Inte bara nätdejting del 10

[starcraft]

Ansluter mig till tråden i hopp om lite råd. Mitt huvud kan inte reda ut det här

Jag har aldrig dejtat. Några personer har varit intresserade av mig och jag har alltid, även om jag varit intresserad tillbaka, dissat dem innan det ens hunnit bli till "dejtande". Och på något dumt sätt så har det varit skönt att ha den "makten". Har aldrig själv tagit första steget. Går inte att bli sårad då liksom.

Men! Nu har jag kärat ner mig totalt i en kollega som jag jobbat med under sommaren. Till saken hör att han nästa vecka slutar på mitt jobb och flyttar till en annan stad. (så skulle det skita sig så behöver jag ju inte träffa honom på jobbet eller springa på honom på stan liksom)

Jag har ingen aning om han är intresserad av mig, eller om han ens är singel, men vi har pratat väldigt mycket om allt och inget och vi klickar väldigt bra.

Ska jag ta risken att bli dissad, och visa att jag är intresserad? Hur isåfall? Vi jobbar väldigt sällan samma tider så det är inte ens säkert att vi kommer ses igen. Men jag har hans mobilnummer....
Detta känns såååå läskigt (jag är en tönt jag vet), och ena delen av mig vill bara släppa det hela och gå vidare, å andra sidan så känner jag att det kanske är dags att jag tar mig i kragen och lär mig att ta första steget.

Vad är det värsta som kan hända???? Är det värt risken?

Kör! Det värsta man kan få är ett nej och får man det så är det oftast lättare att gå vidare eftersom man fått det svart på vitt. Men våga! Det kan ju bli hur mysigt som helst. Bara skicka iväg ett mess ich fråga om ni ska ses

 

[Isolfur]

Ja!
Fråga om ni ska göra något efter jobbet. Om det känns läskigt kan du försöka få det att låta lättsamt typ om ni båda tränar kan man säga något om att " jag tänkte springa runda X efter jobbet - vore kul om du vill hänga på"
Eller säga ngt om att du vill gå och ta en öl efter jobbet - du kanske vill hänga på.

Det är en bra idé! Bara det att jag inte ens vet om vi kommer jobba ihop någon dag innan han slutar, och om vi jobbar ihop så slutar vi troligtvis helt olika tider

Kör! Det värsta man kan få är ett nej och får man det så är det oftast lättare att gå vidare eftersom man fått det svart på vitt. Men våga! Det kan ju bli hur mysigt som helst. Bara skicka iväg ett mess ich fråga om ni ska ses

Ja och visst är det inte så illa att få ett nej, eller? Känner mig så jäkla sårbar.. Men vill samtidigt inte gå miste om något, som jag säkert har gjort tidigare...
Det borde väl kännas värre att inte ta risken och ångra sig i efterhand, än att bli dissad? Skulle han inte vara intresserad av mig så är jag ju ändå inte intresserad längre liksom

 

[Aliche]

Att ångra sig för att man inte tog chansen svider 10 gånger mer och sitter i 100 gånger längre än att eventuellt bli avvisad/dissad/tackad nej till!

 

[Frankie]

Det är en bra idé! Bara det att jag inte ens vet om vi kommer jobba ihop någon dag innan han slutar, och om vi jobbar ihop så slutar vi troligtvis helt olika tider


Ja och visst är det inte så illa att få ett nej, eller? Känner mig så jäkla sårbar.. Men vill samtidigt inte gå miste om något, som jag säkert har gjort tidigare...
Det borde väl kännas värre att inte ta risken och ångra sig i efterhand, än att bli dissad? Skulle han inte vara intresserad av mig så är jag ju ändå inte intresserad längre liksom

Fråga bara om han vill ses nån dag! Att ta en kaffe eller öl typ. Ett nej är tråkigt såklart, men inget man dör av. Håll fast vid den sista meningen du skrev, det är ett jättebra tänk.

 

[Singoalla]

Ska jag ta risken att bli dissad, och visa att jag är intresserad?

