Det finns inte bara två kön

För mig var det så naturligt att mina barn är människor i första hand, inte ett kön. De lekte med det de ville och klädde sig i det de ville. Ena barnet fick beröm på förskolan för att hen kunde pyssla i evigheter, hade så bra hand med de mindre barnen och var så mjuk. Det andra barnet satte skräck i både personal och föräldrar med sina vilda lekar och trädklättringar. De tyckte att hen skulle leka lugnt och fint istället, helst med dockor och att hen borde le mer :banghead: Hade barnens kön varit det omvända så hade det låtit helt annorlunda och det gjorde så ont i mig att de inte kunde få vara sig själva. Få vara som de är. Jag fick höra att det ena barnet skulle bli homosexuell eftersom hen fick leka med dockor :banghead: Att hen inte borde få göra det utan det var förbehållet det andra barnet som mest bröt armar, ben och huvuden av de barbie hen fick av de som inte ville inse att hen inte lekte med sådant.

Mina barn är bekväma i sitt kön som samhället har satt nu som vuxna men det visar också att får man vara som man är, leka med det man vill så utvecklar man inte det typiska pojk-flickbeteendena. Det ena barnet är fortfarande mer omvårdande än det andra medans det andra barnet fortfarande är mest intresserad av äventyr. Samhället satte dock effektivt stopp för att deras natur skulle få utvecklas ifred. Så sorgligt och så onödigt.

Jag själv var lika vild som omvårdande redan som barn, jag avskydde att sitta still och gör än idag. Jag avskydde redan som barn ordet pojkflicka. Mitt kön ändras inte till något annat för att jag gör det jag vill. Jag har alltid gått min egen väg och jag vägrar be om hjälp med saker jag kan göra lika bra bara för att vissa anser att det inte passar sig pga mitt kön.
 
Jag har haft mensvärk 3 ggr i mitt hela liv. Min man är reumatiker...Nääää inte relevant.
u din
Är du unik? Jag har aldrig hört talas om någon som inte åtminstone i tonåren har ont av menstruation. P-piller minskar det onda. Om du har regelbundet , ofta så ont så påverkar det ditt liv och i tonåren är det känsligt. Är det ens vanligt, jag känner bara har jag haft mineviga otur eller du tur.
 
Vi med fitta kan ju välja. Vi kan vara pojkflickor rätt så länge.
Men vi får lida för att kukbärarna inte får välja. Dom får inte lära sig att kommunicera, gråta, vara empatiska, byta blöjor på dockor och att det inte är ok att slåss.
 
Jag tycker att det är så svårt. Jag har aldrig varit som en tjej "ska" vara (enligt samhällsnormen pratar jag nu, och därför blir nästa meningar också fruktansvärt sterotypiska). Jag lekte med "killeksaker" som barn, hatade tofsar och allt sånt. När jag kom upp i ålder började jag aldrig sminka mig, jag blev aldrig intresserad av mode, killar, vad nu tjejer "ska" gilla. Jag känner att jag skiljer mig rejält från andra tjejer, jag känner aldrig som jag passar in. Jag känner mig mest fel. Jag känner mig inte som en kille heller, trots minnen av vissa "fantasier" som barn. Jag mår som allra bäst när jag inte ser mig själv i spegeln och har alltid gjort, för jag har aldrig känt att spegelbilden är mig. Låter helkonstigt, jag vet.

En del av mig skulle tro att jag kanske identifierar mig som non-binary men samtidigt är en del av mig övertygad om att jag bara är konstig ;) Jag vet inte, det är svårt och förvirrande. Jag har inget emot att någon kallar mig tjej, för mig finns det ingen vikt i ordet. Det är bara ett ord.

Det här blev bara svammel men det är svårt när tankarna bara består av just svammel. Slutsats: Jag är jag, skit i resten. Typ.
 
Jag såg för ett tag sen i en grupp på facebook att någon skrivit en tråd där hen sökte kvinnor som sysslade med sånt som var manligt. Ungefär så här skrev hen: "Vart finns ni kvinnor som inte är rädda för att skita ner er? Ni som vet hur man byter däck på bilen (...), Ni kan väl inte alla vara barbiedockor med en söt kattunge?" Och självklart var det ju inte bara jag som reagerade. Men det hela väckte åter igen den här diskussionen om varför folk fortfarande, 2017, anser att bilar, motorer, tufft, coolt, smutsigt osv är manligt och att motsatsen är kvinnligt. Att det är så, det fattar jag ju. Vi alla är ju uppväxta med att det liksom bara är så.

Men om vi leker med tanken att vi växer upp i ett samhälle där kön inte finns.
(Okej, jag tror jag behöver förklara mig lite extra så ingen (medvetet eller omedvetet) missuppfattar mig. Det är skillnad på kön och på könsorgan. Könsorganet är ju snopp eller snippa. Kön är kvinna, man och allt där mellan som jag faktiskt inte är 100% insatt i. Men att det finns fler än 2 kön är vi ju alla överens om idag hoppas jag. Sen finns det ju de som är könsneutrala. Jag anser alltså att könsorganen borde heta något annat än "manligt" och "kvinnligt". Kanske X och Y, jag vet inte.)

Tänk er att växa upp i ett samhälle där det bara är du själv som kan bestämma vad för kön du är. Det är ingen som bestämmer det åt dig när du redan ligger i magen. När du är barn så uppfostras alla på exakt lika villkor. Det görs inte särbehandlingar och det finns absolut inte flick- och pojkleksaker eller kläder som är till för ett specifikt kön. Alla leker med det som är kul och alla har på sig det som är fint och bekvämt. Någon machokultur existerar inte och inte heller några andra stereotypa personligheter som är kopplat till ett visst kön.

OM det hade varit så, hur tror ni att ni hade sett på er själva?

Jag förstår om det är typ helt omöjligt att tänka sig in i, men visst är det intressant? Jag själv är född i en "kvinnlig" kropp och jag har alltid varit tillfreds med att vara kvinna. Så det är ju svårt för mig att tänka på hur det känns att faktiskt inte vara "hemma" i mig själv. Finns det någon ickebinär/transperson eller liknande här inne? Det skulle vara kul att höra hur ni tänker.

Och till er som prompt kommer hävda att det minsann bara finns två kön (man och kvinna) så undrar jag följande: På vilket sätt stör det dig att andra inte identifierar sig som man eller kvinna? Det är ju inte så att någon skulle ta ifrån er ERT kön. Är ni nöjda med det kön ni är så är ju det jättebra. Det här handlar ju enbart om de personerna som faktiskt inte är man eller kvinna.

Förlåt om tråden är sjukt oklar, men jag hoppas att ni förstår hur jag menar.

Fast det finns bara 2 kön + hermafrodit. Man eller kvinna genetiskt sett.

Sen att man vill KALLA SIG något annat är en sak.
 
Din dotter är 8 veckor och du köper kläder så hon ska se bra ut????
Njae inte se bra ut i den bemärkelsen. Ska se om jag kan förklara.

Till sonen fick vi ett helt underbart set med en röd och vitrandig body (smalare vita ränder) samt ett par mörkblå byxor. Helt neutralt enligt mig och verkligen några favoriter som jag har längtat efter att få använda igen men när jag satte på dem på dottern så såg det konstigt ut (svårt att förklara) hela hon blev så mörk att hennes drag liksom försvann på ngt sätt. Men så provade jag samma body med ett par vita byxor och hon såg ut som sig själv igen. Likadant funkar byxorna hur bra som helst med en ljusare/ mildare body tex med breda vita ränder och smala ljusblå eller rosa.

Till saken hör att dottern är väldigt mörkt och med mycket rött i huden medan sonen var oerhört ljus så jag antar att hon helt enkelt "försvinner" när det blir för mycket mörka/ starka färger.
 
u din
Är du unik? Jag har aldrig hört talas om någon som inte åtminstone i tonåren har ont av menstruation. P-piller minskar det onda. Om du har regelbundet , ofta så ont så påverkar det ditt liv och i tonåren är det känsligt. Är det ens vanligt, jag känner bara har jag haft mineviga otur eller du tur.
Vi var 16 tjejer i den klass som följdes åt årskurs 1-9. Vi var ju ganska tajta och hade koll på varandras "krämpor". Av oss så hade kanske 5-6 sådana menssmärtor så man inte kunde vara med på gympan då och då. Någon hade så riklig mens så hon fick minipiller.
Nä, jag är inte unik. Inte det minsta.
 
Jag har en av varje och det är en balansgång som heter duga ffa med min dotter (8v). Jag har alltid sagt att hon skulle ärva sonens kläder rakt av då jag uppfattar dem väldigt neutrala men det går inte. Hon har en helt annan palett än sonen och behöver ett väldigt ljust plagg uppe eller nere (eller både och) för att det ska se bra ut och dessa kläder är ofta flickigare (om det inte bara ska vara vitt) och jag har efter en del funderande bestämt mig för att jag är ok med att jag köper flickiga kläder till henne så länge jag själv hade kunnat tänka mig dem som barn. Dvs neutrala mot flick går bra men det får inte bli för mycket.

Det om något är väl en sak att fundera på - hur du värderar matchning av kläder på en bebis som är 8 veckor. Jag tycker det om något är att koda in värderingar om utseende och annat ytligt
 
Det om något är väl en sak att fundera på - hur du värderar matchning av kläder på en bebis som är 8 veckor. Jag tycker det om något är att koda in värderingar om utseende och annat ytligt
Se mitt svar till Luff. Det handlar inte om vad som är snyggt utan att hon försvinner i för mycket mörka/ starka färger. Hennes drag försvinner liksom O_o
 
Viktig tråd!

Jag vill flika in: för alla som är skeptiska till att vi har fler än två kön här i världen: Titta på Bill Nye Saves The World! Bill Nye gör ett urbra avsnitt om just kön och sexualitet och vad vetenskapen idag vet jämfört med vad man trott sig veta tidigare. Skitintressant.

Finns på Netflix för den som är intresserad :).

Nu har jag inte sett filmen i fråga men man bör nog skilja på det biologisk med kvinnlig genuppsättning som kan få barn (och har ägg) och manlig där man har spermier och till de som inte har ett klart definierat kön i relation till vad man upplever att man har för könstillhörighet.

Det finns en massa kön definierade beroende på hur man upplever det, hårdrar vi det är så är vi alla unika (även enäggstvillingar har vissa skillnader) och man kan dela upp den psykologiska könstillhörigheten i det oändliga- har sett en lista på 31 kön och man kan tydligen ändra sig lite hur som. Det är direkt opraktiskt att försöka hålla rätt på alla, för mig känns det mer som personlighetstyper än kön - finns det något sätt att konstatera dessa kön rent fysiskt tro? De som vill hålla på med det får gärna göra det men jag tror merparten nöjer sig med han, hon och eventuellt hen.
 
Vi var 16 tjejer i den klass som följdes åt årskurs 1-9. Vi var ju ganska tajta och hade koll på varandras "krämpor". Av oss så hade kanske 5-6 sådana menssmärtor så man inte kunde vara med på gympan då och då. Någon hade så riklig mens så hon fick minipiller.
Nä, jag är inte unik. Inte det minsta.
Fast en procentsats på 37 % med problem är betydligt del av befolkningen, ca 20% av den årskullen. Det tror jag absolut påverkar statistiken. Synd om din man som fick reumatiskt tidigt , det är inte vanligt. Där är procenten låg.

Lite högt räknat så är det var femte person i en åldersklass och de är väldigt tydligt kvinnor. Din dissning håller inte.

Fast det är klart det är bara kvinnor och flickors problem så de räknas väl till en tiondel av värdet. Eller vad tycker du luft?
 
Alltså, att inte identifiera sig som varken tjej eller kille, eller identifiera sig som något annat än det man fötts till, handlar ju inte om personlighet, vad man gillar. Det handlar om hur man känner. Självklart finns det tjejer som identifierar sig som tjejer som tycker om "killsaker" och inte passar in i mallen, samt tvärt om. Men sen finns det dem som vantrivs i sina kroppar, som verkligen känner fel, fel, fel. Det är ju den känslan som avgör, inte vad man tycker är kul att göra på fritiden. Eller ja, så har jag tänkt iallafall.
 
Vi pratade om en skum sak på jobbet för ett tag sedan.
Om en tjej har ljusa ögonfransar och ögonbryn förväntas hon måla dom för att se piggare ut och det kan till och med kommenteras lite sådär hjälpsamt. INGEN skulle komma på tanken att föreslå det för en ljushårig kille.
Likaså kommenteras det om två tjejer har liknande kläder. Två män i randiga tröjor säger ingen något om men två tjejer i ljusblå blus ska få påpekningar - Ringde ni varann i morse så ni skulle matcha, haha.
 
Jo jag såg det svaret och min reflektion är densamma. Utseendet är viktigt.
I den mån att jag vill att hon ska se ut som sig själv, ja då är det det. Men när vissa plagg gör att jag inte längre känner igen henne (jag är ansiktsblind så "ser" inte lika mycket detaljer som andra) då använder jag inte den kombinationen. Hon blir liksom en mörk "blobb" istället för min lilla goding.
 
Fast en procentsats på 37 % med problem är betydligt del av befolkningen, ca 20% av den årskullen. Det tror jag absolut påverkar statistiken. Synd om din man som fick reumatiskt tidigt , det är inte vanligt. Där är procenten låg.

Lite högt räknat så är det var femte person i en åldersklass och de är väldigt tydligt kvinnor. Din dissning håller inte.

Fast det är klart det är bara kvinnor och flickors problem så de räknas väl till en tiondel av värdet. Eller vad tycker du luft?
Vi diskuterade väl inte att mensvärk är ett problem, det är väl klart att det är.
Som jag förstod det så insinuerade du att mensvärk skulle göra könsmaktsordningen till en biologisk faktor?
 

Liknande trådar

Samhälle Jag är relativt "nyfödd" feminist, har väl egentligen alltid haft tankarna/känslorna men först de sista åren fattat att det är feminism...
Svar
11
· Visningar
1 203
Senast: vallhund
·
Samhälle Ja, det har vi väl alla gjort. Och det är något som många (även jag) gör, omedvetet. Vi är exempelvis lärda att det finns "flicknamn och...
42 43 44
Svar
872
· Visningar
43 416
Äldre Eftersom jag gillar att låta mina tre barn ärva varandras kläder så har min 6 åriga dotter även de äldre sönernas kalsonger i sin lilla...
4 5 6
Svar
103
· Visningar
10 083
Senast: Vogue
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp