Folk som pratar i mobiltelefon

[Niyama]

Jag har aldrig förstått varför så många anser att ett telefonsamtal stör mer än ett vanligt samtal. I det förstnämnda hör du en tala, i det sistnämnda två. Det är enda skillnaden.

Nej, jag störs ofta mer av mobilsamtal för att många tror att de måste skrika i telefon. Den kan sitta och prata med någon annan i låg/normal ton men sen ringer telefon och då höjs tonen direkt.

 

[Skorpion76]

är det inte just detta du klagar på i trådstarten...?

Jo precis

Lazy Pethead

 

[touche]

Jag kan bli störd av det men förväntar mig inte en helt tyst resa i kollektivtrafiken under rusningstid. Det värsta för mig är när folk ska prata en massa under morgonresan typ kl.7 - jag vill gärna slumra till då ska investera i ett par bra hörlurar tror jag...

 

[tanten]

Det är skillnad på prat och prat.

Jag blir seriöst irriterad på folk som inte fattar grundidén med telefon - att man inte ska behöva skrika mellan Borås och Skövde. Tekniken gör att man hör varann ändå.....

Dessutom - använd inte högtalaren utan håll telefonen mot örat.

 

[Lovisaleonora]

Dessutom - använd inte högtalaren utan håll telefonen mot örat.

Ja, det där är ett ofog som kommer med bl a FaceTime. Högtalartelefon.

 

[Raderad medlem 6459]

Dessutom - använd inte högtalaren utan håll telefonen mot örat.

Jaaaaaaaa. Det där gör mig orimligt irriterad.

 

[LenaH]

Jag har aldrig förstått varför så många anser att ett telefonsamtal stör mer än ett vanligt samtal. I det förstnämnda hör du en tala, i det sistnämnda två. Det är enda skillnaden.

Jag har funderat på det där för jag blir själv mer störd av ett telefonsamtal än av två personer som pratar med varandra och jag undrar om det inte kan vara så att (åtminstone min) hjärnan vill svara när den bara hör ena sidan av ett samtal?
Det blir helt enkelt svårare att koppla bort när hjärnan är i svara-mode.

 

[Hyacinth]

Jag har aldrig förstått varför så många anser att ett telefonsamtal stör mer än ett vanligt samtal. I det förstnämnda hör du en tala, i det sistnämnda två. Det är enda skillnaden.

Jag måste gissa vad motparten säger

Jag gillar att få tjuvlyssna på andras samtal det är ofta bra underhållning

 

[Flixon]

Jag har funderat på det där för jag blir själv mer störd av ett telefonsamtal än av två personer som pratar med varandra och jag undrar om det inte kan vara så att (åtminstone min) hjärnan vill svara när den bara hör ena sidan av ett samtal?
Det blir helt enkelt svårare att koppla bort när hjärnan är i svara-mode.

Det är faktiskt så, hörde/läste jag någonstans! Hjärnan vill liksom fylla i andra halvan av samtalet när den bara hör den ena, därför har vi generellt svårare att koppla bort ljudet från någon som pratar i telefon än från några som sitter och pratar med varandra irl på tåget.

Kl
Jag har svårt för folk som äter köttbullemacka på tåget, där går min gräns. I övrigt håller jag mig i den ljuvligt tysta kupén

 

[Raderad medlem 68338]

Jag tror att det är lite kulturellt också. En gång sa jag till en romsk kvinna att sänka rösten. Det var inga problem, hon dämpade sig direkt, troligen var hon inte medveten om att hon skrek när hon konverserade. Har märkt det när jag rest att i vissa kulturer är normalnivån att skrika när man konverserar. Vi svenskar är rent generellt lite mer tystlåtna, på gott ont ont
Dock satt en göteborgare och VRÅLADE i telefonen på flygbussen häromdagen. Vet numera ALLT om hans ischiasnerv

 

[Umbria]

Jag stör mig inte på att folk pratar i telefon. Däremot tycker jag det är olämpligt när jag tex en gång hörde en person som ptatade negativt om sina anställda på ett sätt som var utlämnande.

