Kan man sona ett brott?

[Badger]

Nej, det är sant. Men samtidigt tycker jag att det känns som vettig rättssäkerhet att de flesta straff ändå är tidsbestämda och inte "tills du ångrat dig". Det sistnämnda känns som väl godtyckligt i en rättsstat.

Jo precis det var hela meningen med mina inlägg. Jag tycker inte det skulle bli bra med något slags allmän inlåsning tills man vet bättre/har förstått att inte göra om det.

Däremot såklart med rättspsyk, där fungerar det ju delsvis så, men det är ju för att personerna faktiskt har konstaterade problem. Såvitt jag har förstått så kan man om man är en mördare pga stora psykiska problem sitta inne tills man blir bra, vilket kanske inte sker? (men jag har inte funderat närmare över det)

 

[LadyCovergirl]

Jo precis det var hela meningen med mina inlägg. Jag tycker inte det skulle bli bra med något slags allmän inlåsning tills man vet bättre/har förstått att inte göra om det.

Däremot såklart med rättspsyk, där fungerar det ju delsvis så, men det är ju för att personerna faktiskt har konstaterade problem. Såvitt jag har förstått så kan man om man är en mördare pga stora psykiska problem sitta inne tills man blir bra, vilket kanske inte sker? (men jag har inte funderat närmare över det)

Du har rätt i ditt sista stycke. Sen finns det två varianter, man kan dömas till rättspsykiatrisk vård respektive rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

 

[vilde]

Jo precis det var hela meningen med mina inlägg. Jag tycker inte det skulle bli bra med något slags allmän inlåsning tills man vet bättre/har förstått att inte göra om det.

Däremot såklart med rättspsyk, där fungerar det ju delsvis så, men det är ju för att personerna faktiskt har konstaterade problem. Såvitt jag har förstått så kan man om man är en mördare pga stora psykiska problem sitta inne tills man blir bra, vilket kanske inte sker? (men jag har inte funderat närmare över det)

Jag tror det inom rättspsyk finns ganska många fall som behandlas rättsvidrigt. Har läst om flera som spelat i tron att komma lindrigt undan och slippa fängelse i några år och istället suttit inlåsta på rättspsyk i flera decennier. De är helt i händerna på behandlande läkare och det finns många galningar bland dem, det kom fram om inte annat under Quick-historien.

Sen har det också förekommit att de på lösa boliner efter kort tid släppt ut mördare och andra grova våldsverkare som fortsatt med sina brott.

 

[vilde]

Om man blivit dömd för ett brott, avtjänat straff och lever ett "normalt" liv utan inslag av brottslighet, ska man då anses ha sonat sitt brott och på riktigt vara en del av samhället igen? Vad tycker ni? Är det olika beroende på vilket brott det gäller? Finns det brott som är så "oförlåtliga" att man egentligen aldrig kan sona dem?

Jag frågar på grund av centerpartiets Fredrik Federleys avsägande av alla sina politiska uppdrag efter att det kommit fram att han haft ett förhållande med en man som dömts för och suttit i fängelse för barnpornografibrott. Nu är jag inte intresserad av att diskutera specifikt det fallet, men det fick mig ändå att fundera över om samhället alltså inte kan acceptera att en politiker har en kärleksrelation med någon som begått, dömts för och avtjänat straff för brott?

Vad ställer vi för krav på människor generellt, och på politiker i synnerhet? Är man "färdig" med sitt brott när man avtjänat sitt straff, eller skall man fortfarande ses som en brottsling som hederliga människor skall undvika kontakt och relationer med? Och - som sagt - är det skillnad på brott och brott?

Och bara så det inte blir några missförstånd: Jag anser att barnpornografibrott är bland de värsta brotten, och det finns absolut ingen ursäkt i någon form för att begå sådana brott. Jag tycker också det är olämpligt om någon dömd för ett sådant brott skulle tillåtas arbeta med barn, eftersom det ändå finns en återfallsrisk. Så det är inte riktigt det jag talar om här. Men jag kan bli lite förvånad över att det verkar vara en sådan konsensus kring att det inte är okej för en politiker att ha en relation med någon som avtjänat straff för brott - anser vi verkligen det i samhället?

Man har efter att straffet är avklarat sonat sitt brott i samhällets ögon tycker jag. De som avtjänat sitt straff skall ha samma rättigheter som andra och inte vara föremål för ytterliggare repressalier från samhället.

Men man har genom sitt brott också visat vilken slag person man är det kan så klart få konsekvenser i umgänget med andra och även om brottet är sonat mot samhället är det inte alls säkert att det är sonat mot dem som blev lidanade på grund av brottet, snarare regel att det inte är det skulle jag vilja säga. Och som medmänniska är jag hellre solidarisk med dem som blivit utsatta och är brottsoffer än jag är det med brottslingen, även om jag inte alls känner dem personligen.

 

[Millicent]

Alltså nä alla typer av brott som skadat/traumatiserat andra människor går inte att sona i mina ögon. Skulle rent av säga att jag tycker de är mindre värda än andra människor.