En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida - del 9

[Raderad medlem 6459]

Men herregud, folk måste väl få diskutera allt som rör trådämnet i den här tråden?
Tycker inte riktigt att @Is rätt nyanserade frågeställning förtjänar detta utbuande.

Du tycker att den här tråden är rätt jäkla ställe att diskutera det på???

 

[Modest]

Du tycker att den här tråden är rätt jäkla ställe att diskutera det på???

Jag anser inte att ett inlägg som tar upp ämnet och efterfrågar forskning behöver en ny tråd, nej. Sedan om diskussionen tar över tråden är det väl en annan sak.

Att människor i tråden har olika kunskapsnivå är ju liksom så det är. Tycker det är rätt fult att basha det på det sätt som gjordes.

 

[em-pirre]

Jag anser inte att ett inlägg som tar upp ämnet och efterfrågar forskning behöver en ny tråd, nej. Sedan om diskussionen tar över tråden är det väl en annan sak.

Att människor i tråden har olika kunskapsnivå är ju liksom så det är. Tycker det är rätt fult att basha det på det sätt som gjordes.

Man blir ganska trött på det efter att varenda jävla person ska komma dragandes med just det där.

 

[mandalaki]

Jag anser inte att ett inlägg som tar upp ämnet och efterfrågar forskning behöver en ny tråd, nej. Sedan om diskussionen tar över tråden är det väl en annan sak.

Att människor i tråden har olika kunskapsnivå är ju liksom så det är. Tycker det är rätt fult att basha det på det sätt som gjordes.

Fast detta är ju ingen diskussionstråd. Jag tycker att den mer är en community för bukefalister i ett visst skede av livet - ett jävligt känsligt sådant dessutom. Och jag förstår att "slappna av" är ENORMT provocerande, oavsett i vilken kostym man klär det. Det borde kunna räcka med att de får möta det IRL lika regelbundet som torsdagarna infaller.

 

[Is]

Det är ganska lätt. Om psyket spelade roll skulle inga barn bli till under krig, svält, i dåliga relationer, efter våldtäkt osv.

Det är en jävla massa saker som biologiskt ska stämma i exakt rätt tidpunkt och ja det är slump att en del blir gravida när utredning ska börjas, när de adopterat osv.

Att man blir gravid vid partnerbyte beror generellt på att den förre inte var en match rent genetiskt. Det är ovanligt men det kan vara så, dvs man har båda genetiska fel som tillsammans omöjliggör befruktning eller utveckling. Byter man ena parten kommer friska gener med i spelet och det fungerar.

Det va inte meningen att kapa tråden men jag svarar här och blir det väldigt mycket funderingar hit och dit kanske vi skapar en ny tråd för det här ämnet.

Är helt med på ditt resonemang men för att alla skulle bli infertil vid krig skulle ju det också förutsätta att allas psyke fungerade och reagerade exakt likadant på samma stimulie (Typ alla skulle känna samma sak vid likvärdiga situvationer)
Men så fungerar det ju inte?
Att alla skulle bli infertil vid jobbiga livssituationer är precis som det tidigare påpekats orealistiskt för artens överlevnad men det är ju samma överlag med att vi får fysiska besvär för att våra hjärnor säger att vi borde få det -egentligen helt utan relevant anledning. Det är liksom inte logiskt - ändå verkar det ju vara helt möjligt att typ utveckla eksem pga inbillad allergi men tror ingen av oss för den skull kan här och nu bestämma oss för vi ska få eksem bara för att bevisa saken.

Tänker jag helt fel?
Om det är så lätt som du påpekar så borde det väl heller inte vara något större problem för forskningen att en gång för alla bevisa att psyket ALDRIG kan ha någon inverkan för fortplantning? Nu har jag i ärlighetensnamn inte läst så mycket pålitlig forskning i ämnet så vet ni att det finns riktigt bra och hållbara studier som visar just detta så får ni hjärna länka eller skicka i PM - de studier som får spridning är ju tyvärr ofta de mer positiva (och sällan speciellt pålitliga) studier om hur mycket man kan påverka.

Ett sista tillägg. Att mitt inlägg kritiseras gör mig inget då det är känsligt ämne och jag har en förmåga att belysa fel/ väntilera mina tankar lite otaktiskt. Men grunden är ändå att det är ett återkommande ämne och något jag somsagt fick höra mycket när jag tillslut blev gravid och något som jag då också tog lite som en knäpp på näsan - typ "se du nu att det bara satt i ditt huvud" - eftersom jag tidigare (ej relaterat till min barnlöshet) har haft en del psykologiska besvär som läkarna gärna skyllt på.

 

[TinyWiny]

Psykiskt mående påverkar extremt mycket. Stress, och då inte tex stress att hinna till jobbet en dag, utan den konstanta stressen över något försätter kroppen i ett försvarsläge dygnet runt. Detta i sin tur ger på lång sikt väldigt tråkiga effekter på kroppen. Har läst en del psykologi och det finns och pågår många forskningar om just stress.

Menar nu inte att ofrivilligt barnlösa bara ska slappna aaaaav, men när man läst om hur otroligt mycket stress kan förstöra i kroppen så ska man nog inte utesluta den faktorn ur några fysiska problem.

Egentligen borde jag inte skriva mer om stress och jag ber om ursäkt till alla som tar illa upp. Men, ja, stress påverkar kroppen men inte fertiliteten och verkligen inte den stress snittmänniskan i Sverige utsätts för i vardagliga livet. Vi kan svälta (till en viss gräns), ha allvarliga ekonomiska problem, ha depressioner, leva i krigszoner, ha svårt sjuka eller till och med döende anhöriga och en hel massa andra stressade situationer utan att fertiliteten påverkas. Fertiliteten och reproduktionen är inom biologin så viktig att den premieras. Hade det inte varit så utan att fertiliteten faktiskt hade påverkats av stress så hade mänskligheten dött ut för längesedan. Inte ens vid allvarliga sjukdomar försvinner fertiliteten av stress, inte förrän kroppen börjar stänga ner, dvs. börjar förbereda sig på att dö. Då kan fertiliteten påverkas i viss mån. Det är alltså ingen stress någon överhuvudtaget kan påverka själv med viljan som kan påverka fertiliteten så att prata om stress i fertilitetssammanhang är totalt och komplett onödigt. Det finns inga som helst belägg för att stress, i ordets bemärkelse som de flesta har upplevt påverkar fertiliteten.

 

[mandalaki]

Det va inte meningen att kapa tråden men jag svarar här och blir det väldigt mycket funderingar hit och dit kanske vi skapar en ny tråd för det här ämnet.

Är helt med på ditt resonemang men för att alla skulle bli infertil vid krig skulle ju det också förutsätta att allas psyke fungerade och reagerade exakt likadant på samma stimulie (Typ alla skulle känna samma sak vid likvärdiga situvationer)
Men så fungerar det ju inte?
Att alla skulle bli infertil vid jobbiga livssituationer är precis som det tidigare påpekats orealistiskt för artens överlevnad men det är ju samma överlag med att vi får fysiska besvär för att våra hjärnor säger att vi borde få det -egentligen helt utan relevant anledning. Det är liksom inte logiskt - ändå verkar det ju vara helt möjligt att typ utveckla eksem pga inbillad allergi men tror ingen av oss för den skull kan här och nu bestämma oss för vi ska få eksem bara för att bevisa saken.

Tänker jag helt fel?
Om det är så lätt som du påpekar så borde det väl heller inte vara något större problem för forskningen att en gång för alla bevisa att psyket ALDRIG kan ha någon inverkan för fortplantning? Nu har jag i ärlighetensnamn inte läst så mycket pålitlig forskning i ämnet så vet ni att det finns riktigt bra och hållbara studier som visar just detta så får ni hjärna länka eller skicka i PM - de studier som får spridning är ju tyvärr ofta de mer positiva (och sällan speciellt pålitliga) studier om hur mycket man kan påverka.

Ett sista tillägg. Att mitt inlägg kritiseras gör mig inget då det är känsligt ämne och jag har en förmåga att belysa fel/ väntilera mina tankar lite otaktiskt. Men grunden är ändå att det är ett återkommande ämne och något jag somsagt fick höra mycket när jag tillslut blev gravid och något som jag då också tog lite som en knäpp på näsan - typ "se du nu att det bara satt i ditt huvud" - eftersom jag tidigare (ej relaterat till min barnlöshet) har haft en del psykologiska besvär som läkarna gärna skyllt på.

