Kan man sona ett brott?

[Roheryn]

Om man blivit dömd för ett brott, avtjänat straff och lever ett "normalt" liv utan inslag av brottslighet, ska man då anses ha sonat sitt brott och på riktigt vara en del av samhället igen? Vad tycker ni? Är det olika beroende på vilket brott det gäller? Finns det brott som är så "oförlåtliga" att man egentligen aldrig kan sona dem?

Jag frågar på grund av centerpartiets Fredrik Federleys avsägande av alla sina politiska uppdrag efter att det kommit fram att han haft ett förhållande med en man som dömts för och suttit i fängelse för barnpornografibrott. Nu är jag inte intresserad av att diskutera specifikt det fallet, men det fick mig ändå att fundera över om samhället alltså inte kan acceptera att en politiker har en kärleksrelation med någon som begått, dömts för och avtjänat straff för brott?

Vad ställer vi för krav på människor generellt, och på politiker i synnerhet? Är man "färdig" med sitt brott när man avtjänat sitt straff, eller skall man fortfarande ses som en brottsling som hederliga människor skall undvika kontakt och relationer med? Och - som sagt - är det skillnad på brott och brott?

Och bara så det inte blir några missförstånd: Jag anser att barnpornografibrott är bland de värsta brotten, och det finns absolut ingen ursäkt i någon form för att begå sådana brott. Jag tycker också det är olämpligt om någon dömd för ett sådant brott skulle tillåtas arbeta med barn, eftersom det ändå finns en återfallsrisk. Så det är inte riktigt det jag talar om här. Men jag kan bli lite förvånad över att det verkar vara en sådan konsensus kring att det inte är okej för en politiker att ha en relation med någon som avtjänat straff för brott - anser vi verkligen det i samhället?

 

[Malibu_Stacy]

Om man blivit dömd för ett brott, avtjänat straff och lever ett "normalt" liv utan inslag av brottslighet, ska man då anses ha sonat sitt brott och på riktigt vara en del av samhället igen? Vad tycker ni? Är det olika beroende på vilket brott det gäller? Finns det brott som är så "oförlåtliga" att man egentligen aldrig kan sona dem?

Jag frågar på grund av centerpartiets Fredrik Federleys avsägande av alla sina politiska uppdrag efter att det kommit fram att han haft ett förhållande med en man som dömts för och suttit i fängelse för barnpornografibrott. Nu är jag inte intresserad av att diskutera specifikt det fallet, men det fick mig ändå att fundera över om samhället alltså inte kan acceptera att en politiker har en kärleksrelation med någon som begått, dömts för och avtjänat straff för brott?

Vad ställer vi för krav på människor generellt, och på politiker i synnerhet? Är man "färdig" med sitt brott när man avtjänat sitt straff, eller skall man fortfarande ses som en brottsling som hederliga människor skall undvika kontakt och relationer med? Och - som sagt - är det skillnad på brott och brott?

Och bara så det inte blir några missförstånd: Jag anser att barnpornografibrott är bland de värsta brotten, och det finns absolut ingen ursäkt i någon form för att begå sådana brott. Jag tycker också det är olämpligt om någon dömd för ett sådant brott skulle tillåtas arbeta med barn, eftersom det ändå finns en återfallsrisk. Så det är inte riktigt det jag talar om här. Men jag kan bli lite förvånad över att det verkar vara en sådan konsensus kring att det inte är okej för en politiker att ha en relation med någon som avtjänat straff för brott - anser vi verkligen det i samhället?

Han var väl ändå dömd för att ha våldtagit två små barn och inte ”bara” barnpornografi?
Jag skulle inte kunna ha ett förhållande med en pedofil oavsett om den avtjänat sitt straff eller inte.
Jag tycker absolut att det beror på vad det är för brott det gäller. Hela Federley-historien är så himla märklig och jag förstår inte alls hur han tänker eller tänkte.

 

[Roheryn]

Han var väl ändå dömd för att ha våldtagit två små barn och inte ”bara” barnpornografi?
Jag skulle inte kunna ha ett förhållande med en pedofil oavsett om den avtjänat sitt straff eller inte.
Jag tycker absolut att det beror på vad det är för brott det gäller. Hela Federley-historien är så himla märklig och jag förstår inte alls hur han tänker eller tänkte.

Jag vet inte tillräckligt om den historien för att ha några detaljer kring brotten, men med tanke på fängelsestraffets längd så låter det rimligt att det var våldtäkt på barn.

Och nej, jag skulle inte heller vilja ha ett förhållande med någon som våldtagit (barn eller andra), men det är inte riktigt det jag menar.

Jag menar: Skall en politiker självklart vara tvungen att avgå för att hen haft ett förhållande med en person som begått, dömts för och avtjänat straff för brott? Vad har samhället då för syn på dessa före detta brottslingar? Vad är det mer (än att ha förhållande med politiker) som de inte får göra? Är det ens möjligt att "sona" ett allvarligare brott, eller är man för evigt stämplad som brottsling?

 

[athena_arabians]

Jag anser absolut att man kan sona sitt brott men även att vissa brott föranleder försiktighet inom vissa yrken (tex att en som är dömd för stölder kanske inte ska börja direkt med att jobba inom hemtjänsten där frestelsen kan bli för stor).

Jag har jobbat med de som begått brott (inga sexbrott) utan problem och en av dem gjorde sitt jobb mycket bra.

Det finns ett brott som jag tycker är mycket komplicerat etiskt sett och det är pedofili. Eftersom det är en sexuell preferens kan man ju aldrig bli botad och vi har ju sett att återfallsrisken är stor. Dvs det går givetvis att sona brottet genom att sitta i fängelse men sedan då? Personen är ju fortfarande pedofil (vilket givetvis inte är olagligt i sig, så länge man inte agerar på det). Jag har inget bra svar på det.

 

[tuaphua]

Om man blivit dömd för ett brott, avtjänat straff och lever ett "normalt" liv utan inslag av brottslighet, ska man då anses ha sonat sitt brott och på riktigt vara en del av samhället igen? Vad tycker ni? Är det olika beroende på vilket brott det gäller? Finns det brott som är så "oförlåtliga" att man egentligen aldrig kan sona dem?

Jag frågar på grund av centerpartiets Fredrik Federleys avsägande av alla sina politiska uppdrag efter att det kommit fram att han haft ett förhållande med en man som dömts för och suttit i fängelse för barnpornografibrott. Nu är jag inte intresserad av att diskutera specifikt det fallet, men det fick mig ändå att fundera över om samhället alltså inte kan acceptera att en politiker har en kärleksrelation med någon som begått, dömts för och avtjänat straff för brott?

Vad ställer vi för krav på människor generellt, och på politiker i synnerhet? Är man "färdig" med sitt brott när man avtjänat sitt straff, eller skall man fortfarande ses som en brottsling som hederliga människor skall undvika kontakt och relationer med? Och - som sagt - är det skillnad på brott och brott?

Och bara så det inte blir några missförstånd: Jag anser att barnpornografibrott är bland de värsta brotten, och det finns absolut ingen ursäkt i någon form för att begå sådana brott. Jag tycker också det är olämpligt om någon dömd för ett sådant brott skulle tillåtas arbeta med barn, eftersom det ändå finns en återfallsrisk. Så det är inte riktigt det jag talar om här. Men jag kan bli lite förvånad över att det verkar vara en sådan konsensus kring att det inte är okej för en politiker att ha en relation med någon som avtjänat straff för brott - anser vi verkligen det i samhället?

Vissa brott har jag faktiskt svårt att se att personen är klar med efter dom och avtjänat straff. Ska man vara lite tydlig och extrem i exempel så känner ju jag att en serievåltäktsman eller en person som begått övergrepp på barn inte är någon som känns lämplig att helt anta att de nu är färdiga med brott och ska ha samma rättigheter som alla andra i form av att tex arbeta med barn etc.

Ett av mina ex hade en pappa som suttit i fängelse. Men han hade suttit där pga att han vägrat göra lumpen IOM att han var anti krig/våld.
Den domen talar ju om att personen är rätt olik en pedofil eller mördare..
En sån dom och person känner jag ju helt annat inför.

 

[tanten]

Generellt så ja - har man sonat brottet så bör man i samhällets mening vara "oskyldig" igen. Varför ska vi annars ha tidbegränsade straff?
Jag tror inte på att " en gång tjuv alltid tjuv" Människor är mer komplicerade än så.

Men som människa, som person - då finns de brott som jag inte kan se helt förlåtande på. Misshandel, våldtäkt, kvinnofridsbrott. Alla brott som är direkt riktade mot och skadar en annan människa. Mest tror jag för att det (i mitt huvud) handlar om vilken sorts person man är. Jag umgås inte med personer jag inte kan känna sympati för.

