Bukefalos 28 år!

Vinterföräldrartråden 2017/18

Status
Stängd för vidare inlägg.
Min mage har exploderat senaste veckan! Nu sticker den utven bra bit, men växlar ganska mycket mellan morgon och kväll så det är såklart inte bara bebis därinne... Jag är lång (1,77) och moderkakan i bakvägg så det ska bli intressant att se hur stor jag blir. Är i v 25 och magens storlek + att jag i allmänhet börjat bli mer flåsig och otymplig gör att jag just nu funderar på vad vi egentligen gett oss in på :p Är kanske helt naturligt med lite panik, känns som ingen tid kvar alls innan vi blir tre! :eek:

Lillen är lite mer aktiv senaste dagarna igen, av någon anledning levde han rövare under mina flygresor förra veckan, själv hade jag nog inte tänkt på att det skulle påverka. Idag har jag nog känt av honom var 5-10 minut, skönt med lite aktivitet för en nojare som jag!

Dags för nytt bm-besök på onsdag, skulle tro det är dags att ta sf-mått och lyssna på hjärtljud då! :)

Det är helt naturligt att ha lite panik. Det är en stor omställning och man förstår inte att det är på riktigt fören det faktiskt har hänt :)
 
Jag tycker mest att det är jobbigt när det rör på sig :D
Men sedan är jag inte så positiv till själva graviditeten alls, även om resultatet av dessa månader är :love::love:

Tog upp amning med min bm i veckan. Eller ja, hon tog upp hur jag såg på det denna gång och hon har nu skrivit ned att jag inte tänker amma. Det tog alldeles för hårt på mig och att försöka få en diabetes som fungerade det fanns inte på kartan. 2.5 månad funkade det sist. Sedan var amningen något för mig, jag tyckte mest att det var obekvämt, jobbigt och hindrade mig i mycket. En känsla av att man ska amma.
Bm stöttade mig dock i mitt beslut och sa mest att det är inte alla som trivs med amningen och det kändes väldigt bra.
 
Här sprattlas det en hel del till och från så man ska väl vara glad att räkan inte sparkas så hårt ;)

Tog upp amning med min bm i veckan. Eller ja, hon tog upp hur jag såg på det denna gång och hon har nu skrivit ned att jag inte tänker amma. Det tog alldeles för hårt på mig och att försöka få en diabetes som fungerade det fanns inte på kartan. 2.5 månad funkade det sist. Sedan var amningen något för mig, jag tyckte mest att det var obekvämt, jobbigt och hindrade mig i mycket. En känsla av att man ska amma.

Till mig tog BM upp det på inskrivningssamtalet, inget om hur jag såg på förlossningen utan bara på att amma, är det vanligt? Jag är kluven känns lite som ett ont måste men jag har ju aldrig provat så jag vet ju inte hur det är i praktiken.
 
Det är helt naturligt att ha lite panik. Det är en stor omställning och man förstår inte att det är på riktigt fören det faktiskt har hänt :)
Ja, jag tänker likadant, och försöker att inte panika över paniken :D

Jag och sambon pratade lite om det igår, om hur livet förändras i år iom bebis (iofs i januari) och husköp mm, och vi konstaterade att vi säkert kommer se tillbaka på den här tiden innan med ganska nostalgiska ögon, precis som vi också kan minnas pluggåren när vi bodde på ett helt annat sätt med en helt annan ekonomi, och längta tillbaka. Kontentan blev väl att alla tider i livet har sin egen charm och att det alltid kommer komma förändringar, och utmaningen är att också försöka uppskatta saker och ting medan man är i det :)

Dagens livsvisdom? :p Insåg att jag just, fast med andra ord, själv just uttalat den floskel jag hatar allra mest, nämligen: "passa på att njuuuut nu innan!" :eek::cool::angel: Ber om ursäkt för detta :D
 
