Oj, vad jag känner igen mig!
Jag har väldiga problem att sålla bort ljud och höra vad som sägs i bullriga miljöer. Jag säger helt enkelt som det är, "jag hör dej dåligt, prata högre!". En del verkar tro att jag sagt "jag är döv" andra inser att jag faktiskt helt enkelt inte hör när det är för mycket andra ljud. Är det människor jag träffar ofta vet de att jag har problem med det och anpassar sig. Är det folk jag bara ska prata med en enstaka gång brukar jag få be dem prata högre. No biggie.
Jag känner även igen mig i resten av problematiken. Jag sällar mig till kören av kontakta sjukvården. Det är värt det! Förstår att det är jobbigt med ekonomin, men tro mig. Det är verkligen värt att få hjälp! Var inte rädd för medicin heller. Man blir inte personlighetsförändrad av stämningsstabiliserande, det är inte beroendeframkallande och man börjar inte se enhörningar och regnbågar överallt. Man blir inte hög eller euforisk, det är bara just stabiliserande. En hjälp på vägen att ta sig ur en spiral av negativa tankar.
Innan jag sökte hjälp tänkte jag som du, att en "riktig depression" måste se ut på ett visst sätt. Att man är ledsen hela tiden.
Men så behöver det inte alls vara. Det går upp och ner, även för en deprimerad människa. Problemet är att när man är inne i depressionen ser man inte klart, inte ens i sina glada stunder. Men man är inte medveten om det förrän någon hjälper en att se igenom dimman. Jag ville inte acceptera att jag var deprimerad, tyckte att det finns andra som mår värre. Min psykolog påpekade att man aldrig, aldrig kan jämföra sitt dåliga mående med någon annans. Det spelar ingen roll att det finns någon som mår sämre, det innebär inte att jag inte är deprimerad och mår dåligt.
Jag ville inte heller ta medicin men gick ändå med på att testa. Det var bra. Jag fick fel sort först, men efter lite mer utredning hamnade jag rätt. Det hjälpte till att få mig på rätt köl igen! Idag äter jag inga mediciner alls, men jag skulle inte tveka att börja igen om det behövs.
Ta hand om dej och massor med pepp!
) vilket betyder att du faktiskt klarat en kvalificerad utbildning. Det är faktiskt något att vara stolt över och visar på att du definitivt inte är någon idiot.