 

[Scata]

Väldigt svår fråga det där.
Om du har avtjänat ett straff så ska du i samhällets ögon vara på ruta 1 igen som vilken annan medborgare som helst. Rent logiskt så håller jag med.

Men jag inser att det kanske inte går att se bortom vissa avtjänade straff. Om jag var t.ex en av de nära runt ett brottsoffer eller kanske brottsoffer själv så vet jag inte hur jag skulle reagera.
Troligen skulle jag inte se att brottet var avtjänat på något vis (nu pratar jag grova brott och med barn inbandade). Jag skulle fördömma den brottslingen för evigt (tror jag alltså).

 

[Malibu_Stacy]

Jag vet inte tillräckligt om den historien för att ha några detaljer kring brotten, men med tanke på fängelsestraffets längd så låter det rimligt att det var våldtäkt på barn.

Och nej, jag skulle inte heller vilja ha ett förhållande med någon som våldtagit (barn eller andra), men det är inte riktigt det jag menar.

Jag menar: Skall en politiker självklart vara tvungen att avgå för att hen haft ett förhållande med en person som begått, dömts för och avtjänat straff för brott? Vad har samhället då för syn på dessa före detta brottslingar? Vad är det mer (än att ha förhållande med politiker) som de inte får göra? Är det ens möjligt att "sona" ett allvarligare brott, eller är man för evigt stämplad som brottsling?

Jag tycker inte att det är självklart att Frederick Federley måste avgå från sina politiska engagemang, åtminstone inte med den fakta vi som utomstående har. Men uppenbarligen så tycker ju han det själv.

 

[Roheryn]

Det finns ett brott som jag tycker är mycket komplicerat etiskt sett och det är pedofili. Eftersom det är en sexuell preferens kan man ju aldrig bli botad och vi har ju sett att återfallsrisken är stor. Dvs det går givetvis att sona brottet genom att sitta i fängelse men sedan då? Personen är ju fortfarande pedofil (vilket givetvis inte är olagligt i sig, så länge man inte agerar på det). Jag har inget bra svar på det.

Ja, jag håller med om att just pedofili är svårt. Här finns ju också en aspekt som jag tycker väger tyngre än den f.d. brottslingens frihet, och det är att skydda potentiella offer. Alltså skall inte en dömd pedofil få jobba inom barnomsorgen, till exempel, anser jag. Men om en dömd pedofil efter sin frigivning har ett förhållande med en annan vuxen människa - skall det då få konsekvenser för den personen i form av sanktioner från samhälle, arbetsgivare osv?

 

[athena_arabians]

Generellt så ja - har man sonat brottet så bör man i samhällets mening vara "oskyldig" igen. Varför ska vi annars ha tidbegränsade straff?
Jag tror inte på att " en gång tjuv alltid tjuv" Människor är mer komplicerade än så.

Men som människa, som person - då finns de brott som jag inte kan se helt förlåtande på. Misshandel, våldtäkt, kvinnofridsbrott. Alla brott som är direkt riktade mot och skadar en annan människa. Mest tror jag för att det (i mitt huvud) handlar om vilken sorts person man är. Jag umgås inte med personer jag inte kan känna sympati för.

Så är det för mig också, min hjärna är inte helt i synk med mitt hjärta. De som begått sexbrott (oavsett om det är mot barn eller vuxna) kan brinna i helvetet för evigt... i mitt hjärta.

Helt ärligt... jag har umgåtts med en person jag vet misshandlat (inte kvinnomisshandel) och hade inte några större problem med det. Hade han våldtagit någon hade jag inte gått i närheten av honom.

 

[Roheryn]

Jag tycker inte att det är självklart att Frederick Federley måste avgå från sina politiska engagemang, åtminstone inte med den fakta vi som utomstående har. Men uppenbarligen så tycker ju han det själv.

Nu är han ju tydligen sjuk också, så kan ju vara därför han väljer att avgå. Men om man tänker på uttalanden från hans partikollegor så är det ju mycket kring att det "har skadat förtroendet för partiet" osv. så någonstans verkar det ju finnas en allmän uppfattning om att han faktiskt bör avgå (eller ha en väldigt bra förklaring, vad det nu skulle vara).