Ja, jag tänker likadant, och försöker att inte panika över paniken :D

Jag och sambon pratade lite om det igår, om hur livet förändras i år iom bebis (iofs i januari) och husköp mm, och vi konstaterade att vi säkert kommer se tillbaka på den här tiden innan med ganska nostalgiska ögon, precis som vi också kan minnas pluggåren när vi bodde på ett helt annat sätt med en helt annan ekonomi, och längta tillbaka. Kontentan blev väl att alla tider i livet har sin egen charm och att det alltid kommer komma förändringar, och utmaningen är att också försöka uppskatta saker och ting medan man är i det :)

Dagens livsvisdom? :p Insåg att jag just, fast med andra ord, själv just uttalat den floskel jag hatar allra mest, nämligen: "passa på att njuuuut nu innan!" :eek::cool::angel: Ber om ursäkt för detta :D

Jag har stundtals i graviditeten haft hemskt svårt att inse att jag är gravid, att jag faktiskt om ett år från nu är mamma (!). Allra värst var det när jag mådde riktigt dåligt i början, då hade jag så svårt att knyta an till graviditeten (gick inte alls) och när det väl i korta stunder sjönk in var det mest med en känsla av "vad fan har vi gjort?!". Då var jag inte alls redo för den förändring det innebär. Nu känner jag mig mycket mer redo och det känns som att bebisen kommer att förstärka mitt och sambons förhållande ytterligare istället för att "hota" det som jag kände tidigare då jag bara kunde se att det skulle innebära mindre tid och ord för oss. Antar att det tar lite tid i att landa i det och för mig blev det också mycket bättre när jag hade sålt hästen och gjort dom förändringar som jag tyckte behövdes för att vara redo för mammalivet. :)
 
Förstår det. Har dom kollat järnvärden och så?

Men åh, jag som pratade med BM idag för att boka om den kommande tiden och så glömde jag just att fråga om det kunde vara läge att börja med extra järn :banghead:. Men visst kan man väl göra det på eget bevåg utan att få "klartecken" från BM först?

Järnvärdet var ok (117) vid inskrivningen, men det är ju ett tag sedan nu så det skulle ju kunna ha förändrats. Tänker jag i alla fall, som greppar varje halmstrå :p
 
Jag tycker mest att det är jobbigt när det rör på sig :D
Men sedan är jag inte så positiv till själva graviditeten alls, även om resultatet av dessa månader är :love::love:

Tog upp amning med min bm i veckan. Eller ja, hon tog upp hur jag såg på det denna gång och hon har nu skrivit ned att jag inte tänker amma. Det tog alldeles för hårt på mig och att försöka få en diabetes som fungerade det fanns inte på kartan. 2.5 månad funkade det sist. Sedan var amningen något för mig, jag tyckte mest att det var obekvämt, jobbigt och hindrade mig i mycket. En känsla av att man ska amma.
Bm stöttade mig dock i mitt beslut och sa mest att det är inte alla som trivs med amningen och det kändes väldigt bra.

Så olika det är! Sparkarna är typ det enda mysiga med graviditeten tycker jag, i övrigt är jag väldigt oimponerad av allt utom slutresultatet :p
 
Här sprattlas det en hel del till och från så man ska väl vara glad att räkan inte sparkas så hårt ;)



Till mig tog BM upp det på inskrivningssamtalet, inget om hur jag såg på förlossningen utan bara på att amma, är det vanligt? Jag är kluven känns lite som ett ont måste men jag har ju aldrig provat så jag vet ju inte hur det är i praktiken.

Jag tror att frågan om amning/tidigare erfarenhet av amning är standard på inskrivningen, jag minns inte hur det var vid första barnet men både denna gång och förra så har det tagits upp tidigt. Förlossningen har inte tagits upp förrän betydligt senare, efter att man varit på informationsföreläsning kring den vill jag minnas!
 
