Vett och etikett i sociala medier

Men många verkar fastna i att de är sjuka och hela självbilden kretsar kring det. Jag har typ en ständig depression men det är inte det jag vill prata om, dela med mig av och ha som självbild. Jag är öppen med det, men jag är mer som person än deprimerad.

Alltså, det finns ju på buke med. En del verkar bo på apoteket/vc/osv. Och jag betvivlar inte att de är sjuka, men jag undrar över nyttan med att bara framhålla sin krasslighet.
 
Blir lite sugen att öppna photoshop när jag kommer hem. :angel:
Äsch, det fanns ju redan:
CqC40UoWIAEQcq0.jpg
 
Alltså, det finns ju på buke med. En del verkar bo på apoteket/vc/osv. Och jag betvivlar inte att de är sjuka, men jag undrar över nyttan med att bara framhålla sin krasslighet.

Haha, känner mig lite träffad! Sanningen för min del är ju att det inte hänt så mycket mer de senaste åren, men det är ju också viktigt att inte fastna i helt och hållet. Och det måste vara skittråkigt att läsa om för de som gör det. :)
 
Haha, känner mig lite träffad! Sanningen för min del är ju att det inte hänt så mycket mer de senaste åren, men det är ju också viktigt att inte fastna i helt och hållet. Och det måste vara skittråkigt att läsa om för de som gör det. :)

Nädå, känn inte så. Det var inte min avsikt.
 
Fast jag ser inte psykisk ohälsa som något en ska hålla för sig själv.
Jag mår bra av att andra mår bra av att läsa och lyssna på det jag skriver och pratar om. Att kunna visa andra att det inte är något att skämmas över, att känna att en inte är ensam. Jag önskar att jag hade haft en sån person att se upp till när jag var yngre. För ja, min största målgrupp är unga tjejer.

Du kanske själv inte har erfarenhet av att följa folk som pratar om psykisk ohälsa. Då hade du nog förstått att dom flesta personerna inte pratar om det för att få bekräftelse. Jag kan inte komma på en enda person som pratar om sin psykiska ohälsa för att få bekräftelse, och då följer jag (och känner) otroligt många inom den branschen som pratar om det. Du får gärna ge exempel på folk som pratar om det för att få bekräftelse.
Jag skulle säga att jag inte har sett något om egna upplevelser av pågående psykisk ohälsa, skrivet på nätet, som jag uppfattat som kunskapsspridning utan det destruktiva drag som ofta bekymrar mig.
 
Fast jag ser inte psykisk ohälsa som något en ska hålla för sig själv.
Jag mår bra av att andra mår bra av att läsa och lyssna på det jag skriver och pratar om. Att kunna visa andra att det inte är något att skämmas över, att känna att en inte är ensam. Jag önskar att jag hade haft en sån person att se upp till när jag var yngre. För ja, min största målgrupp är unga tjejer.

Du kanske själv inte har erfarenhet av att följa folk som pratar om psykisk ohälsa. Då hade du nog förstått att dom flesta personerna inte pratar om det för att få bekräftelse. Jag kan inte komma på en enda person som pratar om sin psykiska ohälsa för att få bekräftelse, och då följer jag (och känner) otroligt många inom den branschen som pratar om det. Du får gärna ge exempel på folk som pratar om det för att få bekräftelse.
Du har svarat ganska märkligt utifrån det jag skrev.
För det första är det just för att jag får upp mycket sånt här i min feed, annars skulle jag liksom inte sitta och skriva om hur jag tolkar vad jag läser.
För det andra har jag inte sagt att en SKA hålla sina problem för sig själv, det är inte min åsikt, men jag ifrågasätter att folk vältrar sig i det. Och hur de gör det.
Jag har inte heller sagt att alla nödvändigtvis proklamerar sin sjukdom på sociala medier enbart för uppmärksamhet, men självklart ingår det.

misstänkliggörande av människor med psykiska sjukdomar är redan ett stort problem som jag inte på nåt sätt förespråkar, men att bli insnöad på sin diagnos, inbillning av symptom och ett generellt urvattnande av begreppet verkar också vara på väg att bli det.
 
Jag har bara last forsta sidan, men maste commentera pa det har:

<snip>
Och varför en person (som är 40+) lägger ut som en bildserie från en kryssning där det mer och mer framgår att det är rena fylleresan, jättepinsamt (jag känner mig som en tonårsunge som tycker ens föräldrar är pinsamma <snip

Vad hander nar man fyller 40 som gor att det som ar okay innan inte ar det langre? :confused:
sjalv upplevde jag ingen omvalvande forandring vid min 40-ars ... 50-ars ... eller 60-ars dag:p
Maken som ocksa upplevt sin 70-ars dag hade den har bilden (och ett par till) pa FB och tyckte inte ens lite att det var pinsamt :sneaky: Och vara soner skrattade gott och tyckte inte det var pinsamt heller. :confused:
IMG_5098.jpg
 
Jag har bara last forsta sidan, men maste commentera pa det har:



Vad hander nar man fyller 40 som gor att det som ar okay innan inte ar det langre? :confused:
sjalv upplevde jag ingen omvalvande forandring vid min 40-ars ... 50-ars ... eller 60-ars dag:p
Maken som ocksa upplevt sin 70-ars dag hade den har bilden (och ett par till) pa FB och tyckte inte ens lite att det var pinsamt :sneaky: Och vara soner skrattade gott och tyckte inte det var pinsamt heller. :confused: Visa bifogad fil 12606

Nej det är inget särskilt som händer när man är 40+ mer än att jag räknar med att folk har hyffsat omdöme.

Jag tycker det är pinsamt att ta bilder ungefär varje timme på sina kompisar som blir mer och mer packade för att avsluta med bild på en som är så jäkla bakfull att den spyr. Jag tror inte ens ungdomar gör så mot varandra, men uppenbarligen tycker den här 40+ personen att det är kul.
 
Av förekommen anledning här på buke kan jag tycka att det tillhör god netikett att inte kräkas ur sig äckel och avsky kring andras livsval på sociala medier. Så länge det är två eller fler samtyckande vuxna inblandade vad finns det att äcklas över? Visst finns det saker som bör och ska fördömas men livsval innefattande samtyckande vuxna som inte skadar eller är destruktiva?
 
Jag skulle säga att jag inte har sett något om egna upplevelser av pågående psykisk ohälsa, skrivet på nätet, som jag uppfattat som kunskapsspridning utan det destruktiva drag som ofta bekymrar mig.
Men är det någon med psykisk ohälsa som inte visar upp destruktiva drag? När man mår dåligt kan man få ett inköp av mjölk att uppfattas som något semidestruktivt och en bekräftelse på allt som är fel med en själv och världen.
 
Alltså, det finns ju på buke med. En del verkar bo på apoteket/vc/osv. Och jag betvivlar inte att de är sjuka, men jag undrar över nyttan med att bara framhålla sin krasslighet.
Det kanske är så att man inte gör annat än att hänga på Apoteket för att man måste vara där...

varpå det blir en stor del av ens liv vare sig man vill eller inte...

varpå man gärna pratar om Apoteket med någon...

och IRL ser man ju när folk tröttnar/vill man bespara folk/saknar folk att prata med om sin oro (eftersom väldigt få hänger på Apoteket för sitt nöjesskull)/vill inte bli stämplad som Apoteks-offer eller whatever

varpå den relativa anonymiteten på Buke blir en säkerhetsventil där alla Apoteket-stories bara pyser ur en...

(OK nu förstår jag inte mycket av det jag skriver själv)
 
Det absolut värsta på sociala medier är när folk postar bilder på plågade djur och döda barn. Jag vet att det finns skit i världen, jag kan inte göra något åt det och jag vill inte se det. Det finns liksom inget syfte i att sprida dessa bilder, de väcker bara förfasan och resulterar inte i något konkret.

Sedan är det det där med källkritik, folk som sprider t.ex. 2 år gamla poster om vita skåpbilar som försöker locka till sig ungar. Generellt att folk inte tittar efter hur gammal en post är innan de delar den. När jag kommenterat en bekants delande av inaktuella poster som dessutom var uppåt väggarna fel blev jag borttagen, så nu kan hon fortsätta göra det ostört antar jag.

Överdrivet postande av selfies etc stör mig inte så mycket, brukar ofta gilla det för att ge personen lite bekräftelse. Sedan postas det en massa jag inte tycker är intressant men det anser säkert andra om mina hästbilder. Min svåger har t.ex. blockerat kattbilder från mig, som jag postar max en gång i månaden. :meh:
 
Apropå vett och etikett.

Jag har extremt svårt för bilder/filmer på misshandlade eller plågade djur. För mig finns INGEN anledning i hela världen att sprida sånt. Jag blir bara illamående och jätteledsen. Jag vet ju att det förekommer, men jag kan inte med att se skiten

Det här är det absolut värsta jag vet! Mycket skit kan jag stå ut med att få i ansiktet, men när jag kommer hem och sätter mig ned framför datorn vill jag inte få bilder på levande flådda hundar rätt i mitt flöde, eller som någon tidigare nämnde - groteska bilder på rovrivna djur.
Lika lite som jag vill ha hatkommentarer, bilder på brottsoffer, hajfiske, tafikolyckor eller döda spädbarn....Otroligt osmakligt och dålig netikett att inte lägga obehagliga artiklar och/eller bilder i klickbara länkar tycker jag.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp