Tror fortfarande att det beror på att det är vanligare med hemmafruar i andra länder än det är i Sverige. Det känns till och med bra att så många svenskar ifrågasätter strukturen som gör en vuxen människa så beroende av en annan vuxen människa. Tvivlar starkt på att det är avundsjuka.Nu forutsatter jag inte alls att alla ar avundsjuka pa en hemmafru, langtifran. Men om man standigt papekar for personen att hon ar en "sadan dar lyxhustru" sa ar det latt att man far en kansla av att det ar avunden som spokar.Sarskilt om personen pluggar eller jobbar deltid men med mycket "egentid" och fortfarande kallas for "lyxhustru".
Dessutom var det mer en kommentar att jag aldrig hort nagon annan nationalitet anvanda ett uttryck som liknar "lyxhustru" eller uttrycka den meningen pa nagot satt. Jag har aldrig hort "lyxhustru" fran nagon annan nationalitet, Britter, Amerikaner, Canadensare, eller andra Nordeuropeer heller.
Just Svenskar har dock anvant det ganska frekvent och jag har nog mest satt ihop det med att jag rest mycket, bade med och utan maken, och att det varit just avudnsjukan som stack upp sitt huvud.
Går man ut och jobbar är man inte hemmafru längre. Är inte det självklart?
Visst, och är man hemmafru är man beroende av en annan person för sin försörjning eftersom man inte har något avlönat arbete (förutom den stora massa av hemmafruar som vunnit 19 miljoner på lotto, och andra osannolika exempel som säkert kommer upp.)
Men man ÄR ju beroende av den som försörjer en, i förekommande fall. Vinsten av att dölja den maktobalansen är enligt min mening destruktiv.
Det hade jag öht inte kallat hemmafru. I alla fall inte om inte vård av frisk sambo i hemmet ingick i dina dagliga göromål.
Inte vet jag vad du hade skrivit.
Inte vet jag vad du hade skrivit.
Jag tycker snarare att du ser ut att göra allt du kan för att tolka beroende så extremt som möjligt, så att du sedan kan säga hur fel vi som pratar om det har. Så nej, man kan mycket väl vara beroende utan att vara förslavad. Vill du diskutera slaveri, kan du ju starta en tråd om det.
Ok. Jag skulle då rekommendera vem som helst att ta ett sådant sabbatsår som du beskriver (och jag har själv gjort det) förutsatt att tiden inte ägnades åt att serva ev partner. Detta gäller särskilt för kvinnor, av uppenbara (hoppas jag) skäl.
Uppenbarligen kan du inte låta bli att vara dryg.Nej jag försöker klura ut hur jag kan bli så övertydlig som möjligt så folk ska förstå hur jag menar. Det är dock en tydlig ovilja att ta sig ur tunnelseendet dock. Och jag tror att du vet mycket väl att jag inte vill diskutera slaveri, men det är väl alldeles för frestande att vara dryg
