Distriktsveterinärer

[Korven]

Att man inte ska få kritisera en yrkesgrupp är ju bara befängt.

 

[Mia_R]

Jag startade ju tråden, och självklart kommer åsikter som är både för och emot. Och självklart finns det jätteduktiga distriktare, som jag ju också skrev i startinlägget.

Men visst måste man få diskutera den här saken?! Blir lite förvånad när det kommer åsikter om att man inte ska diskutera en yrkesgrupp- varför skulle man inte göra det? Vi som anlitar veterinärer är ju helt beroende av deras yrkesskicklighet, och vi betalar en massa pengar för att anlita dem. Helt i sin ordning om man vet att man får en kunnig bedömning, inte i sin ordning när man inser att man hade gjort ett bättre jobb själv...

Den mänskliga faktorn finns alltid med i spelet. Men det ska inte behöva vara så att hästägare tycker att det inte är någon idé att ta ut distriktarna, eftersom det blir vaga bedömningar, dålig hantering och kostar massor. Då kan man ju börja ifrågasätta om det hela hade behövt ses över på något sätt.

Om humanvården inte funkar bra ifrågasätter man den, eller hur? Självklart måste man få ifrågasätta även djurvården och de som utövar den.

Jag hör ganska ofta hästägare säga att det inte är lönt att ta ut distriktarna, mer än om det handlar om ett mycket akut läge där smärtlindring eller avlivning måste till snabbt.

Konstigt, jag måste läst en helt annan tråd än den här för jag har inte sett någon hävda att man inte får diskutera och kritisera en DV?

 

[Ridinglady]

Klart man får diskutera en profession och ha synpunkter. Jag tycker dock att det finns ett problem med att alltid söka syndabockar och att anmäla hit och dit hela tiden.

 

[Centaur]

Tror snarare det är att det ställs jäkligt höga "krav" för att veterinärerna ska anses ha brustit? Dvs det krävs riktigt rejäla missar och taffel för de ska fällas. Det räcker oftast inte med att det blev fel, det ska ha varit enormt försumligt.

OM den vet jag anmälde hade undersökt men missar pyon tror jag inte han blivit fälld. Utan det var att han "allvarligt brustit i sin yrkesutövning" just genom att underlåta att undersöka en hund som faktiskt hade symptom på att vara ganska sjuk. Han tog inga blodprov, gjorde inget ultraljud, remitterade inte, ingenting. Utan han skickade hem hunden att avvakta en vecka, en medelålders tik med alla symptom på pyo utom ett. Sa dessutom att det INTE var pyo (pappa var orolig för det). Vidhöll att avvakta trots att pappa ringde igen samma kväll att den var sämre - får då beskedet att avvakta över helgen. Efter helgen ringer igen, får inte heller då komma in eller råd om att ringa ngn annanstans. Men om han behandlat, oavsett hur, och missat pyo - då tror jag inte han fällts faktiskt..

Ja om jag låtit veterinären ge min häst en dödlig spruta så hade han väl fällts....
Men inte ska väl djurägaren behöva ha koll på allt och se till så veterinären inte har ihjäl djuret?! Tänk om jag inte hade vetat att det kan stoppa hjärtat?

 

[kryddelydd]

Att man inte ska få kritisera en yrkesgrupp är ju bara befängt.

Jag tycker inte att man ska kritisera en hel yrkesgrupp.
Jag tycker att man självklart får kritisera en individuell veterinär, läkare, advokat, lärare, hovslagare eller vad du vill.

Men att få en dålig erfarenhet och därifrån "såga" en hel yrkesgrupp är fult och dålig stil.
Det är ungefär som att säga att alla som heter Karin är dumma för att man träffat på en Karin som beter sig illa.

 

[Snowball]

Yrkesgruppen borde väl i så fall vara veterinärer? Men jag håller med kryddelydd det är fel att kritisera en hel grupp.

En distriktsveterinär är ju en veterinär som valt att arbeta just som distriktsveterinär precis som en del väljer smådjurskliniker. Och att arbeta som DV kan nog många gånger vara tufft om man jämför med att jobba på en klinik, på en klinik har man närmare kontakt med kollegor, lättare att kunna be en annan veterinär att också titta på djuret och hjälp av djursjukvårdare, de finns mer utrustning, bättre lokaler. Att komma ut som distriktsveterinär till ett sjukt djur och helt själv hantera både djuret och i många fall stressade djurägare kan nog vara ganska påfrestande. Och många gånger framför allt jourtid så kan DV ha flera fall på kö och det är nog inte så lätt att via telefon avgöra vilket som är mest brådskande.