När jag blev singel för 2,5 år sedan så hade jag inte fått många nej av män. Jag hade haft 3 länge förhållanden som i princip avlöst varandra. När jag började dejta och fick ett nej första gången trodde jag att jag skulle dö av skam. Herregud vad pinsamt, att visa sig så sårbar och chansa, och så får man ett nej! Såhär en tid senare har jag fått lika mycket nej som ja och även om vissa nej svider mer än andra, så har jag lärt mig att ta det med en klackspark. You win some - you lose some. Jag brukar tänka på de gånger jag säger nej, inte sitter jag och tycker synd om den saten som var så pinsam att han trodde att det skulle kunna bli någonting Jag brukar bli glad och lite smickrad, oftast är den en trevlig typ men det blir ändå nej tack.

Mao - bjud ut honom! Som några andra skrivit, fråga om han vill ta en öl eller något annat enkelt. Säger han nej så lägg ingen större vikt vid det, utan var glad över att du visat både på mod och förmåga till initiativ

 

[emma-vsm]

Jaha ja, nu är jag också här. Singel efter 4,5 års förhållande som egentligen borde avslutats för längesen

Jag tänkte mig att jag inte skulle dejta (cis)killar alls nu, och jag har pratat med lite olika folk på Tinder och andra appar, men bara träffat en person på dejt. Givetvis en ciskille.. Vi träffades några gånger för 5 år sen, och har nu dejtat och hängt en hel del sista veckorna (och jag har typ slutat Tindra).

I mina ögon är han sjukt snygg, omtänksam och vi har kul ihop. Och egentligen är det väl det enda som betyder något just nu, jag vill ju bara detja och ha kul (men har också en tendens att tänka hundra steg fram). Vi har några gånger missförstått varandra och det har blivit jobbiga situationer, och då inser jag att jag inte alls är redo för dom här "tycka-om-känslorna" som börjat komma. Jag suger verkligen på relationer.
Han kommer också från en bakgrund som är mer patriarkal och religös än den jag kommer från och även om han hittills verkar dela mycket av mina värderingar blir jag lite osäker på att det verkligen är så (jag kanske bara är rädd..?) Det jag är rädd för är kanske att jag ska kära ner mig och sen inte kunna fatta logiska beslut, jag har ju hittills haft en tendens att kära ner mig i rövhattar, och dessutom hängt kvar alldeles för länge. Hur tar man det lugnt när man egentligen bara vill hänga med personen typ hela tiden?

 

[Singoalla]

Välkommen till tråden!

Det jag är rädd för är kanske att jag ska kära ner mig och sen inte kunna fatta logiska beslut

Enligt min erfarenhet kommer det där dum-i-huvet stadiet först av allt i en relation. När man känner attraktion och har tunnelseende. Om ni har hängt några veckor och du fortfarande lyckats hålla huvudet kallt (vilket du verkar göra) så kanske inte den där oförmågan att ta logiska beslut kommer senare heller

Det där med värderingar är jättesvårt. Jag och min dejt har inte riktigt börjat prata om det ännu. Vi har pratat lite politik och jag vet vad han röstat på i senaste valet, och tycker han gjort bra val. Han verkar dessutom vara väldigt empatisk vilket är viktigt för mig. Men jag drömmer typ mardrömmar om att vi ska sitta och dricka vin en kväll och han slänger ur sig nåt som att "Nä jag kallar min inte feminist, vi är ju så jämställda redan!"

 

[emma-vsm]

Välkommen till tråden!



Enligt min erfarenhet kommer det där dum-i-huvet stadiet först av allt i en relation. När man känner attraktion och har tunnelseende. Om ni har hängt några veckor och du fortfarande lyckats hålla huvudet kallt (vilket du verkar göra) så kanske inte den där oförmågan att ta logiska beslut kommer senare heller

Det där med värderingar är jättesvårt. Jag och min dejt har inte riktigt börjat prata om det ännu. Vi har pratat lite politik och jag vet vad han röstat på i senaste valet, och tycker han gjort bra val. Han verkar dessutom vara väldigt empatisk vilket är viktigt för mig. Men jag drömmer typ mardrömmar om att vi ska sitta och dricka vin en kväll och han slänger ur sig nåt som att "Nä jag kallar min inte feminist, vi är ju så jämställda redan!"