Forskning bevisar ALDRIG att något INTE fungerar. Det den kan visa är att den inte hittar stöd för att [faktor X] skulle fungera.

 

[Is]

Varför ska "sluta stressa"-skiten dras upp i alla de här trådarna?

För att de flesta som någon gång yttrat sig IRL över att ha svårt att bli gravid också någon gång blir bemött med just den komentaren tyvärr..... Vilket kanske säger mer om samhället än nått annat

 

[Is]

Forskning bevisar ALDRIG att något INTE fungerar. Det den kan visa är att den inte hittar stöd för att [faktor X] skulle fungera.

Sant dåligt skrivet, men du förstår villka forskningsresultat jag är ute efter.

 

[Modest]

Fast detta är ju ingen diskussionstråd. Jag tycker att den mer är en community för bukefalister i ett visst skede av livet - ett jävligt känsligt sådant dessutom. Och jag förstår att "slappna av" är ENORMT provocerande, oavsett i vilken kostym man klär det. Det borde kunna räcka med att de får möta det IRL lika regelbundet som torsdagarna infaller.

Jag förstår också att "slappna av" är extremt provocerande för ofrivilligt barnlösa, jag har inte bemött just det överhuvudtaget.

Att denna tråd skulle vara ett separat community får stå för dig. Men i övriga trådar med "community-anda" på buke finns mig veterligen inga ämnen som är rödflagg att skriva ETT inlägg om. Ett inlägg som försiktigt frågar vad det finns för vetenskap på ämnet och som desstom tydligt tar avstånd från "slappna av"-uttrycket.

Här lämnar jag tråden pga OT.

 

[Raderad medlem 6459]

För att de flesta som någon gång yttrat sig IRL över att ha svårt att bli gravid också någon gång blir bemött med just den komentaren tyvärr..... Vilket kanske säger mer om samhället än nått annat

Fast du har ju gjort exakt samma sak som alla som fäller den kommentaren? Varför "" över nåt du själv gör?

 

[Is]

Fast du har ju gjort exakt samma sak som alla som fäller den kommentaren? Varför "" över nåt du själv gör?

Tummen ner var över att man ska behöva höra "slappna av så ordnar det sig" inte för att jag drog upp frågan för att jag funderar på om det finns forskning i ämnet? Jag har aldrig sagt åt något att slappna av vad jag vet om det var det du menade? Jag känner att jag inte ser det ni uppenbarligen läser ur mitt ursprungsinlägg och det gör mig väldigt beklämd.

 

[Miks]

Grattis!, vi plussade ju också precis när vi skulle börja utredning och enligt alla inom vården som jag då pratade med sa dom att det är vanligt att det blir så.

Tänker på det någon skrev om positiv stress samt de jäkla slappna av tesen, undra om den endå har något med omedveten psykisk förändrad inställning (typ ökad stress eller lättnad inför att slutligen få hjälp) när man ska börja utredning eller om det bara är en slump.

Jag känner att jag inte ser det ni uppenbarligen läser ur mitt ursprungsinlägg och det gör mig väldigt beklämd.

Det är nog de två första meningarna i ditt inlägg som det blev protest emot. Även om du menade väl så blir det provocerande. Resterande text hade inte jag något emot men jag blev gnällig av de första meningarna så då ramlar liksom kontentan av din resonerande del bort för mig.

Jag är en av de där som plötsligt blev gravid efter 1,5 år. Och det har hänt två gånger! Jag skulle ju kunna hitta en massa olika anledningar till varför det blev just den månaden av alla jäkla försök:
- jag låg på höger sida
- jag tuggade tuggummi varje morgon
- jag började med...
- jag slutade med...
- min man....

Jag tror att när det väl händer så har många en förmåga att hitta anledningar till att det just den månaden funkade och så blir det någon sort "hemma statistik" som därefter blir vedertagen sanning. Slappna av tesen är ren lögn (men det håller du ju med om )!

Mvh Miks

 

[Is]

Det är nog de två första meningarna i ditt inlägg som det blev protest emot. Även om du menade väl så blir det provocerande. Resterande text hade inte jag något emot men jag blev gnällig av de första meningarna så då ramlar liksom kontentan av din resonerande del bort för mig.

Jag är en av de där som plötsligt blev gravid efter 1,5 år. Och det har hänt två gånger! Jag skulle ju kunna hitta en massa olika anledningar till varför det blev just den månaden av alla jäkla försök:
- jag låg på höger sida
- jag tuggade tuggummi varje morgon
- jag började med...
- jag slutade med...
- min man....

Jag tror att när det väl händer så har många en förmåga att hitta anledningar till att det just den månaden funkade och så blir det någon sort "hemma statistik" som därefter blir vedertagen sanning. Slappna av tesen är ren lögn (men det håller du ju med om )!

Mvh Miks

Tack och du belyser precis det jag ville påpeka med det jag senare skrev om svår forskning även om det finns ett behov av det.
Att jag va frustrerad över de bemötande jag fick framgick ju inte alls av den första meningen och förstår att den kunde misstolkas (jag va ju både i startgropen för barnlöshetsutredning och vidare utredning för alla urivägsbesvär, jag avbröt då båda utredningarna när jag blev gravid och samtliga jag talade med, dvs BM på HC, labb på HC, BM på kvinokliniken samt de läkare/sköterskor som var inbokad hos för olika undersökningar av urinvägarna verkad reagera likadant dvs "det är inte ovanligt att de blir så"). Sedan var det väl inte jätte många sidor tillbaka i denna tråd(?) som någon hänvisade till nått om positiv stress för barnskapandet och där av kom mina funderingar på psykets inverkan -dvs om det verkligen finns eller inte finns riktiga belägg för påståendena.

 

[Kilauea]

Oavsett belägg eller ej för stress och graviditet/icke graviditet ser jag gärna att tråden återgår till sitt ursprung, dvs en tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida.

Jag ska testa imorgon bitti (om jag törs) för att få veta, oavsett vad så påverkar det mitt mående och jag ska till läkaren på tisdag om min nuvarande sjukskrivning så vill kunna berätta för honom om jag är gravid eller ej.
Med mitt mående tror jag dock inte det, pms

 

[Miks]

Tack och du belyser precis det jag ville påpeka med det jag senare skrev om svår forskning även om det finns ett behov av det.
Att jag va frustrerad över de bemötande jag fick framgick ju inte alls av den första meningen och förstår att den kunde misstolkas (jag va ju både i startgropen för barnlöshetsutredning och vidare utredning för alla urivägsbesvär, jag avbröt då båda utredningarna när jag blev gravid och samtliga jag talade med, dvs BM på HC, labb på HC, BM på kvinokliniken samt de läkare/sköterskor som var inbokad hos för olika undersökningar av urinvägarna verkad reagera likadant dvs "det är inte ovanligt att de blir så"). Sedan var det väl inte jätte många sidor tillbaka i denna tråd(?) som någon hänvisade till nått om positiv stress för barnskapandet och där av kom mina funderingar på psykets inverkan -dvs om det verkligen finns eller inte finns riktiga belägg för påståendena.

Att du fick svaren från en massa bm:s och labbpersonal spär ju bara på "hemma statistiken" och den vedertagna sanningen. Det blir lite som andra "sanningar" som att man blir tjock av lightdrycker, man ska inte bada en halvtimme efter man ätit, ett glas vin om dagen är nyttigt. Rena feltolkningar av forskning som sedan blivit sant.

Och såklart är det vanligt att man avslutar sin infertilitetsutredning om man blir gravid. Då är det ju liksom klart (förhoppningsvis)! Ja lite raljerande

Mvh Miks

 

[Kilauea]

Nope, sambon glömde graviditetstestet hemma så blir inte att testa förrän tisdag. Om inte mensen kommer imorgon då

 

[Javan]

För övrigt visar STaTISTIK att inte fler blir gravida av att adoptera än motsvarande grupp ofrivilligt barnlösa som inte adopterade.

Att man adopterar pga ofrivillig barnlöshet innebär inte att man är 100% steril. Man kan fortfarande lyckas på egen hand precis som att några vinner på lotto.

 

[lil-sis]

Att du fick svaren från en massa bm:s och labbpersonal spär ju bara på "hemma statistiken" och den vedertagna sanningen. Det blir lite som andra "sanningar" som att man blir tjock av lightdrycker, man ska inte bada en halvtimme efter man ätit, ett glas vin om dagen är nyttigt. Rena feltolkningar av forskning som sedan blivit sant.

Och såklart är det vanligt att man avslutar sin infertilitetsutredning om man blir gravid. Då är det ju liksom klart (förhoppningsvis)! Ja lite raljerande

Mvh Miks

Bara jag som inte avslutade min. Med god anledning.

Men nu hoppas jag det är färdigt!

 

[Tora]

Tack och du belyser precis det jag ville påpeka med det jag senare skrev om svår forskning även om det finns ett behov av det.
Att jag va frustrerad över de bemötande jag fick framgick ju inte alls av den första meningen och förstår att den kunde misstolkas (jag va ju både i startgropen för barnlöshetsutredning och vidare utredning för alla urivägsbesvär, jag avbröt då båda utredningarna när jag blev gravid och samtliga jag talade med, dvs BM på HC, labb på HC, BM på kvinokliniken samt de läkare/sköterskor som var inbokad hos för olika undersökningar av urinvägarna verkad reagera likadant dvs "det är inte ovanligt att de blir så"). Sedan var det väl inte jätte många sidor tillbaka i denna tråd(?) som någon hänvisade till nått om positiv stress för barnskapandet och där av kom mina funderingar på psykets inverkan -dvs om det verkligen finns eller inte finns riktiga belägg för påståendena.

Fast det har forskats en massa om stress påverkar fertilitet eller inte.
Svaret är faktiskt både ja och nej. Beror på hur man ser det. Stress kan påverka både ägglossning och spetmiernas livskvalité negativt. Men det är mätbara fel.

Däremot den stress som inte kan mätas på annat sätt än att bli gravid eller inte, dvs allt ser ut att vara ok men kvinnan blir trots det inte gravid, har man inget givet svar på. Ena dagen läser jag att nu har man påvisat att stress påverkar fertiliteten och andra dagen en studie att den inte påverkar. Så slutsatsen är att man faktiskt fortfarande inte vet helt säkert om det påverkar eller inte.

Sen när det kommer till krig. När kroppen utsätts för psykisk eller fysisk press så är det inte ovanligt att hjärnan stänger ner fertiliteten. Men man är ju olika känslig och det kan faktiskt finnas en evolutionär fördel att bli gravid när andra inte blir det. Dels minskar man risken att arten dör ut helt. Dels får dom avkommor som överlever en större chans att överleva sen när allt är över eftersom konkurrensen är mindre då (färre avkommor som behöver tex mat). Sen ser naturen till att de mest fertila kvinnorna förökar sig, dvs dom ser till att artens överlevnad säkras även efter krissituationen. Fertilitet går många gånger i arv.

Naturen är ganska fiffig och dess största mål är att livet skall fortsätta.

Sen tror jag att det är många gånger bara är en slump att folk blir gravida precis när de skall börja en utredning. Saken är att det är ju dom gångerna man hör talas om. Alla de tusen som påbörjar en utredning utan att bli gravida är det ingen som snackar om. Så jag tror att upplevelsen att kvinnor blir gravida när dom börjar en utredning stämmer men om man tittar på rena siffror så visar den på att upplevelsen de facto bara är en upplevelse och dessutom en felaktig sådan. Det är ju trots allt någon ynka procent som blir gravida på egen hand mellan 1 till 2 år av försök. Och vid 1-2 år av infertilitet är ju den vanligaste tidpunkten att man startar en infertilitetsutredning. Så några kommer ju att lyckas pricka in det där "Se dom blev gravida när dom skulle påbörja en utredning. Var det inte det jag sa att allt man behövde göra var att slaaapnaaaa aaaav" och på det sättet göda den felaktiga myten om att bara "Slaaaaapnaaaaa aaaaaav" så blir du gravid.