 

[athena_arabians]

Ja, jag håller med om att just pedofili är svårt. Här finns ju också en aspekt som jag tycker väger tyngre än den f.d. brottslingens frihet, och det är att skydda potentiella offer. Alltså skall inte en dömd pedofil få jobba inom barnomsorgen, till exempel, anser jag. Men om en dömd pedofil efter sin frigivning har ett förhållande med en annan vuxen människa - skall det då få konsekvenser för den personen i form av sanktioner från samhälle, arbetsgivare osv?

Exakt så. Hen måste ju kunna försörja sig (annars blir ju hen ytterligare en belastning på samhället). Det är jättesvårt.

För mig personligen skulle en sådan person behöva bevisa för mig att hen fattar hur fel hen har handlat och att hen på allvar försöker bättra sig (i brist på bättre ord). Har hen ingen insikt i hur vidrigt hens brott är känner jag att det är lite hopplöst.

 

[athena_arabians]

Jag tycker inte att det är självklart att Frederick Federley måste avgå från sina politiska engagemang, åtminstone inte med den fakta vi som utomstående har. Men uppenbarligen så tycker ju han det själv.

I det fallet håller jag med dig. Han har klantat till det rejält i sitt privatliv men man är inte så himla smart när man är förälskad och kär.

Jag tycker verkligen inte att han nödvändigtvis är körd som politiker (sett utifrån då).

 

[Rosett]

Jag tycker inte att det är självklart att Frederick Federley måste avgå från sina politiska engagemang, åtminstone inte med den fakta vi som utomstående har. Men uppenbarligen så tycker ju han det själv.

Det var nog så att partiledningen väntade på att han skulle lämna självmant, annars hade han blivit utslängd. Enligt vad jag läst iallafall.

 

[parellikusken]

I mammas och pappas villakvarter bor en pedofil som avtjänat sitt straff. Trots det är det ingen i kvarteret som ens hälsar på honom när de möts. Han är ingen barnen får gå till och sälja jultidningar..

Jag tycker att man kan sona sina brott, men det bör ha innehållit en personlig resa också och inte bara ett straff.
Farfar har suttit i fängelse för häleri. Han lärde sig inget av det utan fortsatte som vanligt efteråt. Då tycker inte jag att man sonat sitt brott.

 

[nightcrawler]

Vissa brott tycker jag att man aldrig kan sona. Typ mord, våldtäkt, pedofili

 

[gammalek]

I mammas och pappas villakvarter bor en pedofil som avtjänat sitt straff. Trots det är det ingen i kvarteret som ens hälsar på honom när de möts. Han är ingen barnen får gå till och sälja jultidningar..

Jag tycker att man kan sona sina brott, men det bör ha innehållit en personlig resa också och inte bara ett straff.
Farfar har suttit i fängelse för häleri. Han lärde sig inget av det utan fortsatte som vanligt efteråt. Då tycker inte jag att man sonat sitt brott.

Ja, bara för att man suttit av sitt straff behöver inte betyda att man kommit till insikt och bestämt sig för att man inte vill fortsätta med det man blev straffad för.

Just sexualitet är en svår bit, tycker jag. Preferenserna kommer nog alltid att finnas kvar. Men man kan välja att inte agera. Om man förstår vilken skada det åsamkar andra.

 

[Migo]

Jag tror absolut att det är möjlugt för människor att lära sig av sina misstag och förändras, precis som att det finns de som kommer ut fråmg fängelset och är sju resor värre än när de åkte in.

Jag tycker det är förkastligt att straffa anhöriga på det här sättet!

 

[Roheryn]

Vissa brott tycker jag att man aldrig kan sona. Typ mord, våldtäkt, pedofili

Hur tycker du att samhället skall hantera de personerna när de kommer ur fängelset?

 

[Mia_R]

Självklart ska man som människa kunna få en ny chans i livet även som dömd men det handlar ju som alltid om personen är villig att ta den chansen att passa in i samhället igen.

Vad det gäller Federley så är han en person i utsatt ställning som toppolitiker så det är inte så konstigt att han väljer att avgå trots att det inte är han som blivit dömd. En sån här sak kan komma att utnyttjas för att sätta press på honom och de val han gör, han kan säkert fortsätta att jobba politiskt men då utan egentliga uppdrag utåt som politiker. Som säkerhetsklassad på den nivån så synas inte bara du utan även närstående av SÄPO.