Under förra hösten så var det hur många som helst som var där inne och rotade med UL och sa att allt var normalt, dock visade ju flera av dom vilka stolpskott dom var på andra plan så där har jag noll förtroende.
Efter det sista missfallet var jag hos privatgyn där jag kunde känna mig betydligt mer lugn och trygg. Även hon kollade med UL utan att anmärka på något. Möjligtvis ett litet hudveck/polyp som eventuellt kunde opereras bort men hon verkade inte se det som något stort problem eftersom hon ändå rådde oss att fortsätta försöka direkt. Däremot så sa hon att jag skulle få prova att ta någon form av hormon när jag jag blivit gravid igen. Dom skulle tas som vagitorier och brist på det här hormonet(som jag inte minns vad det hette) kunde öka risken för missfall och även göra det svårare för kroppen att stöta bort det(precis som i mitt fall). Men som sagt så har hon ju stängt sin mottagning nu och jag minns ju inte ens vad hormonet hette
Extrem läkarskräck och dessutom blivit behandlad som skit på gynmottagningen under förra hösten har ju gjort det 100 gånger värre
Nä du har rätt, mina missfall betedde sig väl inte riktigt normalt.
MA:t slutade ju i sån extrem smärta att jag inte var kontaktbar och gubben fick ringa ambulans. Max morfindos och ändå låg jag bara och skrek.
Det andra var inte lika smärtsamt(väldigt tidigt mf) men istället utdraget. Hade riktigt kraftiga blödningar länge och när det äntligen hade slutat så fick jag ändå reda på att det var kvar så det sattes igång med tabletter igen... Aldrig tal om någon skrapning
var sjukskriven från jobbet i flera månader..
