Som Ramona mycket riktigt säger så spelar det ingen roll vem som betalat om boendet införskaffats för gemensamt boende, kolla upp det här med sambolagen och även om det känns nu som om det skulle hålla resten av livet och ni litar på varandra, så vet man aldrig vad som händer i framtiden.
Som Ramona mycket riktigt säger så spelar det ingen roll vem som betalat om boendet införskaffats för gemensamt boende, kolla upp det här med sambolagen och även om det känns nu som om det skulle hålla resten av livet och ni litar på varandra, så vet man aldrig vad som händer i framtiden.
Visst mister du något om du måste gå ifrån lägenheten och inget är skrivet, även om han får lösa ut dig så är ju halva hans redan, så han löser ut dig från din halva.
Gratis?
Vi betalar 7300 i hyra. En motsvarande br här kostar runt 5000-6000kr i månaden i avgift (och då har br större trädgård och högre standard) Det är för mig en väldigt skillnad.
Därmed satt han med ett sparkapital som räckte en bra bit på väg till kontantinsats. Resten fick vi av hans pappa som en gåva. Vi tog lånet tillsammans och bidrar båda till kassan men han äger mer av boendet än vad jag gör i och med att han gick in med kontantinsatsen. Iom att vi fick barn i samma veva så har vi inte varit så petiga med mitt och ditt utan vi har pengar tillsammans till att betala saker. Personligen känns det för mig lättare om båda står på lånen/betalar och finns med på något papper som delägare med x% men att man har skrivit hur mycket person 1 gick in med och hur mycket person 2 betalar men det är ju inget som passar alla heller.Det rimliga är att alla faktiska kostnader delas 50/50. Det inkluderar räntan, men självklart inte amorteringarna som väl närmast är att betrakta som en sort sparande. Finns det inga ränteutgifter så finns det ingen löpande utgift att dela på och då betalar den andre inget för det. I många städer åtminstone är bostäder i de flesta fall den investering som ger bäst avkastning, så den som satt sina pengar i sin bostad förlorar inte i kapitalökning, särskilt om man jämför med den nuvarande sparräntan som är i princip försumbar. (Men hen måste ju sälja först förstås.)
Jag är tveksam till att det räcker med att skriva en liten text.Jag antar att det som sagts är att ts själv ska stå på lägenheten. Det läget har jag aldrig stått i men jag anser nog att ts sambo ska betala lite mer än bara hyran, särskilt om det är en dyrare lägenhet (brukar ge lägre hyra åtminstone i sthlmsområdet). Vi hade en lägenhet i solna som första gemensamma boende. Vi betalade ganska mycket för själva räntan men hyran var en piss i nilen. Småpengar helt enkelt. Jag hade nog inte tyckt att det kändes rätt att betala endast hyran på kanske någon tusenlapp medan den andra parten hade ganska många tusen mer att betala för samma boende. Kanske har det både med ekonomiska förutsättningar och eget tyckande att göra. Man kan ju tänka så att parten som äger lägenheten också håller den i gott skick, dvs samma förmåner som man har när man hyr. Att man själv inte behöver ha ett sparkapital för eventuella trasiga vitvaror, skador osv.
Såhär har i alla fall vi gjort:
Sambon hade länge sparat för att ha råd att köpa en lägenhet då han visste att det var det han ville göra med sina pengar. Jag hade nyss flyttat hemifrån (nåja, ett par år) och hade två hästar som gick sönder så fort jag hade pengar på sparkontot varenda gång under två års tid
Avtalen lämnar jag till någon annan då vi inte skrivit samboavtal. Däremot skrev vi avtal på vad som händer om någon av oss dör så att bostaden tillfaller personen som är kvar så den inte behöver flytta bara därför. I vårt fall tillfaller halva bostaden dottern oavsett men man kan skriva någon liten text att vi får förvalta den åt henne. Samma sak med sparkapital. Fiffigt att ha innan man får för sig att gifta sig.
Vi var iväg hos en advokat naturligtvis. Dyrt var det men det var det värt för att slippa stressa fram ett giftermål.
Räntan är utgiften för investeringen. Investeringen är ju (förmodad) avkastning på kapital. Att någon annan ska betala för att jag ska tjäna pengar - är nog inte många som anser det vara rätt.
Detta resonemang kan ju stämma om det finns alternativ, dvs hyresrätter (där man i stället betalar för att en hyresvärd ska tjäna pengar, vet inte om det känns bättre?). Men man måste ju bo nånstans. Och om boendet kräver att någon tar lån som i sin tur kostar pengar så är det rimligt att dessa kostnader bakas in det löpande. Om man däremot kan välja och boendet köps som en investering, då är det vettigt att den som vill göra investeringen också tar kostnaderna (inklusive renoveringar).