En gång när jag åkte tåg var det en jurist (förstod jag av det han pratade om) som i telefon satt och diskuterade ett klientärende med en kollega, det var utförligt med många detaljer och toppades av att han högt och tydligt läste upp klientens personnummer också

 

[Lipperta]

Jag tjuvlyssnar alltid, det kan vara enormt underhållande.
Är dock inte med vilje alltid, jag kan inte stänga ute ljud. Sitter jag på tåget kan jag lyssna på 4 olika samtal samtidigt och inte tappa bort mig, sjukt jobbigt och jag blir så trött av det.

Det jag faktiskt stör mig på är folk som tuggar tuggummi och smaskar. Fy fan vad äckligt det är.
Det var en 40 år något gubbe inne på ÖoB en gång som smaskade till fördärvelse, vi skulle tydligen handla precis samma varor för var jag än gick var detta jävla smaskandet bakom mig. Bör lägga till att jag hade en riktigt dålig dag på alla vis. Det gick kanske i 15 minuten sen tappade jag humöret och skällde ut den där gubben och frågade om hans mamma alrdig lärt honom att man tuggar med stängd mun för det är så jävla äckligt att jag spyr

 

[Skorpion76]

Det är skillnad på prat och prat.

Jag blir seriöst irriterad på folk som inte fattar grundidén med telefon - att man inte ska behöva skrika mellan Borås och Skövde. Tekniken gör att man hör varann ändå.....

Dessutom - använd inte högtalaren utan håll telefonen mot örat.

Ännu bättre är det att använda bluetooth eller head set.

Lazy Pethead

 

[mandalaki]

Det är faktiskt så, hörde/läste jag någonstans! Hjärnan vill liksom fylla i andra halvan av samtalet när den bara hör den ena, därför har vi generellt svårare att koppla bort ljudet från någon som pratar i telefon än från några som sitter och pratar med varandra irl på tåget.

Kl
Jag har svårt för folk som äter köttbullemacka på tåget, där går min gräns. I övrigt håller jag mig i den ljuvligt tysta kupén

Aha, det är så alltså? Det stämmer med vad jag gissat på när jag funderar över varför det stör mig så.

Jag har tänkt det som att när jag bara hör sändaren så blir jag på något vis mottagaren, jag blir tvungen att ta emot. Om två personer sitter bredvid mig och pratar stör det mig inte alls, då hör jag både sändare och mottagare och blir inte inkluderad.

Dessutom stämmer den förklaringen med att jag aldrig stör mig på någon som pratar i mobilen på arabiska eller något annat språk som jag absolut inte förstår. Då kan jag ju inte fylla i som mottagare eftersom jag inte har en susning om vad hen pratar om.

Det värsta jag råkat ut för i genren är när jag satt ensam i ett väntrum, en annan väntande kommer in och ringer upp någon på sitt jobb, en myndighet - med högtalare. Hon sa till och med i ett läge "nu får du vara försiktig med detaljerna för jag är inte ensam".

Jag höll på att få hjärnblödning. Tyvärr blev jag inropad innan det hann framgå av sammanhanget vilken myndighet det rörde sig om. Om det gjort det hade jag ringt chefen där.

 

[Raderad medlem 68338]

En gång när jag åkte tåg var det en jurist (förstod jag av det han pratade om) som i telefon satt och diskuterade ett klientärende med en kollega, det var utförligt med många detaljer och toppades av att han högt och tydligt läste upp klientens personnummer också

Har varit med om att vårdpersonal och biståndshandläggare diskuterat vårdtagare/patienter väldigt ingående på telefon i kollektivtrafiken. Senast sa jag faktiskt till personen.

Även om det inte nämns namn eller personnummer är det väldigt oetiskt att diskutera patienter på det sättet på offentliga platser.

 

[Flixon]

Aha, det är så alltså? Det stämmer med vad jag gissat på när jag funderar över varför det stör mig så.

Jag har tänkt det som att när jag bara hör sändaren så blir jag på något vis mottagaren, jag blir tvungen att ta emot. Om två personer sitter bredvid mig och pratar stör det mig inte alls, då hör jag både sändare och mottagare och blir inte inkluderad.

Dessutom stämmer den förklaringen med att jag aldrig stör mig på någon som pratar i mobilen på arabiska eller något annat språk som jag absolut inte förstår. Då kan jag ju inte fylla i som mottagare eftersom jag inte har en susning om vad hen pratar om.