Jag har stundtals i graviditeten haft hemskt svårt att inse att jag är gravid, att jag faktiskt om ett år från nu är mamma (!). Allra värst var det när jag mådde riktigt dåligt i början, då hade jag så svårt att knyta an till graviditeten (gick inte alls) och när det väl i korta stunder sjönk in var det mest med en känsla av "vad fan har vi gjort?!". Då var jag inte alls redo för den förändring det innebär. Nu känner jag mig mycket mer redo och det känns som att bebisen kommer att förstärka mitt och sambons förhållande ytterligare istället för att "hota" det som jag kände tidigare då jag bara kunde se att det skulle innebära mindre tid och ord för oss. Antar att det tar lite tid i att landa i det och för mig blev det också mycket bättre när jag hade sålt hästen och gjort dom förändringar som jag tyckte behövdes för att vara redo för mammalivet. :)

Känner igen mig i "vad fan har vi gjort!?"-delen i början av graviditeten, trots att vi uppenbarligen är återfallsförbrytare ;).
 
Men åh, jag som pratade med BM idag för att boka om den kommande tiden och så glömde jag just att fråga om det kunde vara läge att börja med extra järn :banghead:. Men visst kan man väl göra det på eget bevåg utan att få "klartecken" från BM först?

Järnvärdet var ok (117) vid inskrivningen, men det är ju ett tag sedan nu så det skulle ju kunna ha förändrats. Tänker jag i alla fall, som greppar varje halmstrå :p
Det är järndepåerna de går mest efter (här hos mig i alla fall) när de säger att de vill att man börjar äta järntabletter. Men i de flesta fall så verkar det behövas efter v.20. Jag kunde se mitt provsvar för järndepåerna på mina sidor på 1177. Annars är det ju bara att ringa bm igen :)
 
Jag tror att frågan om amning/tidigare erfarenhet av amning är standard på inskrivningen, jag minns inte hur det var vid första barnet men både denna gång och förra så har det tagits upp tidigt. Förlossningen har inte tagits upp förrän betydligt senare, efter att man varit på informationsföreläsning kring den vill jag minnas!
Min bm har inte sagt ett ord om amning. När jag tänker efter har vi iofs mest gått igenom hälsodeklarationen och vilka prover som ska tas. :cool: och som jag nog nämnt tidigare har hon ju litegrann bortförklarat både mina krämpor och missfallsoron med attityden att det är normalt och att det bara är att ta en dag i taget, typ.

Jag är inte alls säker på att jag kommer att amma, har iofs tänkt att det är kotten som måste tala om hur han vill äta och så får jag försöka göra så gott jag kan, men skulle ändå vilja ventilera både sånt samt tankar inför förlossningen.
Nu ska jag ju till bm på onsdag som sagt, så får vi se om jag får ut något vettigt av min bm då, annars funderar jag på att få be att byta... Vilket såklart återigen skapar känslan av att vara till besvär :p
Hur tänker ni andra? När är det "ok" att byta? Och hur sent? Är ju ändå ett antal besök kvar...
 
Min bm har inte sagt ett ord om amning. När jag tänker efter har vi iofs mest gått igenom hälsodeklarationen och vilka prover som ska tas. :cool: och som jag nog nämnt tidigare har hon ju litegrann bortförklarat både mina krämpor och missfallsoron med attityden att det är normalt och att det bara är att ta en dag i taget, typ.

Jag är inte alls säker på att jag kommer att amma, har iofs tänkt att det är kotten som måste tala om hur han vill äta och så får jag försöka göra så gott jag kan, men skulle ändå vilja ventilera både sånt samt tankar inför förlossningen.
Nu ska jag ju till bm på onsdag som sagt, så får vi se om jag får ut något vettigt av min bm då, annars funderar jag på att få be att byta... Vilket såklart återigen skapar känslan av att vara till besvär :p
Hur tänker ni andra? När är det "ok" att byta? Och hur sent? Är ju ändå ett antal besök kvar...
Det blir aldrig för sent för att byta! Och nej, man är inte till besvär ifall man ber om att få byta. Det är väl klart att man ska trivas och känna sig trygg hos sin bm och det har de full förståelse för :)

Det kan vara väldigt givande också att gå till olika barnmorskor, allt gynnas inte alltid av att man knyter an.
 
Jag vaknar ofta av att jag har kramp i ena benet, något som är nytt sedan typ en vecka tillbaka. Tips på hur jag kan undvika detta?
 
Hehe, jag nojar åt andra hållet - har känt av bebis konstant nu i ett dygn så googlade om det är någon fara med en överaktiv bebis. Tydligen kan det bero på stress hos mamman men är oftast ingen fara alls. Jag är inte alls stressad just nu så antar att det bara är att lillgrodan blivit lite större och därför känns mer. :)
Ligger nog något i det.
Jag märker skillnad nu när jag gått ner till 50 % sedan förra veckan.
Det är inte lika mycket disco längre utan mer lugnt men ändå rörelser
 
Hur tänker ni andra? När är det "ok" att byta? Och hur sent? Är ju ändå ett antal besök kvar...

Jag har bytt! Förvisso gick jag bara en gång hos den tidigare och när det var dags för besök nr 2 så var min tidigare BM på semester så då fick jag en vikarie som jag sedan trivdes bättre med och då valde att byta till. Den första var mer barsk och praktiskt lagd, den jag nu har var mer "lullig" vilket jag har upptäckt att jag gillar. Rent generellt har jag väldigt lite humörsvängningar och känner mig väldigt mycket "som vanligt", vilket även min omgivning reagerat på, men jag har märkt att jag gärna vill att folk ska "gulla" med mig och vara överdrivet positiva. Annars blir jag lite stött. :angel:

Hade min möhippa i helgen och en av aktiviteterna var att köra ponnytrav. Jag var den enda i gänget som hade hästerfarenhet i någon större utsträckning och en del i momentet var att man skulle tippa vinnaren i varje lopp. Jag vann båda mina lopp och även tippningen och då fick man ut kupongerna. När jag sedan insåg att det var många som inte hade spelat på mig eller garderat i mitt lopp blev jag helt orimligt stött. :rofl:
 
Jag vet inte om min lillskrutt har vänt på dygnsrytmen (hoppas det!) eller om han bara har blivit lite större, men tidigare har jag känt honom mest när jag har legat ner och mest kvälls- och nattetid. Nu är han still på natten och röjer på dagen när jag sitter vid datorn. Känns lovande, jag har lovat min sambo en "sleeping baby" som ska brås på mig som sover som en klubbad säl och inte på min sambo som har sömnproblem. :angel::D
 
Jag vet inte om min lillskrutt har vänt på dygnsrytmen (hoppas det!) eller om han bara har blivit lite större, men tidigare har jag känt honom mest när jag har legat ner och mest kvälls- och nattetid. Nu är han still på natten och röjer på dagen när jag sitter vid datorn. Känns lovande, jag har lovat min sambo en "sleeping baby" som ska brås på mig som sover som en klubbad säl och inte på min sambo som har sömnproblem. :angel::D
Jag hade samma fundering imorse! Nästan ingen aktivitet på natten men ganska mycket på jobbet. Jag hoppas på en bebis som brås på mig och sambon och sover ordentligt på nätterna :angel:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Det var Hanna Hellquist som skrivit flera krönikor om hur hon kämpar med ofrivillig barnlöshet, IVF, infrysta ägg och missfall, senaste...
6 7 8
Svar
152
· Visningar
10 076
Senast: Praefatio
·
Hästmänniskan Gjorde ett konto här enbart för att få lite svar på saker jag går och klurar på! Jag hoppas att tråden ligger på ett passande forum :)...
Svar
7
· Visningar
1 145
Senast: Zpunk
·
L
Skola & Jobb Dethär är inte aktuellt förmig NU utan det är mest för OM det blir det i fram tiden. Men jag skulle jätte gärna vilja få tips om nån här...
Svar
12
· Visningar
828
Senast: Rosett
·
Hästmänniskan Jag har haft min häst i många år och utbildat den själv med hjälp av tränare. Älskar hästen över allt annat och har ridit den tusentals...
Svar
17
· Visningar
2 946
Senast: Solstig
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp