Pekpinnar och dubbla budskap

[LadyCovergirl]

Haha eller hur. När någon går in och tallar på kaffet är det på gränsen till krig.

Nåja, kaffe lever jag alltid utan men jag förstår din poäng

 

[pudsey]

Min Bm tyckte det va bra att jag drack juice när hon var på hembesök vid första mötet. Glass tycker hon är utmärkt att äta.
Det enda jag slutat med under graviditeten är mögelostar, vin, ej genomstekt kött och poacherat ägg. Gissa vem som har lagt beställning på en middag med medium rare steak, stilton sås och ett litet glas rött så snart hon är född

Nä en ny BM som stödjer och inte dömmer, ta rekomendationer med en nypa salt (dom ändras ju hit o dit och är olika mellan olika länder, själv bor jag i england och kör lite freestyle mellan engelska o svenska rek.)

Och grattis till graviditeten

 

[Sofie.S]

Byt BM!
Jag önskar att jag hade bytt BM, dumt nog stod jag ut och var istället ledsen efter varje besök.

Min BM tyckte inte att jag skulle soppa stallgången ens, att godis skulle uteslutas och att jag skulle röra på mig mer, fast jag var sjukskriven för foglossning..
Sen fick hon för sig att jag var överviktig när jag var höggravid (vilket jag absolut inte var) och bokade därför in en glukosbelastning fast jag sa nej. Jobbar själv inom vården och vet att om man har 4,2 i blodsocker så är inte det nödvändigt. Slutade med att jag fick ringa och avboka tiden.
Jag hade behövt prata med någon om min graviditet, pga barnmorskan och andra jobbiga känslor. Kände mig otroligt fast i min egna kropp.

Så viktigt med en bra BM, de är ju ändå dem man rådfrågar och lyssnar mycket på.

 

[ako]

@californication om det du skriver verkligen är sant (klart jag tror dig- men det är verkligen helt galet!) så byt BM!! Visst finns det saker man ska avstå från som gravid (T ex alkohol, tobak och några speciella maträtter) men det där låter ju uppåt väggarna! Om sambon tror blint på henne så gå in tillsammans på 1177.se och läs om graviditetsråd!

Jag har haft två BM på tre graviditeter o båda har varit vettiga på alla sätt. Angående ridning sade båda att jag skulle lyssna på kroppen och sluta när det började kännas jobbigt samt tänka mig för lite extra vid hästhantering, ridning, kanske inte rida okända eller tuffa/ busiga hästar etc, men det tycker jag oxå känns vettigt och sunt.

Lycka till!

 

[Bexzor]

Tyckte ni om graviditeten? Kände ni att det var jobbigt att avstå saker? Hur levde ni, blev det en stor omställning eller ingen alls i princip?

Jag avstod bara ifrån kött, alkohol och rökning.
Kött mådde jag fruktansvärt illa av, alkohol är för mig självklart att plocka bort, och jag röker inte ens som ogravid.

Så jag hade bytt BM.

 

[Tassetass]

Byt barnmorska, det finns de som är så mycket bättre (skulle tro att nästan alla är bättre än stofilen du stött på).

Graviditeten som sådan avskyr jag verkligen av hela mitt hjärta. Den enda fördelen, förutom resultatet, är att jag fryser mycket mindre och har mindre ont i mina händer, men i övrigt så är det ett sjujävla nerköp på ungefär alla fronter. Jag är konstant snuvig, kan inte äta som vanligt eftersom bläckfisken trycker på min magsäck (första två månaderna var det illamående istället), halsbränna, sover dåligt, har ont ungefär 24/7 (oftast något bättre på morgnarna, tacka gudarna för min säng) vilket gör mig mer beroende av maken än normalt vilket stör mig, är mycket tröttare än normalt, kan inte träna överhuvudtaget (kul för en som är van fem pass i veckan) osv osv osv. Ja, och så har vi ju sprutorna också, icke att förglömma!

Då har jag ändå vad som anses vara en rätt så lätt graviditet. Varje grej för sig är inte superjobbig, jag kan ta att ha lite ont eller ha halsbränna eller vara trött, men det blir jobbigt när allt pågår samtidigt precis hela tiden under så många månader.

 

[Girasol]

Byt BM, det gjorde jag och i övrigt slog jag dövörat till när alla skulle förklara och berätta va som är bäst. Fast å andra sidan så kunde jag lite bekvämt luta mig tillbaka och lugnt säga att, tja jag väntar ju 5e ungen så det du nämner är inget jag oroar mig för.. Men som gravid blir man lite var persons egendom, folk anser att man behöver råd och just från dom oavsett om de har barn eller inte.

Min mamma har 7 barn och hade samma idiot till bvc-kärring som jag hade till mina tre första, innan hon gick i pension. Nåja, strategin morsan hade var att bara nicka och hålla med, sen gjorde hon som hon ansåg då hon ar hemma. Jag var nog aningens mer opedagogisk och sa ett och annat... kunde sparat på krutet för kärringen hade sin gamla artonhundratalsbok som hon följde.
Så kontentan -lägg inte energi på korkade personer..

 

[Raderad medlem 19815]

Hej jag heter Californication och jag är gravid. Och jag hatar det. Hatar. Varning för gnäll.

Jag hade någon naiv, romantisk dröm om att jag skulle tycka det var härligt. Mysigt. I guess I was wrong.

Överallt möts man med pekpinnar. "Gör si, gör så, gör inte sådär, gör såhär". Jag känner mig livegen! Jag förstår ju att det jag bär på är det viktigaste, men innebär det verkligen att jag skall behöva ge upp hela mig själv helt plötsligt? Är allt verkligen så farligt? Det känns som att allting är fel, och att allting kretsar runt "om det finns två bud så är det bättre att ta det säkra före det osäkra". För mig känns det som att jag inte kan göra något. Får göra något.

Äta godis - fel. Jag äter inte ens sånna mängder hallå..
Dricka annat än vatten - fel. Man kan få graviditetsdiabetes.
Dricka alkoholfri dryck - fick skäll av barnmorskan att jag druckit öl med 0.5% alkoholhalt. Trots att det står på 1177 vårdguiden att det är okej. (Det var ju därför jag drack det med gott samvete, hallå!)
Äventyrsbad - fel. Risken är ju vääääääldigt liten, men tänk OM jag skulle slå i magen jättehårt? Jaha. Tänk om jag skulle halka på isen och slå mig då? Mutter mutter..
Rida - fel. Man kan ju trilla av.
Äta ost, kött, allting förutom typ egenodlad sallad - fel. För salt. För mycket socker. Listeria. Diabetes. Bla bla.
Vara vaken sent - fel. Man ska sova på natten. (Jag brukar sova 02.00-10.00 ca.)

Det känns som att vad jag än gör, äter eller tänker så blir jag kritiserad. Ingenting är rätt. Och jag går runt med konstant dåligt samvete för att jag är grinig och tjurig över det här. Jag känner mig ego. Som en dålig människa för att jag inte kan avstå ytligt skit i 9 mån. (Okej, inse att det ju faktiskt blir flera år eftersom allting inte är "ok" direkt ungen är ute.)

Förstå mig rätt, jag är glad över graviditeten egentligen. Men just nu vill jag bara spy på allt och göra abort. Jag är beredd att avstå mycket, men jag tror inte att jag är beredd att utplåna hela mig själv på grund av en graviditet. Jag klarar inte att sluta dricka alkohol, sluta röka, lägga om hela min kost drastiskt och börja tvångsmotionera på en gång bara för att "det är bra". Jag mår inte alls bra psykiskt av det här, det känns bara övermäktigt och fånigt. Jag undrar hur människan någonsin överlevt tidigare.

Tyckte ni om graviditeten? Kände ni att det var jobbigt att avstå saker? Hur levde ni, blev det en stor omställning eller ingen alls i princip?

Jag har ingen lust med det här längre. Och jag är bara i v.11 (10+3). Och jag känner mig sjukt otacksam och barnslig som beter mig såhär, när jag äntligen blivit gravid.

Men oj. Jag lät bli alkohol, tobak och åt enligt rekommendationerna gällande ost, kött och fisk. Annars levde jag som vanligt och gjorde vad jag ville så länge det kändes bra. Jag vet inte hur jag hade gjort om jag red.

I övrigt tyckte jag det var rätt mysigt förutom de sista veckorna.

 

[Kirie]

Det enda jag slutat med under graviditeten är mögelostar, vin, ej genomstekt kött och poacherat ägg. Gissa vem som har lagt beställning på en middag med medium rare steak, stilton sås och ett litet glas rött så snart hon är född

Fast Stiltonsås kan du äta redan nu, förutsatt att det är varm sås.

Jag spydde som en fontän i 8 månader och fick inte behålla mycket alls. Gick ner i vikt under halva graviditeten men födde ändå ett välskapt barn och då åt jag verkligen inte enligt några rekommendationer.

 

[Madick]

Om din sambo är i vårdsvängen själv borde hon ju inse att det finns bra och dåliga av alla sorter, läkare, sköterskor, BM osv.

 

[Andromedae]

Jag drack Systemets alkoholfria (mao upp till 0.5%). Stoppade ostar jag ville ha i mat så att den hettades upp. Frös prosciotto (stavning) en gång, men det var fanimej inte att rekommendera (blev skitäckligt). Slutade röka. Åt vad som inte fick mig att kräkas (ganska länge var det typ, pannkakor). En läkare jag träffade menade att det var bra att äta glass ("du kanske inte ska leva på det livet ut, men om du bara äter glass i två veckor för att det är vad du kan äta utan att spy, då är det bara bra"). Drack bara grönt te sedan innan, och det får man dricka ett hav av ändå. Godis hörde jag nog inte ens något om. Min man bakade äpplepaj och gjorde chokladbollsmet varannan dag i cirka sex veckors tid för att någon tyckte att bebisen var sugen ("En bit till bebis - en bit till mig. En bit till bebis ..."). Ut kom bästa och mest perfekta bebisen jag någonsin har mött, så uppenbart är det bra för ofödda barn att ha mammor som matar dem med smörat socker

Så, som tidigare nämnt, skruva din barnmorska. Jag var inte särskilt förtjust ens i den som jag hade senare i graviditeten, men då hade jag slutat bry mig (och hon försökte i alla fall inte uppfostra mig).

Fast du, ba' så du vet, det är roligare att ha barn utanför magen än i den ...
(tycker jag i alla fall)

 

[Raderad medlem 19815]

Om din sambo är i vårdsvängen själv borde hon ju inse att det finns bra och dåliga av alla sorter, läkare, sköterskor, BM osv.

Jag tolkade det som att sambon litar på barnmorskan eftersom barnmorskan är vårdpersonal, inte att sambon jobbar inom vården.

 

[Raderad medlem 19815]

@californication angående kaffet så hade jag "tur", för jag tyckte inte alls det var gott under graviditeten fast jag är helt beroende av mina två stora morgonkoppar annars. Så jag drack knappt något kaffe. Fast jag saknade det ändå och tog mig en kopp ibland och blev så besviken när det inte alls var gott.

 

[Snowwhite]

Säger som de andra, byt barnmorska!
Jag dricker såklart inte alkohol nu, undviker de livsmedel som man rekommenderas avstå, röker gör jag iofs inte som ogravid heller.
Men jag äter godis, chips, dricker juice, kaffe och läsk osv. Bm har inte haft några åsikter om något direkt gällande min livsstil...
I övrigt så har min livsstilsförändring under graviditeten mest varit att jag fått så ont i kroppen att jag inte kan träna eller rida som vanligt, och det är frustrerande.
Jag avskyr att vara gravid, även om jag såklart är enormt glad över att vi ska få ett barn! Men jag vill ha min kropp tillbaka... Jag saknar mitt piggare, smalare, gladare, mer mentalt stabila, icke smärtpåverkade jag
Och jag längtar efter en ciabatta med groteska mängder brieost och salami på...

 

[Imogen]

Stämmer in i kören om att byta barnmorska!

Jag är gravid nu och följer livsmedelsverkets rek när det gäller ost, kött och fisk. Har iofs skippat gravad lax och sådant också trots att de säger att man kan äta den "nyförpackad. Dricker "alkoholfri" öl och cider dvs upp till 0,5 %. Har struntat i rödvinssås och vin i mat och sådant också, mest för att man lika gärna kan ha i matlagningsvin istället och jag märker då ingen skillnad... Godis och sådant äter jag som innan graviditeten (antagligen för mycket!)

Min barnmorska har inte gett mig några förmaningar alls om vad jag ska äta och inte äta. Min svärmor är också barnmorska och tycker jag är alldeles för nojig och oroar mig i onödan

Jag är i vecka 29 nu och tränar fortfarande. Inte helt som innan utan gör det som känns bra helt enkelt. I helgen åkte jag 3 x 8 km längdskidor exempelvis.

 

[susanne]

Det kan ju vara så att din BM har fått för sig att du är oansvarig och ska uppfostra dig att byta vanor så att du har bra vanor och är försiktig när barnet väl kommit. Det brukar vara svårt att ändra på såna föreställningar, det är nog bara till att byta och när du träfafr den nya BM så är det bara att plocka fram den präktiga versionen av dig själv (och din sambo om han är med) så att du inte riskerar att få samma bemötande en gång till.

 

[loveponies]

Jag lever precis som vanligt, det enda jag avstår är alkohol, Jag undviker även insjöfisk, men det gör jag annars också, men tänker väl lite extra på det nu. Listeria är jag inte nämnvärt orolig för, så känner jag för det så slinker det ner en bit brie eller lufttorka skinka.
Alla övriga råden du fått, dvs undvika socker, god nattsömn osv, låter mer som allmäna hälsosamma råd, det är ju inget specifikt för gravida. Man bör inte överkonsumera socker varken som gravid eller ogravid, men att äta det i rimliga mängder är ju ingen fara (inte mer än annars iaf). Och sömnen känner du nog bäst själv vad du mår bra av.
Min bm har inte sagt något alls om ridningen, så där får jag själv känna efter när det börjar ta emot.

 

[Tassetass]

Det kan ju vara så att din BM har fått för sig att du är oansvarig och ska uppfostra dig att byta vanor så att du har bra vanor och är försiktig när barnet väl kommit. Det brukar vara svårt att ändra på såna föreställningar, det är nog bara till att byta och när du träfafr den nya BM så är det bara att plocka fram den präktiga versionen av dig själv (och din sambo om han är med) så att du inte riskerar att få samma bemötande en gång till.

Oavsett hur oansvarig man är så är det inte en barnmorskas rätt eller jobb att uppfostra vuxna människor. Barnmorskan ska informera och utbilda men aldrig att jag köper att vuxna människor ska behöva plocka fram sitt präktiga jag som om barnmorskan är någon sorts övermakt man ska göra nöjd.

 

[susanne]

Oavsett hur oansvarig man är så är det inte en barnmorskas rätt eller jobb att uppfostra vuxna människor. Barnmorskan ska informera och utbilda men aldrig att jag köper att vuxna människor ska behöva plocka fram sitt präktiga jag som om barnmorskan är någon sorts övermakt man ska göra nöjd.

Jag håller absolut med om att det inte är barnmoskans jobb att uppfostra, utan att informera. Det borde kanske framgått tydligare i mitt inlägg. Det var bara ett sätt att se det från en annan sida. Det brukar hjälpa mig att se en möjlig förklaring, då är det enklare att hantera. Vad det gäller att plockla fram sitt präktiga jag eller inte så får det väl vara upp till var och en. För min egen del så gör jag det som situationen kräver, om jag tror att jag blir bättre bemött som mitt präktiga jag så är jag präktig då.

 

[Roheryn]

När jag blev gravid för 15 år sedan var det första som hände sedan jag ringt mödravården att det damp ner en skrift i brevlådan om vad jag fick äta och inte... Inget om risker, ingen förklaring, bara "gör såhär" och "gör inte såhär". Jag blev tokig! Jag vill själv VETA, själv få värdera risker, själv bestämma vad jag utsätter eller inte utsätter mig och mitt ofödda barn för. Hade ett långt samtal med min dåvarande gynekolog, en mycket förnuftig äldre herre som förstod vilken typ av människa jag är (naturvetenskaplig, analyserande, fullkomligt avskyr att bli idiotförklarad som jag tyckte att jag blev av mödravården innan jag ens träffat dem). Vi enades om det vettiga - avstå alkohol och tobak och större mängder insjö- och östersjöfisk (kvicksilver...). Försök i övrigt leva någorlunda sunt (i stort sett som innan, alltså). I övrigt varken förbud eller påbud - jag slutade ju inte bli en vuxen, tänkande människa för att jag blev gravid!!!

Så jag red 4-5 gånger i veckan, gick på mina dagliga hundpromenader, åt vad jag kände för och såg i övrigt graviditeten som en lång, obekväm transportsträcka... Kan tillägga att jag aldrig någonsin frågade någon barnmorska vad jag "fick" göra, utan deklarerade rätt självsäkert "såhär tänker jag göra", och min barnmorska (som var en vettig människa) köpte det utan knot. Hon ägnade nio månader åt att gnälla över mitt blodvärde men i övrigt funkade det rätt bra mellan oss.

Min poäng är: Läs på lite, ta ställning själv, stå upp för dina egna val, både gentemot dig själv, sambon och barnmorskan. Och byt barnmorska om det inte funkar!!!