Tack

Jag hoppas att det är som du säger, tyvärr tycker jag dock att jag i tidigare relationer sett ett och annat varningstecken som jag ignorerat till en början, och där det sedan gått på tok för långt innan jag kunnat bryta. Anknytningsteorin stämmer nog bra in i mitt fall

Vi har iaf pratat lite politik och där tycker jag att vi ligger nära varandra. Vi har diskuterat feminism och hbtq-frågor och han är en aning heteronormativ men inte mer än folk generellt, verkar det som.

Jag har förstått att hans familj är väldigt konservativ och jag funderar en del på hur mycket det påverkar en person och värderingarna. Jag skulle ju inte vilja bli bedömd utefter hur mina föräldrar är tex, men jag misstänker att jag ibland analyserar saker han säger med vetskapen om detta, vilket nog är orättvist mot honom..

Det är så svårt i början innan man känner varandra, vi verkar dessutom ha lite olika sätt att uttrycka oss och kommunicera, vilket nog gör att jag blir osäker på hur jag ska tolka situationer.

Jag som tänkte att detta skulle bli min första ordentliga (queera) dejtingsommar, det kan det ju förstås fortfarande bli men just nu är jag liksom inte intresserad av att dejta andra Hur gör ni andra som är tvåsamma, dejtar en i taget eller flera samtidigt?

Det är också lite av ett dilemma, när man inte är hetero men när de flesta och längsta relationer man haft har varit heterosexuella, det blir så mycket lättare att bara fortsätta. Det känns som att jag måste göra fler aktiva val för att träffa personer som inte är (cis)killar. Och ibland känns det som att man som bi/pan/whatever inte passar in i queera sammanhang om man mest haft heterorelationer.

 

[Singoalla]

Jag tror att det bästa bara är att fortsätta prata. Jag kommer ha den strategin med min dejt - prata prata prata. Ställ frågor. Förr eller senare kommer du få en väldigt bra uppfattning av vart han står och hur hans värderingar ser ut. Men jag tycker att det låter väldigt lovande att du faktiskt är uppmärksam på varningstecken! Faktiskt inte alla som är det när man dejtar och är förtjust.

Det är också lite av ett dilemma, när man inte är hetero men när de flesta och längsta relationer man haft har varit heterosexuella, det blir så mycket lättare att bara fortsätta. Det känns som att jag måste göra fler aktiva val för att träffa personer som inte är (cis)killar. Och ibland känns det som att man som bi/pan/whatever inte passar in i queera sammanhang om man mest haft heterorelationer.

Låter som att vi har mycket gemensamt här. Jag är som sagt bisexuell, men det är det inte många förutom mina äldsta vänner som vet om. Jag har inte dejtat tjejer på länge, och den ena anledning är precis som du säger - det kräver mer aktiva val. Det har blivit enkelt och bekvämt att dejta killar, och enkelt och bekvämt är precis vad jag behövt. Den andra delen i det är betydligt sorgligare, och det är att jag helt enkelt inte orkar med folks reaktioner på det. Jag har råkat ut för en del homofobi och det sätter sig djupt. Utöver de som har negativ inställning så orkar jag inte med cissnubbars "GUD VAD SEXIGT KAN NI INTE HÅNGLA!" reaktioner och tjejkompisars "Jaha! Men hur funkar det? Berätta! Är det samma sak som att dejta killar? Är inte tjejer mer komplicerade? Eller hur funkar det?"

En gång tog jag dock inte bort min inställning på Tinder att jag har både killar och tjejer där, när en kollega på en AW ville swipa åt mig. Efter ett tag sa hon "Men, det är tjejer här också?" och jag kände att det högg till lite i magen. Jag svarade "Ja, jag har tjejer där också" och hon sa "Okej!" som att det var världens minsta grej, och fortsatte swipa. Jag lever fortfarande lite på den reaktionen och hoppas på att jag ska kunna vara mer öppen med min bisexualitet framöver.

 

[emma-vsm]

Jag tror att det bästa bara är att fortsätta prata. Jag kommer ha den strategin med min dejt - prata prata prata. Ställ frågor. Förr eller senare kommer du få en väldigt bra uppfattning av vart han står och hur hans värderingar ser ut. Men jag tycker att det låter väldigt lovande att du faktiskt är uppmärksam på varningstecken! Faktiskt inte alla som är det när man dejtar och är förtjust.



Låter som att vi har mycket gemensamt här. Jag är som sagt bisexuell, men det är det inte många förutom mina äldsta vänner som vet om. Jag har inte dejtat tjejer på länge, och den ena anledning är precis som du säger - det kräver mer aktiva val. Det har blivit enkelt och bekvämt att dejta killar, och enkelt och bekvämt är precis vad jag behövt. Den andra delen i det är betydligt sorgligare, och det är att jag helt enkelt inte orkar med folks reaktioner på det. Jag har råkat ut för en del homofobi och det sätter sig djupt. Utöver de som har negativ inställning så orkar jag inte med cissnubbars "GUD VAD SEXIGT KAN NI INTE HÅNGLA!" reaktioner och tjejkompisars "Jaha! Men hur funkar det? Berätta! Är det samma sak som att dejta killar? Är inte tjejer mer komplicerade? Eller hur funkar det?"

En gång tog jag dock inte bort min inställning på Tinder att jag har både killar och tjejer där, när en kollega på en AW ville swipa åt mig. Efter ett tag sa hon "Men, det är tjejer här också?" och jag kände att det högg till lite i magen. Jag svarade "Ja, jag har tjejer där också" och hon sa "Okej!" som att det var världens minsta grej, och fortsatte swipa. Jag lever fortfarande lite på den reaktionen och hoppas på att jag ska kunna vara mer öppen med min bisexualitet framöver.

Ja, det är nog det bästa som du föreslår, prata, prata, prata. Och samtidigt hålla huvudet lite kallt!

Jag förstår dig precis! Och känner igen mig en del. I mitt arbete är hbtq+ normen, och jag känner verkligen att jag är på rätt plats där, men i dejting och relationer känner jag ibland att jag är för straight för flator och för gay för män på något konstigt sätt. Jag fick tex förklara för min dejt att om jag skulle dejta en tjej nu så skulle det vara precis på samma sätt och med samma känslor som jag dejtar honom, det fattade han inte först. Typ som att en man skulle vara en större konkurrent än en kvinna, ur hans perspektiv.
Jag tror inte att han är en rövhatt, men däremot ovan och kanske okunnig i vissa frågor.

 

[Singoalla]

Jag fick tex förklara för min dejt att om jag skulle dejta en tjej nu så skulle det vara precis på samma sätt och med samma känslor som jag dejtar honom, det fattade han inte först.

Typ som mitt ex som inte tyckte att det skulle räknas som otrohet om jag var med en tjej, däremot om jag var med en kille

Men visst är det som du säger, man behöver inte vara rövhatt för att man är ovan vid vissa situationer eller inte påläst. En del killkompisar som har uttryckt att dom tycker att det är sexigt att jag legat med tjejer har nog bara inte tänkt steget extra. Jag tror att dom faktiskt tycker att det är sexigt, och säger det som en komplimang. Men skulle jag förklara att jag blir ledsen när min sexualitet hela tiden förminskas på det viset, att män på ett väldigt uppenbart vis alltid måste förställa sig mig i sängen (och det gör att jag ärligt talat känner mig lite antastad) och att jag som kvinna åter igen alltid måste vara sexig i mäns ögon osv osv. så tror jag absolut att det skulle sjunka in. Dom skulle förstå, och troligtvis be om ursäkt. Men jag har bara inte orkat ta diskussionen.

 

[emma-vsm]

Typ som mitt ex som inte tyckte att det skulle räknas som otrohet om jag var med en tjej, däremot om jag var med en kille

Men visst är det som du säger, man behöver inte vara rövhatt för att man är ovan vid vissa situationer eller inte påläst. En del killkompisar som har uttryckt att dom tycker att det är sexigt att jag legat med tjejer har nog bara inte tänkt steget extra. Jag tror att dom faktiskt tycker att det är sexigt, och säger det som en komplimang. Men skulle jag förklara att jag blir ledsen när min sexualitet hela tiden förminskas på det viset, att män på ett väldigt uppenbart vis alltid måste förställa sig mig i sängen (och det gör att jag ärligt talat känner mig lite antastad) och att jag som kvinna åter igen alltid måste vara sexig i mäns ögon osv osv. så tror jag absolut att det skulle sjunka in. Dom skulle förstå, och troligtvis be om ursäkt. Men jag har bara inte orkat ta diskussionen.

Men precis! Huvudet på spiken!

Och orkar man ta diskussionen/förklara/utbilda? Eller ska man göra fler aktiva val och förhoppningsvis träffa någon som redan tänkt allt det där man själv tänkt och tänker (troligtvis då någon som inte är en cis-snubbe, ursäkta för generaliseringen men vissa erfarenheter delar jag helt enkelt inte med heterosexuella cis-snubbar)?

 

[Bison]

Men precis! Huvudet på spiken!

Och orkar man ta diskussionen/förklara/utbilda? Eller ska man göra fler aktiva val och förhoppningsvis träffa någon som redan tänkt allt det där man själv tänkt och tänker (troligtvis då någon som inte är en cis-snubbe, ursäkta för generaliseringen men vissa erfarenheter delar jag helt enkelt inte med heterosexuella cis-snubbar)?

Jag tycker du ska fortsätta träffa honom och lära känna varandra mer.
Man måste ju inte tycka precis lila om allting och så länge han är respektfull och öppen så tror jag det kan funka.

Nu är ju jag lite partisk här eftersom jag vet vem det är och tycker han verkar vara en galet trevlig kille

 

[Modest]

Men jag drömmer typ mardrömmar om att vi ska sitta och dricka vin en kväll och han slänger ur sig nåt som att "Nä jag kallar min inte feminist, vi är ju så jämställda redan!"

Jag skulle vara glad om det kom på dejtingstadiet.

mvh blev ihop med en feminist som nu efter två år börjar ändra åsikt

 

[emma-vsm]

Jag tycker du ska fortsätta träffa honom och lära känna varandra mer.
Man måste ju inte tycka precis lila om allting och så länge han är respektfull och öppen så tror jag det kan funka.

Nu är ju jag lite partisk här eftersom jag vet vem det är och tycker han verkar vara en galet trevlig kille

Haha ja jag har förstått att ni känner varandra lite. Min bild är också att han är väldigt trevlig och vi trivs hittills väldigt bra ihop. Han är ju en djurmänniska, det är ju en förutsättning och brukar ju visa på positiva egenskaper

 

[emma-vsm]

Jag skulle vara glad om det kom på dejtingstadiet.

mvh blev ihop med en feminist som nu efter två år börjar ändra åsikt

Hur går det till?

 

[Bison]

Haha ja jag har förstått att ni känner varandra lite. Min bild är också att han är väldigt trevlig och vi trivs hittills väldigt bra ihop. Han är ju en djurmänniska, det är ju en förutsättning och brukar ju visa på positiva egenskaper

Ja, jag upplever honom som en väldigt mjuk och fin person.
Tyckte det var jättekul när han berättade att ni ses.
Kör på!

 

[emma-vsm]

Ja, jag upplever honom som en väldigt mjuk och fin person.
Tyckte det var jättekul när han berättade att ni ses.
Kör på!

Fint att höra hur du upplever honom. Tack, vi får se hur det går .
(Känns det okej att jag fortsätter skvallra om honom här, trots att du vet vem han är..?)

 

[Bison]

Fint att höra hur du upplever honom. Tack, vi får se hur det går .
(Känns det okej att jag fortsätter skvallra om honom här, trots att du vet vem han är..?)

Självklart

 

[Modest]

Hur går det till?

Jag vet faktiskt inte, jag kan varken förstå eller förklara det. Nåt om att istället vara humanist och se problem på individnivå. Det finns t ex inga löneskillnader för att kvinnor och män väljer olika typer av yrken, tar ut olika mkt föräldraledighet/går ned i arbetstid för att de vill - och då finns det inga problem, så länge alla får göra som de vill.