Bukefalos 28 år!

Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Första gången han sov en 1,5 i sträck en dag när han var 2 el 3 månader ringde jag mamma för jag var orolig om jag borde väcka honom han hade ju sovit så länge.)
Men stackare:eek:
Sonen sov 17 timmar varje dygn första halvåret:o. Jag trodde det va fel på honom för han va aldrig vaken och skrek max 1 gång i månaden. Och då aldrig längre än 30 sekunder:D
Jag har själv ingen aning om hur det är att ha en krävande bebis.
Men jag har erfarenhet av att ha en extremt aktiv son för sen han lärde sej gå så har han varit det mest aktiva barn jag mött i hela mitt liv. (vilket jag är glad över för jag är aktiv själv).. Han bräcker alla sina jämnåriga i fart och bus. Men sover fortfarande gott om natten. 12-14 timmar i stöten..
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Min sov ingenting kändes det som. Hon sov i perioder 8 timmar per dygn, även som puttig bebis, och aldrig mer än 2-3 timmar. Å andra sidan skrek hon väldigt lite också, så hon var inte jobbig så, men alla andra bebisar sov ju!!
Hon sover fortfarande ganska lite, lika mycket som jag ungefär, så jag har inte mycket barnfri tid på kvällarna ;)
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Ja, det är möjligt att du har extremt litet sömnbehov, och/eller mycket snälla barn som från tidig ålder sovit på nätterna. Jag tror det är ganska få småbarnsföräldrar som har lyxen att kunna sova för att de tycker om att lata sig, faktiskt. Alla småbarnsföräldrar jag känner sover snarare mindre än mer än de skulle behöva, alldeles oavsett om de är hemma eller jobbar. Hela idén att det är slött att sova tycker jag är märklig, man sover väl för att man är trött? Somnar man så är man ju uppenbart trött, annars skulle man ju inte somnat.

Sen blir jag lite nyfiken på hur ni pysslar ihop era dagar när bägge jobbar 75% och har barn(en) hemma, jag tänker mig något i stil med detta:

05:00: Förälder 1 stiger upp, åker till jobbet, jobbar 6-12.
12:30: Förälder 1 kommer hem, förälder 2 åker till jobbet, jobbar 13-19
19:30: Förälder 2 kommer hem.
21:00: Förälder 1 somnar för att hinna sova tillräckligt.

Ingen av föräldrarna kan ha någon fritidsaktivitet eller träffa vänner på vardagar, såvida det inte kan hinnas med mellan 19:30 och 21:00 (eller snarare 20:30, eftersom förälder 1 behöver sova kl 21) - och det under förutsättning att arbetstiderna är så flexibla att man kan lägga dem kant i kant på det sättet, och att bägge arbetar helt utan raster. Familjetidsfrämjande kan man knappast kalla schemat, eftersom det inte blir än en dryg timme tillsammans allihop per dygn.

Eller jobbar ni på helgerna också?

Först och främst så jobbar vi skift, kan börja och sluta när som helst på dygnet.
Vi har dessutom ett jobb som kräver att man är utvilad då vi har en så kallad säkerhetstjänst.
Sen har vi ett nytt schema varje månad, vi vet när vi är lediga men inte hur vi jobbar hela året.
Vi jobbar oxå på samma jobb och vår personalfördelare ser till att vi kan gå om varandra.
Med det upplägget jag har gjort när det gäller att gå ner i tid så är det bara 2 dagar/vecka som båda två måste vara på jobbet samma dag, dom dagarna jobbar vi om varandra, tex jag tidig morgon/fm och han dagpass/kvällspass. Då blir det ju bara vid överlämningen av barnet som vi ses.
I övrigt så träffas vi nog mer nu sen vi fick barn och gick ner i tid då en alltid är hemma i princip.
Vi hjälper helt enkelt varandra så båda får sova det som behövs när bägge jobbar, dock så har jag ett mindre sömnbehov än min man har jag märkt.

När jag går hemma med bägge ungarna och min man jobbar heltid så får ju jag så klart ta det största ansvaret för "nattjobbet" med ungarna och jag vet hur trött och grinig jag var när nr:1 var liten, men jag sov inte på dagarna för det, hade nog inte ro i kroppen då jag inte gillar att sova på dagen och tanken att sätta nr:1 på dagis pga att nr:2 ska komma har aldrig slagit mej. Det är andra som frågat väldigt undrande varför jag ska ha ettan hemma som jag börjat reagera på om nästan alla känner att dom inte orkar med bägge ungarna samtidigt. Jag trodde typ alla ville/kunde det, men tydligen inte, det är nog vanligare att folk inte har sin etta hemma, oavsett ålder på ettan än att man väljer det jag valt.

Jag har egen häst som jag haft hand om själv i 9 år. När det var ca 6 månader kvar tills jag skulle börja jobba efter föräldraledigheten kände jag att jag ville ha en medryttare att introducera under den tiden för att sen ha någon en dag/vecka som tog hästen, då behövde jag bara ta med barnet till stallet en dag/vecka och den dagen fick hästen vila.
Men nu när jag är gravid igen så har jag lyckats få lite mer hjälp med hästen som tur är då jag inte är gjord för att vara gravid, problem med foglossning från vecka 12 i bägge gravidieterna och den här gången så har även ridningen blivit drabbad pga av mina problem, förra gången red jag iaf till vecka 35. Tur att han går att köra.

Min man har inget direkt intresse som han måste iväg på och självklart blir det lättare då. Men jag har sagt att om han vill göra nått så får vi ju lösa det, bara vi planerar tillsammans så går det nog att få alla nöjda.
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Ja, det är ju det. Har man själv inte haft barn som sovit dåligt, så tror jag det är svårt att föreställa sig hur det egentligen är att ha sömnbrist. Jag har själv tidigare alltid sett mig själv som hyfsat tålig när det gäller sömn, kan t ex utan större problem jobba hela natten även fast jag varit vaken under dagen. Men det bygger ju på att det finns återhämtningspauser, några nätter när man kan sova ikapp. Grejen med att ha småbarn är ju att man aldrig kan sova ikapp, det är då det blir tufft i längden, om man aldrig någonsin får sova mer än max 6-7 timmar per dygn, och dessutom bli väckt några gånger under natten.

Kronisk sömnbrist har ganska stora effekter på en människa (källa: Wikipedia):

Verkningar på kort sikt:
Sömnighet
Plötsliga humörsvängningar
Försämrat korttidsminne
Försämrad förmåga att skapa, planera och utföra aktiviteter
Koncentrationssvårigheter
Illamående
Huvudvärk

Verkningar på lång sikt:
Fetma
För tidigt åldrande
Utmattning
Ökad risk för infektioner, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och mag- och tarmsjukdomar
Kronisk minnesförlust
Försvagat immunförsvar

Så kan man undvika det tror jag det är väldigt bra, och knappast ett tecken på att man är lat. Snarare ett tecken på att man har lite omsorg om sin egen hälsa. Korttidsverkningarna är ju inte heller precis saker som gör en till en bättre förälder.

Självklart måste man se till att vårda sej själv så man inte hamnar där. Men vad menas med kort sikt/lång sikt i tid?
Jag får för mej att alla småbarnsföräldrar få någon av dessa saker som raddas upp under kort sikt och att det självklart inte är kul att inte vara helt 100 men att man kan överleva det.

Jag kommer ihåg att jag blev lite yr emellanåt, dock så tänkte jag inte att det hade med sömnen att göra utan trodde att graviditeten hade "förstört" mitt balanssinne. Men självklart kan det varit sömnbrist.
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Citerat lite inlägg tidigare från tråden. Tycker du själv att du är öppen? Inser du inte att visa av de här inläggen är enormt nedlåtande?

Nej, jag kan faktiskt, helt ärligt, inte förstå att dem känns så nedlåtande och att jag inte skulle vara öppen pga dom där meningarna.
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag håller med. Det är väl därför den TS tankegångar framstår som så förvirrade eftersom hon insinuerar vad som är rätt utan att specificera vad exakt hon menar är så överlägset med att ha barnen hemma och varför detta mål skulle vara viktigare än allt annat. Det enda jag får ut av det hon skriver, tex att sömnbrist inte skulle vara ett godtagbart skäl att ha barnen på dagis för att få avlastning, är att det är viktigare av ren princip att ha barnen hemma än att alla i familjen mår bra. Jag har hittills inte blivit klar över varför detta är en så pass viktig och överordnad princip, men jag lutar åt att det nånstans i TS hem finns (minst) en idolbild på Göran Hägglund.

Först och främst så kan jag säga att jag inte är ett dugg insatt i politik, knappt att jag vet vilket parti Göran hör till. Politik är för mej helt ointressant och jag jag är för lat för att läsa på så jag kan gå och rösta.

Jag har inte sagt att nått av valen vi diskuterat i tråden är varken rätt eller fel. Varför jag drog upp en massa negativa saker om dagis var för att många andra proppsade på om att dagis var det bästa för barnet, oavsett ålder och personlighet.

Sen fanns det inte min värld (innan jag startade tråden) att folk kunde må så dåligt över att inte få sova pga sina små barn så man behövde lämna bort ettan för att orka med.
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Kan du plocka fram ett inlägg där någon i tråden hävdat att förskolan är det absolut bästa för barnet oavsett ålder och andra individuella faktorer.
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Mmm mysigt med en bebis som sov så mycket på dagarna ;) om jag planerade riktigt så kunde jag fixa en lunch med en väninna första tre månaderna. Tex lunch 12. start 10:30 påklädning, blöjbyte, fixning av det som ska med. 11:00 amma 45 min, (eller en timma och kom försent) babyn somnar! lägg ned i vagnen, spring ut genom dörren till lunchstället, ät lunch 45 minuter puh baby vaknar och man är tvungen att gå för folk tittar spjutspetsar på en. 10 minuter promenad hem (kvarterssushin lunchade jag på) ev liten omväg =20 minuter=precis vad han stod ut med i vagnen. Hann man inte hem, på med bärsjal. :D (sedan var det sommarlov och alla hemma)

Hemma lägg omedelbart babyn på golvet (ingen knäbaby), chans att diska 15 minuter.

Numera, svart 2, sover han 9-10 timmar per natt (med en förflyttning till vår säng) och fantastiska 1-3 timmar på dagen (om du hittar på ngt rejält (läs gå själv till affären 10 min promenad för vuxen -40 min för honom, el biblioteket el dyl.), annars sover han inte, i alla fall inte innan 16)
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Självklart måste man se till att vårda sej själv så man inte hamnar där. Men vad menas med kort sikt/lång sikt i tid?

Ja du. Mina tvillingar fyllde 4 i januari och de sover fortfarande inte jattemycket. 10h per natt i snitt. Inte alls pa dagen langre.

Anda tills de var 3 sov de daligt - vi kunde ha 10-12 uppvak per natt och dagen borjade som regel 04.30 nar de var bebisar (forsta aret) och sen blev det gradvis langre sa nu ar vi pa 06.30.

Jag kan inte sova pa dagtid om jag inte ar helt utmattad (har alltid avundats min mans formaga att slumra till var som helst nar som helst) men det hande ratt regelbundet att jag mer eller mindre kollapsade av trotthet. Jag hade ocksa tre nara olyckor pa motorvagen. Jag orkade inte ens tanka pa studier eller jobb de forsta tva aren, all min energi gick at till att overleva dagen pa sa lite somn. Gick upp i vikt gjorde jag ocksa, eftersom kroppen skrek efter snabba kolhydrater och att smaata (och dricka kaffe) var ett bra satt att halla sig vaken.

Jag kan med sakerhet saga att jag blev en battre mamma och en battre person nar barnen borjade pa dagis 10h/v nar de var 17 manader...
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Har varken tid, ork eller lust att sitta o läsa igenom hela tråden. Sen har jag heller inte lust att tjaffsa om en massa onödigt, det var inte därför tråden skapades.
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Det är helt okej att du inte orkar eller har lust, jag blev bara nyfiken över dessa "många som påstått" det eftersom jag inte kan minnas ett enda inlägg som kan hänvisas till det som du påstår :)
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Kan inte heller hitta något sådant inlägg. (har idag läst om stora delar av tråden).

