Syns inte, finns inte och idiot?

Du skriver att du nyligen slutat snusa. En följd av nikotinabstinens är nedstämdhet eller till och med depression, och det märker snusare i mycket högre grad än rökarna eftersom de får i sig mycket mer av giftet. Det tar några månader innan kroppen börjar tillverka de signalsubstanser som nikotinet ersatte igen.

Hur mycket snusade du? Och när slutade du? Om du var storkonsument och det inte är så länge sedan du slutade så kan jag lova att allt kommer kännas bättre fram på högsommaren. Tills dess biter du ihop och tänker att din sinnesstämning beror på att nikotindjävulen försöker få dig att börja igen. Det är lätt att testa om depressionen är abstinensrelaterad, genom att tigga en snus, och se om tillvaron fylls av färg på de få minuter det tar tills nikotinet börjar verka.
Nä, någon storsnusare var jag aldrig, max två påsar på en dag, så tog ca 10 dagar innan en dosa var slut. Minns inte riktigt när den sista dosan tog slut och jag bestämde mig för att sluta, tror något mellan 2-3 veckor sedan om inte mer. :/
 
Njae det kan den ju inte göra men vid en depression så kan man pga av depressionen lagt sig till med vissa egenskaper som tex blyghet och medicinering kan hjälpa en att få mer styrka att ändra beteendet. Jag upplevde att efter många år som deprimerad så hade jag vissa egenskaper som jag trodde var mina egna men som bottnade i depressionen. Jag tolkade dessutom många situationer med "depressionsglasögon" och kunde tex tolka en kommentar från någon på ett personligt sätt eller påhopp när det inte var det. Efter nästan 3 månader med medicinering så upptäcker jag fler positiva sidor hos mig själv och har lättare för att bryta vissa mönster jag lagt till med pga depressionen. Jag är t ex mer framåt och pratar mer i sociala sammanhang förut var jag mer introvert och tillbakadragen. Jag uppfattades nog som blyg men i själva verket orkade jag inte riktigt engagera mig i samtalet. Detta trodde jag var en del av min personlighet och inte en del av depressionen.
HUr är man när man är introvert och tillbakadragen?
 
Introvert är (för mig i alla fall) när man frivilligt väljer att t ex inte umgås med människor eller vara så aktiv i t ex samtal. Typ samma som blyg men lite mer frivilligt om du förstår vad jag menar. Tillbakadragen är väl egentligen lite samma man väljer att inte delta så aktivt i sociala situationer eller väljer bort socialt umgänge.
 
Skrev inte att jag är blyg, tog det bara som ett exempel ur luften..
I det citat jag visade dig, tolkar jag som om du har ganska stort behov av yttre hjälp.

Men jag får känslan av att du inte än är mogen, att ta hjälp. Och så kan det vara. Kanske reder du ut detta på egen hand, vilket vore fantastiskt skönt för dig. Eller så tar du hjälp när tiden är mogen.
Oavsett så hoppas jag att du blir bra.
 
Njae det kan den ju inte göra men vid en depression så kan man pga av depressionen lagt sig till med vissa egenskaper som tex blyghet och medicinering kan hjälpa en att få mer styrka att ändra beteendet. Jag upplevde att efter många år som deprimerad så hade jag vissa egenskaper som jag trodde var mina egna men som bottnade i depressionen. Jag tolkade dessutom många situationer med "depressionsglasögon" och kunde tex tolka en kommentar från någon på ett personligt sätt eller påhopp när det inte var det. Efter nästan 3 månader med medicinering så upptäcker jag fler positiva sidor hos mig själv och har lättare för att bryta vissa mönster jag lagt till med pga depressionen. Jag är t ex mer framåt och pratar mer i sociala sammanhang förut var jag mer introvert och tillbakadragen. Jag uppfattades nog som blyg men i själva verket orkade jag inte riktigt engagera mig i samtalet. Detta trodde jag var en del av min personlighet och inte en del av depressionen.
Mycket kloka ord.
 
