Tack till @mooi, @KrullTroll och @aida för er empati och pepp. Det kanske var en rätt normal reaktion ändå då.
@KrullTroll, vad roligt med framsteg på träning och bra med lärdomar från tävling. Det ger utveckling (säger hon som inte kan ha EN person som ser på utan att förvandlas till en istapp )!
@aida, hon ser galet fin ut. Som en gummiboll!
Nu har jag fått lite filmat och input från vännen rider för samma tränare. Det mesta är lite off, ja. Det har blivit en glidande skala under det här halvåret. Det är trist att det är så svårt att korrigera spänningar på egen hand. Det blir ju gradvis det nya normalläget . Men det går ju att komma tillbaka. Kroppen minns ju och kan ta korrigeringar. När jag blev påmind så hittade jag ju snabbt rätt, men jag faller ju tillbaka lika snabbt igen också, tyvärr.
MEN! Hen gav mig ett nytt positivt förhållningssätt som jag ska ta med mig; Nu har jag givit hästen en jättebra grund. Hon är musklad och klar i knopp och kropp efter min försiktiga matchning och unghästridning . Nu är det dags att komma till ridning! Att göra det som jag längtat efter i tre år! Korta tyglarna och rid! He, he. Hästen svarade fint och jobbade på och orkade hur bra som helst. Hon blev snabbt lösgjord och eftergiven när jag bad om det och höjde kraven på att hon skulle vara på hjälpen . He, he igen. Jag har helt uppenbart fastnat lite i "bebisfällan" och det har ju hästen inte lidit av, faktiskt. Men nu är det dags att börja ställa lite krav och fortsätta vidare från grundridningsnivån!
Jag är ju bara så jäkla rädd att jag ska fastna i handen och glömma bålen, när jag kortar tyglarna, vilket alltid varit mitt problem. Jag har väldigt hög grundspänning i kroppen och blir lätt låst i bröstrygg, axlar (framåtroterade) och då såklart även i arm och hand samtidigt som bålen blir inaktiv. Därför har jag medvetet i princip enbart ridit lång och låg och fokuserat på att rida för sitsen för att inte börja handrida igen så länge som jag inte har någon som kan korrigera...
Men jag får stanna och rätta mig själv ofta under passen helt enkelt.
@KrullTroll, vad roligt med framsteg på träning och bra med lärdomar från tävling. Det ger utveckling (säger hon som inte kan ha EN person som ser på utan att förvandlas till en istapp )!
@aida, hon ser galet fin ut. Som en gummiboll!
Nu har jag fått lite filmat och input från vännen rider för samma tränare. Det mesta är lite off, ja. Det har blivit en glidande skala under det här halvåret. Det är trist att det är så svårt att korrigera spänningar på egen hand. Det blir ju gradvis det nya normalläget . Men det går ju att komma tillbaka. Kroppen minns ju och kan ta korrigeringar. När jag blev påmind så hittade jag ju snabbt rätt, men jag faller ju tillbaka lika snabbt igen också, tyvärr.
MEN! Hen gav mig ett nytt positivt förhållningssätt som jag ska ta med mig; Nu har jag givit hästen en jättebra grund. Hon är musklad och klar i knopp och kropp efter min försiktiga matchning och unghästridning . Nu är det dags att komma till ridning! Att göra det som jag längtat efter i tre år! Korta tyglarna och rid! He, he. Hästen svarade fint och jobbade på och orkade hur bra som helst. Hon blev snabbt lösgjord och eftergiven när jag bad om det och höjde kraven på att hon skulle vara på hjälpen . He, he igen. Jag har helt uppenbart fastnat lite i "bebisfällan" och det har ju hästen inte lidit av, faktiskt. Men nu är det dags att börja ställa lite krav och fortsätta vidare från grundridningsnivån!
Jag är ju bara så jäkla rädd att jag ska fastna i handen och glömma bålen, när jag kortar tyglarna, vilket alltid varit mitt problem. Jag har väldigt hög grundspänning i kroppen och blir lätt låst i bröstrygg, axlar (framåtroterade) och då såklart även i arm och hand samtidigt som bålen blir inaktiv. Därför har jag medvetet i princip enbart ridit lång och låg och fokuserat på att rida för sitsen för att inte börja handrida igen så länge som jag inte har någon som kan korrigera...
Men jag får stanna och rätta mig själv ofta under passen helt enkelt.