Klart du kan hitta medryttarhäst! Du är ju inte en helt gröngöling som aldrig hittat feeling och nu också är ringrostig.
Det är inte SÅ himla länge sen du red. Och dessutom tror jag du hyfsat fort kommer tillbaks iom att du ju har haft en rätt god kroppskontroll och balans.
Dessutom finns ju din tekniska/teoretiska kunskap kvar.
Jag hade absolut kunnat tänka mig ha en medryttare som du om jag skulle ha medis.
Du har ju haft häst, har haft god sits och ridit trevligt.
Det ihop med att du har kunskapen av att ha egen och det övriga du kan hade vägt tyngre för mig än att man sas är helt igång.
Jag tror absolut du kan rida din i framtiden.
Men tror att det är klokt att rida lite för att sas ha ridningen i kroppen. Du ska ju rida unghäst. Då kan det bli tjo faderittan och man kan inte bara pressa in dem mellan hjälperna. Så balansen är viktig, snabbheten i balansen.
Och när de är så små i förhållande till ens egen längd kan de ju kännas märkliga att sitta på iaf iom att det liksom inte finns så mycket häst framför en etc..
Så hittar du en trevlig häst att rida och tycker det känns kul hade jag gjort det!
Tack för ett så peppigt svar.
Jag tränade massor i början på 2011, efter det har jag ridit massor av unghästar. Minns knappt alla. Tog dock ett uppehåll och red ingenting alls på typ ett halvår. Sen så började jag igen så förra sommaren red jag ett par FEI ponnyer för tillridning. Men från i våras så har jag inte ridit alls! Men rostig känner jag nog mig. Jobbar med hästar gör jag dock, på en privatägd gård med ett tiotal dressyrhästar
Så jag har kvar hur man har att göra med odjuren i alla fall. Funderar på om det vore klokast att skicka iväg på inridning eller om man ska rida in själv? Finns det ens några pyttesmå bra inridare? Helst fälttävlansryttare också.
Tjo faderittan skrämmer mig inte direkt. Det är inte så långt till marken och jag är/var ganska sadelfast. Är hon som sin mor så lär det nog bli stå stilla och vägra gå eller full fart. Ministegringar tror jag på också. Självständig, egensinnig kvinna.....
