Lyans nya tråd!

[Gimlan]

Det finns typ inget annat kvar att testa

Olika kombinationer av läkemedel kan fungera, olika doser, det finns olika typer av terapier. Och vill minnas att ni inte provat litium, så visst finns det minst ett preparat kvar att testa, men man måste ju inte testa vare sig det ena eller det andra, men det finns alternativ. Sen kanske det inte känns så, men det finns.

 

[Tranan]

Jag är inte duktig och inte stark

Jag har sett vad du gör och jag tycker att du är duktig!
Och jag har sätt dina tatueringar. det är starkt att kuna göra såna.
Du är även så väldigt stark att kunna öppna dig för buke med dina problem. Det är jätte stark.

 

[Lyan]

Olika kombinationer av läkemedel kan fungera, olika doser, det finns olika typer av terapier. Och vill minnas att ni inte provat litium, så visst finns det minst ett preparat kvar att testa, men man måste ju inte testa vare sig det ena eller det andra, men det finns alternativ. Sen kanske det inte känns så, men det finns.

Jag har provat flera kombinationer redan. Alla SSRI och SNRI går bort. Litium har flera läkare sagt att jag inte bör testa alls. Jag står handfallen och vet inte vad mer jag kan göra

 

[Lyan]

Jag har sett vad du gör och jag tycker att du är duktig!
Och jag har sätt dina tatueringar. det är starkt att kuna göra såna.
Du är även så väldigt stark att kunna öppna dig för buke med dina problem. Det är jätte stark.

Jag är inte stark

 

[Tranan]

Jag är inte stark

Du är mycket starkare än du tror. Det vet jag.

 

[Lyan]

Du är mycket starkare än du tror. Det vet jag.

NEJ!

 

[Tranan]

NEJ!

Jo, du är det men det är svårt att se när man är nere på botten.
Du är starkare och modigare än du tror.

 

[Lyan]

Jo, du är det men det är svårt att se när man är nere på botten.
Du är starkare och modigare än du tror.

Snälla sluta nu. Du känner inte mig. Jag är INTE stark och det är lika sårande att få höra det som att en stark person får höra att den är svag

 

[Gimlan]

Jag har provat flera kombinationer redan. Alla SSRI och SNRI går bort. Litium har flera läkare sagt att jag inte bör testa alls. Jag står handfallen och vet inte vad mer jag kan göra

Flera ja, men inte ALLA. Och som sagt finns flera typer av terapi. Jag kommer inte argumentera mer, men det finns massor av möjligheter och det verkar som du behöver hjälp.

 

[Lyan]

Flera ja, men inte ALLA. Och som sagt finns flera typer av terapi. Jag kommer inte argumentera mer, men det finns massor av möjligheter och det verkar som du behöver hjälp.

Alla kombinationer har nog ingen provat och jag kan ju inte göra mer än vad läkarna säger. De har diskuterat mig på gruppmöten utan att komma fram till något så jag vet inte vad jag ska kunna göra

 

[Gimlan]

Alla kombinationer har nog ingen provat och jag kan ju inte göra mer än vad läkarna säger. De har diskuterat mig på gruppmöten utan att komma fram till något så jag vet inte vad jag ska kunna göra

Vara ärlig och öppna upp för dem, då får de bättre möjlighet att hjälpa dig. Berätta om dina ätstörningar tex. Vill minnas att du mörkar dem (men kan ha fel).

Edit: att de diskuterar patienter på gruppmöten är inget konstigt eller unikt. Det görs regelbundet på psyksidan i min region också,

 

[Lyan]

Vara ärlig och öppna upp för dem, då får de bättre möjlighet att hjälpa dig. Berätta om dina ätstörningar tex. Vill minnas att du mörkar dem (men kan ha fel).

Edit: att de diskuterar patienter på gruppmöten är inget konstigt eller unikt. Det görs regelbundet på psyksidan i min region också,

Jag får se vad läkaren säger på tisdag när han ringer. Ätstörningarna känner jag mig inte redo att ta upp som det ser ut nu för det känns som att allt hänger i luften och jag känner mig inte trygg. Kraschen igår kommer jag dock att ta upp, om inte läkaren bara stressar iväg mig.

