Sv: När kan man lämna barnet ensamt???
Vaddå för förberedelse? Sa du till flera dagar innan att du t ex ska åka och handla kl. 15.00 på torsdag?
Som det låter på dig kommer det alltså dröja 13-14 år från det att vårt eventuella barn är för stort för att bära tills jag och sambon kan ta en hundpromenad tillsammans igen?
Det lät ju verkligen asroligt...
Jag har iaf två yngre bröder (2 resp. 4) år yngre och jag kan enbart komma ihåg några få tillfällen som vi hade barnvakt (har givetvis varit fler men då var jag för liten för att komma ihåg det). Jag har däremot passat som hur många gånger som helst.
Min sambos systerdotter är 6 år (7 i år) och har har svårt att se varför hon inte skulle kunna sitta och titta på en film eller så i 1-2 timmar själv.... Sen kanske hon inte vill, men jag anser det vara skillnad på att vilja och kunna.
Japp, helt allvarligt.
Nej, vad jag menar är att då kunde jag utan att "bry mej om" vad de gjorde sticka iväg på det jag ville.
Så som jag/vi bor så kräver allt mycket planering även nu när dottern är 18 snart så behöver hon ju komma hem från skolan och eftersom det inte går bussar hit så måste ju någon hämta henne.
Jag skulle kanske skrivit att de klarar sig helt själva när de har körkort och egen bil
Varför är du så rädd för att ditt barn är beroende av dej?
Det har jag så svårt för att förstå eftersom jag aldrig har känt så själv så det kunde vara bra att få veta det.
Men ja, jag säger fortfarande till dottern när handling sker, vill hon ha något så är det ju bra om det kommer med på listan för jag kan inte åka och handla igen efter en kvart.
En hundpromenad följde mina barn med på ändå oftast så det var inga problem, annars sa jag bara att jag går ut med hunden och det gjorde jag ju när de var 7 och 9 år med.
Jag lever med mina barn, de är inget bihang eller något jag inte vill ha med, de är det viktigaste för mej och jag vill få umgås med dem så mycket som möjligt.
När de var 14-15 år kunde jag säga att jag sticker ut och rider
utan förberedelse dvs. jag behövde inte planera in att jag skulle göra det för att de skulle ha någon hemma hos sig utan när det passade så gjorde jag det.
Sonen ville inte följa med när vi skulle bort i två nätter när han var 14 år och visst fixade han att vara själv hemma. En annan fjortonåring hade varit rent dumt att lämna ensam eftersom risken då skulle vara stor att både barskåp och övriga huset inte var sig likt när man kom hem.
Mina barn har inte haft barnvakt särskilt mycket, de har varit hos sin pappa ibland några helger men annars har vi levt ihop utan behov av barnvakt.
Jag har anpassat mina arbetstider efter deras skoltider eller så att de har kunnat välja om de vill följa med eller vara hemma själva när eftermiddags jobb har varit nödvändigt.
Jag valde att jobba mindre när de var små för mitt viktigaste jobb var att vara med dem, jag ville inte ha mina barn på dagis från 7-18 utan jag valde att ha mindre pengar och mer tid med dem.
Tiden går enormt fort med barn och snart är småbarns tiden bara ett minne, mitt minne ville jag inte skulle vara enbart dagis hämtning och lämning och mat och sedan sova, jag ville uppleva livet med mina barn.
Jag skulle aldrig lämna en sjuåring ensam som inte själv tycker att det är ok, det tycker jag är elakt och grymt, fast det tycker jag oavsett ålder att man bara inte gör.
Mina barn ska inte känna att de blir övergivna för att jag inte har insett innan jag fick dem att de behöver sin mamma.
Jag låter kanske elak men det värsta jag vet är när folk gnäller om sin egentid och inte inser att deras barn ska gå före deras egna behov. En vuxen har alltid val, ett barn får vad föräldrarna vill ge.
