Pekpinnar och dubbla budskap

[Lazio]

Hej jag heter Californication och jag är gravid. Och jag hatar det. Hatar. Varning för gnäll.

Jag hade någon naiv, romantisk dröm om att jag skulle tycka det var härligt. Mysigt. I guess I was wrong.

Överallt möts man med pekpinnar. "Gör si, gör så, gör inte sådär, gör såhär". Jag känner mig livegen! Jag förstår ju att det jag bär på är det viktigaste, men innebär det verkligen att jag skall behöva ge upp hela mig själv helt plötsligt? Är allt verkligen så farligt? Det känns som att allting är fel, och att allting kretsar runt "om det finns två bud så är det bättre att ta det säkra före det osäkra". För mig känns det som att jag inte kan göra något. Får göra något.

Äta godis - fel. Jag äter inte ens sånna mängder hallå..
Dricka annat än vatten - fel. Man kan få graviditetsdiabetes.
Dricka alkoholfri dryck - fick skäll av barnmorskan att jag druckit öl med 0.5% alkoholhalt. Trots att det står på 1177 vårdguiden att det är okej. (Det var ju därför jag drack det med gott samvete, hallå!)
Äventyrsbad - fel. Risken är ju vääääääldigt liten, men tänk OM jag skulle slå i magen jättehårt? Jaha. Tänk om jag skulle halka på isen och slå mig då? Mutter mutter..
Rida - fel. Man kan ju trilla av.
Äta ost, kött, allting förutom typ egenodlad sallad - fel. För salt. För mycket socker. Listeria. Diabetes. Bla bla.
Vara vaken sent - fel. Man ska sova på natten. (Jag brukar sova 02.00-10.00 ca.)

Det känns som att vad jag än gör, äter eller tänker så blir jag kritiserad. Ingenting är rätt. Och jag går runt med konstant dåligt samvete för att jag är grinig och tjurig över det här. Jag känner mig ego. Som en dålig människa för att jag inte kan avstå ytligt skit i 9 mån. (Okej, inse att det ju faktiskt blir flera år eftersom allting inte är "ok" direkt ungen är ute.)

Förstå mig rätt, jag är glad över graviditeten egentligen. Men just nu vill jag bara spy på allt och göra abort. Jag är beredd att avstå mycket, men jag tror inte att jag är beredd att utplåna hela mig själv på grund av en graviditet. Jag klarar inte att sluta dricka alkohol, sluta röka, lägga om hela min kost drastiskt och börja tvångsmotionera på en gång bara för att "det är bra". Jag mår inte alls bra psykiskt av det här, det känns bara övermäktigt och fånigt. Jag undrar hur människan någonsin överlevt tidigare.

Tyckte ni om graviditeten? Kände ni att det var jobbigt att avstå saker? Hur levde ni, blev det en stor omställning eller ingen alls i princip?

Jag har ingen lust med det här längre. Och jag är bara i v.11 (10+3). Och jag känner mig sjukt otacksam och barnslig som beter mig såhär, när jag äntligen blivit gravid.

Byt barnmorska! Det absolut viktigaste är att avstå från alkohol och rökning. Det är en viss omställning men man behöver inte bli ett hälsofreak. Det är många som vill ge sina sk goda råd när man är gravid, du behöver inte lyssna på dem. Kolla på livsmedelsverkets sida på nätet, följ de råden och bry dig inte om andra.

Jag hade en helt ok graviditet. Jag ändrade på vissa saker, tex slutade dricka cola och inte lika mkt te som jag brukade. Men jag råkade äta ost som man visst inte ska äta. Jag åt godis och onyttiga saker. Många saker ändrade jag inte på alls, tex stallet eller hundpromenaderna. Vi åkte på semester och jag badade i äventyrsbad och åkte vattenrutschbana, men inte de stora där de avrådde gravida från att åka såklart.

På tisdagen innan han kom var jag i stallet och mockade, bar vattenhinkar och hökassar och var ute och körde hästen. (Han kom på torsdagen). Jag var ute med hunden i skogen som vanligt hela graviditeten.

Jag mådde illa och spydde från v.7 till v.15 och det var vidrigt! Jag klarade bara att äta finncrisp, kex och ibland fil eller yoghurt. Jag åt knappt nånting de första tre månaderna. Jag var så trött och slut i början så det var inte sant.

Efter v 15 gillade jag att vara gravid. Jag hade lite foglossning men jag kunde ta vadsomhelst bara jag slapp att må illa jämt och ständigt. Sen mådde jag bra till v 34 ca då jag hade väldiga sammandragningar och v 36 ville jag bara ha ut bebisen. Skönt att han kom i v 38+4

 

[californication]

Tack alla människor för pepp, fina svar och alltihop!
Efter denna katastrofdag då precis allt har gått fel så har jag nu bestämt mig för att ett byte av barnmorska och MVC är oundvikligt. Hur går man tillväga? Ringer man bara den nya barnmorskemottagningen som man vill gå på, eller måste jag ringa min nuvarande bm och mvc? Jag undviker ju helst att prata med henne öht just nu.

 

[Hyacinth]

Ring bara den nya, och man behöver inte motivera varför.

 

[californication]

Idag skulle vi på "informationssamtal" med en bm på en annan mvc, då vår bm anser att jag låg i riskzonen för missbruk efter att jag fyllt i det där förbannade jävla pappret. Jag är långt ifrån missbrukare. Jag har inga som helst problem att avstå alkohol eller droger, tack så mycket. Men fine, ett info-möte kan vi väl gå med på, det skadar verkligen inte med info.

Ni kan tänka er glädjen när jag inser att det inte är "endast ett infosamtal med en bm", utan det finns med en förbannad kurator (jag hatar kuratorer). Och vi är dessutom inte på en vanlig mvc. Vi har blivit remitterade till "en specialistmödravård inom Beroendecentrum Stockholm."

Ursäkta men är det inte typ kutym att upplysa om den lilla detaljen i förväg, istället för att bara säga "info med en annan bm"? Shit, jag har nog aldrig känt mig så utpekad i hela mitt liv. Gick därifrån i vredesmod efter 20 min, då dom gång på gång jobbade förbannat hårt på att skuldbelägga mig trots att jag sa att det inte alls kändes bra. Dom skuldbelade till och med min stackars sambo när han sa att han inte dricker någon alkohol nu men "att han vet inte om han kommer klara 9 mån , det lär ju hända att man tar någon öl när någon fyller år eller så". Förfan, kuratorn högg ju direkt. Må så vara att formuleringen inte var så smidig kanske, men för sjutton!? Det kändes verkligen som att dom letade problem som inte fanns. Dom lyssnade inte alls, och till slut blev till och med min ko-lugna sambo gråtfärdig och förbannad.

Dagen slutade i katastrof då jag dessutom blivit remitterad till en läkare för tester som jag tidigare nämnt. Min bm sa att vi skulle gå dit, och sen till labbet direkt efteråt. Haha, det kunde vi ju tro. All min psykiska uppladdning med stress och emla-plåster var helt förgäves då labbet stängt. Varför ge oss en läkartid då labbet stängt!? Hur har folk med jobb tid att vara gravida? Jag har varit på bm-relaterade besök 4 ggr på en månad. Och skall på ett på torsdag igen.

Jag börjar tro att min graviditet är drabbad av en förbannelse. Att jag är drabbad av en förbannelse. Det är fan inte rättvist. Jag vill inte längre. Jag vill inte vara gravid.

 

[Honungshumlan]

@californication Men herregud vilka praktidioter du har träffat på! Jag är helt mållös. Byt mvc illa kvickt!

Det är absolut inte du som har gjort något fel. Jag kan inte säga heller att jag tycker om att vara gravid och med det bemötandet du har fått så förstår jag att du mår skit, det hade jag gjort.

 

[MM]

Men vad är det för människa du råkat ut för

Det du skulle fylla i, går det att misstolka på något vis? Att det kan se ut som att du kan vara alkoholberoende? För annars fattar jag inte varför hon skickade dit er
Tänkte om hon missförstått (eller det har hon uppenbarligen) och på riktigt tror att ni är missbrukare?!

Byt BM/MVC illa kvickt!

Och andas!
Det är ingen förbannelse över din graviditet. Du har bara haft oturen att råka ut för en ärthjärna. Tyvärr så existerar ju sådana...

Kram

 

[Amha]

Idag skulle vi på "informationssamtal" med en bm på en annan mvc, då vår bm anser att jag låg i riskzonen för missbruk efter att jag fyllt i det där förbannade jävla pappret. Jag är långt ifrån missbrukare. Jag har inga som helst problem att avstå alkohol eller droger, tack så mycket. Men fine, ett info-möte kan vi väl gå med på, det skadar verkligen inte med info.

Ni kan tänka er glädjen när jag inser att det inte är "endast ett infosamtal med en bm", utan det finns med en förbannad kurator (jag hatar kuratorer). Och vi är dessutom inte på en vanlig mvc. Vi har blivit remitterade till "en specialistmödravård inom Beroendecentrum Stockholm."

Ursäkta men är det inte typ kutym att upplysa om den lilla detaljen i förväg, istället för att bara säga "info med en annan bm"? Shit, jag har nog aldrig känt mig så utpekad i hela mitt liv. Gick därifrån i vredesmod efter 20 min, då dom gång på gång jobbade förbannat hårt på att skuldbelägga mig trots att jag sa att det inte alls kändes bra. Dom skuldbelade till och med min stackars sambo när han sa att han inte dricker någon alkohol nu men "att han vet inte om han kommer klara 9 mån , det lär ju hända att man tar någon öl när någon fyller år eller så". Förfan, kuratorn högg ju direkt. Må så vara att formuleringen inte var så smidig kanske, men för sjutton!? Det kändes verkligen som att dom letade problem som inte fanns. Dom lyssnade inte alls, och till slut blev till och med min ko-lugna sambo gråtfärdig och förbannad.

Dagen slutade i katastrof då jag dessutom blivit remitterad till en läkare för tester som jag tidigare nämnt. Min bm sa att vi skulle gå dit, och sen till labbet direkt efteråt. Haha, det kunde vi ju tro. All min psykiska uppladdning med stress och emla-plåster var helt förgäves då labbet stängt. Varför ge oss en läkartid då labbet stängt!? Hur har folk med jobb tid att vara gravida? Jag har varit på bm-relaterade besök 4 ggr på en månad. Och skall på ett på torsdag igen.

Jag börjar tro att min graviditet är drabbad av en förbannelse. Att jag är drabbad av en förbannelse. Det är fan inte rättvist. Jag vill inte längre. Jag vill inte vara gravid.

Vilken jobbig dag du verkar ha haft.

Var någonstans går du idag? Jag går på Södermalms barnmorskor tror jag den heter. Just den jag går på ligger rätt nära sthlm södra. BM jag har blivit tilldelad nu jobbar deltid på förlossningen och jag upplever att hon är vettig enligt det jag sett än så länge.

 

[Tassetass]

Idag skulle vi på "informationssamtal" med en bm på en annan mvc, då vår bm anser att jag låg i riskzonen för missbruk efter att jag fyllt i det där förbannade jävla pappret. Jag är långt ifrån missbrukare. Jag har inga som helst problem att avstå alkohol eller droger, tack så mycket. Men fine, ett info-möte kan vi väl gå med på, det skadar verkligen inte med info.

Ni kan tänka er glädjen när jag inser att det inte är "endast ett infosamtal med en bm", utan det finns med en förbannad kurator (jag hatar kuratorer). Och vi är dessutom inte på en vanlig mvc. Vi har blivit remitterade till "en specialistmödravård inom Beroendecentrum Stockholm."

Ursäkta men är det inte typ kutym att upplysa om den lilla detaljen i förväg, istället för att bara säga "info med en annan bm"? Shit, jag har nog aldrig känt mig så utpekad i hela mitt liv. Gick därifrån i vredesmod efter 20 min, då dom gång på gång jobbade förbannat hårt på att skuldbelägga mig trots att jag sa att det inte alls kändes bra. Dom skuldbelade till och med min stackars sambo när han sa att han inte dricker någon alkohol nu men "att han vet inte om han kommer klara 9 mån , det lär ju hända att man tar någon öl när någon fyller år eller så". Förfan, kuratorn högg ju direkt. Må så vara att formuleringen inte var så smidig kanske, men för sjutton!? Det kändes verkligen som att dom letade problem som inte fanns. Dom lyssnade inte alls, och till slut blev till och med min ko-lugna sambo gråtfärdig och förbannad.

Dagen slutade i katastrof då jag dessutom blivit remitterad till en läkare för tester som jag tidigare nämnt. Min bm sa att vi skulle gå dit, och sen till labbet direkt efteråt. Haha, det kunde vi ju tro. All min psykiska uppladdning med stress och emla-plåster var helt förgäves då labbet stängt. Varför ge oss en läkartid då labbet stängt!? Hur har folk med jobb tid att vara gravida? Jag har varit på bm-relaterade besök 4 ggr på en månad. Och skall på ett på torsdag igen.

Jag börjar tro att min graviditet är drabbad av en förbannelse. Att jag är drabbad av en förbannelse. Det är fan inte rättvist. Jag vill inte längre. Jag vill inte vara gravid.

Fan vad fult med ett sådant bakhåll. Det är ju kanon att de agerar på misstankar, det tycker jag verkligen, men det ska göras med öppna kort och ärlighet. Det finns väl ingen som tror att den där typen av överraskningsmöten skapar något annat än distans och förakt oavsett om det finns missbruk eller inte? Jäkla ärkenötter!

Jag vill flagga för en sak gällande de där proverna du ska ta (om det rör sig om proppriskutredningen). Sådana prover ska lämnas till analys inom en timme efter provtagning och alla vårdcentraler kan inte göra sådana analyser. I mitt fall innebar det att jag fick åka till universitetssjukhuset istället och lämna proverna på deras labb. Kolla så det inte är något liknande för dig, så du slipper ytterligare ett frustrationsmoment.

Och din graviditet är inte förbannad, du har bara haft otur att hamna i klorna på en tokig barnmorska, precis som @Matmissbrukaren skrev. Du kommer få en bättre barnmorska när du byter, för jag kan inte se hur det skulle kunna bli värre.

 

[Thera]

Jag klarar inte att sluta dricka alkohol, sluta röka, lägga om hela min kost drastiskt och börja tvångsmotionera på en gång bara för att "det är bra". Jag mår inte alls bra psykiskt av det här, det känns bara övermäktigt och fånigt.

Kan det ha blivit nåt missförstånd, för jag fattade också som att du fortfarande rökte och drack när jag läste ovanstående.

Nåt måste hon ju ha att peka på, har du frågat exakt vad? Låter ju skitkonstigt annars!

 

[Cocos]

Jag blir lite fundersam.. Vad skrev du i pappret man fyller i angående tobak och alkoholvanor? Kan det va så att om du typ skrivit att du gärna dricker tre öl i veckan så tolkar dom det som tre fyllor i veckan?
Jag skrev ärligt att jag drack ca 6 öl varannan lördag, ibland nått glas vin mitt i veckan och min bm höjde inte på ögonbrynen för det
Tog mig däremot en karatefylla precis när jag blivit gravid men fortfarande inte visste att jag va gravid och det fick jag lite skäll för

 

[LadyCovergirl]

@californication
Jag står fast vid att du bör byta barnmorska (och det verkar du ju vara inne på själv, baserat på en annan tråd du skrivit). Utefter vad du skrivit här så verkar allting väldigt knepigt och onödigt upprörande. Kan du få en barnmorska som du känner förtroende för så tror jag att du kommer må mycket bättre.

Dock är jag rent allmänt nyfiken på varför din sambo inte får dricka alkohol när du är gravid?

 

[Bexzor]

Dock är jag rent allmänt nyfiken på varför din sambo inte får dricka alkohol när du är gravid? :confused:

@californication

Ställer samma nyfikna fråga som LadyCovergirl.
Mina barns pappor har alltid druckit alkohol under mina graviditer, tex så festade min nuvarande sambo rätt ordentligt några gånger under graviditeten. Vid de tillfällena sov han oftast inte ens hemma, då han snarkar otroligt högt när han är full och med en komplicerad graviditet ville jag helst sova. Inser nu hur hemsk sambo jag har som både druckit sig full och inte ens sovit hemma

Har du frågat om vad de reagerat på? Vet du vad du kan ha sagt som de reagerar på? Jag hade krävt ordentliga svar, och även utdrag från deras dokumentation i dator, men det är ju hur jag fungerar när jag inte är nöjd med läkarnas åsikter (ett exempel är att jag krävt svar på varför jag fått kejsarsnitt med båda mina barn, läkarna har vägrat berätta varför och typ sagt att jag ska vara nöjd över att få något som många kämpar för att få. Till deras förtvivlan så har jag vägrat åka hem förrän de berättat exakt varför)
Det är min rättighet, likväl som det är din att få veta varför de behandlar dig så.

 

[californication]

Vilken jobbig dag du verkar ha haft.

Var någonstans går du idag? Jag går på Södermalms barnmorskor tror jag den heter. Just den jag går på ligger rätt nära sthlm södra. BM jag har blivit tilldelad nu jobbar deltid på förlossningen och jag upplever att hon är vettig enligt det jag sett än så länge.

Sundbybergs MVC. Har dock tagit tag i ett byte idag och hoppas att jag får som jag vill.

Kan det ha blivit nåt missförstånd, för jag fattade också som att du fortfarande rökte och drack när jag läste ovanstående.

Nåt måste hon ju ha att peka på, har du frågat exakt vad? Låter ju skitkonstigt annars!

Barnmorskan vet att jag slutade röka och dricka alkohol direkt vid ett plussande, så något missförstånd rör det inte.

@californication
Jag står fast vid att du bör byta barnmorska (och det verkar du ju vara inne på själv, baserat på en annan tråd du skrivit). Utefter vad du skrivit här så verkar allting väldigt knepigt och onödigt upprörande. Kan du få en barnmorska som du känner förtroende för så tror jag att du kommer må mycket bättre.

Dock är jag rent allmänt nyfiken på varför din sambo inte får dricka alkohol när du är gravid?

Min sambo får dricka alkohol för min del, det är han själv som inte vill.

 

[LadyCovergirl]

Min sambo får dricka alkohol för min del, det är han själv som inte vill.

Jag tänkte mest på varför barnmorskan skuldbelade honom för att han eventuellt skulle dricka alkohol under din graviditet.

 

[californication]

@californication

Ställer samma nyfikna fråga som LadyCovergirl.
Mina barns pappor har alltid druckit alkohol under mina graviditer, tex så festade min nuvarande sambo rätt ordentligt några gånger under graviditeten. Vid de tillfällena sov han oftast inte ens hemma, då han snarkar otroligt högt när han är full och med en komplicerad graviditet ville jag helst sova. Inser nu hur hemsk sambo jag har som både druckit sig full och inte ens sovit hemma

Har du frågat om vad de reagerat på? Vet du vad du kan ha sagt som de reagerar på? Jag hade krävt ordentliga svar, och även utdrag från deras dokumentation i dator, men det är ju hur jag fungerar när jag inte är nöjd med läkarnas åsikter (ett exempel är att jag krävt svar på varför jag fått kejsarsnitt med båda mina barn, läkarna har vägrat berätta varför och typ sagt att jag ska vara nöjd över att få något som många kämpar för att få. Till deras förtvivlan så har jag vägrat åka hem förrän de berättat exakt varför)
Det är min rättighet, likväl som det är din att få veta varför de behandlar dig så.

Ja, dom tyckte att det var citat; "lite väl mycket kanske, men om man hade gått runt i en vanlig studentkorridor och frågat så hade majoriteten nog fått samma resultat som jag ungefär".

Den främsta anledningen till att mitt resultat drogs upp var att jag kryssade i "ja" på frågan om mitt alkoholintag har skadat mig eller någon annan senaste året. Vilket jag svarade ärligt på; Ja, jag och min sambo har bråkat verbalt när vi har varit fulla.

Fel svar uppenbarligen.

 

[californication]

Jag tänkte mest på varför barnmorskan skuldbelade honom för att han eventuellt skulle dricka alkohol under din graviditet.

Jag vet verkligen inte. Absolut ingen aning. Dom var inte särskilt tillmötesgående tyvärr. Men men, han röt ju ifrån rätt rejält.

 

[LadyCovergirl]

Jag vet verkligen inte. Absolut ingen aning. Dom var inte särskilt tillmötesgående tyvärr. Men men, han röt ju ifrån rätt rejält.

Det tycker jag var klokt gjort av honom.

 

[lil-sis]

Jag tänkte mest på varför barnmorskan skuldbelade honom för att han eventuellt skulle dricka alkohol under din graviditet.

Om de tror att TS har problem med alkoholen så är det självklart

Han får ju inte dricka för då blir ju hon sugen och dricker hon med.

 

[LadyCovergirl]

Om de tror att TS har problem med alkoholen så är det självklart

Han får ju inte dricka för då blir ju hon sugen och dricker hon med.

Förvisso. Dock är jag rent generellt emot den sortens kommentarer, att någon på det sättet ska hållas ansvarig för någon annans agerande. Om vi ska hårddra det så ska man låta bli att göra en person med humörproblem upprörd istället för att denne lär sig hantera humöret.
Dock har jag inte mycket erfarenhet av alkoholistvård annat än i fängelset så det kanske är ett vanligt sätt att hantera det

 

[lil-sis]

Förvisso. Dock är jag rent generellt emot den sortens kommentarer, att någon på det sättet ska hållas ansvarig för någon annans agerande. Om vi ska hårddra det så ska man låta bli att göra en person med humörproblem upprörd istället för att denne lär sig hantera humöret.
Dock har jag inte mycket erfarenhet av alkoholistvård annat än i fängelset så det kanske är ett vanligt sätt att hantera det

Hanterandet av TS och blivande pappa är ju inte direkt klockrent i övrigt, så varför skulle alkoholdiskussionen vara det?