervärden" äger hunden direkt och förbinder sig inte med något mer än upplåta hunden för avel (en kull för tik) I min ras behövs MH och röntgen för att få avla och därför säljer vi inte valpar mer med bibehållen avelsrätt eftersom vi inte kan kräva att detta görs på en såld hund och görs det inte så kan vi inte nyttja avelsrätten. Har flera uppfödarbekanta i rasen som gått på den minan.

Min tik är röntgad och kommer gå på låneavtal till MH är gjort.
 
Och jag blir alltid så hatad och utskälld när jag säger att det är omöjligt att påstå att brukshundar kan vara vallhundsämnen. Shit så arga folk med aussie och kelpie blir!

Har mycket aussiefolk i min omgivning och jag tycker det är ett ständigt gnäll över att VP är anpassat för BC och BC enbart, och jag undrar varje gång exakt VAD i ett VP som är oviktigt för en vallhund att kunna? Hämta får som står en bit bort i en hage? Förflytta dem korta sträckor och dit föraren vill ha dem förflyttade? Tas in och ut ur en hanteringsfålla? Dessutom under extremt tillrättalagda förhållanden som för det mesta ligger under den svårighetsnivå som hunden kommer att möta i praktiskt arbete... Är det verkligen "BC-anpassade" arbetsmoment? Är det inte det absoluta minimum av kompetens som en vallhund - oavsett ras - bör ha för att man ska ha mer nytta av den än, typ, en spann med pellets som man skramlar med?

Köper inte att man tar på sig offerkoftan och känner sig diskriminerad och orättvist behandlad för att man har en bruksras som många gånger har brister i grundläggande färdigheter som en (användbar) vallhund måste ha. Antingen är det viktigt att rasen kan valla, och då ser man till att det blir så genom ett seriöst och engagerat avelsarbete där hundarna selekteras uteslutande på sina vallhundsanlag. Eller så är det inte så jätteviktigt, egentligen, när man tänker efter, och då kan man selektera på andra egenskaper istället för eller utöver vallhundsanlagen. Men det blir liksom bara jättekonstigt när man ska skryta med den egna rasens helt förträffliga vallhundsegenskaper samtidigt som sagda egenskaper inte går att pröva eller beskriva på ett meningsfullt sätt. En vallhund bör kunna hämta, förflytta och kontrollera djur i de situationer som förekommer på ett VP, annars är den liksom inte användbar. Oavsett om den är en BC, en aussie, eller en kelpie.
 
Har mycket aussiefolk i min omgivning och jag tycker det är ett ständigt gnäll över att VP är anpassat för BC och BC enbart, och jag undrar varje gång exakt VAD i ett VP som är oviktigt för en vallhund att kunna? Hämta får som står en bit bort i en hage? Förflytta dem korta sträckor och dit föraren vill ha dem förflyttade? Tas in och ut ur en hanteringsfålla? Dessutom under extremt tillrättalagda förhållanden som för det mesta ligger under den svårighetsnivå som hunden kommer att möta i praktiskt arbete... Är det verkligen "BC-anpassade" arbetsmoment? Är det inte det absoluta minimum av kompetens som en vallhund - oavsett ras - bör ha för att man ska ha mer nytta av den än, typ, en spann med pellets som man skramlar med?

Köper inte att man tar på sig offerkoftan och känner sig diskriminerad och orättvist behandlad för att man har en bruksras som många gånger har brister i grundläggande färdigheter som en (användbar) vallhund måste ha. Antingen är det viktigt att rasen kan valla, och då ser man till att det blir så genom ett seriöst och engagerat avelsarbete där hundarna selekteras uteslutande på sina vallhundsanlag. Eller så är det inte så jätteviktigt, egentligen, när man tänker efter, och då kan man selektera på andra egenskaper istället för eller utöver vallhundsanlagen. Men det blir liksom bara jättekonstigt när man ska skryta med den egna rasens helt förträffliga vallhundsegenskaper samtidigt som sagda egenskaper inte går att pröva eller beskriva på ett meningsfullt sätt. En vallhund bör kunna hämta, förflytta och kontrollera djur i de situationer som förekommer på ett VP, annars är den liksom inte användbar. Oavsett om den är en BC, en aussie, eller en kelpie.
Men man blir väldigt hatad när man säger det! (Håller med till fullo, och är jätteglad över nya VPt som ställer högre krav på hundens egen djurhantering och kontroll)
 
Jag ska precis sälja min tik med bibehållen avelsrätt och läst in mig ordentligt på de nya avtalen (som i princip är som de gamla) och den stora skilnaden är ägandenrätten. Med fodervärdsavtal äger fodervärden hunden när avtalet är uppfyllt (2 kullar) Med bibehållen avelsrätt betalas en halv köpesumma så "fodervärden" äger hunden direkt och förbinder sig inte med något mer än upplåta hunden för avel (en kull för tik) I min ras behövs MH och röntgen för att få avla och därför säljer vi inte valpar mer med bibehållen avelsrätt eftersom vi inte kan kräva att detta görs på en såld hund och görs det inte så kan vi inte nyttja avelsrätten. Har flera uppfödarbekanta i rasen som gått på den minan.

Min tik är röntgad och kommer gå på låneavtal till MH är gjort.

Aha, då förstår jag ur uppfödarens synvinkel. Jag som köpare vill allra helst köpa, men nu har jag chans på en tik med avtal med bibehållen avelsrätt. Det är ju mycket bättre för mig än att vara fodervärd isf, eftersom jag äger hunden..Vad uppfödaren tjänar på det vet jag inte riktigt. Kullen är stor så hen får 9 st fullpris och så halva summan för 1 som då ska få på bibehållen avelsrätt. Hon borde ju ha möjlighet att ge ut på foder kan man tycka. (Vilket jag absolut inte vill.)
 
Du säger att fodervärdsavtal är vanligare än bibehållenavelsrätt inom din sällskapsras.



Du skriver att bibehållen aveslrätt är vanligare, också sällskapsras. Kanske olika bland olika sällskapsraser?

Jag har förstått det exakt som du beskriver skillnaden mellan de båda avtalstyperna.

Förutom vid små kullar då den ekonomiska biten kan vara fördelaktig vid bibehållen avelsrätt ur uppfödarens synvinkel, vad finns det mer för- respektive nackdelar med de båda ägandeformerna?

Det är säkerligen olika men tror att kullstorlek spelar stor roll.
Ja vad fördelarna/nackdelarna är är ju också rätt individuellt. Har du läst själva avtalen?
@Voff hade ju ett bra exempel med MH till exempel.
Men i det stora hela handlar det väl främst om uppfödaren vill ha möjlighet till två kullar på en tik eller nöjer sig med bara en.
 
Aha, då förstår jag ur uppfödarens synvinkel. Jag som köpare vill allra helst köpa, men nu har jag chans på en tik med avtal med bibehållen avelsrätt. Det är ju mycket bättre för mig än att vara fodervärd isf, eftersom jag äger hunden..Vad uppfödaren tjänar på det vet jag inte riktigt. Kullen är stor så hen får 9 st fullpris och så halva summan för 1 som då ska få på bibehållen avelsrätt. Hon borde ju ha möjlighet att ge ut på foder kan man tycka. (Vilket jag absolut inte vill.)
Uppfödaren kanske bara vill ta en kull på tiken och då är det ju dumt att skriva ett fodervärdsavtal?
 
Men man blir väldigt hatad när man säger det! (Håller med till fullo, och är jätteglad över nya VPt som ställer högre krav på hundens egen djurhantering och kontroll)

Helt klart positivt att hunden får visa mer av sig själv på prov! Men det nya upplägget är väl om möjligt ännu mer "BC-anpassat" då eftersom det ännu mer effektivt kommer att sålla bort de hundar som helt enkelt inte funkar i en arbetssituation. ;) Men ja, man blir verkligen hatad när man säger så.
 
Det är säkerligen olika men tror att kullstorlek spelar stor roll.
Ja vad fördelarna/nackdelarna är är ju också rätt individuellt. Har du läst själva avtalen?
@Voff hade ju ett bra exempel med MH till exempel.
Men i det stora hela handlar det väl främst om uppfödaren vill ha möjlighet till två kullar på en tik eller nöjer sig med bara en.

Såg det @Voff skrev om MH. Jag har bara läst fodervärdsavtalet, det andra kan bara uppfödare ladda ner, så inte läst.
 
Aha, då förstår jag ur uppfödarens synvinkel. Jag som köpare vill allra helst köpa, men nu har jag chans på en tik med avtal med bibehållen avelsrätt. Det är ju mycket bättre för mig än att vara fodervärd isf, eftersom jag äger hunden..Vad uppfödaren tjänar på det vet jag inte riktigt. Kullen är stor så hen får 9 st fullpris och så halva summan för 1 som då ska få på bibehållen avelsrätt. Hon borde ju ha möjlighet att ge ut på foder kan man tycka. (Vilket jag absolut inte vill.)
Det uppfödaren tjänar på är att hen får ta en kull på din hund oavsett om du vill eller inte. Nu brukar nog de flesta uppfödare få "låna in" tikar de är intresserade av. Vi gör så att en tik som känns som hon kan vara ett blivande avelsmattrial så väljer vi en av köparna som känns avelsintresserad och samarbetsvillig inför framtiden. Vi vill helst inte låsa oss på avtal med valpar ifall de inte går igenom röntgen.
 
Men man blir väldigt hatad när man säger det! (Håller med till fullo, och är jätteglad över nya VPt som ställer högre krav på hundens egen djurhantering och kontroll)

Jag är som lite konfunderad över det här, överhörde en kvinna på lydnadstävling igår säga att man "måste väcka vallningen hos kelpies"... Jag kan ingenting om vallning, men måste man specifikt "väcka" vallinstinkten så kan det ju inte vara en särskilt lämpad hund/ras, tänker jag.

Har även fått höra att bruksmeriter är värdelöst som avelutvärdering på kelpies då det är en vallhund. Okej :confused:. Men å andra sidan har jag sett folk slåss med näbbar och klor för att försvara sheltien som en fantastisk vallhund...
 
Jag är som lite konfunderad över det här, överhörde en kvinna på lydnadstävling igår säga att man "måste väcka vallningen hos kelpies"... Jag kan ingenting om vallning, men måste man specifikt "väcka" vallinstinkten så kan det ju inte vara en särskilt lämpad hund/ras, tänker jag.

Har även fått höra att bruksmeriter är värdelöst som avelutvärdering på kelpies då det är en vallhund. Okej :confused:. Men å andra sidan har jag sett folk slåss med näbbar och klor för att försvara sheltien som en fantastisk vallhund...
Det finns två läger. Ena sidan avlar mot vallning och får fram hundar som klarar vp (kolla Evallen). Andra avlar mot bruks och de värderar andra egenskaper högre. Att hunden ska tända på fåren är väl en term som används av BC-folk också.
 
Det finns två läger. Ena sidan avlar mot vallning och får fram hundar som klarar vp (kolla Evallen). Andra avlar mot bruks och de värderar andra egenskaper högre. Att hunden ska tända på fåren är väl en term som används av BC-folk också.

Jo, jag vet, men på henne lät det ungefär som att man fick välja. Tyckte det lät märkligt, vallning känns som en sån där sak som antingen finns det eller inte. Vill man valla så känns det ju som att man köper en wk?
 
Jo, jag vet, men på henne lät det ungefär som att man fick välja. Tyckte det lät märkligt, vallning känns som en sån där sak som antingen finns det eller inte. Vill man valla så känns det ju som att man köper en wk?

Vallning är komplext och vissa bitar av det finns i de allra flesta hundar (eftersom det är ett förädlat jaktbeteende). För att det ska bli praktiskt användbart och vara god djurhantering krävs det dock väldigt mycket mer. AK har inte avlats för arbete på djur på 50 år, så att säga att enstaka uppfödare lyckas avla på vallning idag, säger mer om vad man menar med "vallning" än om hundarnas kompetens.
 
Jo, jag vet, men på henne lät det ungefär som att man fick välja. Tyckte det lät märkligt, vallning känns som en sån där sak som antingen finns det eller inte. Vill man valla så känns det ju som att man köper en wk?
Jag vet inte varför man köper en sådan (jag har bruksavlade) men jag vet att det finns AK's som jobbar som vallhundar på både får och nöt.
 
Vallning är komplext och vissa bitar av det finns i de allra flesta hundar (eftersom det är ett förädlat jaktbeteende). För att det ska bli praktiskt användbart och vara god djurhantering krävs det dock väldigt mycket mer. AK har inte avlats för arbete på djur på 50 år, så att säga att enstaka uppfödare lyckas avla på vallning idag, säger mer om vad man menar med "vallning" än om hundarnas kompetens.
Evallens har avlat mot vallning i 40 år... Hon importerar en del också så uppenbarligen finns vallande linjer även i hemlandet.
 
Jo, jag vet, men på henne lät det ungefär som att man fick välja. Tyckte det lät märkligt, vallning känns som en sån där sak som antingen finns det eller inte. Vill man valla så känns det ju som att man köper en wk?
Jag har valt att köpa från andra linjer så jag kan inte svara på varför. De har ofta sämre MH och syns mindre ofta på SM-listor än brukslinjerna även om det förstås finns undantag. WK har generellt ännu sämre MH och vad jag har förstått också sämre ledstatistik än AK.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Tänkte fråga lite öppet här där det säkert finns en del erfarenheter. Funderar på kommande hund. Jagar och har kommit in på att fundera...
2
Svar
24
· Visningar
1 365
Övr. Hund Hejsan! Jag och min kille är otroligt sugna på en hund. Han vill ha nu-nu-nu medan det är jag som bromsar eftersom jag såklart vill att...
2 3
Svar
50
· Visningar
4 713
Senast: hollypolly
·
Övr. Hund Inser att det kanske inte finns något bra svar på min fråga men tänker att om någon har nåt bra tips så är det här på Buke i alla fall...
Svar
16
· Visningar
1 204
Senast: Snurrfian
·
  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
39 509
Senast: Mineur
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp