Vinterföräldrartråden 2017/18

[Cattaflajna]

Har tänkt ha en bedside crib första tiden, får se om det blir nåt samsovande annars blir det smidigt med bedside. Kan bli lite trångt i sängen med två vuxna, hund och bebis även om vi har en stor säng.

Vi bor i en 3:a men har inte riktigt lust att göra om vårat kontor/hobbyrum till barnrum, inte än iaf. Kanske blir senare när bebis är äldre och behovet finns.

Lite kluven över skötbord, tveksamt om vi får plats med det i badrummet. Är så avlångt och isf hade de fått vara ett mindre skötbord bredvid badkaret, känns som det mest blir trångt och jobbigt. Har ingen lust att ha sånt där skötbord till badkar heller... kanske att skötbordet hamnar i kontoret/hobbyrummet. Hade egentligen fått plats i vardagsrummet annars med. Men fasen egentligen vill jag ha det i badrummet, är liksom bara där det ska vara. Hmm

 

[astilbe]

Vi kommer göra om nuvarande kontoret till barnrum, så får ett större rum på nedervåningen/källaren bli kombinerat gästrum och kontor. Det ligger ganska skyddat och ljudisolerat, tänker att det kommer bli ett perfekt rum att använda om någon förälder behöver få sova lite extra ostört.

Barnrummet kommer nog inte inredas med säng än, tanken är att barnet den första tiden ska sova i spjälsäng som görs om till bedside crib. I barnrummet kommer vi göra plats för barnets kläder, saker och kanske en bekväm amningsfotölj om jag vill dra mig undan för att amma.

 

[astilbe]

Just nu är jag nog i den bästa tiden av graviditeten. Har fått tillbaka det mesta av min ork, mår bra förutom att jag lätt får ont i ryggen, ska försäka träna upp den lite för att förhindra att det blir värre. Nu känner dessutom de flesta till graviditeten och den syns, så inget hemlighållande.

Fick en "fin" kommentar av en kollega när jag berättade "Ja jag tyckte att du blivit lite rundare i ansiktet"... tack för den . Ok att säga att magen blivit lite rundare, men måste hon få mig att känna mig som en svullen blåsfisk?

Någon vecka senare kom hon och frågade "hur mår tjockisen då?" och då sa jag vänligt men bestämt till henne att jag inte är tjock, utan gravid. Hon förstod nog att kommentaren inte uppskattades för sedan frågade hon bara hur jag mådde . Tycker inte att tjockis-kommentarer är så jobbiga än, men jag anar att det kommer kännas jobbigt längre fram så då känns det lika bra att försöka stävja dem i tid.

 

[Venus_in_Furs]

Apropå barnrum, hur gör ni andra? Vårt hus har trots sin storlek bara två sovrum. Vårt är stort, så funderar på att helt enkelt ha spjälsängen i vårt rum så länge, så hinner vi förhoppningsvis göra om det andra mer genomtänkt i framtiden. (På sikt behöver vi kanske dessutom få till ett rum till om det skulle bli syskon, eller helt enkelt som gästrum.)

Så andra rummet får isåfall bli gästrum tills vidare, och så ställer vi dit en vettig säng, så att den förälder som inte tar barnet kan sova ostört om en ska upp och jobba eller behöver sova ut. Hur tänker ni andra?

Vi bor i en trea nu, men kommer flytta in i nybyggt hus när bebisen är ungefär 6 månader. Räknar med att det fungerar att hon sover i vårt rum medan vi bor i lägenheten. Tänkte ha en bedside crib bredvid sängen. Sen blir det eget rum i nya huset - ser fram emot att inreda det

 

[Sofie_B]

Alltså allvarligt vaknar ni andra bara en enda gång per natt? Jag måste gå på toa typ två-tre gånger innan jag hunnit somna efter jag lagt mig, sedan vaknar jag minst tre fyra gånger under natten.. Vanligtvis brukar jag inte vakna alls på nätterna alltså.. Förstår inte hur det ska vara möjligt att ta med morgonurin till bm på kontrollerna det har ju gått max någon timme mellan..

Ja, och ofta behöver jag inte ens gå på toa en gång utan kan sova hela natten. Men är ju bara i vecka 20 än så länge så det kan ändras!

 

[Sofie_B]

Jag vet inte men för mig låter det som du har ett väldigt högt tempo och mycket saker på g? Inte konstigt.. jag är trött men är sjukskriven pga mina smärtor så.. hmm.. men jag är trött även fast jag bara är hemma nästan. Jag gifte mig för inte alls länge sedan, bara någon vecka sedan och det var iaf. superstressigt med allt inför det så inte konstigt om du är trött bara på grund av det gravid eller ej ens..

Ja, tror också att det är där skon klämmer.. Nu är hästen i alla fall såld så nu är det bara det sista kring det kvar, sen blir det lite lugnare. Det är nog bra det!

 

[Sofie_B]

Apropå barnrum, hur gör ni andra? Vårt hus har trots sin storlek bara två sovrum. Vårt är stort, så funderar på att helt enkelt ha spjälsängen i vårt rum så länge, så hinner vi förhoppningsvis göra om det andra mer genomtänkt i framtiden. (På sikt behöver vi kanske dessutom få till ett rum till om det skulle bli syskon, eller helt enkelt som gästrum.)

Så andra rummet får isåfall bli gästrum tills vidare, och så ställer vi dit en vettig säng, så att den förälder som inte tar barnet kan sova ostört om en ska upp och jobba eller behöver sova ut. Hur tänker ni andra?

Vi ska göra om kontoret till ett barnrum. Det ligger på nedervåningen och vårt sovrum + barnens ligger på övervåningen. Bebis kommer sova med oss första tiden, antingen i sängen eller i spjälsäng bredvid, men min sambo är extremt lättväckt och behöver verkligen sin sömn så jag vill ha barnrummet färdigt från början så att jag och bebis kan vara där nere om det blir allt för aktiva nätter (jag är inte alls lika lättstörd sömnmässigt utan somnar väldigt lätt om igen + att jag helst vill kunna amma så det är mest naturligt att jag är uppe med bebis). Därför vill jag ha allt jag behöver där, dvs en barnsäng (som bebis inte kommer att sova i till en början), en vanlig säng, skötbord, byrå, lite leksaker osv. Har börjat få lite sug efter att inreda nu efter att bara känt avsmak så det är mysigt!

 

[Sofie_B]

Vi var på RUL i fredags. Det är en liten pojke där inne som såg väldigt välmående ut. Han har dock varit EXTREMT osamarbetsvillig på alla ultraljuden såhär långt, nu vägrade han lägga sig med ansiktet uppåt och låg bara med ryggraden tryckt ut mot magen så vi fick göra dubbla ultraljud och jag fick dricka en massa vatten emellan. Har aldrig varit så kissnödig i hela mitt liv, till slut var det panik men som tur var fick vi den bild vi behövde.

För oss blev dock ultraljudet en jobbig upplevelse. Min sambo blev väldigt ledsen över att det var en pojke, han hade verkligen hoppats att det skulle vara en tjej. Dels för att han har två pojkar sedan ett tidigare äktenskap men mest för att jag har sagt att om det är en tjej kanske jag kan vara nöjd med ett barn men om det är en kille vill jag definitivt ha två. Vi hamnade på så extremt olika sidor av myntet, jag glad och lycklig över en sund bebis och väldigt mycket uppe i "förstagångsgraviditeten" och han ledsen över att det "måste" bli fler barn. Kändes så extremt orättvist och det gjorde (det här är jag verkligen inte stolt över att erkänna, men jag tror att det är väldigt viktigt för mig att vädra även "fula" känslor och erkänna dom) att jag kände lite agg emot hans tidigare barn. Hade inte dom varit pojkar hade han ju varit överlycklig, så det är inte mitt barns fel..

Såklart är det ju inte hans barns fel heller, det förstår jag ju! Det här är bara hormoner och modersinstinkter som talar, väldigt oskönt men nog ganska naturligt. Uppe på det här så är hans äldsta son (11 år) inne i en väldigt orolig fas där han oroar sig för att vi inte ska ha tid för dom när bebisen kommer, att pappa ska älska en nya familjen mer osv osv. Det här med att skaffa barn med någon som har barn sedan tidigare var verkligen kämpigare än jag hade kunnat gissa.