Om en veterinär brister i sitt utövande är det naturligtvis mycket allvarligt precis som när läkare gör det. Men det finns ju också enligt den här tråden många bra distriktsveterinärer som nog har en något tuffare arbetssituation än klinikveterinärer. Och det finns tyvärr veterinärer som brister i sitt kunnande även om de jobbar på klinik eller säger sig vara specialiserade på häst. Precis som det finns överläkare på sjukhus som missbedömer sjukdom och skador

 

[Korven]

Jag tycker inte att man ska kritisera en hel yrkesgrupp.
Jag tycker att man självklart får kritisera en individuell veterinär, läkare, advokat, lärare, hovslagare eller vad du vill.

Men att få en dålig erfarenhet och därifrån "såga" en hel yrkesgrupp är fult och dålig stil.
Det är ungefär som att säga att alla som heter Karin är dumma för att man träffat på en Karin som beter sig illa.

Du gillade ju vad @Ridinglady skrev i #43. Så vad är skillnaden?

 

[Cornelia]

I en annan tråd diskuteras hovslagare, vari ligger skillnaden? Båda yrkesgrupperna har hand om våra hästars väl och ve. Mycket viktigt. Klart att det måste diskuteras och stötas och blötas!

Senaste, dygnsfärska exemplet: Ung distriktare som kallas ut akut till fånghäst, ett stort maffigt engelskt fullblod på 165 cm. Hästägaren får receptet i handen, där det står dosering till 450 kg. Ägaren påpekar då att hästen väger mer än så. Veterinären vidhåller att 450 kg är rätt. Ägaren hämtar ett gammalt recept hon sparat från en klinikveterinär, där dosen för hästen beräknats på 600 kg. Veterinären ger med sig med orden "har inte lärt mig bedöma vikt rätt ännu".
Självklart kan man inte sådant per atuomation, så snart man är utsläppt från veterinärhögskolan, men borde inte dessa nykläckta veterinärer få tillbringa sina första år med mindre ansvar och lättare uppgifter, som AT-läkare inom humanvården?
Vet inte hur det funkar inom djurvården, men jag vet att inom humanvården finns alltid erfarna överläkare som backup för de mer oerfarna.

 

[Alexandra_W]

I en annan tråd diskuteras hovslagare, vari ligger skillnaden? Båda yrkesgrupperna har hand om våra hästars väl och ve. Mycket viktigt. Klart att det måste diskuteras och stötas och blötas!

Senaste, dygnsfärska exemplet: Ung distriktare som kallas ut akut till fånghäst, ett stort maffigt engelskt fullblod på 165 cm. Hästägaren får receptet i handen, där det står dosering till 450 kg. Ägaren påpekar då att hästen väger mer än så. Veterinären vidhåller att 450 kg är rätt. Ägaren hämtar ett gammalt recept hon sparat från en klinikveterinär, där dosen för hästen beräknats på 600 kg. Veterinären ger med sig med orden "har inte lärt mig bedöma vikt rätt ännu".
Självklart kan man inte sådant per atuomation, så snart man är utsläppt från veterinärhögskolan, men borde inte dessa nykläckta veterinärer få tillbringa sina första år med mindre ansvar och lättare uppgifter, som AT-läkare inom humanvården?
Vet inte hur det funkar inom djurvården, men jag vet att inom humanvården finns alltid erfarna överläkare som backup för de mer oerfarna.

162 cm maffigt fbl i full kondition vägde 525 kg på våg här. 158 cm fullblod av nätta modellen vägde 470 kg. Så det är SKITSVÅRT att gissa vikt.

Här använder DV viktmåttband för att i alla fall få en hint ifall de är osäkra.

 

[Cornelia]

Detta är ett stort fullblod, rejält maffig, betestjock. Ser mer ut som ett rejält halvblod i modellen. Mina araber väger runt 450 kg nu på sommaren när de är betestjocka. De ser ut som ponnyer bredvid den här hästen.
Så en viss aning bör man ha om man är lite erfaren.
Och det är rätt viktigt att dosera rätt, antar jag.

 

[LenaH]

Inte för att det har med distriktares kompetens att göra men senast jag ringde så hade min häst fått en del av tungan avsliten en sen kväll och DV var upptagen med ett par kolikfall så jag fick vänta ett tag. Jag hade velat ha en titt på det innan jag åkte till akuten men när det drog ut på tiden så åkte jag ändå.

DV ringde för att kolla hur det gick och sent på natten så fick jag ett jätterart sms där hon undrade hur det gick för oss och att hon beklagade återigen att hon inte kunnat komma och att hon gärna ville ha rapport.

Fantastiskt bemötande och förutom det så har jag bara haft bra erfarenheter av kompetens och kunskap av DV-stationen i närheten.

 

[mackan]

@Cornelia i hovslagartråden har folk påtalat exakt det som även påtalats här. Det finns ingen som varken sagt att man inte får kritisera eller diskutera yrkeskompetens. Däremot att döma en hel yrkesgrupp generellt är väldigt märklig . Är mattläggare särskilt duktiga eller särskilt dåliga jämfört med rörmokare eller snickare ? Förtjänar ngn av dem att dras över en kam eller ska anses unika i sitt slag om de är duktiga och kompetenta ?

 

[Cornelia]

Jag vill inte gå igång på något här, men det stämmer verkligen inte att jag har dragit en hel yrkeskår i skiten, så att säga. Jag har i varje inlägg påpekat att det finns jätteduktiga distriktare, och det fortsätter jag att påpeka.
Kanske var rubriken fel? Kanske borde jag kallat tråden "de distriktsveterinärer som inte håller måttet" eller något liknande.
För det finns uppenbarligen en hel del sådana som inte håller måttet, och det måste man väl få diskutera.

 

[a1agnlju]

I en annan tråd diskuteras hovslagare, vari ligger skillnaden? Båda yrkesgrupperna har hand om våra hästars väl och ve. Mycket viktigt. Klart att det måste diskuteras och stötas och blötas!

Senaste, dygnsfärska exemplet: Ung distriktare som kallas ut akut till fånghäst, ett stort maffigt engelskt fullblod på 165 cm. Hästägaren får receptet i handen, där det står dosering till 450 kg. Ägaren påpekar då att hästen väger mer än så. Veterinären vidhåller att 450 kg är rätt. Ägaren hämtar ett gammalt recept hon sparat från en klinikveterinär, där dosen för hästen beräknats på 600 kg. Veterinären ger med sig med orden "har inte lärt mig bedöma vikt rätt ännu".
Självklart kan man inte sådant per atuomation, så snart man är utsläppt från veterinärhögskolan, men borde inte dessa nykläckta veterinärer få tillbringa sina första år med mindre ansvar och lättare uppgifter, som AT-läkare inom humanvården?
Vet inte hur det funkar inom djurvården, men jag vet att inom humanvården finns alltid erfarna överläkare som backup för de mer oerfarna.

Det är just sånt här som blir så fel. En "ung distriktsveterinär" hade säkerligen gjort samma fel om den hade varit "ung veterinär på hästklinik". Det är ju inte för att h*n är distriktsveterinär just som missbedömningen uppstod utan för att h*n var oerfaren och hade svårt att bedöma vikt och inte ville visa att h*n var osäker.

 

[Skywalker]

Jag hör väl till dem som tar ut DV bara om jag måste, det känns som att det är lite ett lotteri beroende på vem man får ut när man ringer dem. Har ca en timme till två kliniker och en "egen" hästveterinär som kan både åka ut och ta emot så oftast finns det alternativ.

En grej var jag med om förra sommaren som jag har grubblat över för jag tyckte det var så dåligt. Tog ut DV akut på min unghäst som hade kolik och veterinären bremsade dels sönder nosen och näsborren på hästen och dels så fick hen sticka ca 14 gånger för att lyckas ge smärtstillande. Har aldrig varit med om att det har varit så svårt att sätta en kanyl. Personen var väldigt darrhänt och blev jättearg på mig när jag påpekade att bremsen satt fel...

En riktigt jobbig upplevelse för både mig och hästen var det, och ett tag var jag orolig att märkena på nosen inte skulle gå bort. Funderade på att höra av mig till stationen men struntade i det till slut eftersom veterinären ju ändå åkte ut och gav smärtstillande så att vi kunde åka till kliniken.

 

[Cornelia]

Självklart. Men det finns ändå uppenbara skillnader mellan klinik och distriktare. Naturligtvis för att en distriktare, liksom en distriktsläkare, måste vara kunnig inom massor av områden. Alltså är det faktiskt en svårare uppgift att vara distriktsveterinär.
Just därför borde detta hanteras på annorlunda sätt.

För något år sedan tog jag mitt sto till en klinik för ultaljud (dräktighetskoll). En ny veterinär var på plats. Redan när jag ringde och bokade tid fick jag veta att den veterinären inte var så erfaren inom just det området. Möjligheten fanns att åka till en klinik längre bort och få träffa en erfaren veterinär.
Jag valde hemmakliniken, allt gick bra men tog ganska lång tid. Eftersom stoet var erfaret med en lugn mentalitet var det ok. Det hade det nog inte varit med ett ungsto, däremot. Men här hade jag ju mitt eget val.

Man har inte möjlighet att välja när man ringer akut, då får man ta den veterinär som finns tillgänglig. Naturligtvis är det så. Men kanske borde man få veta redan från början att man har med en nyutexaminerad veterinär att göra?

 

[Cornelia]

Obs! Inlägget ovan var svar på inlägg nr 54.

 

[a1agnlju]

Självklart. Men det finns ändå uppenbara skillnader mellan klinik och distriktare. Naturligtvis för att en distriktare, liksom en distriktsläkare, måste vara kunnig inom massor av områden. Alltså är det faktiskt en svårare uppgift att vara distriktsveterinär.
Just därför borde detta hanteras på annorlunda sätt.

För något år sedan tog jag mitt sto till en klinik för ultaljud (dräktighetskoll). En ny veterinär var på plats. Redan när jag ringde och bokade tid fick jag veta att den veterinären inte var så erfaren inom just det området. Möjligheten fanns att åka till en klinik längre bort och få träffa en erfaren veterinär.
Jag valde hemmakliniken, allt gick bra men tog ganska lång tid. Eftersom stoet var erfaret med en lugn mentalitet var det ok. Det hade det nog inte varit med ett ungsto, däremot. Men här hade jag ju mitt eget val.

Man har inte möjlighet att välja när man ringer akut, då får man ta den veterinär som finns tillgänglig. Naturligtvis är det så. Men kanske borde man få veta redan från början att man har med en nyutexaminerad veterinär att göra?

Sedan (lite OT kanske) verkar det ibland som om det inte är riktigt "fint" att ha distriktsveterinärerna som standardveterinär. Jag kan få den känslan ibland både här på Buke och i verkliga livet.

Jag har haft andra veterinärer (privatpraktiserande) hos mig också förstås. "Gamla" erfarna med massor av goda vitsord i bagaget men som inte har lagt ner särskilt mycket energi för att hitta felet (man kan ju ta sig tiden att titta på en häst i rörelse om ägaren säger att den är halt t ex. ) och någon gång har jag fått smärtstillande utskrivet utan att veterinären har sett hästen. Båda veterinärerna är mycket erfarna och normalt mycket skickliga (har även sett deras jobb när de engagerat sig) och har även lång erfarenhet från arbete på hästklinik/sjukhus. Man tappar liksom förtroendet när veterinären inte hanterar saker och ting som de ska/bör.

Trots det kan jag ibland känna att man rynkar lite på näsan när jag säger vilken veterinär jag använder mig av, som om det vore finare att ha privatpraktiserande veterinär eller hästklinik och att man inte "tycker hästen är värd bättre" om man anlitar distriktarna som första val.

Nu bryr jag mig inte så mycket om vad folk tycker (är tillräckligt stor för att veta när man ska bry sig och inte), men i alla fall...

 

[Alexandra_W]

Sedan (lite OT kanske) verkar det ibland som om det inte är riktigt "fint" att ha distriktsveterinärerna som standardveterinär. Jag kan få den känslan ibland både här på Buke och i verkliga livet.

Jag har haft andra veterinärer (privatpraktiserande) hos mig också förstås. "Gamla" erfarna med massor av goda vitsord i bagaget men som inte har lagt ner särskilt mycket energi för att hitta felet (man kan ju ta sig tiden att titta på en häst i rörelse om ägaren säger att den är halt t ex. ) och någon gång har jag fått smärtstillande utskrivet utan att veterinären har sett hästen. Båda veterinärerna är mycket erfarna och normalt mycket skickliga (har även sett deras jobb när de engagerat sig) och har även lång erfarenhet från arbete på hästklinik/sjukhus. Man tappar liksom förtroendet när veterinären inte hanterar saker och ting som de ska/bör.

Trots det kan jag ibland känna att man rynkar lite på näsan när jag säger vilken veterinär jag använder mig av, som om det vore finare att ha privatpraktiserande veterinär eller hästklinik och att man inte "tycker hästen är värd bättre" om man anlitar distriktarna som första val.

Nu bryr jag mig inte så mycket om vad folk tycker (är tillräckligt stor för att veta när man ska bry sig och inte), men i alla fall...

Något jag funderat på är också hur många av de "jag tar aldrig ut DV, de är bara skräp" som så att säga är dagsfärsk erfarenhet och vad som är tidigare, äldre erfarenhet? Vi hade som sagt på riktigt en rent värdelös DV här förut. Han var rädd för hästar (erkände han själv med) och ville inte åka på häst. Smådjur och lantbruksdjur (kossor, får, grisar) var han bra på. Han ställde oftast en telefondiagnos varesig man ville eller ej, och hade pippi på att telefonförskriva antibiotika. Kunde även säga saker som "det är ju fredag eftermiddag, och jag hade inte tänkt åka ut mer idag" som anledning varför han inte tänkte komma ut och titta på mitt sjuka föl. På somrarna kom sommarvikarierna, och då var det bättre. Men inte bra, eftersom stackarna snabbt insåg att även om de kommit ut och kunde och ville sonda en kolikhäst med olja så gick det inte. För sondslagen - som aldrig använts sen förra sommaren - var torr och sprucken osv.

Så på den tiden fick man vänta på att kl skulle bli 18, och be böner att det var det andra distriktet som hade jouren. Annars var man lämnad åt sitt öde. Det andra distriktets veterinär (ja de var bara två, och turades om att ha jour) kom ut och var bra rent så. Men hen hade ingen lust att uppdatera sig på något modernt. Oavsett om det var datorskrivna journaler, köra de nya bilarna eller nya rön om sårbehandling. Så lite beroende på åkomma fick man superbra vård - eller basvård. Men vård fick hästen.

Idag har dels distrikten gjorts om, antalet veterinärer är många, många fler. Kompetensnivån är som natt och dag och det är mycket engagerade och kompetenta veterinärer som kommer ut.

Men jag erkänner att det tog MÅNGA år att så att säga börja ta ut distriktsveterinären igen för annat än urakut på jour. För minnet av förr satt kvar. Var ganska många år utan ett enda besök, det hände inget så akut att jag behövde ta ut DV, utan jag tog ut privat eller åkte till klinik. Sen kom några saker där jag ringde DV - och insåg vilket lyft som skett. Så då började jag ringa i lite fler fall.

Idag använder jag mig gärna av distriktsveterinärerna för det som passar bra att göra på hemmaplan. Saker jag för 10 år sen utan att blinka åkt till klinik med. Senaste halvåret har jag ofrivilligt haft en hel massa att göra med dem, nya stjärnan är uppenbart född på en månad och en klant, och så kastreringskomplikationer på det. Det har varit ett närmast oräkneligt antal besök. Jag har varit supernöjd med vartenda ett. På såpass många, och lite olika veterinärer per gång, så hade det inte varit konstigt med ngt besök jag inte var fullt så nöjd med liksom. Men nix, alla har varit jättebra. Under samma period har jag gjort två besök på stor klinik med en annan häst. Ett var jag extremt missnöjd med veterinären och undersökningen, det andra med annan veterinär supernöjd.

Men hade ni frågat för fem år sen, då vi HADE de här toppenbra DV vi har nu men jag inte så att säga upptäckt det, hade jag 'dömt på gamla försyndelser' och inte skrivit ner dem men helt enkelt inte anlitat dem.

Så hur många av de som säger att det är ingen ide ta ut DV etc gör likadant, antagligen en hel del (inte alla såklart)

 

[Korven]

Jag har heller inget emot att ta ut DV men jag vet också att de kan inte göra allt ute i stallarna. En DV som var ut tittade bara på hästen och tyckte att jag skulle åka in, kollade ingenting. Hästen hade fång.
Sen var jag inne med min kompis och då är det samma veterinär på kliniken, och vilken makalöst bra och trevlig kille. Jättenoga och intresserad, gjorde precis allt för att få en diagnos innan dagen var slut. Vi hade tid kl 09.00 . Hjälpte oss att lasta också i tunna kläder en vinterdag. Ja jag vet ju hur jobbigt det kan vara med såna hästar, har en själv var hans svar när vi tackade nej. Och det tog en bra stund .