Mera dejting

[TygerTyger]

Livet passerar när man väntar på rätt tillfälle som oftast redan passerat eller aldrig dyker upp. Ta upp det när du vill, ju förr desto bättre?

Det låter så självklart när du säger det. Tack! Har skrivit till honom nu, så bollen är på hans planhalva.

 

[Jeffery]

Tack så mycket för input! Det känns som en viktig poäng att jag bidrar med upplysningar så att han kan fatta ett välinformerat beslut gällande vad han vill göra, för precis som du säger så är det ju inte alls säkert att han är intresserad av en rent vänskaplig kontakt.

Apropå timingen då, du tycker att det hade varit lämpligt att ta upp det här redan mot slutet av träffen igår? Jag säger inte emot men hade nog inte ens övervägt möjligheten. Å andra sidan har jag ju vid övriga tillfällen lyckats klara av att komma överens om att ses en andra gång med fortsatt partnerintressanta personer, så tanken hade ju kunnat slå mig.

Bäst timing är, tycker jag, när det är dags att skiljas vid första dejten, att säga hur man vill ha det fortsättningsvis - mer utforskande, på en vänskaplig basis, eller inte alls. Motparten kan (eller snarare bör) då också säga hur denne vill ha det. Se'n behöver ingen fundera på hur fortsättningen ska bli, utan kan koncentrera sig på morgondagen - antingen nya mål, eller fortsatt träffande i passande form.

Men ibland passar det sig inte, eller man vågar inte, eller vad-som-helst inte, att säga då man skiljs åt. Då tycker jag nästa mess bör innehålla denna information - med omsorg för att den andre parten ska få veta, och inte behöva gå omkring och gnagas av någon tro.
Som i fallen med @hestmannen.

 

[Jeffery]

För övrigt krävs det strax en @Voff-rapport

 

[Petruska]

Apropå det här aktuella ämnet nu då: Igår träffade jag en kille som jag skrivit med lite till och från i över en vecka. Det var framförallt för att vi bor ganska nära varandra och kändes som något jag borde göra bara för att veta säkert, men precis som jag misstänkte så slog det inga gnistor. Däremot hade jag verkligen trevligt på riktigt. Han var lättpratad och vi har en del gemensamma intressen på jobbplanet, så jag skulle inte ha något emot att hålla kontakten och ses igen lite då och då, fast bara som vänner.

När/hur är det lämpligt att nämna det här? Det känns ju hemskt arrogant att anta att han skulle vilja ses igen överhuvudtaget, och ännu mer att utgå ifrån att han ser mig som partnermaterial. Å andra sidan vill jag verkligen inte ge honom några falska förhoppningar, så då kanske det är bäst att vara tydlig?

Jag tycker att det där är lite intressant. Av någon anledning, är det just att leta partner som det finns dejtingsidor och öht en dejtingtradition för. Kompisdejting, verkar vara betydligt ovanligare. Många verkar också se helt olika på vilka som kan vara möjliga vänner, och vilka som kan vara möjliga partners

Är det särskilt vanligt att man blir kompis med någon som man dejtade? De flesta verkar ju inte ha särskilt nära vänner av motsatt kön överhuvudtaget, bara för att nämna en av de saker som talar mot det. Med kompis menar jag någon som man hänger med, gör grejer med, pratar med - inte bara att det känns vänskapligt om man råkar stöta ihop.

Tror du att du skulle kunna skaffa dig en "bästis" via nätdejtingen, även om det inte direkt var avsikten från början?

 

[Petruska]

Precis. Kär kan man bli hela livet ut. Har ett nyförlovat par i åttioårsåldern i min närhet.

Fast om man verkligen önskar sig ett livslångt förhållande, vilket verkar vara ett rätt vanligt önskemål, så är det väl ingen större tröst att någon annan träffade Sitt Livs Kärlek efter 80 fyllda? Livslångt från det att man träffas, verkar det ju inte osannolikt att ett sådant förhållande kan bli, men... Obs att jag inte har nåt emot företeelsen. Jag tycker bara att det verkar vara en annan sak än att bli tillsammans med någon nu, om man inte redan är 80, då.

(Håller med dig om det resultatinriktade. Att se sin parbildning som ett projekt att ta itu med, är väldigt främmande för mig.)

 

[TygerTyger]

Bäst timing är, tycker jag, när det är dags att skiljas vid första dejten, att säga hur man vill ha det fortsättningsvis - mer utforskande, på en vänskaplig basis, eller inte alls. Motparten kan (eller snarare bör) då också säga hur denne vill ha det. Se'n behöver ingen fundera på hur fortsättningen ska bli, utan kan koncentrera sig på morgondagen - antingen nya mål, eller fortsatt träffande i passande form.

Men ibland passar det sig inte, eller man vågar inte, eller vad-som-helst inte, att säga då man skiljs åt. Då tycker jag nästa mess bör innehålla denna information - med omsorg för att den andre parten ska få veta, och inte behöva gå omkring och gnagas av någon tro.
Som i fallen med @hestmannen.

