Pekpinnar och dubbla budskap

[californication]

Hej jag heter Californication och jag är gravid. Och jag hatar det. Hatar. Varning för gnäll.

Jag hade någon naiv, romantisk dröm om att jag skulle tycka det var härligt. Mysigt. I guess I was wrong.

Överallt möts man med pekpinnar. "Gör si, gör så, gör inte sådär, gör såhär". Jag känner mig livegen! Jag förstår ju att det jag bär på är det viktigaste, men innebär det verkligen att jag skall behöva ge upp hela mig själv helt plötsligt? Är allt verkligen så farligt? Det känns som att allting är fel, och att allting kretsar runt "om det finns två bud så är det bättre att ta det säkra före det osäkra". För mig känns det som att jag inte kan göra något. Får göra något.

Äta godis - fel. Jag äter inte ens sånna mängder hallå..
Dricka annat än vatten - fel. Man kan få graviditetsdiabetes.
Dricka alkoholfri dryck - fick skäll av barnmorskan att jag druckit öl med 0.5% alkoholhalt. Trots att det står på 1177 vårdguiden att det är okej. (Det var ju därför jag drack det med gott samvete, hallå!)
Äventyrsbad - fel. Risken är ju vääääääldigt liten, men tänk OM jag skulle slå i magen jättehårt? Jaha. Tänk om jag skulle halka på isen och slå mig då? Mutter mutter..
Rida - fel. Man kan ju trilla av.
Äta ost, kött, allting förutom typ egenodlad sallad - fel. För salt. För mycket socker. Listeria. Diabetes. Bla bla.
Vara vaken sent - fel. Man ska sova på natten. (Jag brukar sova 02.00-10.00 ca.)

Det känns som att vad jag än gör, äter eller tänker så blir jag kritiserad. Ingenting är rätt. Och jag går runt med konstant dåligt samvete för att jag är grinig och tjurig över det här. Jag känner mig ego. Som en dålig människa för att jag inte kan avstå ytligt skit i 9 mån. (Okej, inse att det ju faktiskt blir flera år eftersom allting inte är "ok" direkt ungen är ute.)

Förstå mig rätt, jag är glad över graviditeten egentligen. Men just nu vill jag bara spy på allt och göra abort. Jag är beredd att avstå mycket, men jag tror inte att jag är beredd att utplåna hela mig själv på grund av en graviditet. Jag klarar inte att sluta dricka alkohol, sluta röka, lägga om hela min kost drastiskt och börja tvångsmotionera på en gång bara för att "det är bra". Jag mår inte alls bra psykiskt av det här, det känns bara övermäktigt och fånigt. Jag undrar hur människan någonsin överlevt tidigare.

Tyckte ni om graviditeten? Kände ni att det var jobbigt att avstå saker? Hur levde ni, blev det en stor omställning eller ingen alls i princip?

Jag har ingen lust med det här längre. Och jag är bara i v.11 (10+3). Och jag känner mig sjukt otacksam och barnslig som beter mig såhär, när jag äntligen blivit gravid.

 

[Ninnurur]

Hej jag heter Californication och jag är gravid. Och jag hatar det. Hatar. Varning för gnäll.

Jag hade någon naiv, romantisk dröm om att jag skulle tycka det var härligt. Mysigt. I guess I was wrong.

Överallt möts man med pekpinnar. "Gör si, gör så, gör inte sådär, gör såhär". Jag känner mig livegen! Jag förstår ju att det jag bär på är det viktigaste, men innebär det verkligen att jag skall behöva ge upp hela mig själv helt plötsligt? Är allt verkligen så farligt? Det känns som att allting är fel, och att allting kretsar runt "om det finns två bud så är det bättre att ta det säkra före det osäkra". För mig känns det som att jag inte kan göra något. Får göra något.