 

[FeatherCloud]

För oss blev dock ultraljudet en jobbig upplevelse. Min sambo blev väldigt ledsen över att det var en pojke, han hade verkligen hoppats att det skulle vara en tjej. Dels för att han har två pojkar sedan ett tidigare äktenskap men mest för att jag har sagt att om det är en tjej kanske jag kan vara nöjd med ett barn men om det är en kille vill jag definitivt ha två. Vi hamnade på så extremt olika sidor av myntet, jag glad och lycklig över en sund bebis och väldigt mycket uppe i "förstagångsgraviditeten" och han ledsen över att det "måste" bli fler barn. Kändes så extremt orättvist och det gjorde (det här är jag verkligen inte stolt över att erkänna, men jag tror att det är väldigt viktigt för mig att vädra även "fula" känslor och erkänna dom) att jag kände lite agg emot hans tidigare barn. Hade inte dom varit pojkar hade han ju varit överlycklig, så det är inte mitt barns fel..

Såklart är det ju inte hans barns fel heller, det förstår jag ju! Det här är bara hormoner och modersinstinkter som talar, väldigt oskönt men nog ganska naturligt. Uppe på det här så är hans äldsta son (11 år) inne i en väldigt orolig fas där han oroar sig för att vi inte ska ha tid för dom när bebisen kommer, att pappa ska älska en nya familjen mer osv osv. Det här med att skaffa barn med någon som har barn sedan tidigare var verkligen kämpigare än jag hade kunnat gissa.

Förstår verkligen att det känns jobbigt! Både med sambons känslor inför nya barnet och dina tankar om de äldre pojkarna. Det är ju så många känslor, tankar och viljor som ska jämkas i ert läge så det är klart att det blir lite friktion längs vägen. För min del tycker jag det räcker gott med att bara jag och min sambo ska röra oss åt hyfsat samma håll...

Hoppas sambon hinner landa lite snart och kan glädjas tillsammans med dig! Härligt att allt såg bra ut!

 

[Sofie_B]

Förstår verkligen att det känns jobbigt! Både med sambons känslor inför nya barnet och dina tankar om de äldre pojkarna. Det är ju så många känslor, tankar och viljor som ska jämkas i ert läge så det är klart att det blir lite friktion längs vägen. För min del tycker jag det räcker gott med att bara jag och min sambo ska röra oss åt hyfsat samma håll...

Hoppas sambon hinner landa lite snart och kan glädjas tillsammans med dig! Härligt att allt såg bra ut!

Tack snälla. Och tack för att du inte "shame:ar" mig för dom mindre vackra känslorna..

 

[FeatherCloud]

Tack snälla. Och tack för att du inte "shame:ar" mig för dom mindre vackra känslorna..

Skulle aldrig falla mig in Jag kan dessutom känna igen mig en hel del i irrationella och "mindre vackra" tankar och känslor. Dom kommer ju vare sig en vill eller inte, och tror som du att det bästa är att lufta dom på något vis, för sig själv eller andra, så blir det lättare att förstå varför en kanske mår/känner på ett visst sätt och sen kunna hantera det.

 

[Sofie_B]

Skulle aldrig falla mig in Jag kan dessutom känna igen mig en hel del i irrationella och "mindre vackra" tankar och känslor. Dom kommer ju vare sig en vill eller inte, och tror som du att det bästa är att lufta dom på något vis, för sig själv eller andra, så blir det lättare att förstå varför en kanske mår/känner på ett visst sätt och sen kunna hantera det.

Precis så tänker jag också, men folk har en tendens att bli helt chockade när man berättar att man känner så ibland. Så med åren har jag lärt mig att vara lite mer selektiv med vilka jag berättar saker för.. Men tror att det här är helt naturligt och att hormonerna styr mycket. Det känns väldigt tydligt att jag vill skydda "min" avkomma och ge den dom bästa förutsättningarna. Sen tycker jag ofta för egen del att känslorna blir mycket lättare att hantera/bemöta när man väl har erkänt dom och satt ord på dom.

 

[jordgubbsdoft]

Ser på Sofias änglar på tv, familjen har en söt liten tjej som blev född redan v23, det är ju den veckan jag är i nu!

 

[Monifa]

@Sofie_B Vad jag lärt mig med bonusbarn är att typ alla tänkbara känslor kommer någon gång att passera genom huvudet och det är bara att acceptera och försöka tänka logiskt.

Mina känslor för sambons grabb hemma blev betydligt bättre sedan jag skaffade hund och sedan jag blev gravid har jag märkt ytterligare förändring. Men jag har nog känt hela spannet från "jag orkar inte" till "detta är det bästa som hänt mig".
Och nu när han frågar om vagnen eller om bebis så växer liksom mina känslor för den unge herren. Men det har väl med att göra att våran familj blir mer en, vi flätas ihop.

Jag tycker det är bra att du är ärlig med dina känslor, det är inte så jäkla kul alla gånger och det blir på annat sätt när man inte känner den naturliga kärleken till barnet särskilt när de är inne i mindre glamorösa perioder (som 11 åringen verkade vara i). Tråkigt dock att han blev besviken över att det var en pojke, har man barn sedan innan och träffar en ny kanske man får vara beredd på att det totala antalet barn blir lite högre än om det hade vart med samma person. Min sambo vill tack gode gud ha massa barn.

 

[Sofie_B]

@Sofie_B Vad jag lärt mig med bonusbarn är att typ alla tänkbara känslor kommer någon gång att passera genom huvudet och det är bara att acceptera och försöka tänka logiskt.

Mina känslor för sambons grabb hemma blev betydligt bättre sedan jag skaffade hund och sedan jag blev gravid har jag märkt ytterligare förändring. Men jag har nog känt hela spannet från "jag orkar inte" till "detta är det bästa som hänt mig".
Och nu när han frågar om vagnen eller om bebis så växer liksom mina känslor för den unge herren. Men det har väl med att göra att våran familj blir mer en, vi flätas ihop.

Jag tycker det är bra att du är ärlig med dina känslor, det är inte så jäkla kul alla gånger och det blir på annat sätt när man inte känner den naturliga kärleken till barnet särskilt när de är inne i mindre glamorösa perioder (som 11 åringen verkade vara i). Tråkigt dock att han blev besviken över att det var en pojke, har man barn sedan innan och träffar en ny kanske man får vara beredd på att det totala antalet barn blir lite högre än om det hade vart med samma person. Min sambo vill tack gode gud ha massa barn.

Ja, jag tror också att jag kommer att känna mig tightare med dom när dom blir mitt barns storebröder. Har dock haft en fantastisk relation till grabbarna ända från början, verkligen sådär så att andra kommenterar på det och menar på att dom aldrig har hört en "storfamilj" som fungerar så väl. Till och med barnens mamma har tackat mig för att just jag finns i barnens liv och att dom älskar mig så mycket, och då har hon och barnens pappa en minst sagt frostig relation. Men ibland kan det här bli en press också, att jag liksom känner att jag inte får känna dom mörka känslorna.

 

[Positron]

Och så har de skumma drömmarna börjat i natt fick jag tydligen en dotter en månad innan bf och förlossningen skedde inför publik

Imorgon är det dags för första bm-besöket sedan inskrivningen. Tidigare när jag tänkt på såna besök har det känts mest överflödigt och tidskrävande men nu är jag ändå lite nyfiken på järnvärde och såna grejer. Jag gillar siffror och så kom jag på att vi faktiskt inte fått höra hjärtljuden eller fått veta hur de legat på något av ultraljuden så det blir nog lite mysigt.

 

[Monifa]

BRÖÖÖÖÖL.

Jag har över natten blivit superförkyld. Borde anat att det var på intågande efter två dagar med trötthet och "nära till gråten" för minsta lilla. Sovit som en påse skit inatt, vaknade vid kl 2 och somnade inte om ordentligt förrän vid 4-tiden, med en lillebror som hade disco i magen (inte för att det gör något men var tvungen att ligga i rätt vinkel annars tryckte både han och hans sparkar på nått oskönt), en näsa som var igenkorkad och så ett lätt illamående. Kan säga att jag är inte fräsch idag Osså är det såklart full rulle idag (ledig men plugg och div saker inbokade som jag inte hinner annars). Tacka gud för att det är studiedag imorgon så jag slipper vara pigg och alert inför ungarna.