Jag menar bara att det är många läkare som har varit inblandade och inte har några idéer. Jag vet att det inte är något unikt att bli diskuterad på sådana möten, det är ju det de är till för

 

[Gimlan]

Jag får se vad läkaren säger på tisdag när han ringer. Ätstörningarna känner jag mig inte redo att ta upp som det ser ut nu för det känns som att allt hänger i luften och jag känner mig inte trygg. Kraschen igår kommer jag dock att ta upp, om inte läkaren bara stressar iväg mig.

Jag menar bara att det är många läkare som har varit inblandade och inte har några idéer. Jag vet att det inte är något unikt att bli diskuterad på sådana möten, det är ju det de är till för

Fast du gör det inte lättare varken för dig själv eller läkarna om du mörkar. Det finns ju tom preparat som inte ska ges till personer med ätstörningar för att det kan bli värre. Det kan ju vara en pusselbit som kan hjälpa läkarna på vägen. Och inte minst så kan DU få rätt hjälp. Det är ju en möjlighet att få chansen att må bättre.

 

[EmmaBovary]

Jag får se vad läkaren säger på tisdag när han ringer. Ätstörningarna känner jag mig inte redo att ta upp som det ser ut nu för det känns som att allt hänger i luften och jag känner mig inte trygg. Kraschen igår kommer jag dock att ta upp, om inte läkaren bara stressar iväg mig.

Jag menar bara att det är många läkare som har varit inblandade och inte har några idéer. Jag vet att det inte är något unikt att bli diskuterad på sådana möten, det är ju det de är till för

Är det för att du är rädd för att de ska ta Voxran, eller "bara" överlag?

 

[Lyan]

Fast du gör det inte lättare varken för dig själv eller läkarna om du mörkar. Det finns ju tom preparat som inte ska ges till personer med ätstörningar för att det kan bli värre. Det kan ju vara en pusselbit som kan hjälpa läkarna på vägen. Och inte minst så kan DU få rätt hjälp. Det är ju en möjlighet att få chansen att må bättre.

Jag har för mig att jag nämnde att jag har haft ätstörningar antingen när jag började med abilify eller voxra men jag kan inte komma ihåg att vi direkt pratade om det eftersom jag inte hade någon aktiv ätstörning då.
Jag vet inte hur jag kan få mer hjälp. Jag litar inte på någon inom vården

Är det för att du är rädd för att de ska ta Voxran, eller "bara" överlag?

Det är överlag eftersom aptitlösheten på voxran bara var tillfällig men också för att jag vill prova att höja voxran. Det kommer troligen inte att gå för jag har provat det en gång för många år sedan och fick då alldeles för mycket biverkningar men då åt jag inte samma mediciner som nu vad jag kan komma ihåg

 

[vallhund]

Vad jag kan se har du inte testat Iktorivil mot ångesten. Ett annat potent medel mot ångest är Heminevrin, båda beroendeframkallande men mycket effektiva.

 

[ekra]

Är det en rädsla för att bli tvångsinlagd som hindrar dig från att våga berätta hur du mår?
Går det att lufta den rädslan med läkarna, eller annan vårdkontakt och ta reda på om den rädslan är realistisk? Är det inte bara i väldigt akuta fall som man tvångsinläggs? (Om man exempelvis försöker ta livet av sig gång på gång om man inte övervakas dygnet runt.)

Inte om man är djupt deprimerad och saknar livslust generellt.
När de inte har hela bilden klar för sig så är det antagligen svårare att hjälpa dig på rätt sätt och att ge dig rätt hjälp.

Angående att du upplever att du har förstört din hjärna så är det en myt att inte hjärnceller återbildas. Hjärnan producerar nya hela tiden, exempelvis när man lär sig nya saker, eller om det uppstått en skada i en viss del av hjärnan. För att förstå egna depressioner har jag läst på rätt mycket, och såg bland annat att en nedsatt förmåga att bilda nya nervceller/hjärnceller kan göra att man är mer mottaglig för att drabbas av depressioner. Men det går att medicinera, och man kan göra en hel del för att stimulera hjärnan att producera nya som inte kräver medicin.

Mina depressioner är en piss i havet jämfört med hur du har det. Så det är kanske inte vettiga råd. Men jag isolerar mig när jag mår dåligt, och då blir det en ond cirkel där jag får väldigt lite stimulans, och negativa tankar får väldigt mycket näring. Ju mindre jag är utanför lägenheten, och ju mindre social interaktion desto snabbare går det utför. Jag märker en jätteskillnad när jag kommer ut och gör saker med andra människor, eller bara gör saker själv som jag inte brukar göra, eller om jag lär mig nya saker i internettutorials. (som tex nya funktioner i program jag jobbar med).

