Bukefalos 28 år!

Hemmafruar utan barn?

Jag har jobbat inom vården och hade planer på att vidareutbilda mig inom området men det kommer aldrig hända så länge det ser ut som det gör.
Varför arbetar du inte för en förändring i stället?
Människor kommer ju inte att sluta behöva vård.
Det du gör nu är att skylla på att andra inte fixar så att arbetsplatsen blir trevlig för dig.
Varför engagerar du dig inte för att i stället försöka att ändra på saken?

För med handen på hjärtat, visst förväntar du dig att få sjukvård om du behöver det?
 
När jag var föräldraledig (ca 27 år sedan) träffade jag till min förvåning rätt många wanna-be hemmafruar eller hemmamammor. Väldigt många kvinnor i den lågstatusförort jag bodde då, ville verkligen kunna slippa jobba tills det minsta barnet var sådär sex, sju år. Jag tolkade det som lägre klassers idealiserande kopiering av högre klassers livsstil - se tex de rätt många hemmafruarna i utpräglade överklassmiljöer.
Jag tror dock att en bidragande orsak är att de sannolikt bara såg tråkiga, utslitande och dåligt betalda jobb som alternativ.
 
Varför arbetar du inte för en förändring i stället?
Människor kommer ju inte att sluta behöva vård.
Det du gör nu är att skylla på att andra inte fixar så att arbetsplatsen blir trevlig för dig.
Varför engagerar du dig inte för att i stället försöka att ändra på saken?

För med handen på hjärtat, visst förväntar du dig att få sjukvård om du behöver det?

För att jag tänker byta yrke, liksom många andra som inte trivs med sitt arbete.
Men just nu är jag föräldraledig. Därefter ska jag plugga till något helt annat.

Du förväntar dig med all säkerhet också sjukvård, så vad gör du för att engagera dig för en förändring? Eller är det bara ok att säga åt andra att engagera sig i sådant de förväntar sig ta del av?
 
Precis! Räck upp handen alla ni som skulle klara er utan make/sambo utan att sänka eran nuvarande standard över huvudtaget.

Jag kan börja :up:

Inte jag!

För 2 år sen ja, nu - nej inte en chans.
Å andra sidan så hade inte min sambo kunnat försörja mig på det viset som sker nu om inte jag hade haft ett välbetalt jobb där jag försörjde honom under de första åren när han startade företaget där vi bägge lönearbetar nu.
 
För att jag tänker byta yrke, liksom många andra som inte trivs med sitt arbete.
Men just nu är jag föräldraledig. Därefter ska jag plugga till något helt annat.
Men se där!
Du tillhör ju inte ens den kategori av hemmafruar utan barn som jag efterfrågade.
Och dessutom så tänker du studera och arbeta sedan.
Du förväntar dig med all säkerhet också sjukvård, så vad gör du för att engagera dig för en förändring? Eller är det bara ok att säga åt andra att engagera sig i sådant de förväntar sig ta del av?
Det är ju lämpligt att engagera sig just i sådant som man har kunskap om.
Vårdpersonal då lämpligtvis i vårdfrågor.
Jag engagerar mig i kollektivtrafik på så vis att jag ser till att köra bussar så att turer inte skall bli inställda p.g.a. personalbrist.
Det känns inte okej att ha en kompetens i ett bristyrke och strunta i att göra vad jag kan för att tillföra samhället något som behövs.
Sjukvårdspersonalen behöver kunna ta sig till jobbet också, det underlättar ju.
 
Jag tror dock att en bidragande orsak är att de sannolikt bara såg tråkiga, utslitande och dåligt betalda jobb som alternativ.
Det tror jag också. Alltså, det var väldigt tydligt inte gynnade personer som på ett allmänt bortskämt och avundsvärt vis ville pyssla med sina orkidéer i hemmet, om vi säger så. Väldigt mycket tvärtom. De hade ganska ofta 2-3 barn rätt många år före sin egen 30-årsdag, och för mig signalerade hela upplägget att de poänger de kunde se med vuxenlivet var egen bostad, partner och barn. I princip inget därutöver, och mindre än så blev helt enkelt på tok för lite.

Självklart ser jag klassaspekter, taskiga villkor i allmänhet och segregation (om än vi företrädesvis pratar om infödda, vita personer) i det där. Men i det faktiska mötet med personerna en och en, så ser man ju personen. Just där och då blev det lite av "Hemmafru, jösses, vilken idé, det hade jag aldrig ens kommit att tänka på att man kan vilja vara!"
 