En rolig grej är dock att storebror här hemma är väldigt pepp på att få känna lillebror sparka Och att han kan höra vad vi säger (fast det låter som under vatten) så han får berätta hemligheter genom min navel Får se hur lång tid det tar innan första berättelsen kommer

 

[Sofie_B]

Och så har de skumma drömmarna börjat i natt fick jag tydligen en dotter en månad innan bf och förlossningen skedde inför publik

Imorgon är det dags för första bm-besöket sedan inskrivningen. Tidigare när jag tänkt på såna besök har det känts mest överflödigt och tidskrävande men nu är jag ändå lite nyfiken på järnvärde och såna grejer. Jag gillar siffror och så kom jag på att vi faktiskt inte fått höra hjärtljuden eller fått veta hur de legat på något av ultraljuden så det blir nog lite mysigt.

Hehe, jag har drömt två gånger att jag får missfall. Är dock i drömmen mest lättad så jag vet inte jag hur mitt undermedvetna hanterar det här med en graviditet.

Mysigt! Jag har mitt första i oktober. Har inte heller fått höra hjärtljuden och känner ju inte av bebis än så tänker att allt som visar att det faktiskt ligger något där inne är bra. Hur känns det vad gäller järnvärdet då, är du pigg eller trött?

Gud, jag cyklade till jobbet idag. Det är inte långt (ca 4 km), men väldigt kuperat. Höll på att DÖ. Skyller allt på den ökade blodmängden i kroppen.

 

[Sofie_B]

BRÖÖÖÖÖL.

Jag har över natten blivit superförkyld. Borde anat att det var på intågande efter två dagar med trötthet och "nära till gråten" för minsta lilla. Sovit som en påse skit inatt, vaknade vid kl 2 och somnade inte om ordentligt förrän vid 4-tiden, med en lillebror som hade disco i magen (inte för att det gör något men var tvungen att ligga i rätt vinkel annars tryckte både han och hans sparkar på nått oskönt), en näsa som var igenkorkad och så ett lätt illamående. Kan säga att jag är inte fräsch idag Osså är det såklart full rulle idag (ledig men plugg och div saker inbokade som jag inte hinner annars). Tacka gud för att det är studiedag imorgon så jag slipper vara pigg och alert inför ungarna.

En rolig grej är dock att storebror här hemma är väldigt pepp på att få känna lillebror sparka Och att han kan höra vad vi säger (fast det låter som under vatten) så han får berätta hemligheter genom min navel Får se hur lång tid det tar innan första berättelsen kommer

Åh, stackars dig, krya på dig! "Våra" grabbar är också väldigt pepp, dom gullar med magen varje dag och säger att dom älskar bebisen. Väldigt gulligt.

 

[Positron]

Hehe, jag har drömt två gånger att jag får missfall. Är dock i drömmen mest lättad så jag vet inte jag hur mitt undermedvetna hanterar det här med en graviditet.

Mysigt! Jag har mitt första i oktober. Har inte heller fått höra hjärtljuden och känner ju inte av bebis än så tänker att allt som visar att det faktiskt ligger något där inne är bra. Hur känns det vad gäller järnvärdet då, är du pigg eller trött?

Gud, jag cyklade till jobbet idag. Det är inte långt (ca 4 km), men väldigt kuperat. Höll på att DÖ. Skyller allt på den ökade blodmängden i kroppen.

Man ska nog inte ta de där drömmarna och ens reaktioner i dem på så stort allvar. I drömmen var jag rätt nöjd med en förlossning inför publik och i verkligheten känner jag att t.om barnmorskan kan få hålla sig i bakgrunden så länge allt går som det ska.

Förra graviditeten fick jag (som de flesta) äta niferex från ungefär denna veckan och magen var inte så glad i dem. Åt dem från början varje dag men det funkade inte så det fick bli varannan. Tog lång tid att få upp hb. Denna gången började jag äta niferex 1-2 dagar/vecka redan från det att jag blev gravid och äter varannan dag sedan en månad. Men jag fick inte veta hur det låg till för de tar tydligen inte prov förrän vid nästa besök förra gången fick jag ta prov vid varje besök men då var järndepåerna lägre vid inskrivningennän denna graviditeten så det kan ju vara därför.
Jag har ingen aning, jag lever jubi ständig tröttma men det harbjagbju gjort senaste 1.5 åren pga ohemult morgonpiggt barn