På tal om det som tråden handlade om från början... Denna person som du upplever så här, är det en man eller kvinna? Jag upplever att många äldre män kan vara lite så mot yngre kvinnor speciellt om man är kvinna i en mansdominerad bransch. Han (om det nu är det) kanske förutsätter att du inte förstår när du inte uppfattar vad han säger?

Jag hör själv lite dåligt. Jag ligger liksom precis på gränsen till normal hörsel och jag kan ibland ha svårt att höra vissa typer röster eller röstlägen. Jag har också svårt att urskilja vad ngn säger när det är mkt sorl och folk som pratar runt omkring t ex på en restaurang. Ofta har det inte med volymen att göra utan andra saker.
 
Självklart är det bra att arbeta med orsaken till ett problem och kunna leva utan medicin MEN ibland behöver man medicin för att både komma igång att arbeta med problemet (som antidepressiva läkemedel) eller för att undvika så mycket skada som möjligt (som antihypertensiva läkemedel).

Just i fallet med blodtrycksmedicin är det direkt dumt att inte ta blodtryckssänkande medan man arbetar med problemets orsak (om det nu finns en lösning dvs), då det ökar risken för kardiovaskulära händelser. Detta är vetenskapligt bevisat.

Personligen är jag benägen att tycka att samma samband skulle kunna finnas för antidepressiva läkemedel, dvs. att de är bra i den initiala fasen för att vända sitt mående och kunna ta tag i roten till sin depression (om en långvarig lösning skulle kunna vara yoga säger jag inte emot).

Självklart har du rätt.
MEN det är många som går med obehandlad psykisk ohälsa och det är så synd. Det är förlorade år för många människor. Det finns adekvat hjälp att få. Som gör livet lättare att leva.

Visst är det förfärligt jobbigt att ställa in en medicin för till exempel ångest. Det kan ta lång tid innan man hittar rätt. Däremot så tror jag att många skulle få ett mera lätt liv att leva om de åt medicin för psykiskt ohälsa.
Dessutom (inte i detta fall vill jag betona!!!) så är det ofta även "ofta" lättare för omgivningen om en person får medicin för sin psykiska ohälsa. Jag har sett flera barn fara illa på grund av obehandlad eller ännu värre självmedicinerad psykisk ohälsa.
Det finns flera i min omgivning som äter diverse mediciner för kroppsliga åkommor, men som aldrig skulle äta medicin för psykisk ohälsa fastän behovet är påtagligt. De gör valet att dricka alkohol som lugnar de värsta stormarna, skära sig i armar som tar bort den värsta ångesten, etc etc.
Att självmedicinera sin ångest ( vilket brukar bli en naturlig följd om man inte får medicinsk hjälp) slutar sällan med goda resultat. Nu har jag dragit i från TS ämne lite och växlat upp problematiken. Ber er som läser att inte koppla ovan text direkt till TS. Däremot tycker jag fortfarande att det är viktigt att söka hjälp så livet blir lättare att leva,
// Vargen

Jag tyckte precis att jag sa att det inte är ett alternativ att låta bli att behandla och att man ska ta medicin om det behövs, så jag förstår inte riktigt kommentarerna.

Däremot finns det alternativ till medicin som är effektiv och som kan användas vid måttliga besvär av olika åkommor, eller om besvären är svårare så fungerar det som komplement. Det beror ju helt på problemets art och omfattning om medicin ska vara ett förstahandsval. Blodtrycket kan t.ex. sänkas inom några veckor med yoga och är det bara något förhöjt tycker i alla fall jag att man kan avvakta de veckorna utan att sätta in medicin.
 
I det citat jag visade dig, tolkar jag som om du har ganska stort behov av yttre hjälp.

Men jag får känslan av att du inte än är mogen, att ta hjälp. Och så kan det vara. Kanske reder du ut detta på egen hand, vilket vore fantastiskt skönt för dig. Eller så tar du hjälp när tiden är mogen.
Oavsett så hoppas jag att du blir bra.
Hm, det där var något nytt, mogen för att ta hjälp? Hur kommer det sig eller vad baseras det på? Hur vet man när man är mogen?
 
På tal om det som tråden handlade om från början... Denna person som du upplever så här, är det en man eller kvinna? Jag upplever att många äldre män kan vara lite så mot yngre kvinnor speciellt om man är kvinna i en mansdominerad bransch. Han (om det nu är det) kanske förutsätter att du inte förstår när du inte uppfattar vad han säger?

Jag hör själv lite dåligt. Jag ligger liksom precis på gränsen till normal hörsel och jag kan ibland ha svårt att höra vissa typer röster eller röstlägen. Jag har också svårt att urskilja vad ngn säger när det är mkt sorl och folk som pratar runt omkring t ex på en restaurang. Ofta har det inte med volymen att göra utan andra saker.
Nej det var en kvinna typ medelålders skulle jag vilja säga.

Det jag finner lite märkligt är att ibland hör jag inte och ibland i vissa situationer trots ojud runt omkring så kan jag höra alldeles utmärkt. Jag får det inte att gå ihop, eller har jag gått och blivit som de äldre, de hör inte, men så fort man pratar "skit bakom ryggen" om dom så hör de alldeles utmärkt. :eek:
 
Kan ju vara så enkelt att du i vissa miljöer har svårare att höra. Jag hör ju som sagt illa när det är mkt prat runt omkring men har inga problem att höra vid t ex buller. Mina öron fixar liksom inte vissa ljud.
 
Hm, det där var något nytt, mogen för att ta hjälp? Hur kommer det sig eller vad baseras det på? Hur vet man när man är mogen?

Jag förmodar att det är individuellt. Man tar hjälp av läkare, när man har kommit till slutsatsen att nu vill jag ha förändring.
För vissa kommer man fram till slutsatsen tidigare, andra tar längre tid på sig. Vissa har släkt och vänner som hjälper till att få läkartid, om personen är svårt deprimerad.
I ditt fall, med ditt bagage tycker jag det vore bra med att du för samtal med dig själv om ditt liv. Då kanske beslutet mognar fram att ta hjälp från vården. Eller inte. Det viktiga är att du får en glad och trevlig vardag och inte känner dig som du har beskrivit i tidigare inlägg.
 
Här är lite läsning, inget djuplodande men kanske ändå något att fundera över: http://iform.se/testa-dig-sjalv/ar-du-introvert-eller-extrovert
Hmmm, rätt lika resultat endast en siffta skiljde och många av frågorna ville jag svara "det beror på" men det gick inte..

"Du är introvert 14
Du är extrovert 15
Din rapport
Du är extrovert
Du fungerar bra i stora folkgrupper och tycker om att stå i centrum. Du hämtar energi främst från världen omkring dig, det är där som du laddar batterierna.

Du tycker om att ha många kontakter, har inga problem att tala med främlingar och är relativt öppen med dina tankar och åsikter. Som en extrovert person tänker du under tiden som du talar.

Din extroverta hjärna
Som extrovert har du en hög tolerans för signalämnet dopamin. Du behöver många fysiska och mentala utmaningar som till exempel att uppträda, vara tillsammans med många människor, ge dig i kast med nya saker och så vidare. Hjärnan belönar dig därför när du är utåtriktad, öppen och energisk."
 
Medicin kan väl ändå inte ändra hur man är som person? T ex få en blyg person att inte va blyg längre osv? :confused:
Ge mig antidepressiva så byter jag personlighet helt :D (Inte bra :angel:).

Ang hörsel... Jag brukar tänka att folk ofta väljer att förenkla/förtydliga istället för upprepa sig... Tänker inte att dom tror jag är korkad utan snarare att dom tror jag är i behov av klarhet... Kan det inte vara så för dig med?
 
Jag förmodar att det är individuellt. Man tar hjälp av läkare, när man har kommit till slutsatsen att nu vill jag ha förändring.
För vissa kommer man fram till slutsatsen tidigare, andra tar längre tid på sig. Vissa har släkt och vänner som hjälper till att få läkartid, om personen är svårt deprimerad.
I ditt fall, med ditt bagage tycker jag det vore bra med att du för samtal med dig själv om ditt liv. Då kanske beslutet mognar fram att ta hjälp från vården. Eller inte. Det viktiga är att du får en glad och trevlig vardag och inte känner dig som du har beskrivit i tidigare inlägg.
Ska ja va helt ärlig har jag väldigt svårt att lita på folk (pga svek gång på gång) och har väldigt dålig erfarenhet/tillit till vården...(tagit hjälp men inte blivit tagen seriöst)...
 
Ska ja va helt ärlig har jag väldigt svårt att lita på folk (pga svek gång på gång) och har väldigt dålig erfarenhet/tillit till vården...(tagit hjälp men inte blivit tagen seriöst)...

Har också varit med om att inte blivit tagen seriöst. Men det är enorm skillnad på läkare och läkare. Från att ha blivit i princip avsnäst till att få världens godaste läkare som tar mig på allvar och verkligen vill hjälpa. Hon såg till att jag fick kontakt med vårdcentralens psykolog, som också är super. Du har alltid rätt att byta vårdcentral så försök lista dig på en som du känner förtroende för. Oavsett om du söker hjälp för detta eller om du behöver söka för nåt annat längre fram. Man ska inte behöva bli dåligt bemött i vården men tyvärr förekommer det.
 
Har också varit med om att inte blivit tagen seriöst. Men det är enorm skillnad på läkare och läkare. Från att ha blivit i princip avsnäst till att få världens godaste läkare som tar mig på allvar och verkligen vill hjälpa. Hon såg till att jag fick kontakt med vårdcentralens psykolog, som också är super. Du har alltid rätt att byta vårdcentral så försök lista dig på en som du känner förtroende för. Oavsett om du söker hjälp för detta eller om du behöver söka för nåt annat längre fram. Man ska inte behöva bli dåligt bemött i vården men tyvärr förekommer det.
Jag har inget förtroende för någon/något idag och det kostar att prova sig fram. Hade det varit gratis hade jag säkert gjort det, men inte nu när jag vill komma på egna fötter först innan jag söker hjälp för annat. Vill ha fungerande tak över huvudet så att säga först.
 
Jag har inget förtroende för någon/något idag och det kostar att prova sig fram. Hade det varit gratis hade jag säkert gjort det, men inte nu när jag vill komma på egna fötter först innan jag söker hjälp för annat. Vill ha fungerande tak över huvudet så att säga först.
Skulle det vara lättare att ta emot stöd via datorn? En del landsting har t ex KBT-behandling på nätet. Om du bor i Stockholms län finns det här:
http://ki.se/nyheter/internet-kbt-effektivt-vid-depression
 
Skulle det vara lättare att ta emot stöd via datorn? En del landsting har t ex KBT-behandling på nätet. Om du bor i Stockholms län finns det här:
http://ki.se/nyheter/internet-kbt-effektivt-vid-depression
Nä jag tror inte text är någon bra väg att gå heller, blir en massa missförstånd och skit av alltihop. Räcker att titta här på buke under den korta tid jag varit här, uppstår alltid någon form av missförstånd. Känns som jag är förfäljd av missförstånden så nja jag vet inte, sen bor jag långt ifrån stockholms län också, håller till i SMåland.
 
Nä, någon storsnusare var jag aldrig, max två påsar på en dag, så tog ca 10 dagar innan en dosa var slut. Minns inte riktigt när den sista dosan tog slut och jag bestämde mig för att sluta, tror något mellan 2-3 veckor sedan om inte mer. :/

Nej, du har varit en mycket måttlig snusare. Lite av din sinnesstämning bor nog på att du inte får ditt nikotin, men det är inte hela svaret.
 

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
2 333
Senast: manda
·
L
  • Artikel
Dagbok Jag ville göra en egen dagboks tråd om dethär för att det är mera djupa tankar och så och jag vill inte blanda hop det med liksom...
Svar
15
· Visningar
1 315
Senast: SiZo
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 277
Juridik & Ekonomi Hej. Jag hoppas att här finns några som mer kunskap än mig i hur polisen hanterar den här typen av situationer. Vi har fått mycket...
Svar
14
· Visningar
2 346
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp