När kan man lämna barnet ensamt???

[rubytoo]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Fast en fyraåring kan absolut förstå varför mamma inte är där - och i mitt exempel, som du tyckte var hemskt, så rörde det sig ju just om en fyraåring. Barnen vet precis var mamma är och varför (förklarat på en fyraårings nivå förståss), och hur länge hon ska vara borta. De har varit där och hälsat på ett par gånger också, så de vet var mamma är när hon inte är hos dem.

Nja jag tror inte en 4åring är så pass förstående som du vill påskina

 

[Kattennizze]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Barnmorske- och BVC-ideologin har mycket gemensamt med ideologin hos vem-det-nu-var som avrådde dig från att rida.

Symbiosen ska enligt den ideologin helst inte brytas för en sekund under de första tre åren, rutinerna ska hållas benhårt (fast på ett mjuuuuukt föräldravis) och får vara hur tidskrävande som helst, och allting som går det minsta utanför rutinerna beskrivs som något som absolut måste ske "i lugn och ro". Inga fester, utan maxnivå av umgängesliv är mormor och morfar på middag (tidigt på kvällen) "i lugn och ro", osv. Det är väldigt lite av vanligt, modernt liv som ryms inom "i lugn och ro".

Att låta ungen vara uppe på fester på kvällarna när den är vaken och gå ur famn i famn och bli älskad och uppskattad av alla, tex, saknar den här ideologin ord för, då det inte stämmer med tolkningen av "i lugn och ro". Och en hel helg hos mormor är ju fatalt för symbiosen.

Ibland undrar jag lite vad vi lägger skattemedel på.

Tror du inte att du är lite väl kategorisk här? Min BVC-sköterska är toppen, och alltigenom vettig och förnuftig. Inte alls som du beskriver det. Men vem vet, jag kanske har haft tur.

 

[Petruska]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Tror du inte att du är lite väl kategorisk här?

Jo.

Men jag tycker att vi möter för mycket av det där. Och det saknar både vetenskaplig grund och är starkt ideologiskt. Och är tyvärr fullt möjligt att förklä till att låta vettigt (menar inte att det måste vara vad din sköterska gör, men min gjorde det tex).

 

[Mabuse]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Nja jag tror inte en 4åring är så pass förstående som du vill påskina

Fast det handlar ju inte om fyraåringar i allmänhet, utan en specifik fyraåring. Som jag har träffat, men inte du.

Men du menar alltså att du har bättre koll på vad han förstår och inte än hans föräldrar?

Är helt fascinerad över att du kan vara så säker på hur människor du aldrig träffat mår, och döma över deras beslut utan att besväras av att du inte vet något om dem?

 

[Mabuse]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

För att jag personligen aldrig skulle göra ett sådant val. För att jag som jag tidigare skrev anser att livet är så mycket mer än att arbeta. Saker som man själv inte kan relatera till är svåra att förstå. Med det inte sagt att jag inte respekterar ditt val, jag har bara svårt att förstå det (obs ej dömande!).

//julia

Kan du bara förstå sånt du skulle kunna göra själv?

Jag tycker inte det är särskilt svårt att förstå människor som gör andra val än jag själv. Jag själv vill t ex inte bo i uruguay, eftersom jag inte kan språket och inte känner någon där. Men jag tycker inte det är svårt att förstå att det finns andra människor, födda och uppvuxna där, som inget hellre vill än bo i Uruguay - men inte kan tänka sig att bo i Sverige.

Arbetet är för mig en otroligt viktig del av mitt liv, i sina bästa stunder en av de bästa. Arbetet ger mig utrymme att förkovra mig i ett av mina absolut största intressen på ett sätt som skulle vara omöjligt och otroligt dyrt på hobbybasis. Arbetet ger mig möjlighet att träffa en massa intressanta människor och delta i intressanta diskussioner jag inte skulle ha tillträde till om jag inte arbetade med saken. Arbetet ger mig framförallt tillgång till en massa kunskap och därmed förståelse för min omvärld som jag inte skulle ha tillgång till utan mitt arbete. Arbetet öppnar dörrar som ingen hobbyverksamhet skulle kunna göra, och ger mig möjligheter jag inte skulle ha utan mitt arbete. Det ger mig utveckling och stimulans.

Ridningen och hästarna är också kul, men jag skulle ledsna fullkomligt om jag höll på med det på heltid. (har gjort det en kortare period, och efter tre veckor klättrade jag på väggarna).

Det finns en hel del saker man helt enkelt inte kan göra på fritidsbasis, man behöver de resurser och möjligheter en arbetsplats och en organisation ger för att kunna göra dem.

 

[Minna86]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

KL

Jag måste bara säga att jag blir så avundsjuk!

Personligen är jag i en (förhoppningsvis tillfällig) svacka och kan verkligen inte komma på något som jag vill jobba med! Mitt jobb är roligt korta stunder men oftast bara ångestfyllt eftersom jag inte kan någonting och jag som hela mitt liv varit "bäst" på allt jag tagit mig för har tappat gnistan totalt *suck*

Sorry, det var lite OT

 

[rubytoo]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Fast det handlar ju inte om fyraåringar i allmänhet, utan en specifik fyraåring. Som jag har träffat, men inte du.

Men du menar alltså att du har bättre koll på vad han förstår och inte än hans föräldrar?

Är helt fascinerad över att du kan vara så säker på hur människor du aldrig träffat mår, och döma över deras beslut utan att besväras av att du inte vet något om dem?

Jag diskuterar inte enskilda specifikt utan allmänt.

Men min erfarenhet med barn sträcker sig mer än till en 4åring och dessutom genom min mosters arbete till betydligt fler barn..

Visst kan det vara så att detta barn mår utmärkt men att sedan dra alla andra över samma kam och tro att det fungerar är inte rätt och ett ganska ödesdigert beslut om det inte skulle så göra.

 

[Freyja_bus]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Kan du bara förstå sånt du skulle kunna göra själv?

Nej, jag tror inte att man kan förstå sådant man inte kan relatera till egna erfarenheter eller sådant som för en själv är helt otänkbart. Jag skulle själv aldrig vilja jobba heltid när jag har små barn (och helst inte när de är större heller) och därför har jag svårt att förstå de som väljer att göra det eller till och med arbeta mer än heltid. Att en del inte har något val pga ekonomiska själ är en helt annan femma. Och som sagt, det beror också på hur flexibelt jobbet är. Att jag inte förstår betyder dock inte att jag inte respekterar andras val. Det är bara att gratulera att du trivs så bra med ditt jobb och att du väljer det framför hästarna, det är ju jätteroligt för dig att du får ut så mycket av ditt jobb!

Situationen med uruguay är ju inte riktigt den samma eftersom man där bara kan byta ut landet till sitt eget och på så sätt skapa förståelse.

//julia

 

[Mabuse]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Byt ut hästarna mot jobb då i det här fallet, så har du skapat förståelse.

Om jag kan förstå att man kan tycka att fritiden är viktigare än jobbet, så måste det väl ligga i din makt att förstå hur man kan tycka att jobbet är viktigare än fritiden?

Det som är möjligt för mig inlevelsemässigt och förståelsemässigt borde också vara möjligt för dig, menar jag.

 

[Mabuse]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jag diskuterar inte enskilda specifikt utan allmänt.

Men min erfarenhet med barn sträcker sig mer än till en 4åring och dessutom genom min mosters arbete till betydligt fler barn..

Visst kan det vara så att detta barn mår utmärkt men att sedan dra alla andra över samma kam och tro att det fungerar är inte rätt och ett ganska ödesdigert beslut om det inte skulle så göra.

Men jag diskuterar inte generellt. Diskussionen rör inte generella fyraåringar och generella mammor, utan en specifik mamma och en specifik fyraåring.

Som jag känner men inte du, ändå kan du utan att ha träffat vare sig mamma eller barn göra bedömningen att hon inte borde ha barn. Det fascinerar mig hur du kan komma till den slutsatsen, väl medveten om hur lite information du har i fallet.

 

[rubytoo]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Men jag diskuterar inte generellt. Diskussionen rör inte generella fyraåringar och generella mammor, utan en specifik mamma och en specifik fyraåring.

Som jag känner men inte du, ändå kan du utan att ha träffat vare sig mamma eller barn göra bedömningen att hon inte borde ha barn. Det fascinerar mig hur du kan komma till den slutsatsen, väl medveten om hur lite information du har i fallet.

Som sagt du skrev inte från börjat att det rörde sig om 4månaders frånfälle

Jag anser att väljer man att skaffa barn samtidigt som man planerar att inte vara hemma mer än någon helg i månaden så tycker jag att man borde tänka över varför man skall skaffa barn.... Dvs på långsiktig basis.

 

[Freyja_bus]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jo så kan man ju se det...

Men skillnaden blir ju i så fall att du väljer att ha ett heltidsjobb och sedan ingen annan fritid. Då blir det sas "bara" jobb och familj. För lägger du dessutom tid på fritidsintresse utöver jobb, så blir det ju svårare att få ihop tiden till allt, eller hur? Skillnaden blir också att du som heltidsarbetande antagligen behöver ha barnen på dagis längre dagar än vad vi kommer behöva (för oss räcker det med 15 timmar/vecka), fast det är klart det behöver ju inte vara så om du kan flexa med dina tider och lägga en del arbete på kvällarna.

Ja ja, skitsamma, vi får väl helt enkelt vara överens om att vi inte är överens =) Jag har svårt att förstå hur man kan vilja jobba heltid när man har små barn, jag vore oärlig om jag sa att jag faktiskt förstod. Det ligger så djupt rotat i mig att tiden med familjen är viktigare än jobb. men det är väl tur att vi alla är olika!

//Julia

 

[Sar]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jovisst! Men det jag funderar över var just det förgivettagande om att det måste vara så det såg ut, att det måste vara så det ser ut i andra småbarnsfamiljer där mamman dristar sig till att jobbsatsa eller ha en lite mer krävande hobby, det förgivettagande som där jag vistas undantagslös uttrycks av kvinnor, och då av kvinnor som själva avstår oändligt mycket mer än sina män från ett liv utanför hemmet, för att "Vi prioriterar familjen". Det gör "de" inte, det gör hon.



Det som slår mig är hur lika det faktiskt är i väldigt många familjer. Man får höra en lång harang, som alltid slutar med att just i vårt fall är det bästa att kvinnan tar hela föräldarledigheten/det mesta av vab/går ner i arbetstid. Jag tror inte att detta gäller 100% av fallen, men om du inte ens möter mönstret, så förvånar det mig.

Jag roade mig med att kolla på min arbetplats där 8 st har fått barn under tiden jag jobbat där (just över 10 år). Där har föräldraledigheten delats lika i alla (!) fall. Undantaget är väl oss som faktiskt delat precis lika många dagar mellan oss men valde att ta ut ledigheten så att jag var hemma en längre sammanhållen tid medan min sambo är hemma en dag per vecka i flera år.

I min bekantskapskrets ser det likadant ut om du kollar de som fått barn de sista 5-10 åren, där har jag två bekanta där kvinnan tagit all föräldraledighet (ena mannen vd för int. bolag, den andre egen företagare). Resterande har delat.

Norm??? Ärligt talat, jag tycker att enstaka typ filmstjärnor och företagsledare uttrycker sådant, och oerhört få andra. (En del "vanliga kvinnor" pratar mycket just om det där med vikten innan de får barn, men ofta lite mindre efteråt, tror jag.)

Vet du, jag tycker jag läser om det dagligen. Att det på något sätt är "bättre" att direkt vara fit for fight efter förlossningen, helst skippa hela din föräldraledighet till förmån för JOBBET. Det är ju JOBBET som ger dig din identitet och människovärde och du får tusen pluspoäng för att din sambo är ständig hemmaman.

Du kanske förstår att jag skriver lite tillspetsad men det är så jag utläser det rådande "modet".

 

[rubytoo]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Ja ja, skitsamma, vi får väl helt enkelt vara överens om att vi inte är överens =) Jag har svårt att förstå hur man kan vilja jobba heltid när man har små barn, jag vore oärlig om jag sa att jag faktiskt förstod. Det ligger så djupt rotat i mig att tiden med familjen är viktigare än jobb. men det är väl tur att vi alla är olika!

//Julia

Jag håller med dig

 

[Sunshine]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jag tycker att du uppvisar precis lika lite forstaelse for andra som du tycker att andra visar mot dig.

Jag maste halla med Freya, det kan val aldrig vara fel att vilja spendera sa mycket tid som mojligt med sina barn? Anda far man den kanslan av dina inlagg ibland.

Det AR pussligt att fa ihop livet nar man har barn, det ingar liksom i ekvationen. Pa ett satt vore det nastan lattare om man vore ensamstaende, da hade man ju bara sig sjalv och barnet att ta hansyn till.
Jag tycker faktiskt ocksa att det ska bli intressant att se hur du ser pa saken om ett par ar eller sa, om du fortfarande tycker att det funkar utmarkt att bade du och maken har tva kvallar vardera att gora egna saker pa, om du tycker att det finns tillrackligt med tid till familjen.

Fast sen ar vi ju alla olika aven pa den fronten. Jag har en bekant som i mitt tycke har ett lite markligt forhallande med sin fastman, de bor tillsammans men traffas valdigt sallan och gor i princip aldrig saker ihop, aker inte ens pa semester tillsammans. Men det funkar for dem, hon sager att hon ar nojd och lycklig och da ar det ju bara att gratulera

 

[Mabuse]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Naturligtvis är det inte fel, och jag har inga problem att förstå Freya-bus val att gå ner i arbetstid för att ägna tid åt hästar och barn.

Hon däremot kan inte förstå mig, som väljer att lägga mindre tid på hästar för att ha tid med arbete och barn.

Jag har all förståelse för hennes val, hon har ingen förståelse för mina.

Det är väl ändå en viss skillnad?

Hur det kan vara lättare att vara ensam med barnet än att ha en partner att dela ansvaret med förstår jag inte. Jag tycker till och med omhändertagandet av vår katt underlättas betydligt av att vi är två som delar på ansvaret. Om jag och min man vore singlar skulle vi inte kunna ha katt någon av oss, men just eftersom vi är två som delar på det, så är det inga problem. Och det är ändå bara en katt, inget barn.

 

[Mabuse]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Som sagt du skrev inte från börjat att det rörde sig om 4månaders frånfälle

Jag anser att väljer man att skaffa barn samtidigt som man planerar att inte vara hemma mer än någon helg i månaden så tycker jag att man borde tänka över varför man skall skaffa barn.... Dvs på långsiktig basis.

"just nu", skrev jag. Det signalerar väl ganska tydligt att det rör sig om en tillfällig lösning?

Det var du själv som tolkade in att hon bott utomlands hela barnens uppväxt, och väl medveten om att du inte visste hur länge arrangemanget pågått avgjorde att min vän inte borde ha barn.

Hur skulle du reagera om andra människor som du aldrig träffat bestämde att du inte skulle få ha barn på lika lösa grunder?

 

[Acses]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jag skulle inte lämna ett barn under året mer än några timmar och ett barn 1-3 år max en helg eftersom de behöver rutiner och lugn för att få vara trygga.
Min dotter kände inte igen sin pappa som hon inte hade träffat på en månad ungefär när hon var 14 månader.

Min mamma lämnade mej hos min mormor (som jag älskade och var hos jämt) i en vecka när jag var 6 månader, jag ville inte kännas vid min mamma efter det och blev ett "besvärligt" barn eftersom jag blev så otrygg.
Hos mormor var jag glad och lugn men blev ledsen och orolig hos min mamma.

Jag upplever inte, och har aldrig gjort, sådant hos min dotter. Hon är snart 2½ och har sedan hon var 6 månader gammal spenderat mycket tid hos sin mormor, utan mig, ibland upp till en vecka!

Hon har aldrig dragit sig undan från mig, eller någon annan, utan är en trygg tjej, väldigt utåtriktad och otroligt glad och livlig. Hon är minst lika trygg med mig som med sin mormor, sin moster eller hos sin "helgfamilj". Hon är säkerheten själv i nästan alla lägen och skulle förmodligen kunna följa med en främling på stan utan att det bekom henne det minsta. Vi var på våran första inskolningsdag på nya dagis idag och det tog inte ens 10 sekunder innan hon dragit iväg för att leka med barnen och hälsa på personalen och spana in nya stället. Hon kom fram till mig då och då för att få en puss eller visa något spännande hon hittat, och så har hon alltid varit.

Alla barn är ju olika.


(insåg först nu att tråden var skitlång och att jag inte läst ikapp, låter mitt inlägg stå kvar ändå!)

 

[Freyja_bus]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Delvis kl

Fast jag tycker fortfarande inte att det går att jämföra arbete och fritid på det sättet. Visst förstår jag hur du tänker och jag kan till viss del hålla med, men skulle du ha möjlighet att ha dina barn på dagis 15/vecka och inte mer? Skulle det fungera med ditt och din mans jobb? (jag har ingen aning om vad ni jobbar med). Pga hur vi i vår familj prioriterar kommer det vara möjligt för oss, och det är jag oändligt tacksam för och ser som en stor förmån.

Har du möjlighet att ta med dina barn på ditt jobb på samma sätt som jag kan ha med mina i stallet?

Min häst tar 20 min de dagar jag inte rider, och ca 1,5 timme de dagar jag rider. Jag rider/tränar från marken ca 4-5 dagar/vecka. Ofta kombinerar jag hästen med My, dvs hon får följa med till stallet och vara med mig, eller så får hon och pappan lite egentid medan jag är borta.

Det är bla utifrån dessa frågor/tankar som jag har lite problem med att likställa arbete och fritid på det sättet du gör. Jag skulle gärna vilja förstå dig, men det kan jag inte. Inte för att jag inte vill och inte för att jag inte respekterar ditt val, utan bara för att jag i grund och botten vill kunna ägna så mycket tid som möjligt med min familj och det är för mig otänkbart att arbeta så mycket att jag bara får träffa mina barn en kort tid på morgonen och en kort tid på kvällen (som jag skulle få göra om jag arbetade heltid). Jag är så glad att mina föräldrar ägnade så mycket tid för oss när vi var små (och gör fortfarande). Min pappa är trubadur och har alltid funnits hemma, vilket inneburit att vi kunde vara sjuka utan problem och det var alltid någon hemma om vi behövde komma hem... det var en enorm trygghet. Mamma arbetade deltid -75% under de år vi var förhållandevis små, tror att hon började jobba heltid när vi gick på gymnasiet. Pappa har alltid varit "hemmapappa", fixat mat och sånt.

När vi var i dagisåldern startade våra föräldrar ett föräldrakoperativ tillsammans med några vänner, vilket innebar att vi aldrig hade några tider att passa på morgonen. Mamma (som är förskollärare i grunden) åkte iväg själv om vi inte vaknat och började jobba på dagiset, och sen kom pappa med oss när vi i lugn och ro fått gå upp på morgonen och ätit frukost. Sen fixade han maten åt alla dagisbarn =) Vi hade det verkligen helt fantastiskt och det engagemang och den närvaro som jag är uppväxt med vill jag verkligen föra vidare till mina barn.

Var sak har sin tid och när jag väljer att skaffa barn vill jag också hinna umgås med dem, så enkelt är det för mig. Jag har hela livet på mig att arbeta senare om jag i framtiden skulle vilja lägga ner mer tid på mitt arbete.

 

[Hyacinth]

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Hur det kan vara lättare att vara ensam med barnet än att ha en partner att dela ansvaret med förstår jag inte. Jag tycker till och med omhändertagandet av vår katt underlättas betydligt av att vi är två som delar på ansvaret. Om jag och min man vore singlar skulle vi inte kunna ha katt någon av oss, men just eftersom vi är två som delar på det, så är det inga problem. Och det är ändå bara en katt, inget barn.

Jomen det kan jag förklara

Om man är två, men bara en tar ansvar, då är det lättare att vara själv att att vara konstant arg för att man inte delar på ansvaret. Väninnan har numer separerat, de har barnen varannan vecka, och fadern är tvingad till ansvar.