Ofrivilligt distansförhållande

Jag har följt tråden och tycker ert problem inte är mannens arbete utan era livsprioriteringar. Sönderrenoverade förhållanden är mycket vanliga. Ni stressar runt bägge två för att bo fint. Tänk efter om det är värt det. Den här tiden kommer inte igen, tänk inte att ni ska leva "sen" i nån diffus framtid.

Livet är det som pågår nu, mitt i byggdammet. Var rädda om varandra nu, nu och nu (inte sen när ni fixat klart huset).
 
Att starta ett karriär-rejs när man just ska få barn är ju helt vettlöst. Jag undrar om han alls förstått vad det kommande föräldraskapet innebär?
Män blir så när de skall ha barn.
Jag har barn med två fundamentalt olika män och de reagerade båda så.

De upplever att hela familjens överlevnad hänger på deras förmåga att tjäna pengar.
Och de känner sig oerhört ensamma i det.
Vilket ger dem en ekonomisk stress som de dövar med massor av arbete.
 
Jag har följt tråden och tycker ert problem inte är mannens arbete utan era livsprioriteringar. Sönderrenoverade förhållanden är mycket vanliga. Ni stressar runt bägge två för att bo fint. Tänk efter om det är värt det. Den här tiden kommer inte igen, tänk inte att ni ska leva "sen" i nån diffus framtid.

Livet är det som pågår nu, mitt i byggdammet. Var rädda om varandra nu, nu och nu (inte sen när ni fixat klart huset).

Det här är en bra poäng. Om vi köper ett renoveringsobjekt kommer vi dessutom att göra det färdigt INNAN vi flyttar in, just för att slippa stressen med att bo på en byggarbetsplats. Samma sak om vi bygger nytt. Allt ska vara färdigt.
 
Nu har jag inte barn - men om jag haft det så inbillar jag mig att jag velat att barnets pappa kom hem varje kväll under den tid jag var föräldraledig med ett litet barn.
Det där är olika.
Jag har i perioder varit "ensam" med mina barn när de var små.
Vi hade inhyrd hjälp så att jag säkert skulle få duscha varje dag och äta en måltid i fred.
Med bra praktiska lösningar så att man inte blir så slutkörd så fungerar det faktiskt ganska så bra.

För TS så är det tvärt om, hon är dumpad i ett kaos.
Och det skulle göra mig tokförbannad att bli.
Mitt råd är därför att åtgärda kaoset och ordna till en praktisk och lättskött tillvaro så att de kan umgås i stället för att renovera under de dagar som de har tillsammans.
 
Min ena bror är inredningssnickare och ska hjälpa oss med vardagsrummet
Kan ni inte leja honom till fler jobb? Hur ser ert sociala skyddsnät ut för övrigt, med familj och vänner? Har du nån i närheten som kan bistå dig lite när du inte orkar? Nån som kan avlasta dig med hunden i veckorna?
 
Vi har pratat en hel del nu i morse (jag fick ett psykbryt) och kommit överens om att

1. Planket måste bli klart nästa helg. Det betyder att jag har 5 dagar kvar med jobbig hund. På helgen går min man längre rundor med henne + att vi åker och badar något jag inte kan göra med henne själv längre då hon blir manisk kring vatten och drar hela vägen ner (funkar sådär med nedförsbacke och foglossning).

2. Just det han gör i Stockholm denna gången ska vara klart senast den siste augusti för sedan är lägenheten uppsagd och hans chef här nere väntar sig att han återkommer. Detta ger mig ett ljus i tunneln, något att sikta på. Dock vet jag ju inte vad som händer sedan eftersom hans arbetssituation här nere är ohållbar så antingen får företaget ta ett krafttag mot ledningen här nere eller så får de hitta en annan lösning och då blir det väl troligtvis ngn typ av projekt runt om i Sverige.. Jag väljer att inte fokusera på det just nu för då går jag under. Vi får ta det när det kommer helt enkelt. Fokus just nu ligger på siste augusti.

3. Barnrummet ska vara klart siste augusti. Altandörren lär vi inte ha fått men så länge det är varmt fungerar det med den innerdörr som sitter i hålet nu. Det är möjligt att vi inte hinner få el där heller (beror ju på elektrikern) men jag kan leva med förlängningssladdar in dit så länge. Vi ska nämligen ha det som tillfälligt sovrum medan vardagsrummet renoveras dvs där vi har sovrum idag.

4. Min man kommer hålla benhårt på att han ska ha en semestervecka när Stockholmsprojektet är slut. Under den veckan så ska vardagsrummet påbörjas. Det är inget litet projekt så det lär ta tid (stort hål i yttervägg, nytt bjälklag och golv där gamla källartrappan var, golvvärme, nydragning av el + vanliga renoveringen då.

5. Efter trösket så kommer det en ny VVS:are (vi fick slänga ut den gamla) som ska göra klart i badrummet där nere så att vi kan använda det :) Vore trevligt efter att det har stått nästan klart i 1,5 år pga bråk med den gamla VVS:aren. Jag säger bara en sak, hittar man en bra hantverkare så ska man hålla hårt i denna. Vi släpper aldrig vår elektriker t ex. :love:

Sen kommer jag använda denna tråd när livet känns :yuck::arghh::cry: så att jag kan gnälla av mig för det finns inget bättre stöd än ni :love:
Det där låter inte som ett drömhus - det låter som ett skräckprojekt.
 
Nej, det är ingen generell sanning. Jag har minst 1 observation som talar emot.
Det finns alltid undantag.
Hur många observationer har du som talar för?
Jag tycker helt ärligt att det verkar vara den vanliga reaktionen.
Det fanns en undersökning som styrkte det påståendet
http://www.aftonbladet.se/wendela/familj/article10294914.ab
men det är ett tag sedan nu så jag hoppas ju att det blivit bättre.

Och så skall man renovera huset.
Men det gäller båda föräldrarna.
 
Det finns alltid undantag.
Hur många observationer har du som talar för?
Jag tycker helt ärligt att det verkar vara den vanliga reaktionen.
Det fanns en undersökning som styrkte det påståendet
http://www.aftonbladet.se/wendela/familj/article10294914.ab
men det är ett tag sedan nu så jag hoppas ju att det blivit bättre.

Och så skall man renovera huset.
Men det gäller båda föräldrarna.
TCO:s pappaindex säger inte VARFÖR pappor tar ut så lite föräldraledighet, bara ATT de gör det.

Att säga att "män blir såna när de ska få barn" - precis som @sjoberga känner jag inte igen det alls. Snarare är det så att de åldersmässigt i regel befinner sig i ett karriärläge där karriären just börjat ta fart. Och då väljer fler karriären än familjen.
 
Att säga att "män blir såna när de ska få barn" -
Jo det är lika riktigt som all dynga som man seriöst i medicinsk litteratur påstår agt kvinnor blir när de skall ha barn.

Men gemensamt för båda dessa påståenden är att både män och kvinnor reagerar och uppför sig bitvis underligt när de skall ha barn.
Men de gör det på olika sätt.
 
TCO:s pappaindex säger inte VARFÖR pappor tar ut så lite föräldraledighet, bara ATT de gör det.

Att säga att "män blir såna när de ska få barn" - precis som @sjoberga känner jag inte igen det alls. Snarare är det så att de åldersmässigt i regel befinner sig i ett karriärläge där karriären just börjat ta fart. Och då väljer fler karriären än familjen.

Plus att varje gång någon säger att det är naturligt för män eller att de blir sådana när de får barn, befäster man det också som något normalt att göra. Det bekräftar de här männen i deras val, och det försvagar kvinnors möjlighet att ifrågasätta det eftersom det kvinnan upplever bara är att hennes man är helt normal. En riktig karl, helt enkelt. Inte lätt för en riktig kvinna att kritisera en sådan.
 
Plus att varje gång någon säger att det är naturligt för män eller att de blir sådana när de får barn, befäster man det också som något normalt att göra. Det bekräftar de här männen i deras val, och det försvagar kvinnors möjlighet att ifrågasätta det eftersom det kvinnan upplever bara är att hennes man är helt normal. En riktig karl, helt enkelt. Inte lätt för en riktig kvinna att kritisera en sådan.
Nej tvärt om.
Om man vet att det bara är ett manligt graviditets-symtom så skall det ju motarbetas.
 
Jag tror då inte att det är ett sådant. I övrigt så, visst. Men jag tror inte att det är till hjälp att prata om hur naturligt det är.
Men det tror jag.
Om en man blir medveten om att känslorna är en graviditetsreaktion så blir det ju lättare att vifta bort.
 
Men det tror jag.
Om en man blir medveten om att känslorna är en graviditetsreaktion så blir det ju lättare att vifta bort.
Skriv då gärna fortsättningsvis att du tror att det är så. Skriv inte att män är sådana, som du inledde med att göra i den här deldiskussionen.
 
Det finns alltid undantag.
Hur många observationer har du som talar för?
Jag tycker helt ärligt att det verkar vara den vanliga reaktionen.
Det fanns en undersökning som styrkte det påståendet
http://www.aftonbladet.se/wendela/familj/article10294914.ab
men det är ett tag sedan nu så jag hoppas ju att det blivit bättre.

Och så skall man renovera huset.
Men det gäller båda föräldrarna.
Då har hela högen killar som nu skaffat barn på jobbet varit undantag, då dom sett till att vara hemma mycket sista tiden och dessutom ta ut föräldraledigheten tidigt.

/Camilla
 

Liknande trådar

Relationer Min svärfar miste relativt plötsligt sin partner tidigare i vintras. De har varit tillsammans så gott som hela sina liv. Ensamheten...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 970
Senast: Halona
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 353
Skola & Jobb Idag insåg jag att det här inte är hållbart längre. Jag gillar mitt jobb, mina kollegor och är duktig på det jag gör. Tyvärr finns det...
Svar
15
· Visningar
1 892
Senast: _Taggis_
·
Samhälle Har jag tid (vilket jag har nu) vill jag gärna förstå in i minsta detalj innan jag tar nya beslut. Nu så ska jag flytta och för första...
Svar
15
· Visningar
2 133

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp