Kan man sona ett brott?

[Sezziyanen]

För att spinna vidare lite på detta - tycker du att själva straffet och att straffa den dömde är viktigt, eller är det att skydda andra som är viktigt? Ska man försöka rehabilitera, eller är det viktigare med straff? (jag vet alltså inte själv, bara slänger ur mig frågeställningarna för jag tycker de är intressanta)

Jag tycker väl båda är viktigt. Jag ställer mig emot att fängelser/straff/systemet kring detta enbart skulle vara till för "rehabilitering". Ofta ser jag den åsikten hos folk, och kritiken mot systemet när personer inte blir rehabiliterade. Jag tror inte alla kan bli rehabiliterade av ett system, och förväntar mig inte heller det. Jag väger in faktorn av att de faktiskt får ett straff, samt att de hålls från samhället i stort i X period av tid.

Och det sistnämnda kan ju till viss del stämma in på personer efter de kommit ut från fängelset. De kan hållas från vissa saker i samhället under Y ytterligare tid, eller livet ut, beroende på brottet de dömts för.

Med det sagt är jag förstås för att "rehabilitera" (tycker det är sånt konstigt ord egentligen) de som går, i den mån det går. I princip hjälpa dem till ett produktivt liv. Många har ju aldrig haft ett, utan mer eller mindre växt upp i systemet tyvärr.

Vidare tycker jag att en hel del brott inte bör vara brott, och att vi slösar oerhörda resurser (förutom att det är rent moraliskt fel!) på att straffa personer för tex användning av olika substanser. Rent FEL som borde avskaffas omedelbums.

 

[Voeux]

Tillägger att det är ju inte enbart arbete med barn som tidigare dömda kan stängas ute ifrån, utan även vård, larm, försäkringar, polis, väktare mm. beroende på vad som står i belastningsregistret. Så visst, på ett vis är du ju inte helt klar med ditt straff bara för att du kommit ut ur fängelse/betalat ditt skadestånd eller vad det nu kan vara. Utan det hänger kvar så länge belastningsregistret finns.

Jag tycker att TS fråga är svår eftersom tidigare kriminella måste få integreras i samhället igen för att det ska fungera. Men förtroendeuppdrag är som sagt lite annorlunda än andra arbeten, eftersom det är du som person som fått förtroende att sköta ett uppdrag i enlighet med din övertygelse. Omdömet är därmed viktigt och det blir i högre grad en integration mellan privatperson och yrkesperson. Ingen på mitt jobb bryr sig om vem jag ligger med privat eftersom mitt omdöme inte påverkar min förmåga att fakturera. Men ska jag driva en politisk ideologi framåt så är det ju en annan sak. Samtidigt är det, imo, ett problem om vi ställer för höga krav på politiker. Det är tufft att vara politiker idag och vi behöver fler, inte färre. Upplever folk att de kommer bli mosade av pressen om de gör snedsteg i livet så är ju risken att folk avstår, och det blir ett demokratisk problem. Detta i kombination då med hot, hat osv.

 

[Voeux]

Tillägger att det är ju inte enbart arbete med barn som tidigare dömda kan stängas ute ifrån, utan även vård, larm, försäkringar, polis, väktare mm. beroende på vad som står i belastningsregistret. Så visst, på ett vis är du ju inte helt klar med ditt straff bara för att du kommit ut ur fängelse/betalat ditt skadestånd eller vad det nu kan vara. Utan det hänger kvar så länge belastningsregistret finns.

Jag tycker att TS fråga är svår eftersom tidigare kriminella måste få integreras i samhället igen för att det ska fungera. Men förtroendeuppdrag är som sagt lite annorlunda än andra arbeten, eftersom det är du som person som fått förtroende att sköta ett uppdrag i enlighet med din övertygelse. Omdömet är därmed viktigt och det blir i högre grad en integration mellan privatperson och yrkesperson. Ingen på mitt jobb bryr sig om vem jag ligger med privat eftersom mitt omdöme inte påverkar min förmåga att fakturera. Men ska jag driva en politisk ideologi framåt så är det ju en annan sak. Samtidigt är det, imo, ett problem om vi ställer för höga krav på politiker. Det är tufft att vara politiker idag och vi behöver fler, inte färre. Upplever folk att de kommer bli mosade av pressen om de gör snedsteg i livet så är ju risken att folk avstår, och det blir ett demokratisk problem. Detta i kombination då med hot, hat osv.

Tillägger att jag menar detta generellt, och inte specifikt i Federleys fall. Om konsekvenserna av hans agerande är rimliga eller inte är jag inte tillräckligt insatt i för att uttala mig om.

 

[Mia_R]

Ett av mina grundkrav på en politiker är att leva som man lär. Det är inte ok att säga att det är sexigt att betala skatt och sen inte göra det själv, det är inte ok att ta emot bostadsbidrag och ljuga om var man bor, det är inte ok att köpa en lägenhet vid ombildning samtidigt som man fördömer andra som gör samma sak och försöker stoppa andra från att göra samma klipp eller kalla sig miljöpartist och sedan låta skattebetalarna betala flera hundratusentals kr för taxiresor i Stockholms innerstad.

När det handlar om personer i utsatt ställning och högt skyddsklassade yrken ska det inte vara möjligt att utöva utpressning för att få dem att påverka bl a rikets säkerhet. Det görs personkontroller av både personen och anhöriga och om SÄPO inte redan var inblandade i Federleys fall så hade det bara varit en tidsfråga innan de var det.

 

[Badger]

I det här fallet verkar det ju som om politikern under en period av psykisk ohälsa hamnat i klorna på en person med manipulativa personlighetsdrag och hållit fast vid förhållandet trots tunga varningar, något som i detta fall skulle kunna ha vara farligt för rikets säkerhet med tanke på personens internationella uppdrag. Ett allvarligt riskbeteende som inte funkar ihop med internationella uppdrag på högsta politiska nivå.

Det känns som ett bra inlägg som förklarar några av mina känslor inför det hela för mig själv. För jag tycker nog till exempel att om han hade upptäckt det, blivit chockad, gjort slut, då hade det inte varit en historia. Men det hela ger intryck av att inte ha psykisk balans just nu i alla fall för politiska uppdrag.

Jag kan nog inte frångå den inställningen hos mig själv att jag tycker såklart man har sonat sina brott och allt sådant.

Men när det gäller intima relationer, vänskap och kärlek, så har jag svårt att förstå att det skulle vara nödvändigt att känna att förövaren efter sitt straff som massmördare, serievåldtäktsman, pedofil, hustrumisshandlare osv självklart måste vara så väldigt nytt blad att det känns helt rimligt att ha mycket nära kärleksrelationer till personen utan att omgivningen undrar lite över ens omdöme? Speciellt om man har barn? Speciellt som det verkar som att personen tidigare kanske föredragit andra typer av relationer än den som bidras med.

Eller såklart som någon annan sa, om man är en känd serie solochvårare, eller har försnillat pengar upprepat så vet jag inte om jag självklart tycker att det vore ett bra och genomtänkt val som god man åt någon. Eller den som står högst på listan som kassör för bostadsrättsföreningen.

Vissa rättigheter går ju lite utöver den allra lägsta nivån. Antar att det finns en nivå där man sitter inne, en där man existerar i samhället, men en helt annan där man har så mycket förtroende att kärlek och ansvar självklart ges.

 

[Ramona]

Och ja, jag tycker det är ett jättemärkligt fenomen att t.ex. kända dömda mördare och andra brottslingar till och med får "beundrarpost" under fängelsetiden.

Den forskningen som finns i ämnet är från USA, men där visar det att de kvinnor som skickar dessa brev kommer från en trasig bakgrund. Ofta har de varit tillsammans med misshandlande män innan. Att bli tillsammans med en "farlig" man som sitter inne är ett skydd. Du slipper andra män, för alla vet att du är upptagen och vem du är upptagen med och tänker inte riskera att komma på kant med den personen, men du som kvinna slipper också utsätta dig för risken att bo med en man. Så för dessa kvinnor är det en trygghetsgrej.

Det gjordes många intervjuer med Charles Mansons fru/flickvän som är riktigt intressanta att läsa. Hon är ju inte medveten om det själv, men hon gjorde nästan enbart val i livet för att skydda sig själv från förövare.

 

[zinnia]

Vad ställer vi för krav på människor generellt, och på politiker i synnerhet? Är man "färdig" med sitt brott när man avtjänat sitt straff, eller skall man fortfarande ses som en brottsling som hederliga människor skall undvika kontakt och relationer med? Och - som sagt - är det skillnad på brott och brott?

Klart vi ställer högre krav på en politiker än en privatperson. Politiker är i en förtoendebranch och måste handla omdömesgillt och förtroendeingivande vilket är långt ifrån fallet här.

Privatpersoner får umgås med vilka de vill. Hade jag en vän med barn som flyttade ihop med mannen i fråga skulle jag reagera på alla cylindrar och tro att denne tappat det helt. Ingen, absolut ingen, normal förälder släpper en pedofil över sin tröskel.

En person som lär känna och umgås med andra typer av brottslingar har jag ingen som helst åsikt om, vill de det så varsågoda.

Och bara så det inte blir några missförstånd: Jag anser att barnpornografibrott är bland de värsta brotten, och det finns absolut ingen ursäkt i någon form för att begå sådana brott. Jag tycker också det är olämpligt om någon dömd för ett sådant brott skulle tillåtas arbeta med barn, eftersom det ändå finns en återfallsrisk. Så det är inte riktigt det jag talar om här. Men jag kan bli lite förvånad över att det verkar vara en sådan konsensus kring att det inte är okej för en politiker att ha en relation med någon som avtjänat straff för brott - anser vi verkligen det i samhället?

Är du verkligen på riktigt förvånad? Det är inte vilka brott som helst det handlar om här, utan mycket, mycket allvarliga brott mot barn med lång straffpåföljd. En villkorligt frigiven pedofil som flyttar ihop med en politiker, som har barn, kan väl ingen, absolut ingen tycka är lämpligt? trots att det inte är olagligt. Man behöver bara fundera en sekund så vet man.

En brottsling som avtjänat sitt straff, i detta fall villkorligt frigiven, ska behandlas lika inför lagen, få omsorg och vård och ha samma rättigheter som alla andra, något annat samhälle vill inte jag leva i. Jag vill verkligen betona det. Det betyder ändå inte att denne är lämplig för alla jobb och eller förtroendeuppdrag tex. Eller att en högt uppsatt politiker blir sambo med denne.

 

[Asko]

Nu kanske jag är sen till diskussionen och tar upp samma saker om andra tidigare.. Men hursomhelst, för att svara på frågan i första inlägget.

Teoretiskt så ska det gå att sona alla brott. Det är ju därför de flesta får böter eller fängelse etc, för att straffas för något de gjort. Det innebär ju i sin tur att när de gjort straffet så ska det inte innebära mera straff (som kan vara isolering från samhället etc.) utan då ska de få börja om på ny ruta, med en erfarenhet rikare.
Jag skulle personligen gärna vilja att fängelsestraff skulle innebära rehabilitering så att de skulle kunna återgå till samhället, än som straff. Jag tror att det skulle underlätta för dem själva plus att samhället skulle kunna släppa "kontrollen" över dem mjukt istället för att inte riktigt veta vad de gör efter straffet.

Men som många påpekat tidigare så är det lätt att säga något men känna annorlunda.. Om jag eller någon närstående drabbades av något allvarligt brott så skulle jag nog kunna börja tänka straff istället för rehabilitering. Men jag tror ändå inte att det är ett så nyttigt tänk även för offren, dock lättare sagt än gjort såklart.

Just pedofiler, som tagits upp tidigare i tråden, är ett allvarligt ämne som man borde verkligen fokusera på rehabilitering inom. Det blir så farligt att isolera dem att de vänder sig till Internet och likasinnade istället för att känna sig som en del av något vilket ökar risken för brott. Ju tidigare desto bättre dessutom såklart, och då bör vården vara öppen med att det finns hjälp. Man måste alltså vara öppen inom vården för folk som kommer in och säger att de behöver hjälp med detta.
Angående pedofiler som har begått brott så borde samma sak gälla dem egentligen. Även efter de sonat sitt fängelsestraff så sitter de i praktiken i ett slags fängelse resten av livet ute i samhället. Och jag förstår att det är ett hemskt brott men jag kan inte låta bli att tycka att om personen är rehabliterad och vill återvända till samhället så bör de få chansen. Detta gäller även mördare och misshandlare etc som jag skrev ovan.
Detta är inte bara för att ge dem själva chansen, utan även för att beskydda framtida möjliga offer givetvis.

Tillägg: Jag skriver allt detta utan vidare koll på hur systemet funkar i Sveriges samhälle, detta är bara hur jag skulle vilja att det funkade, osagt om det är eller inte är så i Sverige idag.

 

[Asko]

Jag tycker väl båda är viktigt. Jag ställer mig emot att fängelser/straff/systemet kring detta enbart skulle vara till för "rehabilitering". Ofta ser jag den åsikten hos folk, och kritiken mot systemet när personer inte blir rehabiliterade. Jag tror inte alla kan bli rehabiliterade av ett system, och förväntar mig inte heller det. Jag väger in faktorn av att de faktiskt får ett straff, samt att de hålls från samhället i stort i X period av tid.

Och det sistnämnda kan ju till viss del stämma in på personer efter de kommit ut från fängelset. De kan hållas från vissa saker i samhället under Y ytterligare tid, eller livet ut, beroende på brottet de dömts för.

Med det sagt är jag förstås för att "rehabilitera" (tycker det är sånt konstigt ord egentligen) de som går, i den mån det går. I princip hjälpa dem till ett produktivt liv. Många har ju aldrig haft ett, utan mer eller mindre växt upp i systemet tyvärr.

Vidare tycker jag att en hel del brott inte bör vara brott, och att vi slösar oerhörda resurser (förutom att det är rent moraliskt fel!) på att straffa personer för tex användning av olika substanser. Rent FEL som borde avskaffas omedelbums.

Jag vet att du inte frågade mig men om jag får svara ändå..
För mig personligen så anser jag att man ska rehabilitera tills de är rehabliterade. Dvs är det en seriemördare som uppenbarligen fortfarande är störd efter 25 år så ska de fortsätta sitta kvar i rehabilitering. Om det blir livet ut så blir det livet ut. Rehabilitering är inte bara för brottslingarna utan för samhällets säkerhet också.

Är det en tex inbrottstjuv så rehabliterar man i fängelset så att deras attityd förändras och sedan följer med dem utanför fängelset, ser till att de kan få en bostad och jobb etc så att de inte återgår till den gamla banan. Återgår de så tar man bort något som tydligen blev för mycket för dem, man backar ett steg och börjar om.
Det kräver nog en del anpassning för varje unik person men jag tror att det skulle kunna innebära ett större stöd för brottslingarna och en större trygghet inom samhället. (Det behövs också tilltro till detta system inom samhället, men det hoppas jag att systemet skulle leda till.)

Kanske en smula idealistiskt, men jag önskar att man kunde försöka uppnå detta.

 

[TeamLundVer]

Jag tänker att vissa typer av brott visar på att den dömde är en lågt stående människa vad det gäller etik och moral. Ex. alla sexuella brott och de flesta former av misshandel. Jag tänker att tex ett slagsmål på fyllan där den ene sedan döms för misshandel inte faller inom denna kategori utan mer inom kategorin omdömeslös.

Men människor som har enorma brister vad det gäller etik och moral blir inte bättre. De kan agera bättre, de kan "spela en roll" men någonstans skaver det för mycket att dessa människor inte har den känsla för hur man beter sig som vi andra har så nej, för mig suddas inte ett sådant brott ut bara för att man avtjänat sin tid.

Frun är fortfarande misshandlad, sonen är fotfarande våldtagen och dottern är fortfarande mördad. Deras liv kommer aldrig någonsin bli som förut, de och deras anhöriga kommer bära det med sig för evigt, varför ska då vi som samhälle ryggdunka när de kommer ut från fängelse?

 

[Asko]

Jag tänker att vissa typer av brott visar på att den dömde är en lågt stående människa vad det gäller etik och moral. Ex. alla sexuella brott och de flesta former av misshandel. Jag tänker att tex ett slagsmål på fyllan där den ene sedan döms för misshandel inte faller inom denna kategori utan mer inom kategorin omdömeslös.

Men människor som har enorma brister vad det gäller etik och moral blir inte bättre. De kan agera bättre, de kan "spela en roll" men någonstans skaver det för mycket att dessa människor inte har den känsla för hur man beter sig som vi andra har så nej, för mig suddas inte ett sådant brott ut bara för att man avtjänat sin tid.

Frun är fortfarande misshandlad, sonen är fotfarande våldtagen och dottern är fortfarande mördad. Deras liv kommer aldrig någonsin bli som förut, de och deras anhöriga kommer bära det med sig för evigt, varför ska då vi som samhälle ryggdunka när de kommer ut från fängelse?

Intressant, jag tänker att så länge man håller vissa saker kvar i sina tankar så är det "okej". Tex om man börjar tänka att man vill döda den där personen, men man gör såklart inte det. Såna dåliga tankar dyker ju upp ibland även hos "vanliga" personer.

Och om dessa personer med brister av etik och moral, som du beskriver dem, kan ändå kontrollera sig (upplärd eller rehabliterad) och agera efter samhällets "normer" - varför ska man bestraffa dem för tankar som "vi andra" också får? Om de inte agerar efter dem förstås, och även om det blir så att de "spelar en roll" som du beskriver det.

Men du har helt rätt i att brottet aldrig suddas ut hos offren. Det bör man vara medveten om. Du gillade mitt inlägg ovan om rehabilitering, jag tänker att det handlar om att beskydda framtida offer och samhället med bonusen att brottslingen återgår till samhället. De som redan blivit offer är ett annat kapitel för sig, som också förtjänar vård såklart. Jag hoppas att det inte skulle tolkas som ryggdunkar.

 

[TeamLundVer]

Intressant, jag tänker att så länge man håller vissa saker kvar i sina tankar så är det "okej". Tex om man börjar tänka att man vill döda den där personen, men man gör såklart inte det. Såna dåliga tankar dyker ju upp ibland även hos "vanliga" personer.

Och om dessa personer med brister av etik och moral, som du beskriver dem, kan ändå kontrollera sig (upplärd eller rehabliterad) och agera efter samhällets "normer" - varför ska man bestraffa dem för tankar som "vi andra" också får? Om de inte agerar efter dem förstås, och även om det blir så att de "spelar en roll" som du beskriver det.

Men du har helt rätt i att brottet aldrig suddas ut hos offren. Det bör man vara medveten om. Du gillade mitt inlägg ovan om rehabilitering, jag tänker att det handlar om att beskydda framtida offer och samhället med bonusen att brottslingen återgår till samhället. De som redan blivit offer är ett annat kapitel för sig, som också förtjänar vård såklart. Jag hoppas att det inte skulle tolkas som ryggdunkar.

Jag tänker att utsläpp från fängelse inte heller skulle få ske innan man är så trygg det går med att vederbörande inte kommer återfalla i brott. Det finns ju vissa som då rent faktiskt aldrig skulle få komma ut vilket jag är helt ok med.

Om vi tar misshandel som exempel så anser jag att den som döms genom ett fylleslagsmål har större chans till rehabilitering än den som systematiskt torterat och misshandlat X antal flickvänner. Nr 2 har ju ngn typ av systemfel och borde inte kunna komma ut lika lätt som nr 1. Det borde alltså göras en prövning istället för att man döms till ett visst antal år.

Jag tror någonstans också att gränsen mellan tanke och handling blir tunnare om man en gång passerat den och för varje gång man passerar så blir den ännu tunnare och enklare att gå över. Ditt exempel med att tänka "gå och dö" om ngn som jag håller med om att de flesta av oss gjort. Den som redan mördat 5 personer har, tänker jag, lättare att gå från den tanken till att hjälpa ngn på traven.

 

[Eurydome]

Jag fattar verkligen inte heller hur han tänkte. Det är så himla mycket frågor kring allt med just det där fallet. Hur lärde de ens känna varandra? Så konstigt allt.

Via en dejtingapp.

 

[Scata]

Jag tänker att utsläpp från fängelse inte heller skulle få ske innan man är så trygg det går med att vederbörande inte kommer återfalla i brott. Det finns ju vissa som då rent faktiskt aldrig skulle få komma ut vilket jag är helt ok med.

Så fungerar det idag med dom som döms till livstid i Sverige. Livstid betyder just livstid, annars är straffet tidsbegränsat.
Efter 10 år får den livstidsdömde ansöka om ett tidsbegränsat straff för första gången, men det är lämpligheten som styr om det blir så eller ej. Det finns dom som ideligen får avslag på sina ansökningar om tidsbegränsat straff och då är det livstid "på riktigt" (mördarna från Malexander är sådana exempel).

 

[TeamLundVer]

Så fungerar det idag med dom som döms till livstid i Sverige. Livstid betyder just livstid, annars är straffet tidsbegränsat.
Efter 10 år får den livstidsdömde ansöka om ett tidsbegränsat straff för första gången, men det är lämpligheten som styr om det blir så eller ej. Det finns dom som ideligen får avslag på sina ansökningar om tidsbegränsat straff och då är det livstid "på riktigt" (mördarna från Malexander är sådana exempel).

Jag hade velat ha detsamma på alla vålds och sexualbrott

 

[Malibu_Stacy]

Nu är det en till politiker, också centerpartist, som går ut med att han avslutar alla sina politiska uppdrag då han bott tillsammans med en som är upprepat dömd för sexuella övergrepp mot barn och grovt barnpornografibrott.

 

[Badger]

Jag hade velat ha detsamma på alla vålds och sexualbrott

Haken är väl att det är helt omöjligt att veta om någon är rehabiliterad. De kan ju säga vad som helst men man kan ju inte veta vad som pågår inuti.

 

[Roheryn]

Haken är väl att det är helt omöjligt att veta om någon är rehabiliterad. De kan ju säga vad som helst men man kan ju inte veta vad som pågår inuti.

Det är väl därför vi har systemet med permissioner och villkorlig frigivning - att kunna se hur den dömde agerar "ute i friheten" innan hen friges på riktigt?

 

[Badger]

Det är väl därför vi har systemet med permissioner och villkorlig frigivning - att kunna se hur den dömde agerar "ute i friheten" innan hen friges på riktigt?

Jovisst men vi har ju också tidsbestämda straff i allmänhet, från vilka man kan få permissioner och villkorlig. Inte ett tills man förstått bättre straff.

 

[Roheryn]

Jovisst men vi har ju också tidsbestämda straff i allmänhet, från vilka man kan få permissioner och villkorlig. Inte ett tills man förstått bättre straff.

Nej, det är sant. Men samtidigt tycker jag att det känns som vettig rättssäkerhet att de flesta straff ändå är tidsbestämda och inte "tills du ångrat dig". Det sistnämnda känns som väl godtyckligt i en rättsstat.