Och så en liten filosofisk tanke, livet kanske inte handlar om att hitta mening, så då är det helt meningslöst att ha ångest över meningslösheten. Egentligen.

 

[Lyan]

Vad jag kan se har du inte testat Iktorivil mot ångesten. Ett annat potent medel mot ångest är Heminevrin, båda beroendeframkallande men mycket effektiva.

Iktorivil har jag fått utskrivet tidigare men då vågade jag inte börja med det för jag var rädd för att bli beroende. Funderar på att ta upp det med läkaren om att få prova det men det tror jag inte att jag får.

Är det en rädsla för att bli tvångsinlagd som hindrar dig från att våga berätta hur du mår?
Går det att lufta den rädslan med läkarna, eller annan vårdkontakt och ta reda på om den rädslan är realistisk? Är det inte bara i väldigt akuta fall som man tvångsinläggs? (Om man exempelvis försöker ta livet av sig gång på gång om man inte övervakas dygnet runt.)

Inte om man är djupt deprimerad och saknar livslust generellt.
När de inte har hela bilden klar för sig så är det antagligen svårare att hjälpa dig på rätt sätt och att ge dig rätt hjälp.

Angående att du upplever att du har förstört din hjärna så är det en myt att inte hjärnceller återbildas. Hjärnan producerar nya hela tiden, exempelvis när man lär sig nya saker, eller om det uppstått en skada i en viss del av hjärnan. För att förstå egna depressioner har jag läst på rätt mycket, och såg bland annat att en nedsatt förmåga att bilda nya nervceller/hjärnceller kan göra att man är mer mottaglig för att drabbas av depressioner. Men det går att medicinera, och man kan göra en hel del för att stimulera hjärnan att producera nya som inte kräver medicin.

Mina depressioner är en piss i havet jämfört med hur du har det. Så det är kanske inte vettiga råd. Men jag isolerar mig när jag mår dåligt, och då blir det en ond cirkel där jag får väldigt lite stimulans, och negativa tankar får väldigt mycket näring. Ju mindre jag är utanför lägenheten, och ju mindre social interaktion desto snabbare går det utför. Jag märker en jätteskillnad när jag kommer ut och gör saker med andra människor, eller bara gör saker själv som jag inte brukar göra, eller om jag lär mig nya saker i internettutorials. (som tex nya funktioner i program jag jobbar med).

Och så en liten filosofisk tanke, livet kanske inte handlar om att hitta mening, så då är det helt meningslöst att ha ångest över meningslösheten. Egentligen.

Ja, det är en stor anledning. Min förra läkare tog upp det flera gånger men hon accepterade att jag inte ville. Jag vet dock inte alls hur den nya läkaren är så jag är rädd för att han ska tvinga mig. Jag hoppar hellre framför tåget än blir inlåst igen!

Den nya läkaren verkar vara så stressad och bara skriver ut mediciner på löpande band. Jag har så mycket seroquel utskrivet att jag kan ta livet av mig flera gånger om.

Jag menar inte bokstavligen att jag har förstört hjärnan utan att jag har haft fel tankesätt så länge att det är för sent att ändra på. Fast jag har nog fått en del hjärnskador av överdoserna för jag har fått minnesproblem, koncentrationssvårigheter och blivit mer aspig, men det kan ju också bero på depressionerna. Seroquel hör också till en grupp läkemedel som "förstör" hjärnan har jag läst.

Ibland mår jag bättre av att komma ut och träffa folk, men det kan också göra det värre och jag vet aldrig hur det kommer att vara en viss dag så därför blir det svårt att planera något. Men idag har jag varit och handlat med mamma och mina systrar men jag orkade inte följa med till mormor (och om jag följer med dit så kommer jag att hetsäta kakor till jag mår illa).

Något meningsfullt tror jag att alla behöver. Sedan behöver det inte vara hela meningen med livet, men något tror jag att alla behöver

 

[Lyan]

Min overlockmaskin är trasig

 

[Tranan]

Min overlockmaskin är trasig

Tråkigt, vad är det som har gått sönder?