Det värsta jag råkat ut för i genren är när jag satt ensam i ett väntrum, en annan väntande kommer in och ringer upp någon på sitt jobb, en myndighet - med högtalare. Hon sa till och med i ett läge "nu får du vara försiktig med detaljerna för jag är inte ensam".

Jag höll på att få hjärnblödning. Tyvärr blev jag inropad innan det hann framgå av sammanhanget vilken myndighet det rörde sig om. Om det gjort det hade jag ringt chefen där.

Ja, med reservation för att jag inte minns källan

Jag håller med om att det inte alls är jobbigt när det är på ett okänt språk, men när någon pratar på ett språk jag kan litegrann blir det rejält jobbigt! Då snappar jag upp ett ord här och var, försöker lista ut vad personen pratar om och dessutom andra delen av dialogen... pust

 

[mandalaki]

Ja, med reservation för att jag inte minns källan

Jag håller med om att det inte alls är jobbigt när det är på ett okänt språk, men när någon pratar på ett språk jag kan litegrann blir det rejält jobbigt! Då snappar jag upp ett ord här och var, försöker lista ut vad personen pratar om och dessutom andra delen av dialogen... pust

Ja, ssmma här. Fast när det är ett språk jag kan lite grand är det kul att försöka förstå. Svenska och engelska däremot, då blir jag skitirriterad. Blir jag själv uppringd på bussen eller vagnen säger jag "jag kan inte prata just nu FÖR JAG SITTER PÅ BUSSEN". Hittills har förmodligen inte en kotte tagit hinten.

 

[Flixon]

Ja, ssmma här. Fast när det är ett språk jag kan lite grand är det kul att försöka förstå. Svenska och engelska däremot, då blir jag skitirriterad. Blir jag själv uppringd på bussen eller vagnen säger jag "jag kan inte prata just nu FÖR JAG SITTER PÅ BUSSEN". Hittills har förmodligen inte en kotte tagit hinten.

Haha, jag gör samma. På samma tema så ställer jag mig demonstrativt nära tågets sida när folk ska kliva av, ingen fattar hinten där heller utan står i vägen för avstigande istället. Som gravid på kryckor var jag skoningslös när jag skulle av, hade jag pendlat en månad till hade jag nog börjat veva med kryckorna i förebyggande syfte

 

[MissFideli]

Jag har aldrig förstått varför så många anser att ett telefonsamtal stör mer än ett vanligt samtal. I det förstnämnda hör du en tala, i det sistnämnda två. Det är enda skillnaden.

Undrar om det inte är just det som är problemet? Att det på något omedvetet sätt blir jobbigare för att man bara hör ena parten? För jag förstår inte heller skillnaden.

 

[Diabetikern]

Personligen så bryr jag mig inte ett skvatt om det pratas i telefoner, sinsemellan eller för sig själv.

Verkar som om 90% av befolkningen ändå sitter med sina hörlurar och musik på samt stirrar ner i telefonen så pass att om de sitter/står i vägen får man knacka dem på axeln för att få komma förbi.

Jag pratar i telefon ofta och under alla tider. Både privat och arbetsrelaterat. Vill folk lyssna så fine kör på, tror inte mina samtal är av den roligare sorten att lyssna på dock. Grälar gör jag aldrig över telefon heller. Normal ljudnivå. Sen har jag aldrig haft ont utav ljud runtomkring mig och kan blockera de flesta runt omkring som pratar.

Förra jobbet med öppet kontorslandskap med väldigt nära varandra där vi satt och jobbade kunde jag lätt ringa och prata trots att vi var flertalet och ljudnivån ibland kunde sticka iväg. Kollegan hade jättesvårt och fick sätta sig separat/stänga in sig för att kunna koncentrera sig.

Jag kan nog skratta ganska högt om det är någon jag pratar med och skulle någon säga till mig att vara tyst/lära mig hur jag tuggar med stäng mun mm mm skulle jag be personen väldigt bestämt att sköta sitt eget liv och fortsätta som vanligt.

Dock visar jag hänsyn från början och har alltid min handsfree på och pratar i normal samtalston och självklart lite i de tysta vagnarna sen har jag inget jobb där det är tystnadsplikt eller patienter. Sådant diskuterar man med berörda öga mot öga.