TS. Det är tragiskt att så många här talar om för dej att du är nedlåtande. Många inklusive jag själv plockar fram inlägg och talar om vad det är som är nedlåtande med det. Och du kan fortfarande inte ta det till dej.:(
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Men lätt att säga att andra är lata när man kommer ha en man hemma större delen av dagen. Då hade det inte varit något bekymmer för mig heller. Jag kunde lämna en trött son på fsk för sina 5 timmar för jag var ännu tröttare. Jag sa som det var att jag måste sova och de får ringa om han inte klarar dagen. Ibland var jag så jäkla trött att jag inte ens kunde sova. Då grät jag. Jag tar extremt illa upp över alla som ojar sig över dessa 15 timmar och säger att jag är en dålig förälder. Jag brukar få tips som att dra ned rullgardinen eller bada innan sängdags för det blir barnen trötta av. Hihihohoa. Jag lovar, var det problemet hade vi inte sovit dåligt för jag är inte helt pantad.
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Ja jag tycker attityden är jättetråkig. Blir uppriktigt ledsen över att folk ser ner på andra på det där viset.
Jag själv har som sagt inga erfarenheter av sömnbrist eller en krävande bebis.. Kan ju ändras snart:crazy:

Som en liknelse, jag tycker negerbollar ska heta nergerbollar, jag tycker det är okej att säga neger oavsett vad andra tycker för det heter ju neger. Men jag är inte nedlåtande mot andra med andra hudfärger än min egen:grin:

(för att klargöra så säger jag varken neger eller negerbollar)......
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

TS. Det är tragiskt att så många här talar om för dej att du är nedlåtande. Många inklusive jag själv plockar fram inlägg och talar om vad det är som är nedlåtande med det. Och du kan fortfarande inte ta det till dej.:(

Ja det är väl det som är det mest tragiska i denna långa tråd, bristen på självinsikt.
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag har läst mycket i tråden. Jag har väl egentligen blivit mest provocerad av gurgelvattens (?) inlägg. Jag tror nämligen inte att jag alltid är bäst för mitt barn. Jag tror att förskolans pedagoger som faktiskt är utbildade för att ta hand om barn (vilket jag absolut inte är, har aldrig i hela mitt liv haft minsta lilla intresse för barn innan vår dotter föddes) kan mycket mer än jag...

Såhär tänker jag:

Vi skolade in lillfröken när hon var drygt ett år. Vi hade kunnat vara hemma längre om vi velat, men varken jag eller sambo ville vara borta från arbetslivet så länge. Vi vet nu att hon älskar sin förskola och vill oftast inte åka hem när vi hämtar henne 16-16.30. Vissa dagar gråter hon när vi går ut ur grinden och vill springa tillbaka in. Jag skulle säkert ha skolat in Tuva även om vi skullat ha ett syskon till henne. Just för att kunna bounda med nr 2. Jag tror tom att jag inte skulle vara främmande för att ha henne på fsk mer än 15 timmar i veckan om man fick. Jag är en "lat" mamma, som inte tycker om att vara ute (annat än i stallet, men rider faktiskt helst inne också). När jag var mammaledig kunde vi lätt vara hemma, utan att gå utanför dörren, flera dagar i veckan för att jag inte hade någon lust att hitta på något ute. Speciellt när det var -20 grader.

Den här vintern har jag varit så tacksam för att lillsnorpan har gått på fsk. Då har hon fått varit ute och busa i den lilla snön som varit. Jag skulle knappt drömma om att gå ut i snö. Jag ogillar verkligen allt som har med vinter att göra. Och om hon skulle varit hemma med mig hade hon fått sitta inne den här vintern med. Jag tror som sagt inte att jag alltid är bäst för mitt barn. Jag tror att pedagogerna, gruppen, kompisarna och alla saker hon utsätts för på fsk ger henne så mkt mer än allt "vardagligt" hon får hemma. Som när hon var matvärd för första gången. Hon var såååå stolt! Och trots att hon inte har språket helt och hållet så kunde hon verkligen förmedla hur stolt hon var att få vara matvärd! Hur skulle jag lärt henne det hemma? Stå framför grupp och presentera på det sättet? Kunde kanske ha radat upp alla hundra gossedjur och sagt att hon skulle presentera maten för dem? ;)

Det jag vill säga är att vi märker en sån positiv utveckling för henne hela tiden. Och jag tror inte att hon skulle utvecklats på detta sättet om hon varit hemma med en missnöjd (för att inte "få" jobba) mamma. Så ni som säger att fsk inte är bra för barnen, ni har inte upplevt den underbara fsk som vi alla tre älskar (och nu äntligen ska flytta närmare till för att slippa resvägen) :)
 
Senast ändrad:
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag tror nämligen inte att jag alltid är bäst för mitt barn.

Det där brukar jag också fundera på. Jag tycker att många tar för givet att just de är så himla bra för sina barn, men jag upplever nog att i alla fall jag själv har en hel del begränsningar. Och just de begränsningarna gör att jag är övertygad om att det är bra för barn att få vara i andra miljöer än de som är relaterade till mig på olika vis, och att träffa andra vuxna än mig, mina föräldrar, mina vänner (som ju alla är relaterade till mig) på ett nära sätt.

Min uppfattning är entydigt att förskolan har just kompletterat det jag vill och kan göra på ett väldigt, väldigt bra vis. Ungefär som du beskriver det.

Jag förstår inte riktigt hurdan självbild man har när man tror att man själv på ett bra sätt kan stå för all stimulans som vore roligt och bra för barnet att få.
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag känner inte att jag är dålig på att aktivera min son och jag känner inte att jag gör dåliga saker.

Men jag kan banne mig inte ersätta andra barn! Sen han var 2,5 år har vi jagat runt efter andra barn i lekparker osv.

Sen förstår jag att man inte tänker så när barnet är 18 månader. Det är svårt att dra alla över samma kam som är 1 år, 3 år och 5 år.
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag känner inte att jag är dålig på att aktivera min son och jag känner inte att jag gör dåliga saker.

Nej, men jag skrev ju inget om att vara dålig och göra dåliga saker (vilka de nu är). Om fler vuxna än mamman tar med barnet på olika saker, så kommer barnet ju högst troligt att presenteras för ett större utbud och på så vis ha större chans att hitta de saker som han verkligen uppskattar. På det viset har jag upplevt att förskolan varit till väldigt stor hjälp.

Jag tycker tex att skridskoåkning är så tråkigt att det är stor risk att min motvilja och leda hade märkts om jag dragit med barnet ut på isen, vilket minskar chansen att barnet finner glädje i aktiviteten. Nu sköttes det av entusiastisk förskolepersonal, och min son åker fortfarande gärna långfärdsskridsko när isarna tillåter. Jag har stått för andra saker, en del har han nappat på, andra inte.
 
Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Det där brukar jag också fundera på. Jag tycker att många tar för givet att just de är så himla bra för sina barn, men jag upplever nog att i alla fall jag själv har en hel del begränsningar.

Jag förstår inte riktigt hurdan självbild man har när man tror att man själv på ett bra sätt kan stå för all stimulans som vore roligt och bra för barnet att få.

Jag kan inte se att det finns något megalomant i att tycka att man själv kan erbjuda ett litet barn tillräckligt bred stimulans. Det handlar inte på något sätt om att man själv är fantastisk som människa, utan om att barnet är litet och har massor att upptäcka även inom den del av världen som man själv kan visa det.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag kommer förhoppningsvis få ett barn till hösten. Jag bor idag i Malmö, där jag också jobbar. Jag kommer att vara självstående. Jag...
Svar
15
· Visningar
959
Senast: Queen
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 745
Senast: jemeni
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
8 100
Senast: lundsbo
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
21 247
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Senast tagna bilden XV
  • Försäkring

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp