Hemmafruar utan barn?

Man sitter väl inte fast bara för att man inte kan veckopendla?! Vi har uppenbarligen helt olika definitioner på det.
Ja helt klart så har vi det.
Jo jag sitter fast på landet utanför Nyköping när jag inte kan veckopendla till Knivsta för att arbeta i en anställning.
 
Du är begränsad till att kunna lämna hemmet endast kortare perioder typ några timmar och helst dagtid. Och vill hitta aktiviteter passande till de förutsättningarna som ger dig social samvaro och intellektuell stimulans, vilket du kommer att sakna annars.
Ungefär så uppfattar jag din fråga, om jag nu förstått den rätt.

Då förslår jag att du blir kontaktperson.
Är ständig brist på folk till det. Kolla med handikappomsorgen i din kommun för mer info.
 
Jag älskar att chilla och är introvert så jag hade älskat det.

Hade ridit, sprungit, bakat, promenerat med hunden, sovit i soffan, tittat på rederiet, städat, sovit lite till osv.
Har inget behov av att träffa människor varje dag så för mig hade det räckt utmärkt att träffa vänner några timmar då och då.
Dock konverserar vi flitigt via sms och messenger.
 
Jag skulle i så fall läsa kurser på distans. Plugga språk, läsa klassiska böcker på min to-read-list, plocka svamp och bär under hösten. Du ska alltså vara hemma men sysslolös, jag tänkte om du hade åtaganden hemma men alltså inte? Är det 6 månader skulle jag nog bara njuta av det, är det 5 år skulle jag krisa och antingen inte gå med på det eller se till att kunna jobba hemifrån.
 
Ja helt klart så har vi det.
Jo jag sitter fast på landet utanför Nyköping när jag inte kan veckopendla till Knivsta för att arbeta i en anställning.

Mao så sitter en stor majoritet "fast", utan att det skulle ha något att göra med om man arbetar eller är hemmafru.
 
Himla märkligt att sällan träffa hemmafruar men ändå anta att alla hemmafruar gnäller och är bittra över sina liv.
Men det har jag ju inte gjort utan jag har just bara berättat att jag inte har lyckats att träffa någon hemmafru som inte är bitter, sur och gnäller.
Och så frågar jag hur hemmafruar som trivs gör för att trivas.
Du påstår att du trivdes men har fortfarande inte berättat hur du gjorde.
 
Kan bara svara på vad jag troligen skulle göra.
Skulle bli hästar, odling (sommar), hundar, kvällskurser typ smide, möbelsnickeri, lära mig spinna garn mm, åka på träningar med hästarna och hundarna, jakt (vinter).
Tja skulle inte få långtråkigt.
 
Först var det försörjda hustrur och nu är det sura o gnälliga hemmafruar.
Det låter som att du är lite bitter över din egen situation.
Du verkar iallafall inte ha problem med sysselsättning så jag undrar
faktiskt också vad du är ute efter.
 
Jag kan tycka att hela frågeställningen blir lite bisarr. För mig arbete något socialt konstruerat. Det har väldigt lite att göra med mig som person. Jag är ju jag oavsett vad jag jobbar med eller om jag jobbar.

Jag är en sån där rasande feminist som trots den rasande feminismen skulle ÄLSKA att få vara "lyxhustru" (obs citationstecken). Mitt jobb är ju inte mitt liv, mitt blod, mitt allt. Jag älskar mitt jobb men det är liksom inte nåt jag skulle göra i samma omfattning om jag var ekonomiskt oberoende. Det är något jag gör för att försörja mig, sen att jag hittat något jag gillar är en annan sak. Jag har tonvis med saker jag skulle göra om jag inte jobbade och jag tycker liksom inte att det är svårt att vara nöjd utan att "uträtta" (obs, enorma citationstecken) något. Herregud, jag avundas mina päron som är pensionärer och bara gör vad de vill. Jag var hemmafru ett tag och jag ÄLSKADE det. Sen att den som drog in pengarna var en rövgök är en annan grej, själva stanna hemma-grejen var underbar.
 
Jag har inte frågat efter tips att fylla dagarna med jag har frågar efter hur man gör för att trivas med tillvaron.
Skriva en bok ger varken social eller intellektuell stimulans.
Det bara dränerar den egna energin och fantasin.

Hur kan det inte ge intellektuell stimulans att skriva en bok?
 
Har inget behov av att träffa människor varje dag så för mig hade det räckt utmärkt att träffa vänner några timmar då och då.
Varje dag behövs inte för mig heller men efter typ 3-4 veckor så känns det litet konstigt att inte ha lämnat fastigheten även om den är stor.
Vänner är bra men jag behöver även nya intryck och för det fungerar nya människor bra.
 
Är det 6 månader
Det var 9 men är nu bantat till 8.
Och jag kommer att njuta i ca 6 veckor sedan så blir jag sur och trist.
Du ska alltså vara hemma men sysslolös, jag tänkte om du hade åtaganden hemma men alltså inte?
Jo jag har vissa åtaganden men mina måsten fyller inte hela dagen.
Det finns oändligt att göra men det är inget som är bra för humöret utan bara jobbigt på alla sätt, både mentalt och kroppsligt.
Jag måste hitta något sätt att hålla humöret uppe.
Så jag undrade hur andra som var hemmafruar och nöjda med det gjorde.
 

Liknande trådar

Samhälle Såg ett klipp på Facebook om hemmafruar tydligen är en ny trend bland unga kvinnor. Mådde lite illa av det. Visst, alla gör som de vill...
20 21 22
Svar
433
· Visningar
19 912
Senast: Mkb
·
Kropp & Själ Jag har haft ont i ländryggen i några år nu på morgonen när jag vaknat (stel och öm i musklerna ffa) men det har blivit så att säga...
Svar
14
· Visningar
528
Senast: Ramona
·
Kultur Om man vill åka till Stockholm över dagen med ett barn, vad gör man då? Barnet i fråga är 7 år. Gärna relativt nära station, alt smidigt...
Svar
15
· Visningar
727
Senast: Blyger
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
931
Senast: Crossline
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Vad gör halvblodsägare?
  • Avla utan fullständig stam?
  • Dressyrsnack 17

Omröstningar

Tillbaka
Upp