Man KAN ju som hemmafru bidra till samhället på annat sätt än att betala skatt också. Nu har jag aldrig varit hemmafru, även om jag som sagt är beroende av min mans inkomst för min levnadsstandard. Däremot har jag haft en ganska lång period då jag inte jobbat och inte heller kunnat söka jobb hur som helst men däremot haft en viss arbetsförmåga. Eftersom jag tillhör de som mår bra av sysselsättning har jag då engagerat mig i frivilligarbete som språkvän till asylsökande.
Naturligtvis är det inte alla som försörjs av sin partner som gör sånt. Jag vill bara flika in att det finns andra sätt att bidra till samhället än att betala inkomstskatt.
 
Ja så är det ju definitivt.
@hastflicka beskrev ju just volontärarbete som en meningsfull sysselsättning.

Titta pa Texas och Lousiana's oversvamningar just nu, eller har i Oregon dar 100,000 hektar har brunnit, och fortfarande brinner, eller alla andra naturkatastrofer runt ens egna lilla lugna vra ... eller hela varlden. Hjalp organisationer som Roda Korset ar FANTASTISKA men benover ett oandligt antal volunteers for att kunna organisera och fa fram hjalpen aven om man inte ar pa plats.

Under brander i Florida vintern 1998 (eller var det 1999?) var det stora brander i hela staten. Bara i min kommun brann over 40,000 hektar, 87 hus brann ner (och manga fler blev skadade) och sa sag varje kommun i staten ut. Det var da jag larde mig hur fantastiskt vardefulla alla hjalp organisationer ar, och hur de skriker efter manniskor att volunteer sin tid och engagemang.
Roda Korset var dar nar de forsta evakuerings ordern kom ... (jag tog in tva familjer som bodde i brandens vag, men vars hus klarade sig och vi hjalpte alla till med logistik och vad vi kunde) Fema, den statliga organisationen kom senare, den var mer tunggrodd som de flesta statliga organisationer runt varlden, men bestamde da att lagga om sina rutiner.

Fema har andrat mycket sedan dess och bygger ocksa mycket pa Volunteerer i sina naromraden numera. Jag ar en "certifierad Fema Disaster Assistant" in Animal Rescue. Ett antal klasser jag tagit som volunteer for att jobba som volunteer)
I alla handelser, det finns manga, manga satt att vara solidarisk mot samhallet och "dra sitt stra till stacken" om det ar vad man vill gora.
 
Titta pa Texas och Lousiana's oversvamningar just nu, eller har i Oregon dar 100,000 hektar har brunnit, och fortfarande brinner, eller alla andra naturkatastrofer runt ens egna lilla lugna vra ... eller hela varlden. Hjalp organisationer som Roda Korset ar FANTASTISKA men benover ett oandligt antal volunteers for att kunna organisera och fa fram hjalpen aven om man inte ar pa plats.

Under brander i Florida vintern 1998 (eller var det 1999?) var det stora brander i hela staten. Bara i min kommun brann over 40,000 hektar, 87 hus brann ner (och manga fler blev skadade) och sa sag varje kommun i staten ut. Det var da jag larde mig hur fantastiskt vardefulla alla hjalp organisationer ar, och hur de skriker efter manniskor att volunteer sin tid och engagemang.
Roda Korset var dar nar de forsta evakuerings ordern kom ... (jag tog in tva familjer som bodde i brandens vag, men vars hus klarade sig och vi hjalpte alla till med logistik och vad vi kunde) Fema, den statliga organisationen kom senare, den var mer tunggrodd som de flesta statliga organisationer runt varlden, men bestamde da att lagga om sina rutiner.

Fema har andrat mycket sedan dess och bygger ocksa mycket pa Volunteerer i sina naromraden numera. Jag ar en "certifierad Fema Disaster Assistant" in Animal Rescue. Ett antal klasser jag tagit som volunteer for att jobba som volunteer)
I alla handelser, det finns manga, manga satt att vara solidarisk mot samhallet och "dra sitt stra till stacken" om det ar vad man vill gora.
Jag kan till och med tänka mig, att som volontär kan man göra MER än som lönearbetande, eftersom ens insatser inte står i beroendeställning till lön/ersättning. Man arbetar och ger för att man vill, för att man ser det nödvändiga. Fastän man får noll tillbaka i pengar.

Det är därför orimligt att jämföra de två, tycker jag. Att lönearbete ska ha ett värde och volontärarbete att "annat" och att de två ska ställas sida vid sida. Det är, för mig, alldeles orimligt. Hure fungerar t.ex. "Läkare utan gränser"? Är inte detta oavlönat - och samtidigt gränslöst värdefullt?
 
Jag kan till och med tänka mig, att som volontär kan man göra MER än som lönearbetande, eftersom ens insatser inte står i beroendeställning till lön/ersättning. Man arbetar och ger för att man vill, för att man ser det nödvändiga. Fastän man får noll tillbaka i pengar.

