Om jag säger att jag har ätstörningar så kanske de kommer att tvinga mig att gå upp i vikt. Jag vill ligga stabilt på samma vikt. Ni har rätt i att mycket av ångesten beror på vikten men jag hade lika mycket ångest innan också, bara det att då var det för andra saker istället. Jag vet att det är så onödigt att gå och oroa mig för vikten för det är ingen annan än jag själv som bryr sig om jag är smal eller tjock men det har liksom blivit den nya "lösningen" för alla problem. "Bara jag blir tillräckligt smal och snygg så kommer allt att ordna sig". Jag vet ju att det inte är så, men det är svårt att tänka bort för det är liksom något konkret att fokusera på. Men det funkar ju inte när jag börjat hetsäta
Att höja stesoliden har hittills gjort stor skillnad! Mycket mindre ångest! Men jag är totalt speedad och kan inte sova. Ut med hundarna kommer jag dock inte, där är ångesten fortfarande för hög. Fast jag och Poppy gick en halvtimme innan idag. Jag har cyklat, fixat syhörnan, möblerat om och sytt en tröja. Även pillat med marsvinen och vaktlarna och badat Poppy.