En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida - del 10

[Kilauea]

Det är så jobbigt i en sådan här process för det finns liksom aldrig några garantier. Vet inte hur många gånger jag känt att alla problem, behandlingar, biverkningar och misslyckanden är uthärdliga och värt det om man bara kunde få ett löfte om att det en vacker dag lyckas. Men det finns ingen som kan ge sådana löften. Det tär så otroligt på en

Verkligen. Tänk om de kunde garantera att det gick på försök 12, då skulle jag ju räkna ner. Men det går ju inte.

 

[Tora]

Vi får se vad det blir, när och om det blir.
Nu har det snart gått tre är sen vi började försöka och jag känner tiden försvinner. Många säger "men du är så ung" men jag fyller 35 nästa år och efter 30 minskar ju möjligheterna att lyckas för varken år.
Tre år, ett MA, ett MF, en kemisk graviditet och så det här...
Det hjälper inte mig när kollegorna säger att de känner folk som försökt 10 återföringar innan de lyckas. För då har de ju lyckats, det har inte vi .

Att det skall krångla så

 

[em-pirre]

För att inte tala om alla pengar. Vissa får allt sånthär helt gratis och utan att ens försöka.

 

[Kilauea]

För att inte tala om alla pengar. Vissa får allt sånthär helt gratis och utan att ens försöka.

Och utan att det talas om om de är lämpliga föräldrar eller ej. Vi får ju inte ens landstingsfinansierad ivf då vi inte uppfyller alla krav.

 

[Lenis]

Min gissning är att det stannade vid 6+2-ish, för då hade jag migrän känningar, troligen pga skifte i hormonhalter skulle jag tro.
Just nu känner jag mig bara....tom...Så tom. Ledsen, tårarna har sprutat, men mest tom. Och uppgiven. Vet inte om/när jag orkar försöka igen.

Lider så med dig hemlig, massa massa tröstkramar heart Önskar det fanns nåt jag kunde göra.

 

[Flixon]

Och där försvann hoppet officiellt. Tyckte stickan var svagare igår, idag är det ingen tvekan. Sticka + CB ser ut som BIM+1 , stickan är så betydligt svagare att tom sambon - den obotliga optimisten - deppar.

Åh jag beklagar så hemskt mycket

 

[lilleknodd2]

Kunde inte hålla mig ifrån att göra ett test idag, ej med morgonurin dumt nog. Inbillar mig ett extremt svagt streck ena sekunden för att i nästa inte se något alls.
Får testa imorgonbitti igen.

 

[lilleknodd2]

Nu har jag glott på denna i 2 Tim men ser ibland ett streck och ibland ingenting.
Någon som har en åsikt?

https://www.pixeltopic.com/image/rhxznkvuakkjti/

(Känns mer okej att göra detta nu då hemlig uppdaterade sommartråden med goda nyheter )

 

[Krystalline]

Nu har jag glott på denna i 2 Tim men ser ibland ett streck och ibland ingenting.
Någon som har en åsikt?

https://www.pixeltopic.com/image/rhxznkvuakkjti/

(Känns mer okej att göra detta nu då hemlig uppdaterade sommartråden med goda nyheter )

Jag har stirrat mig sned på bilden, men jag ser inget streck. Du kan väl testa om om ett par dar och visa igen?

 

[Kilauea]

Nu har jag glott på denna i 2 Tim men ser ibland ett streck och ibland ingenting.
Någon som har en åsikt?

https://www.pixeltopic.com/image/rhxznkvuakkjti/

(Känns mer okej att göra detta nu då hemlig uppdaterade sommartråden med goda nyheter )

Vad gullig du är då .
Tyvärr ser jag inget streck på ditt test, men vänta 3-4 dagar och testa igen.

 

[lilleknodd2]

Det är säkert ingenting så ni har nog rätt @hemlig och @LaMirage
BIM är imorgon, så får avvakta till efter det iallafall innan jag testar igen

 

[Zvinto]

Misstänker att det inte lär bli något den här gången heller. Svagt svagt plus som ökar väldigt långsamt, alldeles för långsamt. Så nä, jag räknar det som kört..

 

[Energi]

Men jaha? Rosa flytning från ingenstans?

 

[lilleknodd2]

Justonemore ÄL 24/8, BIM 7/9, försök 3
- KarinStarfighter. Äl ca 11/9, BIM ca 24/9. Försök 8. Första barnet.
- Lilleknodd2 ÄL ca 31/10, BIM 14/11. Fjärde försöket, andra barnet
-nattljus, ÄL ca 2/10, inga försök ännu, första barnet
- Zvinto - ÄL ca 4/10, BIM runt 19/10. Försök 9, andra barnet
- Ingela_S - ÄL ca 11/10, BIM ca 24/10 . Försökt sen nov-16. Inga barn sen tidigare.
- Hanna_90 - ÄL 13/10, BIM 27/10. Första ägglossningen sedan start i maj (behandling med letrozol). Ett barn sen tidigare
-Nejlica -ÄL ca 22/10 BIM ca 5/11 första barnet
-Flixon ÄL 17/10 BIM 31/10
-Hedblomster, ÄL ca 23/10, BIM ca 8/11. Försök 7, första barnet (4e försöket efter X).
- Superstar, beräknad första ÄL efter uttag av spiral 27/10 BIM 10/11. Försök 1 med barn nr 2.
- Vinkelina, Händer de så händer det. Kör utan skydd nu. Tänker dock inte hålla koll på ägglossning osv. Andra barnet(+ett missfall)
- Lazy Lady, Har ej koll på äl eftersom jag ammar, men vi skyddar oss inte utan det blir när det blir. 3:e barnet.
1:a född stilla v41, 18/4 -16.
2:a född 19/4 -17.

Mensen kom punktligt nu på morgonen så det har alltså inte tagit sig denna gången heller
Börjar tro att något är fel i kroppen efter graviditet och förlossningen med tjejen här hemma... hon blev ju till på noll och ingenting.
Ska beställa hem ÄL prover nu iaf, så får vi se.

 

[_Zacke_]

Nu har det gått ett år sen den där helvetes hösten med dom besvärliga missfallen som gjorde livet till ett helvete i ett halvår. Gyn ville ju att vi skulle fortsätta försöka direkt men vi satte stopp och började med p-piller, orkade inte mer då. Vilket jag ångrar nu då tyckte jag det var jobbigt, var mentalt slut. Men nu har jag istället byggt upp en extrem skräck... Innerst inne vill jag sluta med pillerna nu och försöka igen. Men är så otroligt rädd att hamna där igen med dom extrema blödningarna och den obeskrivliga smärtan.. Det är alltså mer smärtan och blödningarna än själva förlusten jag är rädd för Inte blir det bättre av att gubben är lika rädd han och ryser i hela kroppen när jag nämner att försöka igen
Känner mig så himla löjlig, det är ju jättemånga som upplevt missfall utan att bli såhär vettskrämda.
Jag är rädd för att om jag blir gravid igen att jag ska bli så otroligt nojig att jag inte vågar gå utanför dörren på 9månader... Och det fungerar ju inte när man har ett jobb att sköta ändå så vill jag det här så himla mycket.. för några veckor sen fick min bästa vän barn efter att ha haft MA precis som mig och det peppar mig ju så klart.

Usch för att vara en sån fegis!

 

[Kilauea]

Nu har det gått ett år sen den där helvetes hösten med dom besvärliga missfallen som gjorde livet till ett helvete i ett halvår. Gyn ville ju att vi skulle fortsätta försöka direkt men vi satte stopp och började med p-piller, orkade inte mer då. Vilket jag ångrar nu då tyckte jag det var jobbigt, var mentalt slut. Men nu har jag istället byggt upp en extrem skräck... Innerst inne vill jag sluta med pillerna nu och försöka igen. Men är så otroligt rädd att hamna där igen med dom extrema blödningarna och den obeskrivliga smärtan.. Det är alltså mer smärtan och blödningarna än själva förlusten jag är rädd för Inte blir det bättre av att gubben är lika rädd han och ryser i hela kroppen när jag nämner att försöka igen
Känner mig så himla löjlig, det är ju jättemånga som upplevt missfall utan att bli såhär vettskrämda.
Jag är rädd för att om jag blir gravid igen att jag ska bli så otroligt nojig att jag inte vågar gå utanför dörren på 9månader... Och det fungerar ju inte när man har ett jobb att sköta ändå så vill jag det här så himla mycket.. för några veckor sen fick min bästa vän barn efter att ha haft MA precis som mig och det peppar mig ju så klart.

Usch för att vara en sån fegis!

Har du pratat med nån om dina tankar och känslor? En psykolog eller så?

 

[Kilauea]

Justonemore ÄL 24/8, BIM 7/9, försök 3
- KarinStarfighter. Äl ca 11/9, BIM ca 24/9. Försök 8. Första barnet.
- Lilleknodd2 ÄL ca 31/10, BIM 14/11. Fjärde försöket, andra barnet
-nattljus, ÄL ca 2/10, inga försök ännu, första barnet
- Zvinto - ÄL ca 4/10, BIM runt 19/10. Försök 9, andra barnet
- Ingela_S - ÄL ca 11/10, BIM ca 24/10 . Försökt sen nov-16. Inga barn sen tidigare.
- Hanna_90 - ÄL 13/10, BIM 27/10. Första ägglossningen sedan start i maj (behandling med letrozol). Ett barn sen tidigare
-Nejlica -ÄL ca 22/10 BIM ca 5/11 första barnet
-Flixon ÄL 17/10 BIM 31/10
-Hedblomster, ÄL ca 23/10, BIM ca 8/11. Försök 7, första barnet (4e försöket efter X).
- Superstar, beräknad första ÄL efter uttag av spiral 27/10 BIM 10/11. Försök 1 med barn nr 2.
- Vinkelina, Händer de så händer det. Kör utan skydd nu. Tänker dock inte hålla koll på ägglossning osv. Andra barnet(+ett missfall)
- Lazy Lady, Har ej koll på äl eftersom jag ammar, men vi skyddar oss inte utan det blir när det blir. 3:e barnet.
1:a född stilla v41, 18/4 -16.
2:a född 19/4 -17.

Mensen kom punktligt nu på morgonen så det har alltså inte tagit sig denna gången heller
Börjar tro att något är fel i kroppen efter graviditet och förlossningen med tjejen här hemma... hon blev ju till på noll och ingenting.
Ska beställa hem ÄL prover nu iaf, så får vi se.

Fyra försök är ändå inte mycket, men ägglossningstest är alltid bra för att få koll på saker och ting.

Tillägg: menar inte att förminska din känsla på nåt vis. Tänkte det kanske kan tolkas så när man försöker.

 

[lilleknodd2]

Fyra försök är ändå inte mycket, men ägglossningstest är alltid bra för att få koll på saker och ting.

Tillägg: menar inte att förminska din känsla på nåt vis. Tänkte det kanske kan tolkas så när man försöker.

Nej det är inte jättelång tid, men det sitter ju i huvudet att tjejen här hemma blev till en vecka efter avslutade p-piller..
nu har jag inte ätit piller på 6månader och har haft en känsla av när ägglossning sker, ändå tar det sig inte.

 

[_Zacke_]

Har du pratat med nån om dina tankar och känslor? En psykolog eller så?

Jo jag gick hos en typ kurator i våras men tyckte inte det gav så mycket. Kändes mest som en "prata av sig-kontakt" eftersom hon inte är inriktad på just dom här problemen. Och då kan jag lika gärna prata av mig med vänner och familj. Har försökt prata med barnmorskor/gyn men där får man bara höra att 1 eller 2 missfall är jättevanligt. Men det hjälper ju inte mig hade ju en privatgyn förut som jag kände mig trygg med men hon har stängt sin mottagning

 

[Fille]

Nu har det gått ett år sen den där helvetes hösten med dom besvärliga missfallen som gjorde livet till ett helvete i ett halvår. Gyn ville ju att vi skulle fortsätta försöka direkt men vi satte stopp och började med p-piller, orkade inte mer då. Vilket jag ångrar nu då tyckte jag det var jobbigt, var mentalt slut. Men nu har jag istället byggt upp en extrem skräck... Innerst inne vill jag sluta med pillerna nu och försöka igen. Men är så otroligt rädd att hamna där igen med dom extrema blödningarna och den obeskrivliga smärtan.. Det är alltså mer smärtan och blödningarna än själva förlusten jag är rädd för Inte blir det bättre av att gubben är lika rädd han och ryser i hela kroppen när jag nämner att försöka igen
Känner mig så himla löjlig, det är ju jättemånga som upplevt missfall utan att bli såhär vettskrämda.
Jag är rädd för att om jag blir gravid igen att jag ska bli så otroligt nojig att jag inte vågar gå utanför dörren på 9månader... Och det fungerar ju inte när man har ett jobb att sköta ändå så vill jag det här så himla mycket.. för några veckor sen fick min bästa vän barn efter att ha haft MA precis som mig och det peppar mig ju så klart.

Usch för att vara en sån fegis!

Nu har jag aldrig upplevt missfall så jag kan vara ute på hal is, men jag har förstått att många missfall knappt märks av och att om man får lite större blödning så är det lite värre än en rejäl mens, de flesta får väl inte dom problemen du hade och är väl kanske där skillnaden ligger? Att du blivit rädd för smärtan och liknande, kanske inte fullt så rädd för missfallen i sig?
Jag minns inte riktigt historien, men är allt uppkollat så att det ”är som det ska”? Om inte så kanske det är värt att börja i den änden? För att lugna lite?