Det är därför orimligt att jämföra de två, tycker jag. Att lönearbete ska ha ett värde och volontärarbete att "annat" och att de två ska ställas sida vid sida. Det är, för mig, alldeles orimligt. Hure fungerar t.ex. "Läkare utan gränser"? Är inte detta oavlönat - och samtidigt gränslöst värdefullt?

Fast ... det funkar ju inte riktigt sa ... Lakare utan granser, jag kanner en som ar med och tar ledigt fran sitt ordinarie jobb for att kunna aka ut och jobba med dem. Han far inte betalt utan jobbar pa sjukhus har i USA 9 manader om aret och aker ut och volunteerar som kirurg tre manader. Sjalv anser han att de tre manaderna ar oerhort mycket mer jobb och sliter hardare ... sjalva jobbet som betalar husrum och hans formaga att aka ut behovs for att vila upp emellan turerna.
Ska man prata om vem som ar "solidarisk" mot samhallet tycker jag nog visst att lonearbete och volunteer arbete kan jamforas. Bada behovs i ett modernt samhalle. Det ar orimligt att tro att staten kan ha avlonade manniskor i tillracklig mangd nar en katastrof traffar och att de da skulle jobba sa mycket som lonen kraver ... eller att alla kan ta tid fran sitt lonearbete for att jobba som volunteer.

Vad det galler att man som volunteer inte star i beroendestallning till sin arbetsgivare utan gor mer "an vad noden kraver" tror jag att om man jobbar i en organisation som har katastrofer som sin arbetsgrund blir det lite som for militaren som ligger ute i krig. Man gor det man behover gora for att det behovs. Tid, effort, eller betalning ar inget som man ens tanker pa. Behover man jobba tre dygn i strack gor man det.
 
Jag är förvånad över hur elitistisk denna tråden är. För mig blir det en knepig diskussion när annars smarta och öppna människor totalt fördummar människor som väljer att inte ha ett förvärvsarbete! Vad är det som gör att folk tror att bara ett arbete kan vara utvecklande och stimulerande för hjärnan för en person?

Vad är det på jobbet som är så enormt fantastiskt att jag inte kan få samma stimulation och utveckling på fritiden med de aktiviteter man gör där? Eller är det bara så att de människorna som tror att ett arbete är så viktigt själva har en enormt trist fritid?

Jag har inga som helst problem att fylla mitt liv med utvecklande och roliga saker, men framförallt handlar det väl om vad personerna själva vill få ut av sitt liv? Vem sätter standarden för att alla måste vara så djävla utvecklade då?? Kan man inte få vara nöjd och glad över det man har och det livet man lever oavsett hur samhällsutvecklande det är?

Att fördumma människor som inte förvärvsarbetar är väldigt trångsynt. Det finns gott om smarta, driftiga kvinnor som aldrig jobbat en dag i sina liv, precis som det finns gott om enormt korkade män som aldrig bidrar med någonting intellektuellt trots att de har en lön och ett arbete.
Därför att det är så oerhört viktigt att kvinnor försörjer sig själva - på så många plan. Ekonomiskt både för samhället och för den enskilda individen, för sin personliga utveckling, värdighet och integritet. Anser jag. Och jag tycker det är urdumt att skaffa sig en utbildning för att sedan stå och baka muffins. Om man inte valt det som sitt jobb förstås, och får betalt för det. Att kvinnors jobb sedan är underbetalda generellt och slitiga och att kvinnor dubbelarbetar är en annan diskussion. Jag tycker helt enkelt att hemmafruidealet som nu har börjat dyka upp mer och mer är en hemsk utveckling och ett bevis för att kvinnor återigen har förlorat mark gentemot män. Att vi sedan generellt både män och kvinnor jobbar för mycket som jag tycker, är också en annan diskussion. Jag tycker också att en slags medborgarlön bör införas ffa för yrken inom kultursektorn. Men att kvinnor är självförsörjande är en garanti för kvinnors oberoende av män och så sjukt viktig när det gäller kvinnors rättigheter.
 

Liknande trådar

Samhälle Såg ett klipp på Facebook om hemmafruar tydligen är en ny trend bland unga kvinnor. Mådde lite illa av det. Visst, alla gör som de vill...
20 21 22
Svar
433
· Visningar
21 539
Senast: Mkb
·
Kropp & Själ Jag har haft ont i ländryggen i några år nu på morgonen när jag vaknat (stel och öm i musklerna ffa) men det har blivit så att säga...
Svar
14
· Visningar
668
Senast: Ramona
·
Kultur Om man vill åka till Stockholm över dagen med ett barn, vad gör man då? Barnet i fråga är 7 år. Gärna relativt nära station, alt smidigt...
Svar
15
· Visningar
814
Senast: Blyger
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
1 020
Senast: Crossline
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp