Finns det nån som jagar med långhårstaxar överhuvudtaget?
1) Förväntan=stress. Stress betyder att kroppen bereder sig på förväntade insatser. Så länge förberedelsen är ändamålsenlig handlar det om positiv stress. Att stressnivån blir så hög att hunden ljudar för att den snart ska utföra några vanliga lydnadsmoment på appellplan är inte ändamålsenligt, och en anledning till att pip och gnäll drar ned betyget vid tävling.
Både och, de jaktavlade taxarna är ju i regel lite större även bland strävhåren. De får även gå jaktklass på t ex ett anlagsprov i viltspår, och det tycker jag säger en hel del om uppdelningen..... Det finns ju många strävhårstaxar som föds upp för rent sällskap, precis som med de korthåriga.
De långhåriga finns ju knapp några riktiga jaktlinjer öht.
Ja, det finns ju en del
De olika stövarna, älghundarna (jämte, gråhund, hälleforsare, vit älghund osv), de olika laikorna, wachteln, de olika viltspårhundarna, kopoven, tyskterriern i viss mån, de olika griffonena och även drevern som du säger. Men t ex taxen, där det finns en tydlig sällskaps-/utställningsavel, tycker jag inte platsar där.
Sorry, jag var otydlig - menade strävhårig vorsteh.
De har väl helt olika ursprung också om jag inte missminner mig? Fast de alla går under namnet vorsteh.Oj, det var nog jag som läste dåligt
Jag är inte så insatt i Vorsteh, men de har ju problem med att de blir större och större. Mellan hårtyperna är det ju dock ganska stor skillnad... Korthårig och strävhårig är nog relativt lika, men hoppet till den långhåriga är ju stort.
Det är en intressant fråga. Men mopsuppfödarna har ju lyckats hyggligt med den mentala biten. De flesta mopsar är okomplicerade, orädda, glada och socialt kompetenta med människor och hundar, kort sagt perfekta sällskapshundar. Många som är aktiva här gillar ju mopstemperamentet skarpt, även om de upprörs av andningsproblemen. Känner bara en dvärgpudel, men den är trevlig.
Absolut, men vad jag menade var att långhårig vorsteh har ett annat ursprung än den strävhåriga och korthåriga. Det är alltså inte så konstigt att de skiljer mellan raserna.
)Absolut, men vad jag menade var att långhårig vorsteh har ett annat ursprung än den strävhåriga och korthåriga. Från Wikipedia (världens bästa källa
"Den är av spanieltyp, till skillnad från övriga tyska stående fågelhundar som delar beteckningen vorsteh på svenska, som är av braquetyp. Långhårig vorsteh påminner närmast om en grosser münsterländer, som den är nära besläktad med, men är något högre samt mer muskulös."
Det handlar nog snarast om "system overload" av alla intryck.
Jag tycker nog inte att nivån av stresshormoner är den viktiga, utan hur hunden reagerar på stressen. Har den bra nerver har den inga problem med att belastas hårt, och det tror jag hänger ihop med att de hundar som klarar testen har höga nivåer. De hundar som har sämre nerver borde "balla ur" tidigare och därmed inte komma upp i lika höga stresshormonnivåer. L-testet är ju inget standardiserat test som MH och MT, utan belastningsgraden ändras efter hunden. Men jag har inte läst artikeln, kanske har de korrigerat för detta?
Ditt svar är oklart, vad är det som handlar om system overload?
Här tycker jag att de olika rasklubbarna skulle kunna vara mer aktiva och bidra med en viktig del! Jag tänker att det är enklare att göra hälsoregister över en ras snarare än alla. (Och då också presentera hälsa hos individer som har problem än de vanligaste inom rasen, som det finns en handlingsplan för. Tex allergier i en ras där det bara finns handlingsplan för HD)
Är inte ense med dig om det första stycket, däremot det andra.