Okej, "så snart det är möjligt utan att råka kasta bort något potentiellt intressant i onödan" kanske är en bra princip då.

Apropå det så träffade jag snygga men tråkiga killen igen i förrgår. Den här gången hade vi inte alls tråkigt. Passade på att testhångla och det gick helt fantastiskt bra. Där var det i alla fall tur att jag inte bestämde mig för snabbt!

 

[TygerTyger]

Jag tycker att det där är lite intressant. Av någon anledning, är det just att leta partner som det finns dejtingsidor och öht en dejtingtradition för. Kompisdejting, verkar vara betydligt ovanligare. Många verkar också se helt olika på vilka som kan vara möjliga vänner, och vilka som kan vara möjliga partners

Är det särskilt vanligt att man blir kompis med någon som man dejtade? De flesta verkar ju inte ha särskilt nära vänner av motsatt kön överhuvudtaget, bara för att nämna en av de saker som talar mot det. Med kompis menar jag någon som man hänger med, gör grejer med, pratar med - inte bara att det känns vänskapligt om man råkar stöta ihop.

Tror du att du skulle kunna skaffa dig en "bästis" via nätdejtingen, även om det inte direkt var avsikten från början?

Jag håller med om att det är intressant att det saknas en kompisdejtingtradition! Då och då dyker det ju upp trådar som antyder att det finns ett behov av något sådant. Kanske en outforskad marknad?

För tio år sedan träffade min mamma sin nuvarande sambo genom någon dejtingsida. Då hade hon hunnit med några kortare relationer som inleddes på samma vis, och däremellan dejtade hon ett par män som hon fortfarande är vän med. Med den ena brukar hon och hennes sambo göra gemensamma travsystem på lördagarna, och den andra kommer och hälsar på då och då, med sin partner i släptåg. Det är väl inget jättefrekvent umgänge men det tror jag beror främst på att de bor en bit bort.

Baserat på hur jag träffat tidigare bästisar så är det långt ifrån uteslutet att nästa skulle vara en nätdejt som visade sig vara lite ointressant att ligga med!

 

[Sleepy]

ett livslångt förhållande, vilket verkar vara ett rätt vanligt önskemål

Visst kan man önska sig att få träffa någon nu och sen leva resten av livet tillsammans. Det jag tror är viktigt är nog att man inte fastnar i tänket att man måste träffa den här någon nu, innan det är "för sent". Då blir det lätt att livet går på sparlåga fram tills dess, vilket även kan påverka attraktionskraften negativt. Och även om man skulle träffa någon nu, så har livet många överraskningar att bjuda på.

Om man, som i åttioåringarnas fall, har träffat den rätte tidigare i livet, men inte fått så många år man önskat tillsammans, så finns ju möjligheten att hitta någon annan som också kan vara rätt senare i livet igen. Det är aldrig för sent.

 

[Mona]

Hur många fortsätter "dejta runt" fast man hittat någon intressant?
Jag menar alltså som att fortsätta leta eller hålla andra dörrar öppna eller hur man nu ska uttrycka det, och fortsätta vara aktiv på dejtingsajten.

 

[Trani]

Är det särskilt vanligt att man blir kompis med någon som man dejtade?

Jag har ingen sådan vän själv men känner fler än en via att någon annan jag känner dejtade dem (somliga via nätet) och de blev vänner. Så enligt mina observationer är det verkligen inte ovanligt!

 

[Trani]

Det där har hänt mig flera gånger och det känns skit såklart. Det verkar som om många kvinnor är för fega för att säga sanningen. Att lova en andra dejt utan att tänka genomföra det är ruttet.

Numera så engagerar jag mig mindre känslomässigt men är det bra egentligen?
Ä

Ja, jag tror att det är sunt att inte dra för stora känslomässiga växlar. Att t ex tänka att den andre lovat någonting är som bäddat för att känna sig sviken.

Vet inte hur många gånger jag har varit med om att folk har dragit sig ur i sista stund både inför en första och en andra dejt (i bästa fall med en genomskinlig ursäkt, i sämsta genom silent treatment). Hade jag investerat hela mitt känsloliv i varje anstående dejt så hade jag varit knäckt vid det här laget. Och hade jag använt de erfarenheterna till att göra en svepande bedömning av hur kvinnor är så hade jag varit hetero och misogyn.

 

[Basilika]

Problemet är väl som många redan skrivit att några har svårt att acceptera ett nej utan vill ha en utförlig anledning och att man väljer att ta det osäkra före det säkra för att man orkar inte.

Jag lovar att skärpa mig.

Det händer inte mig. Mina tack men nej tack har aldrig ifrågasatts. Och jag svarar alla, så stort är inte flödet i min inkorg så jag inte hinner hålla en god ton mot mina medmänniskor. Däremot så händer det ju att liksom dialoger rinner ut i sanden, då kandidaten eller jag inte svarar på något svamligt meddelande.

 

[Basilika]

Men om männen som mailar mig tycker det är jobbigt att de inte får svar så får de väl vara noggrannare när de läser profilen? när jag inte svarar är det för att de inte passar in i min profil pga ålder, bor utomlands etc.

Jag får några mail per dag.. och av dom är det max ett som är intressant. Resterande del är från män som är 20 år äldre eller bor utomlands etc. Dvs de har inte läst min profil men skickar ändå ett meddelande.

Jag tycker också man måste inse att man har inte hur mkt tid och energi som helst. Jag vill fokusera på de personer som är intressanta för mig och lägga tid på dem. Jag har inte tid att sitta flera timmar på dejtingsidan utan jag har kanske någon halvtimme/ timme per dag då jag vill kolla på andras profiler och svara på mail med de personer som är intressanta.

Jag undrar hur du utformat din profil. Jag tycker verkligen att de allra flesta passar in på min specifikation map det som går att kryssa i som skickar meddelande till mig. Resten måste man ju chansa på.

 

[stjarnhimmel]

Jag undrar hur du utformat din profil. Jag tycker verkligen att de allra flesta passar in på min specifikation map det som går att kryssa i som skickar meddelande till mig. Resten måste man ju chansa på.

Jag är tydlig på tex vilka åldrar jag söker, att jag inte är flyttbar, är ute efter ngt seriöst och inte vill ha sexmejl etc. Ändå kommer det ändå sådana mejl.

 

[TygerTyger]

Hur många fortsätter "dejta runt" fast man hittat någon intressant?
Jag menar alltså som att fortsätta leta eller hålla andra dörrar öppna eller hur man nu ska uttrycka det, och fortsätta vara aktiv på dejtingsajten.

Jag fortsätter än så länge. Har varit på två andradejter med personer som jag vill träffa en tredje gång och ska på ytterligare en förstadejt ikväll. I mitt fall är jag mest rädd för att bestämma mig för tidigt för någon som sedan visar sig vara olämplig, och då ha släppt möjligheter med andra som hade kunnat funka bättre.

Om jag hade velat träffa en enda person och önskade att han träffade endast mig så hade jag utgått ifrån att jag måste lyfta frågan. Det känns som upplagt för missförstånd om man börjar tänka sig att det finns allmänt vedertagna regler för hur man "ska" bete sig i olika lägen.

 

[Mona]

Känns som en väldigt sund inställning @TygerTyger .

Jag är bara så dålig på att ha många järn i elden liksom, men jag resonerar egentligen som du.
Och just för tillfället har jag ingen lust att lyfta frågan, vilket inte han heller har gjort, så då får jag helt enkelt anta att vi båda fortsätter att hålla andra möjligheter öppna.

 

[Jeffery]

Hur många fortsätter "dejta runt" fast man hittat någon intressant?
Jag menar alltså som att fortsätta leta eller hålla andra dörrar öppna eller hur man nu ska uttrycka det, och fortsätta vara aktiv på dejtingsajten.

Mitt intresse faller som en blyzeppelinare för dejtingsajterna, då jag blivit seriöst intresserad av någon - och som svarar seriöst på mitt intresse.
Då blir det mest ett nödvändigt ont för att avstyra pågående andra kontakter.

Hur andra gör har jag ingen aning om.

 

[Mona]

Jo, jag funkar som du @Jeffery .

Men "alla" andra gånger så har jag stått där med långnäsa sen när den jag varit intresserad av har hittat fokus på någon annan.... Det är ju egentligen det jag gillar sämst med nätdejting - den här känslan av att alla försöker hitta något bättre hela tiden.

Nu löser det sig automatiskt för min del i en vecka för jag kommer inte ha tid att träffa någon alls. Sen får man väl se om intresset finns kvar hos båda.

 

[Mona]

Inser att mina inlägg låter jäkligt motsägelsefulla, men om jag är intresserad av en person har jag väldigt svårt att bli intresserad av någon annan.
Däremot tycker jag att det är sunt att inte se så allvarligt på en relation som precis har inletts, utan istället ha en mer avspänd attityd till det hela. Det som sker det sker.

 

[Raderad medlem 94602]

För övrigt krävs det strax en @Voff-rapport

Rapport? Nääää....ni får gissa

Hade en urmysig dejt. Vi blev sittandes i mitt uterum i var sin fotölj med fötterna i varandras knä och sippade vin (ja, han fick sova över).
Men lika rediga som förra gången var vi....men gick från minihångel till....host...mer hångel .
Jag behöver lite tid på att vänja mig med en ny person. Det känns lite...ovant. Han verkade förstå och respekterade det fullt ut. Men det var en period där jag fick börja tänka på isbjörnar.
Sen slängde jag ut honom klockan sju i morse eftersom jag skulle åka och jobba. Men han fick frukost först iaf.
Vi ska absolut ses mer. Snart.

Mr Dejt fortsätter att höra av sig som förr...inget mer....inget mindre. Jag uppmuntrar dock inte till någon kontakt i nuläget medans jag funderar.