Bukefalos 28 år!

När kan man lämna barnet ensamt???

Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Som Ramona skrev, du andrade forutsattningarna ;)

Och jag tycker nog att jag har kvar (nastan) alla mina vanner, plus att jag nu har en hast som ar hos professionell hopptranare pa utbildning. Den kopte jag nar barnen var 7 manader, sex veckor efter jag salde min forra hast. Under tiden rider jag min kompis fullblod ca 3ggr/v. Maken spelar fortfarande golf fast inte lika mycket. Men det ar ett JAKLA pusslande och inte bra for forhallandet alla ganger. Och tiden man ar borta, t.ex. hos hasten, ar alltid "effektiv" (las: stressig, manga ganger) darfor att man maste hela tiden vara nagon annanstans av olika anledningar - sjuka barn, sjuk make eller vad det nu ma vara.

I ovrigt haller jag med Mino, vartenda ord :bow:
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Första gången jag och min sambo lämnade dottern över natten var hon 1 år och 4 månader. Då åkte han och jag till Holland i 5 dagar och Ailie bodde hos mina föräldrar och även farmor bodde där då, så dom var 3 stycken som passade upp på henne dygnet runt.
Det fungerade hur bra som helst och hon mådde som en prinsessa. :D Vi bor väldigt nära mina föräldrar och Ailie har under hela sin uppväxt träffat mormor och morfar minst 3 ggr per vecka så för henne var det inte alls konstigt att vara där. Tror det var jobbigare för oss än vad det var för henne faktiskt.

Vi har haft väldig tur som har mormor och morfar som hjälper oss väldigt mycket. Dom kommer hem till oss och passar Ailie, nattar henne i sin egen säng och så får jag och sambon möjlighet att gå ut och äta middag, gå på bio osv tillsammans och helt ägna oss åt varandra. För oss har det varit väldigt viktigt att få våran tid för varandra som partners och inte bara som mamma och pappa.
Jag tror faktiskt att de flesta förhållanden mår bra av att man ibland får vara bara älskanden och lämna hela föräldragrejen åt sidan en kväll emellanåt. Man hade ju ett liv även innan man fick barn där man hade möjlighet att ägna sig åt varandra och vårda den relationen man hade på ett helt annat sätt.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

KL kanske...

För det första så har jag full förståele för den som har ett jobb som är prioriterat över fritidsintressen. Genom hela tråden löper en röd tråd att jobb är inte okej att prioritera, medan fritidsintressen är. Många är stolta över att kunna fortsätta med ridning eller vad det nu är, men den som jobbar "som vanligt" prioriterar fel. Jag kan inte hålla med om att det ena eller andra automatiskt ger annorlunda prioritet för barn.

Sedan detta att ha barnen så lite som möjligt på dagis - visst för vissa kanske det är målet, medan för andra familjer så är det inte den viktigaste prioriteringen. Kvalitetstid kan komma i många skepnader.

Jag är väldigt övertygad om att nöjda och harmoniska föräldrar ger en familjebild som är harmonisk.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

KL kanske...

För det första så har jag full förståele för den som har ett jobb som är prioriterat över fritidsintressen. Genom hela tråden löper en röd tråd att jobb är inte okej att prioritera, medan fritidsintressen är. Många är stolta över att kunna fortsätta med ridning eller vad det nu är, men den som jobbar "som vanligt" prioriterar fel. Jag kan inte hålla med om att det ena eller andra automatiskt ger annorlunda prioritet för barn.

Sedan detta att ha barnen så lite som möjligt på dagis - visst för vissa kanske det är målet, medan för andra familjer så är det inte den viktigaste prioriteringen. Kvalitetstid kan komma i många skepnader.

Jag är väldigt övertygad om att nöjda och harmoniska föräldrar ger en familjebild som är harmonisk.

Oj, vad rätt du har. Du pekar på nånting viktigt, nämligen att man måste göra som känns rätt för en, och inte lyssna så mycket på hur andra föräldrar gör. Och vara stark i sina beslut.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Nu tror jag du missförstod mig!
Man KAN säkert göra det men av de mammor jag har i min närhet så överväger de som har förändrats.
Jag menar inte att man fortsätter på EXAKT samma sätt för hur man vänder och vrider på det så är det ju en person till som man ska ta hänsyn till och som behöver omvårdnad. Men att man fortsätter som "vanligt" bara att man är en extra person typ. Sen kan vissa hobbies bli svåra att ägna lika mycket tid åt givetvis men det är inte det jag menar.

Jag förstår vad du menar, men ibland är det galet åt andra hållet. Vissa är så himla 'mitt barn skall inte förändra mig'. Min kamrat red med en sexveckors bebis i sele på magen. Ut i skogen. För sånt gjorde hon innan.
Eller en annan som hade sin tvååring i stallet varje - läs VARJE - kväll, och han tyckte inte det var så kul, utan sprang runt och väsnades för att få uppmärksamhet. Rusade runt bland uppbundna hästar, barfota. Mamman hade ju inte en chans att ha koll på häst och barn, men nu var det hennes hästtid och då struntade hon lite i vad han gjorde.

Hörde henne prata med en gravid vänninna just om att inget behöver ändras. Men jag undrar just om prioriteringarna är så smarta :crazy:
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jag förstår vad du menar, men ibland är det galet åt andra hållet. Vissa är så himla 'mitt barn skall inte förändra mig'. Min kamrat red med en sexveckors bebis i sele på magen. Ut i skogen. För sånt gjorde hon innan.
Eller en annan som hade sin tvååring i stallet varje - läs VARJE - kväll, och han tyckte inte det var så kul, utan sprang runt och väsnades för att få uppmärksamhet. Rusade runt bland uppbundna hästar, barfota. Mamman hade ju inte en chans att ha koll på häst och barn, men nu var det hennes hästtid och då struntade hon lite i vad han gjorde.

Hörde henne prata med en gravid vänninna just om att inget behöver ändras. Men jag undrar just om prioriteringarna är så smarta :crazy:

:crazy:

Ibland undrar man hur folk prioriterar i livet och vad man är rädd om
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Det konstiga är att i stallet fick jag höra mycket sånt när jag var gravid som det var något slags ideal - 'jag red minsann unghästar i nionde månaden', 'jag var tillbaka på hästen dagen efter jag kom hem från BB'. Jag hade ju ont och slutade rida i typ v 10 :crazy:. Men jag var inte så macho då kanske...
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jag förstår vad du menar, men ibland är det galet åt andra hållet. Vissa är så himla 'mitt barn skall inte förändra mig'. Min kamrat red med en sexveckors bebis i sele på magen. Ut i skogen. För sånt gjorde hon innan.
Eller en annan som hade sin tvååring i stallet varje - läs VARJE - kväll, och han tyckte inte det var så kul, utan sprang runt och väsnades för att få uppmärksamhet. Rusade runt bland uppbundna hästar, barfota. Mamman hade ju inte en chans att ha koll på häst och barn, men nu var det hennes hästtid och då struntade hon lite i vad han gjorde.

Hörde henne prata med en gravid vänninna just om att inget behöver ändras. Men jag undrar just om prioriteringarna är så smarta :crazy:

Tack!
Det är givetvis inte heller bra men jag tror de fallen är hyfsat ovanliga, hoppas det iaf:crazy:
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Då lät det mer rimligt tycker jag :). Klart att man kan ha kvar jobb och intressen, men barnet måste ändå komma i första rummet ju. Jag personligen tror inte det är så jättesvårt att kombinera barn och hundintresse, som väl är det som är aktuellt för dig?
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jag förstår vad du menar, men ibland är det galet åt andra hållet. Vissa är så himla 'mitt barn skall inte förändra mig'. Min kamrat red med en sexveckors bebis i sele på magen. Ut i skogen. För sånt gjorde hon innan.
Eller en annan som hade sin tvååring i stallet varje - läs VARJE - kväll, och han tyckte inte det var så kul, utan sprang runt och väsnades för att få uppmärksamhet. Rusade runt bland uppbundna hästar, barfota. Mamman hade ju inte en chans att ha koll på häst och barn, men nu var det hennes hästtid och då struntade hon lite i vad han gjorde.

Hörde henne prata med en gravid vänninna just om att inget behöver ändras. Men jag undrar just om prioriteringarna är så smarta :crazy:

Man herregud, HUR tänker man om man RIDER med barn i bärsele???? Tänk om man trillar av o krossar barnet... Själv vågar jag inte ens hantera häster med Ludvig på mig.

Jag själv blev MYCKET förorättad över att någon kunde tro något så urbota idiotiskt om mig den gången min syster skräckslaget frågade mig om jag hade ridit med Ludvig i selen efter att HON hört fel/missuppfattat när jag sade att "det känns som om han övar lättridning" (alltså: han skuttar upp o ner i selen på min rygg).

Stackars lilla tvååring oxå som måste vara med mamma i stallet så mycket. Kan inte vara allt för skoj.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Det konstiga är att i stallet fick jag höra mycket sånt när jag var gravid som det var något slags ideal - 'jag red minsann unghästar i nionde månaden', 'jag var tillbaka på hästen dagen efter jag kom hem från BB'. Jag hade ju ont och slutade rida i typ v 10 :crazy:. Men jag var inte så macho då kanske...

Jadu, jag som tävlat i hela Europa och har 8st hästar i stallet och inte missat en enda tävlings säsong på 25 år slutade att rida när jag blev gravid, resten av tiden hängde jag över toaletten. Så jag är nog inte heller så macho ;)
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Det konstiga är att i stallet fick jag höra mycket sånt när jag var gravid som det var något slags ideal - 'jag red minsann unghästar i nionde månaden', 'jag var tillbaka på hästen dagen efter jag kom hem från BB'. Jag hade ju ont och slutade rida i typ v 10 :crazy:. Men jag var inte så macho då kanske...

Mycket av det där har ju att göra med hur man mår under graviditeten o efteråt, jag mådde bra hela tiden o var en sådan där som red ganska länge o ganska snart efter (red till sjunde månaden, tävlade dressyr i sjätte och satt lyckligt upp på en liten premiärritt igen 19 dar efter Luddes ankomst), MEN att rida unghästar och annat "mer riskabelt" som höggravid är ju BARA korkat tycker jag. Kul om man druttar av på magen - eller inte...
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Men sen ska man ju inte glömma bort att hemarbetet ökar rejält när man har barn.

För mig är det nog egentligen hela det här "så här är det när man har barn" som känns så märkligt.

Att ha barn, som någon slags underlig, tillfällig, parentetisk livsfas, och så betraktad medan den pågår.

Folk säger än det ena än det andra, följt av "när man har barn". Föräldrar till treåringar säger det till mig, och jag undrar ofta varför. Jag har nästan inte en enda gång känt igen mig i sådana utsagor.

Växer man aldrig in i sitt föräldraskap då, utan fortsätter att titta på det utifrån, från en barnlös utsiktspunkt, att hela tiden jämföra med? I så fall förstår jag att det blir asjobbigt. Men det skulle ju vad som helst bli som hela tiden jämfördes med något annat, och inte fick vara i egen rätt.

(Jag tycker för övrigt att Anna Wahlgren är monstruöst kärlekslös och hoppas att ingen inspireras av henne.)
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

(Jag tycker för övrigt att Anna Wahlgren är monstruöst kärlekslös och hoppas att ingen inspireras av henne.)

Fastnade lite på detta citat. Hur menar du nu? Har du läst hela hennes bok, eller bara tagit del av vissa bitar, som dessutom förvanskats på nätet?

Jag tycker absolut inte att hon verkar kärlekslös. Hon har gjort många felaktiga val här i livet, men är öppen med det. Hon är full av erfarenhet och visdom, och det är alltid bra att lära sig av andras misstag. Hennes bok har definitivt inspirerat mig (har läst den från pärm till pärm), men följer inte hennes råd slaviskt, utan låter mig, som sagt, inspireras av henne.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Förvanskas?

Hon har varit helt öppen med sina metoder och visat med filmklipp hur man ska praktisera metoderna hemma, det går ju inte att misstolka.

Lite OT :)
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Men nu tycker jag att du ändrar förutsättningar! När man ifrågasätter hur det inte går vara hemifrån två kvällar i veckan när man har småbarn förutsätter de flesta som läser de inläggen att det handlar om två kvällar i veckan utan att barnen är med. Givetvis är det ingen som tycker att det är konstigt att vara hemifrån med barnen! Att ta med sig barnet till stallet ser varken jag eller någon annan här inne problem med. Vad är det du vill komma fram till egentligen?

Nej, jag har inte ändrat förutsättningarna. Jag har hela tiden skrivit "två kvällar i veckan hemifrån". Det är andra som har läst in att en kväll i stallet innebär att varken barn eller make är med. Eftersom jag inte bor i stallet så innebär en kväll i stallet en kväll hemifrån.

Vad jag vill komma fram till är att jag tycker att det i denna tråd råder smått hysteri kring att du ska inte tro att du kan fortsätta med nåt som vanligt när du får barn inte, då ställs allt på huvudet. Framförallt är toleransen mycket låg för att andra prioriterar annorlunda än en själv - ha en egen häst är helt ok, men jobba heltid är fel. Sköta häst fem dagar i veckan (minst) är ok, men två kvällar i veckan hemifrån är fel och orealistiskt.

Det var ju för att du liksom antydde att du inte hade barnet med dig, utan trodde att det skulle funka att vara ifrån barnet och mannen flera dagar i veckan och samtidigt upprätthålla en bra relation till båda.

Nej, det gjorde jag inte. Och ja, jag är övertygad om att man för den delen kan vara ifrån både man och barn två kvällar i veckan och ändå ha en bra relation till både man och barn. Herregud, hur tror ni alla de mammor som jobbar kvällar och helger bär sig åt?

När man läser den här tråden så börjar åtminstone jag undra hur folk lever egentligen. Jag träffar i nuläget min man max fyra kvällar i veckan, oftast mindre. Vi har en utmärkt relation. Varför skulle vår relation försämras av att vi träffades mer?

Det är ingen här inne som säger någonting om att man ska ge upp sina intressen eller sig själva för att man skaffar barn. Vad folk skriver är att det inte alltid blir som man planerat. De av mina kompisar som skaffat barn har fortsatt med sina intressen så långt det gått i kanske 3-4 månader, sedan har de hamnat i det där zombieliknande stadiet där de bara vill sova ifall de har en ledig stund. De är inte intresserade av att åka till stallet, eller träffa vänner eller ens borsta håret de flesta dagarna. De är trötta och luktar spy och vill helst bara krypa ner i sängen och sova mer än 2 timmar på raken! Sen efter 2 år ungefär så kommer de igång igen. Då är det ridning igen, vänner, nya kläder, shoppingturer etc. Ofta är barnen med!

Och där ser man hur olika det kan vara! :laugh: Jag har många vänner med småbarn, och de luktar varken illa, har tovigt hår eller beter sig som zombies. Med mitt jobb skulle det inte funka heller, eller vill du att dina lärare på universitetet ska se ut och bete sig så? Jag lovar att det finns en och annan bland dem som har småbarn, lärare är helt vanliga människor som också har barn och familj. Jättetråkigt att dina kompisar har det så, jag tycker uppriktigt synd om dem, och hoppas att deras liv snart blir bättre igen!
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

KL kanske...

För det första så har jag full förståele för den som har ett jobb som är prioriterat över fritidsintressen. Genom hela tråden löper en röd tråd att jobb är inte okej att prioritera, medan fritidsintressen är. Många är stolta över att kunna fortsätta med ridning eller vad det nu är, men den som jobbar "som vanligt" prioriterar fel. Jag kan inte hålla med om att det ena eller andra automatiskt ger annorlunda prioritet för barn.

Sedan detta att ha barnen så lite som möjligt på dagis - visst för vissa kanske det är målet, medan för andra familjer så är det inte den viktigaste prioriteringen. Kvalitetstid kan komma i många skepnader.

Jag är väldigt övertygad om att nöjda och harmoniska föräldrar ger en familjebild som är harmonisk.

Det tror jag också. Jag tror inget barn mår bra av att ha deprimerade föräldrar som klättrar på väggarna därhemma, och sen resten av livet behöva veta att mamma gav upp ALLT, både yrke, vänner och fritidsintressen för DIN skull. Snacka om skuldkänslor...
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Fastnade lite på detta citat. Hur menar du nu? Har du läst hela hennes bok, eller bara tagit del av vissa bitar, som dessutom förvanskats på nätet?

Jag läste som en duktig flicka hela Barnaboken när jag var gravid. Och jag tycker att det hon presenterar är hemskt torftigt: äter gör man för att överleva (inget annat skäl), läsa sagor på sängkanten hinner inte hon med så många barn så det är onödigt osv osv. En fruktansvärd fyrkantighet i hanteringen (hantering av, inte umgänge med) av barnen.

Kärlekslös mot sina barn, för övrigt vet jag.

Långt senare har jag sett de där filmklippen, och de verkar värre än så, men kan ha varit tagna ur ett sammanhang så jag lämnar dem ändå därhän. Den där boken räcker för mitt omdöme.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Jag läste som en duktig flicka hela Barnaboken när jag var gravid. Och jag tycker att det hon presenterar är hemskt torftigt: äter gör man för att överleva (inget annat skäl), läsa sagor på sängkanten hinner inte hon med så många barn så det är onödigt osv osv. En fruktansvärd fyrkantighet i hanteringen (hantering av, inte umgänge med) av barnen.

Kärlekslös mot sina barn, för övrigt vet jag.

Långt senare har jag sett de där filmklippen, och de verkar värre än så, men kan ha varit tagna ur ett sammanhang så jag lämnar dem ändå därhän. Den där boken räcker för mitt omdöme.

Konstigt hur olika man kan tolka en bok. Ska genast läsa om den, och se om jag kan de det du (och andra) sett.

Filmklippen har jag inte sett, bara läst kommentarer om AW på nätet (bla här) som jag tolkat som överdrivna och enkelspåriga. Jag menar, eget sunt förnuft har man ju, och jag har tolkat AW som en förespråkare för en "natural horsemanship", fast för barn. Man ser barnen som en del i "flocken" där mening och gemenskap är viktig. Men som sagt, jag ska läsa igen.
 
Sv: När kan man lämna barnet ensamt???

Konstigt hur olika man kan tolka en bok. Ska genast läsa om den, och se om jag kan de det du (och andra) sett.

Filmklippen har jag inte sett, bara läst kommentarer om AW på nätet (bla här) som jag tolkat som överdrivna och enkelspåriga. Jag menar, eget sunt förnuft har man ju, och jag har tolkat AW som en förespråkare för en "natural horsemanship", fast för barn. Man ser barnen som en del i "flocken" där mening och gemenskap är viktig. Men som sagt, jag ska läsa igen.


Barnpsykologerna vi pratat med på föräldraträffarna menar att det inte är bra sätt att behandla barn..
 

Liknande trådar

Övr. Hund Vi har bestämt oss för att utöka familjen med en hund. Nästa år kommer jag påbörja en utbildning på distans och kommer då vara hemma...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
5 232
Senast: Farao
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 315
Senast: jemeni
·
Skola & Jobb Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen och behöver hjälp att tänka! Då barnet är vuxet känns det som om den här frågan...
9 10 11
Svar
210
· Visningar
15 263
Senast: Badger
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 606
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp