Om ni separerar/skiljer er

[Mabuse]

Det handlar ju om var man bor. Gissar på att du bor i en storstad Där jag bor finns varken hotell eller några bostadsrätter. Jag hade fått byta by helt enkelt, till något med bostadsrätter. Och en by innebär att det inte finns så många bostadsrätter som i en stad = det kommer sällan ut något till salu.

Bostadsrätt eller hus. Det är ju sak samma. Oavsett var man bor finns det väl bostäder av något slag? Scenariot att man bor i "byns" enda bostad kan givetvis tänkas, dvs att man inte bor i ett samhälle utan mycket ensligt, men då torde det ju inte finnas hyresrätter heller. Samhällen med ett enda hus man kan köpa, och i övrigt enbart hyresrätter, torde vara ovanliga.

 

[Bison]

Man kan ju köpa en ny lägenhet på mindre än en vecka, går det att få tag på en hyresrätt så snabbt? Visning på söndag, och skriva kontrakt på onsdag - snabbare än så tror jag är svårt att hitta nånting. Är det så illa att man måste ha en annan bostad från en dag till en annan, så skulle jag nog ta in på hotell, temporärt.

Det beror väl på vart man bor.
Jag ringde en av de privata. Tittade på två lägenheter dagen efter och valde den ena.

 

[MM]

Absolut, jag undrade mest varför köplats till hyresrätt sågs som nödvändigt i TS. Ungefär som att det är givet att bostaden tillfaller partnern och man själv går lottlös om man separerar.

Nej, det är ju absolut inte nödvändigt om man vet med sig att man får ett lånelöfte själv och kan köpa ny bostad direkt

 

[Unafraid]

Absolut, jag undrade mest varför köplats till hyresrätt sågs som nödvändigt i TS. Ungefär som att det är givet att bostaden tillfaller partnern och man själv går lottlös om man separerar.

Jag är inte intresserad av att ha en gård själv. Har varken råd, kunskao eller tid att fixa allt själv. Och köpa ett hus själv, nja.

 

[Mois]

Man kan ju köpa en ny lägenhet på mindre än en vecka, går det att få tag på en hyresrätt så snabbt? Visning på söndag, och skriva kontrakt på onsdag - snabbare än så tror jag är svårt att hitta nånting. Är det så illa att man måste ha en annan bostad från en dag till en annan, så skulle jag nog ta in på hotell, temporärt.

För mig är det en stor grej att köpa en bostad - oavsett om jag köper en lägenhet eller ett hus. Det är inget jag vill göra i en hast. Köper jag ett boende så vill jag att det ska kännas rätt. Vill inte riskera att hamna i en lägenhet som jag inte trivs i och som kanske är svårsåld. Därav tycker jag att det är viktigt att kunna ha möjlighet att bo i en hyresrätt.

 

[MM]

Bostadsrätt eller hus. Det är ju sak samma. Oavsett var man bor finns det väl bostäder av något slag? Scenariot att man bor i "byns" enda bostad kan givetvis tänkas, dvs att man inte bor i ett samhälle utan mycket ensligt, men då torde det ju inte finnas hyresrätter heller. Samhällen med ett enda hus man kan köpa, och i övrigt enbart hyresrätter, torde vara ovanliga.

Nej. Det finns inte bostäder överallt. I mitt samhälle finns det ytterst få hyreslägenheter och ytterst få hus till salu då det är ett väldigt populärt område att bo i. Så pass att en mäklare ringde oss för nån månad sen och undrade om vi ville sälja.
Vi skulle definitivt få flytta till ett annat samhälle båda två om vi separerade och väljer att sälja istället för att någon köper ut den andre. Vi bor inte i ödemarken utan en mil utanför stan i ett medelstort samhälle som bara råkar vara jäkla poppis.

 

[escodobe]

Nej. Det finns inte bostäder överallt. I mitt samhälle finns det ytterst få hyreslägenheter och ytterst få hus till salu då det är ett väldigt populärt område att bo i. Så pass att en mäklare ringde oss för nån månad sen och undrade om vi ville sälja.
Vi skulle definitivt få flytta till ett annat samhälle båda två om vi separerade och väljer att sälja istället för att någon köper ut den andre. Vi bor inte i ödemarken utan en mil utanför stan i ett medelstort samhälle som bara råkar vara jäkla poppis.

Som en kommun i min närhet, det finns så få hyresrätter att det krävs över tio års kötid.
Bostadsrätterna är så dyra att det i princip är omöjligt för någon ensamstående med svenssonlön att få ett lån till dem.

 

[MM]

Som en kommun i min närhet, det finns så få hyresrätter att det krävs över tio års kötid.
Bostadsrätterna är så dyra att det i princip är omöjligt för någon ensamstående med svenssonlön att få ett lån till dem.

Precis som här. Vi fick titta på en hyresrätt här 2012 och då hade jag stått i kö sen januari 2005. Vi fick inte den fast vi tackade ja. Sen köpte vi huset vi bor i nu en gata ifrån ett halvår senare.
Dom bygger nya lägenhetshus här nu och priset för att hyra ligger på 13.000 kr i månaden och då ingår inte allt. Vem har råd med det som ensamstående och dessutom ha mat på bordet
Det är typ dubbla våra lån med amortering.

 

[cirkus]

Bostadsrätt eller hus. Det är ju sak samma. Oavsett var man bor finns det väl bostäder av något slag? Scenariot att man bor i "byns" enda bostad kan givetvis tänkas, dvs att man inte bor i ett samhälle utan mycket ensligt, men då torde det ju inte finnas hyresrätter heller. Samhällen med ett enda hus man kan köpa, och i övrigt enbart hyresrätter, torde vara ovanliga.

Det är inte så enkelt alla gånger . På vissa orter finns inte bostadsrätter/hus till salu - andra får inte lån så lättvindligt.

 

[Oldie]

Har alltid flyttat, utan diskussion. Skulle inte ens komma på tanken att bo kvar i ett hus jag köpt med någon annan för att bo i. Bara tanken på att nästa på listan flyttar in och man ska dela alla minnen som finns i ett boende med nästa ger mig rysningar...
(Jaha här har vi vårt (host harkel nää mitt) sovrum, här gjorde vi lilla Albert o Eva så nu kan du flytta in här också.... ) Nej tack.
Boende löser sig alltid och man kan bygga nya imperier.

 

[pepp]

Separerade för ett halvår sen. Det var hans lägenhet så jag fick flytta hem till föräldrarna i 2 månader. Har hund, han är min och får alltid följa med mig!

Hade kvar mina kötider hos 2 bolag utifall att. Som tur var hade jag hyst in mina möbler hos både mina och hans föräldrar, så de fanns kvar

Klarar mig bra ekonomiskt även om det blivit tightare.

 

[Blueberry]

Min hjärna har gått på högvarv tidvis den senaste tiden. Det började med att en kollega berättade att hen skulle separera från sin sambo. Hen lyckades få tag i en lägenhet hos en privat hyresvärd och lyckades höja sin tjänstgöringsgrad från 65% till 75%. Hen lyckades helt enkelt lösa sin situation ganska snabbt.

Men det fick mig att börja tänka på min egen situation: hur hade jag löst det vid eventuell skilsmässa? Insåg snabbt att jag slösat bort en hel del pengar och hade ingen egen buffert (vi har en gemensam buffert till hus, djur osv, så vid skilsmässa har jag 50% av den)! Insåg även att jag inte står i kö hos kommunens bostadsbolag!

Fick efter detta "uppvaknade" skärpa till mig och har nu sparat ihop till en egen buffert, då den gemensamma inte räcker tillräckligt långt vid en skilsmässa. Har även registrerat mig hos bostadsbolaget i kommunen. Med husförsäljning med vinst, gemensam buffert och egen buffert kan jag köpa en billig lägenhet kontant Har alltså numera en plan B, ifall att, som dessutom gör att jag kan behålla mina hästar

Men i min närhet märker jag att jag har andra (kvinnor i detta fallet) som inte har en plan B eller har en möjlighet att ha en plan B. Så då är min fråga:
Hur hade ni löst det vid en separation/skilsmässa?
Kan ni behålla era eventuella hästar om ni separerar/skiljer er?
Kan ni behålla ert boende?
Hur skulle ni behöva ändra era levnadsvanor p.g.a. separation/skilsmässa?

Jag har inte hästar, men hundar. Står som ägare på båda, så de följer med mig.

Jag har ganska många månadslöner ihopsparade på mitt eget ISK, så jag kan till exempel enkelt slänga in en kontantinsats för en bostadsrätt om jag skulle behöva. Gemensamma bufferten är inte så stor, men vid en bodelning har vi "mycket" att dela på eftersom vi äger ett hus som har ett betydligt högre marknadsvärde än vad vi har lån på. Jag står också som ägare på ena bilen.

Jag skulle ALDRIG ställa mig i kö hos kommunens bostadsbolag i förebyggande syfte. No way, leverpastej! Fick jag reda på att min man gjorde det så skulle jag bli helt förtvivlad av att han uppenbarligen är inställd på att vi kommer skiljas så småningom.

 

[Snubbelfot]

Fick efter detta "uppvaknade" skärpa till mig och har nu sparat ihop till en egen buffert, då den gemensamma inte räcker tillräckligt långt vid en skilsmässa. Har även registrerat mig hos bostadsbolaget i kommunen. Med husförsäljning med vinst, gemensam buffert och egen buffert kan jag köpa en billig lägenhet kontant Har alltså numera en plan B, ifall att, som dessutom gör att jag kan behålla mina hästar

Där har jag ett helt annat mindset. Visst, jag har klar och uppdaterad insikt om att ingenting varar för evigt, men när jag är i en stabil och (låt vara upplevt) lycklig parrelation finns det inte på kartan att spontant dra igång ett projekt för att förbereda mig för en separation. Jag förstår oberoendetanken men för mig skulle det kännas som att leva med en slags begränsning i relationen, som att hålla i handtaget till nödutgången hela tiden, och det skulle hindra mig från att gå all-in i relationen.

Med det sagt så har jag separerat förrförra året efter ett långt förhållande. Husförsäljningen gav tillräcklig vinst för att täcka kontantinsatsen till mitt nuvarande egna hus, som har en bra bit lägre driftkostnader än det förra gemensamma. Det nuvarande huset har dessutom idag betydligt högre marknadsvärde än lån, och det känns förstås bra.
Totalt sett har jag kunnat behålla ganska samma materiella levnadsstandard, inklusive hästbiten. Däremot har jag mindre marginaler och lyxkonsumerar därför litet mindre, bland annat har jag fått lägga ett (annat) kostsamt fritidsintresse på is.
Dessutom behövde jag nyligen byta stall vilket höjer min hästkostnad med uppåt 15 tkr/år, det kommer totalt sett att slå hårdare ekonomiskt än separationen gjorde.

Samtidigt har jag förmånen att ha möjlighet till ganska lönsamma extrainkomster, vilket lyfter helheten märkbart.

 

[Ariane]

Jag skulle lämna denna bostad om vi separerade. Han har större anknytning till denna plats än vad jag har och jag skulle tycka att detta hus var för stort för mig och två barn på halvtid. Det finns söta små hus att hyra eller en lgh i någon annans hus. Ekonomiskt skulle jag klara att behålla men jag vill inte.

Jag skulle minska ner hästarna från tre till en och ha den inackorderad, antingen i ett stall där allt ingick eller ha en bra medryttare. Tre hästar känns för mycket om jag skulle bli ensam, i alla fall nu när det finns två små barn med i bilden. I övrigt skulle jag inte behöva ändra särskilt mycket i mitt leverne. Förmodligen skulle jag ändra i mitt schema och jobba mer när jag inte hade barnen och arbeta kortare dagar när barnen var hos mig.

 

[hoppsann]

Kan ni behålla era eventuella hästar om ni separerar/skiljer er?
Ja. Skulle troligen bli jourhem till behövande djur då med.

Det är alltid bra av vara beredd på det oförberedda.

Kan ni behålla ert boende?
Nej, troligen ingen av oss (om någon av oss skulle gå bort, har den andre dock råd att bo kvar).
Vi får tillräckligt över för att köpa varsin gård. Fast mindre.
Å andra sidan är det en anledning så god som någon, att vårda kärleken.

Hur skulle ni behöva ändra era levnadsvanor p.g.a. separation/skilsmässa?
Inte mycket. Ekonomiskt är vi ganska jämställda.
Jag lär bli av med mitt "eget" sparkapital då det ju kommer att ingå i vid en bodelning. Min partner investerar sina pengar i sin hobby. Men det är ju inte lika räntebärande om man säger så.
Vi kommer klara oss fint båda två. Men vår vardag skulle bli så mycket tristare och gråare.
Har separerat tidigare och är van att klara mig själv (+barn + djur) och vara självständig. Men det här är så mycket bättre.

 

[sorbifolia]

Jag har ju nyligen separerats från maken, men vi bor fortfarande tillsammans pga. hans ekonomiska situation. Vi hyr huset/gården där vi bor i dag, jag betalar hyran, elen ++++ och har gjort så hela tiden. Jag äger dessutom en lägenhet som jag hyr ut (det täcker en stor del av vad vi betalar i hyra på gården). Utöver det har jag nästan 200 K uppsparad för köp av egen gård i framtiden.

Jag har 3 egna hästar, maken har en. Han äger "våran" bil, och en liten båt. Han är tyvärr sjukskriven och kommer antagligen aldrig att kunna arbeta igen, så för honom är det jättesvårt att skaffa eget boende nu. Han har dessutom ingen ekonomisk buffert pga. tidigare jobb där han förlorade väldigt mycket pengar (ägde ett cafè som gick i konkurs).

Så jag planerar att behålla mina hästar, sälja lägenheten, säga upp gården vi hyr och köpa en mindre (eller allra helst större) gård på ett billigare ställe. Dvs precis samma framtidsplaner som innan, bara ensam istället för tillsammans.
Det som ger mig störst ekonomiska bekymmer just nu är att jag behöver en ny bil och en hästtransport (transporten äger vi gemensamt men han har betalat mest så jag har sagt att vi säljer den så han får ut lite pengar).
Ändrade levnadsvanor - jag måste börja göra min egen middag... och såklart lite tråkigt att vara själv, men bättre än att bråka och retas på varandra.

För honom blir det så klart betydligt svårare. Han kommer mest sannolikt inte ha råd med att behålla varesig hästen eller bilen.

Som tur är har vi inga barn, han får behålla hunden och så tar vi varsin av katterna.

Vi har hela tiden haft typ omvända könsroller i vårat förhållande, jag har tjänat mest och stått för det mesta av kostnader, han har lagat mat medan jag har bytt däck på bilen, osv.

 

[kolblakkur]

Jag skulle ALDRIG ställa mig i kö hos kommunens bostadsbolag i förebyggande syfte. No way, leverpastej! Fick jag reda på att min man gjorde det så skulle jag bli helt förtvivlad av att han uppenbarligen är inställd på att vi kommer skiljas så småningom.

Då tycker jag att du överreagerar Min man är registrerad hos ett bostadsbolag och det stör inte mig. Jag tror inte att han fortsätter uppdatera sina registrering för att han så småningom vill skiljas, utan för att han inte vill slösa bort sina köpoäng ifall att. Det, plus att han kanske vill att vi flyttar till Umeå senare i livet (never gonna happen)

Är registrerad i en bostadskö i en kommun som jag inte ens vill bo i. Gjorde det för sex år sedan, med tankarna på att han och jag skulle bo där, då vi hade haft närmre till jobb. Men jag fortsätter stå i kö, tänker inte slösa bort sex års köpoäng oavsett om jag kommer bo själv i framtiden eller ej.

 

[kolblakkur]

Jag har inte hästar, men hundar. Står som ägare på båda, så de följer med mig.

Vi har f.ö också hundar. Jag står som ägare på dem, men skulle inte kunna drömma om att ta husse från sina älskade hundar. Han älskar verkligen dem, hade känts omänskligt att bara ta dem ifrån honom. Det om något, att bli fråntagen sina djur, gör ju en förtvivlad. Så hade gärna delat på tiden 50/50

 

[escodobe]

Då tycker jag att du överreagerar Min man är registrerad hos ett bostadsbolag och det stör inte mig. Jag tror inte att han fortsätter uppdatera sina registrering för att han så småningom vill skiljas, utan för att han inte vill slösa bort sina köpoäng ifall att. Det, plus att han kanske vill att vi flyttar till Umeå senare i livet (never gonna happen)

Är registrerad i en bostadskö i en kommun som jag inte ens vill bo i. Gjorde det för sex år sedan, med tankarna på att han och jag skulle bo där, då vi hade haft närmre till jobb. Men jag fortsätter stå i kö, tänker inte slösa bort sex års köpoäng oavsett om jag kommer bo själv i framtiden eller ej.

Ja, jag använder säkerhetsbälte även om jag inte planerar att krocka.

Speciellt i en sån här stad när det krävs flera år i kö för att få en lägenhet i de mest oattraktiva området.

Jag har fått lämna allt och flytta hem till mamma en gång, jag gör inte om det.

 

[escodobe]

Har ni någon glädje av varandra då? Jag tänker att om ingendera parten kan göra något för den andre, så verkar det onödigt bökigt att finnas i varandras liv. Om man t ex inte ger varandra någonting emotionellt.

Som två främlingar, typ, som inte betyder något för varandra eller inte kan ge varandra något.

Jag tänker att det är klart jag kan klara mig utan maken, i betydelsen att jag inte går under utan honom, men för att fortsätta med det liv vi har, och som vi tycker om och trivs med, så behöver vi varandra. Den dagen vi inte har något att ge varandra, vare sig ekonomiskt, praktiskt eller emotionellt, så tänker jag att vi inte kommer vilja vara ihop. Jag skulle inte vilja dela bostad, än mindre säng, men nån som inte ger mig nånting, som jag lever precis lika bra utan.

Fast att inte behöva, eller vara beroende av varandra är väl inte en synonym till "inget att ge varandra". Jag får ut allt möjligt av folk jag absolut skulle klara mig helt utan, eller som vore ganska lätt utbytbara. Och för all del även av personer som är betydligt svårare att byta ut.

Ja. Vi älskar varandra, vi har galet roligt ihop och han är helt underbar.

Men hur hemskt det än vore om vi gjorde slut så vet jag att vi bägge skulle överleva och klara av våra liv.

I min ungdom satt jag fast i ett förhållande som blev destruktivt, från bägge parter, men jag "kunde" inte lämna eftersom personen hotade med att ta sitt liv om jag förstörde det genom att lämna personen. Och jag hade goda skäl att tro att det inte var ett tomt hot.

Jag å min sida fick lämna jobb, hus och djur när jag väl lämnade.

Der är typ tretton år sen nu. Jag ångrar inte våra första år tillsammans.
Men jag kommer aldrig att hamna i en sådan sits igen.
Ever.

Och den partner som inte har självkänsla nog att se att det inte betyder att jag inte älskar partnern, utan ser det som ett hot, är helt enkelt inte rätt person för mig.