Äta godis - fel. Jag äter inte ens sånna mängder hallå..
Dricka annat än vatten - fel. Man kan få graviditetsdiabetes.
Dricka alkoholfri dryck - fick skäll av barnmorskan att jag druckit öl med 0.5% alkoholhalt. Trots att det står på 1177 vårdguiden att det är okej. (Det var ju därför jag drack det med gott samvete, hallå!)
Äventyrsbad - fel. Risken är ju vääääääldigt liten, men tänk OM jag skulle slå i magen jättehårt? Jaha. Tänk om jag skulle halka på isen och slå mig då? Mutter mutter..
Rida - fel. Man kan ju trilla av.
Äta ost, kött, allting förutom typ egenodlad sallad - fel. För salt. För mycket socker. Listeria. Diabetes. Bla bla.
Vara vaken sent - fel. Man ska sova på natten. (Jag brukar sova 02.00-10.00 ca.)

Det känns som att vad jag än gör, äter eller tänker så blir jag kritiserad. Ingenting är rätt. Och jag går runt med konstant dåligt samvete för att jag är grinig och tjurig över det här. Jag känner mig ego. Som en dålig människa för att jag inte kan avstå ytligt skit i 9 mån. (Okej, inse att det ju faktiskt blir flera år eftersom allting inte är "ok" direkt ungen är ute.)

Förstå mig rätt, jag är glad över graviditeten egentligen. Men just nu vill jag bara spy på allt och göra abort. Jag är beredd att avstå mycket, men jag tror inte att jag är beredd att utplåna hela mig själv på grund av en graviditet. Jag klarar inte att sluta dricka alkohol, sluta röka, lägga om hela min kost drastiskt och börja tvångsmotionera på en gång bara för att "det är bra". Jag mår inte alls bra psykiskt av det här, det känns bara övermäktigt och fånigt. Jag undrar hur människan någonsin överlevt tidigare.

Tyckte ni om graviditeten? Kände ni att det var jobbigt att avstå saker? Hur levde ni, blev det en stor omställning eller ingen alls i princip?

Jag har ingen lust med det här längre. Och jag är bara i v.11 (10+3).

Jag avstod inte ett smack av det där du radade upp. Tror du råkat ut för en nojjig och larvig bm. Byt fort som attan! Jag red tills jag hade fem veckor kvar, då tog jag mig inte av hästen pga magen åt vad jag var sugen på, förutom mögelost typ, levde så vanligt som det gick med foglossning och havandeskapsförgiftning på slutet. För sjutton, lev du också människa!

 

[Krystalline]

Visst kan jag hålla med Ninnurur här, men röka och dricka alkohol - det ska man givetvis sluta med omedelbart. Där är det ju inget snack om huruvida det är farligt eller inte.

 

[LadyCovergirl]

Vem eller vilka är det som har påpekat allt det där? Jag gjorde allt det där och lite till och hörde aldrig ett pip. Graviditetsdiabetes fick jag iofs men jag tror inte det hängde ihop med slalomåkande i sjätte månaden

Jag rökte inte under graviditeten och drack ingen stark alkohol. Men inga problem att dricka något med alkoholhalt 0,5.

 

[Smulu]

Hjälp vilken förbudslista!!

Själv avstår jag alkohol, mögelost, lufttorkadskinka/-korv samt icke genomstekt kött.
Dricker gärna cider med en alkohol halt under 1% har craving på Sushi!! Godis, minst en påse per vecka. Sura gelenappar mums!!
Åkte slalom i vecka 22. Och kommer åka lite på längden nu under sportlovet (v33)

 

[Ninnurur]

Visst kan jag hålla med Ninnurur här, men röka och dricka alkohol - det ska man givetvis sluta med omedelbart. Där är det ju inget snack om huruvida det är farligt eller inte.

Hon har ju inte skrivit nåt om rökning eller alkohol? Den lättöl hon druckit har ju samma alkoholhalt som filmjölk så det är ju inget att gå i taket över.

 

[californication]

Visst kan jag hålla med Ninnurur här, men röka och dricka alkohol - det ska man givetvis sluta med omedelbart. Där är det ju inget snack om huruvida det är farligt eller inte.

Jag varken röker eller dricker alkohol. Det starkaste jag har druckit var en "alkoholfri öl" med alkoholhalt 0.5%. Det var tydligen fel och det enda jag skall dricka är drycker med 0.0%..

Vem eller vilka är det som har påpekat allt det där? Jag gjorde allt det där och lite till och hörde aldrig ett pip. Graviditetsdiabetes fick jag iofs men jag tror inte det hängde ihop med slalomåkande i sjätte månaden

Jag rökte inte under graviditeten och drack ingen stark alkohol. Men inga problem att dricka något med alkoholhalt 0,5.

Barnmorskan. Och tyvärr så lyssnar ju min sambo på det eftersom hon är vårdpersonal.

Jag tycker barnmorskan är trevlig egentligen, men det här känns fan övermäktigt. Hur kan det ens vara möjligt att BM säger en sak, när 1177 vårdguiden säger en annan sak?

 

[LadyCovergirl]

Jag varken röker eller dricker alkohol. Det starkaste jag har druckit var en "alkoholfri öl" med alkoholhalt 0.5%. Det var tydligen fel och det enda jag skall dricka är drycker med 0.0%..

Barnmorskan. Och tyvärr så lyssnar ju min sambo på det eftersom hon är vårdpersonal.

Jag tycker barnmorskan är trevlig egentligen, men det här känns fan övermäktigt. Hur kan det ens vara möjligt att BM säger en sak, när 1177 vårdguiden säger en annan sak?

Alla jästa drycker (t.ex. juice) innehåller alkohol, om än i olika höga nivåer.

Om du kan överse med sånt här trams så är det ju gott så. I annat fall hade jag valt att byta barnmorska. (Och eftersom din sambo inte tycks kunna överse med tramset så är kanske ett byte en god idé alldeles oavsett.)

 

[californication]

Alla jästa drycker (t.ex. juice) innehåller alkohol, om än i olika höga nivåer.

Om du kan överse med sånt här trams så är det ju gott så. I annat fall hade jag valt att byta barnmorska. (Och eftersom din sambo inte tycks kunna överse med tramset så är kanske ett byte en god idé alldeles oavsett.)

Ja, juice skulle jag också undvika (på grund av allt socker dock.) Och helst kaffe.

Jag skall till läkaren på tisdag, skall prata med henne då och se vad hon säger. Överväger klart att byta men tänkte se vad hon säger först. Det skall bli intressant.

 

[LadyCovergirl]

Ja, juice skulle jag också undvika (på grund av allt socker dock.) Och helst kaffe.

Jag skall till läkaren på tisdag, skall prata med henne då och se vad hon säger. Överväger klart att byta men tänkte se vad hon säger först. Det skall bli intressant.

Äh, nu tror jag snart att du skämtar med mig! Vissa saker kan jag stå ut med allt filtrera bort men allt det där, nänä, icke en chans. Dumpa! (Barnmorskan alltså, inte sambon.)

 

[californication]

Äh, nu tror jag snart att du skämtar med mig! Vissa saker kan jag stå ut med allt filtrera bort men allt det där, nänä, icke en chans. Dumpa! (Barnmorskan alltså, inte sambon.)

Haha eller hur. När någon går in och tallar på kaffet är det på gränsen till krig.

 

[jerseyko]

Byt barnmorska!
Och är de inte så att äter man 1 liter filmjölk är de lika många (lite) promille som en folköl?

Jag tillhörde "riskgruppen" när jag var gravid sist. Och inte ens pga det fick jag höra sånt som du fått höra!

 

[Cocos]

Vilken skämt säger som dom andra, byt bm fortast möjligt!
Jag undvek opastöriserade otillagade mjölkprodukter.
Annars levde jag som vanligt!
Drack gärna 2-3 "alkoholfria" (0,5%) öl på helgerna

 

[MM]

Men herregud
Byt BM.

Orka lyssna på sånt där. Jag hade samma BM under båda mina graviditeter och hon gick över gränsen ibland hon med under första graviditeten. Tex när hon förhörde min man om vad jag åt
Hon tyckte jag gick upp snabbt i vikt men å andra sidan var jag så vätskefylld i kroppen att jag inte ens fick på mig skorna. Kan ha berott på det och inte matintaget...
Under andra graviditeten var hon bättre men då fick jag heller ingen vätska som gjorde att jag gick upp tre kg på två dygn.

Jag levde precis som vanligt under mina graviditeter förutom att jag inte kunde rida men det berodde på att jag fick ont i magen så det blev att jag avstod det.

 

[Gnist]

Tyckte ni om graviditeten? Kände ni att det var jobbigt att avstå saker? Hur levde ni, blev det en stor omställning eller ingen alls i princip?

Ja, nej, levde precis exakt som vanligt och det var då ingen som hade synpunkter på det och hade nån haft det så hade jag sagt åt dem att fara och flyga

 

[Blueberry]

Hej jag heter Californication och jag är gravid. Och jag hatar det. Hatar. Varning för gnäll.

Jag hade någon naiv, romantisk dröm om att jag skulle tycka det var härligt. Mysigt. I guess I was wrong.

Överallt möts man med pekpinnar. "Gör si, gör så, gör inte sådär, gör såhär". Jag känner mig livegen! Jag förstår ju att det jag bär på är det viktigaste, men innebär det verkligen att jag skall behöva ge upp hela mig själv helt plötsligt? Är allt verkligen så farligt? Det känns som att allting är fel, och att allting kretsar runt "om det finns två bud så är det bättre att ta det säkra före det osäkra". För mig känns det som att jag inte kan göra något. Får göra något.

Äta godis - fel. Jag äter inte ens sånna mängder hallå..
Dricka annat än vatten - fel. Man kan få graviditetsdiabetes.
Dricka alkoholfri dryck - fick skäll av barnmorskan att jag druckit öl med 0.5% alkoholhalt. Trots att det står på 1177 vårdguiden att det är okej. (Det var ju därför jag drack det med gott samvete, hallå!)
Äventyrsbad - fel. Risken är ju vääääääldigt liten, men tänk OM jag skulle slå i magen jättehårt? Jaha. Tänk om jag skulle halka på isen och slå mig då? Mutter mutter..
Rida - fel. Man kan ju trilla av.
Äta ost, kött, allting förutom typ egenodlad sallad - fel. För salt. För mycket socker. Listeria. Diabetes. Bla bla.
Vara vaken sent - fel. Man ska sova på natten. (Jag brukar sova 02.00-10.00 ca.)

Det känns som att vad jag än gör, äter eller tänker så blir jag kritiserad. Ingenting är rätt. Och jag går runt med konstant dåligt samvete för att jag är grinig och tjurig över det här. Jag känner mig ego. Som en dålig människa för att jag inte kan avstå ytligt skit i 9 mån. (Okej, inse att det ju faktiskt blir flera år eftersom allting inte är "ok" direkt ungen är ute.)

Förstå mig rätt, jag är glad över graviditeten egentligen. Men just nu vill jag bara spy på allt och göra abort. Jag är beredd att avstå mycket, men jag tror inte att jag är beredd att utplåna hela mig själv på grund av en graviditet. Jag klarar inte att sluta dricka alkohol, sluta röka, lägga om hela min kost drastiskt och börja tvångsmotionera på en gång bara för att "det är bra". Jag mår inte alls bra psykiskt av det här, det känns bara övermäktigt och fånigt. Jag undrar hur människan någonsin överlevt tidigare.

Tyckte ni om graviditeten? Kände ni att det var jobbigt att avstå saker? Hur levde ni, blev det en stor omställning eller ingen alls i princip?

Jag har ingen lust med det här längre. Och jag är bara i v.11 (10+3). Och jag känner mig sjukt otacksam och barnslig som beter mig såhär, när jag äntligen blivit gravid.

Byt barnmorska!

Jag hatade att vara gravid, kände mig oerhört lurad på hela konceptet och mådde skitdåligt. Såpass dåligt att jag utreddes för graviditetsdepression... Det finns hjälp och verktyg att få.

(Läs i vintertråden 1 och 2 eller på bloggen som är länkad i profilen)

 

[TinyWiny]

Först och främst grattis! Du kommer att bli helt suverän som förälder med de egenskaper du som person besitter

Sen, byt barnmorska för guds skull Hon verkar ju inte riktigt klok

Jag var enormt nojig när jag var gravid eftersom jag hade förlorat ett barn tidigare men inte ens jag undvek allt du radar upp. Jag tänkte lite mer på att få i mig tillräckligt med protein (jag är vegetarian) men annars levde jag som vanligt. Jag rökte inte och jag drack ingen alkohol men nog tusan åt ja godis om jag ville det och jag drack saft, drack juice osv. Jag kan ärligt talat inte minnas att jag fick höra att jag inte skulle äta en massa saker mer än att jag skulle låta bli alkohol och tobak och det anser jag är normalt. Jag kan inte förstå varför du inte skulle kunna dricka en öl med 0,5 volymprocent om du vill det? Skulle den lilla alkoholen skada på något vis eller är det kolhydraterna hon är rädd för då eller va?

Nä, byt barnmorska till någon som inser att en graviditet är ingen sjukdom och man kan inte skydda sig ifrån allt. Det får faktiskt räcka med att man lever ett normalt liv men det är klart att man behöver ju inte hoppa bangyjump varje söndag. Huruvida man kan rida eller åka och bada känner man nog bäst själv.

Stort lycka till!

 

[Amha]

Men gud. Så tidig som din graviditet är så är barnet extremt skyddat. Jag tävlade med inte den absolut enklaste hästen i v.12 och det gick bra. Sen satte fogarna stopp ett par månader senare. Värt att tänka på är att du som gravid är lite känsligare för bakterier så hygientänk kring maten är väl vettigt och med det följer ju en hel del av det där man ska akta sig för.

Jag hörde aldrig något om socker och juicer. Jag fick världens sug efter apelsinjuice en dag och köpte 2 liter på väg hem och vinkade i mig allt. Den som reagerade var sambons mamma. Då skulle man akta sig för diabetes... Efter 2 liter juice vid ett tillfälle hade jag inte kunnat dricka det hade kroppen säkert sagt till långt tidigare känner jag.

Det låter som om du råkat på en skum BM tycker jag. Tråkigt att sambon tar så hårt på det. Nu råkar det ju vara din kropp barnet bor i så du har rätt mycket att säga till om. Du får väl göra en bedömning. Ja, BM snackar skit men finns det något du kan minska på eller ändra rutinerna för din sambos skull utan att du tappar något du verkligen vill ha så att säga? I så fall kanske han känner sig sedd och delaktig och nöjer dig där. Lever du enligt ditt tycke väl och inte vill släppa på något så gör inte det. Försök se idéerna om socker och liknande som riktlinjer och inte regler.

 

[Lo_]

Jag är gravid i v 33, tävlade för två veckor sedan och rider fortfarande dagligen. Äter godis titt som tätt, dricker saft och läsk. Avskyr att vara gravid, speciellt nu när det blir jobbigare för var dag. Inget är bekvämt, varken sitta, ligga, gå, vila eller hålla igång . Vill ha min kropp tillbaka!

Angående vad man ska och inte ska äta... eftersom aptiten verkligen varierat för mig har jag stoppat i mig det som funkat. Ibland clementiner, ibland glass. Bebisen tar det den behöver. Bit ifrån ordentligt till de som kommer med synpunkter! Det är din kropp och en graviditet är ingen sjukdom.

 

[lil-sis]

Byt till en lite mer verklighetsförankrad BM!