Skadad av att föda.

[Inte_Ung]

Sv: Skadad av att föda.

Men du I_U, din operation låter mest som den är estetisk mer än akut pga problem som sänker dig?
Som jag fått ihop det så hade du inte några problem med smärta, sex eller liknande utan just ridningen?

Det var vad jag trodde när jag sökte vård.
Men det var inte vad de hittade när de undersökte mig.
Det var ganska så trasigt inuti och en lång reva precis bredvid klitoris.

Så nu några år efter operationen, när nervändar har hittat varandra och allt har vant sig vid att vara ihopsytt.
Så märker jag ju en enorm skillnad.

Det ÄR trevligt att ha känsel även på vänster sida.
Jag håller tätt betydligt bättre än före operationen.
Min "festblåsa" är tillbaka.

Vid min andra förlossning så sprack jag rätt mycket, då det gick alldeles för fort.
Bl.a. så lossnade urinröret och hängde och dinglade.
Men det sydde de ihop redan på förlossningsbordet och det blev så bra att jag aldrig märkte av några problem.

Jag undrar om det kan spela roll vilket sjukhus som man hamnar på.
Jag födde alla mina 3 barn på UAS.
Och där var alltid fullt av elever och "Nästan-läkare" under utbildning.
Så de var alla mycket noga med att göra allt så bra som möjligt.

 

[No1]

Sv: Skadad av att föda.

Jag undrar om det kan spela roll vilket sjukhus som man hamnar på.
Jag födde alla mina 3 barn på UAS.
Och där var alltid fullt av elever och "Nästan-läkare" under utbildning.
Så de var alla mycket noga med att göra allt så bra som möjligt.

[/QUOTE]

Jag tror det absolut är av betydelse!
Både vilket sjukhus du hamnar på och vem som syr ihop dig..samt lite individuella skillnader som hänger på patientens förmåga att läka ihop?

 

[Inte_Ung]

Sv: Skadad av att föda.

Jag har jättebra läkkött.
Men det där borde man ju också kunna avgöra innan.
Jag har alltid vetat att jag läks bra.
Så andra borde väl veta att de läks dåligt då?

 

[No1]

Sv: Skadad av att föda.

Jag har jättebra läkkött.
Men det där borde man ju också kunna avgöra innan.
Jag har alltid vetat att jag läks bra.
Så andra borde väl veta att de läks dåligt då?

Haha ja du, det gör nog de flesta, iaf de som någon gång råkat ut för en tillräckligt stor skada som verkligen visar om man läker bra eller inte.

Jag har mkt snabbt läkekött men efter två skador (finger och knä) har jag haft problem med nervsmärta.
Blev opererad för att bli av med detta resultatet:
Knäet har jag ingen smärta i längre eftersom jag helt tappade känsel på det aktuella området efter operationen.
Fingret blev bättre men det värker fortfarande rejält emellanåt.
Det är väl just det jag menar, att när det gäller nerver så är det svårt att sia om det slutliga resultatet.

Sedan har jag erfarenhet av whiplash, vilket innebär skadade nerver.
Här har de börjat gå in och operera men det är en högriskoperation (för att skadan har så stor betydelse för din totala kroppsfunktion) då många blir sämre efter operationen.
Sedan finns det de som blir bättre och tom helt bra.

 

[Bebben]

Sv: Skadad av att föda.

Apropå läkning och allt sånt här.

Jag läker extremt bra. Lite för bra ibland till och med, då mitt tungband behöver förlängas men det växer ihop varje gång trots att dom gör ett s.k V-klipp. Nåja, för att komma till saken. Jag är ju snittad, för snart 6 mån sen. Känseln runt ärret är helt tillbaka på sina ställen, och delvis på andra. Men det tog bara ca 1 mån för mig att få tillbaka mycket känsel, medan läkaren sade att det ofta tar upp till 1 år. Precis mitt på ärret har jag inte perfekt känsel än, men det är på god väg.

Men jag vet om många som aldrig får känseln tillbaka igen. Tänk vad olika det kan vara ibland.

 

[jennyjenny]

Sv: Skadad av att föda.

Har en kompis som var i samma sits som du. Totalt livrädd. Hon ringde BM -mottagningen redan då de började prata om barn och fick gå i samtal med en aurorabm redan innan graviditeten. Hon var även lovad snitt av läkare men efter över ett års traskande till mottagningen så födde hon sin dotter vaginalt!
Kanske detta vore något för dig? Att börja innan bebben är tillverkad? Sedan hur det blir i andra änden går ju inte att sia om!


Lycka till


Gira

Ja, det kanske kunde vara bra. Men jag är rädd för att allt går ut på att övertala mig att föda vaginalt när jag bara vill ha ett snitt? Fast det är ju samma sak om jag väl blir gravid. Men jag skall verkligen tänka över saken.Tack!

 

[Inte_Ung]

Sv: Skadad av att föda.

Jag tror att det går ut på att du skall vara helt säker på att du faktiskt vet vad du väljer mellan.
Och inte bara har fastnat i någon typ av tankefälla.

 

[Fnyfniken]

Sv: Skadad av att föda.

Igångsättning är ju också komplicerande.
Det glömde jag.
Man borde ha en maxtid på det hela.
För mig så tog det mellan 5-7h totalt!
Och över 15 så borde man nog bryta tycker jag.
Inte kan du ha varit i bra skick efter det?
Om vävnaderna inte är "mogna" så ger de inte efter.
Detta är tydligen vanligt vid igångsättning.

Och då så blir det bökigt.
Och allt går bara sönder i stället.
Därför så borde man snitta mera i just de fallen.

Jo, jag tror vi har diskuterat just detta förr. I 5-7 timmar hade jag nog orkat hantera smärtan bättre också, men utan vila och med igångsättning så är det inte kul.

Jag var inte alls rädd eller orolig innan förlossningen. Jag brukar hantera tuffa saker bra, jag är ganska tålig. Men detta var för hemskt. Det blev liksom bara värre och värre, och jag fick inget stöd av de barnmorskorna som var innan hon som förlöste mig, utan snarare att jag "kände" hur de tänkte "-Men dumma kossa, föd nu då!"

Det som jag har mest i bagaget tror jag är att jag kände väldigt lite stöd i en helt okänd situation, samt att jag var så fruktansvärt rädd. Dödsångest, alltså. Jag gav upp en halvtimma innan sonen föddes och tänkte: -Jag dör väl då. Maken får ta hand om barnet.
En kombination av hematomet, personalens stirrande på hematomet utan förklaring, det faktum att bedövningen tagit bort all känsel och att BM var tvungen att övertyga mig om att få klippa annars går det sönder jättemycket. Det kan ha gjort ont, jag vet inte. Jag minns inte att det gjorde ont. Jag mindes att jag tänkte att alla med EDA sagt att det bara hjälper mot värkarna, när barnet ska ut gör det ont ändå, och att det inte verkade stämma. Men det kan ha varit skräcken också som gjorde att jag inte kände det så mycket.

Jag har ju fortfarande inte bestämt mig för om han ska få något syskon snart, eller hur det blir, men om det blir så ska jag gå på Auroramottagningen och se hur det känns. Men jag gissar att jag inte skulle palla/våga.

Fny

 

[Fnyfniken]

Sv: Skadad av att föda.

Vidrigt hur du blev behandlad.

Svårt att sätta tidsgränser för det är ju så olika hur man upplever det hela. Man får väl ta hänsyn till hur det fortlöper och i vilket skick mamma/barn är i...Psykologi och att inge trygghet är en väldigt stor del i förlossningspersonalens arbete...och tyvärr inte ofta förlossningsläkarnas starka sida.

Mycket sant!
Problemet som jag ser det i mitt fall var att jag var hätterädd och blev helt tyst. Jag är inte den som är van att be om hjälp, och förväntar mig inte att någon ska hjälpa mig (har med mina tidigare erfarenheter att göra) och då uppfattar väl inte en stressad personal att man behöver hjälp, heller. Det är problematiskt. Man ska vara så sansad att man ber om hjälp och kommunicerar för att få stöd. Har man tiltat bortom det går det personalen förbi.

I mitt fall kan jag förstå att BM som förlöste mig beslutade om inte snitt. BM innan var den som suckade åt mig när jag skakade så jag höll på att ramla av pallen som jag så fint skulle gränsla. Jag skulle promt pröva alla ställningar utom någon som gav stöd. När sista BM bytte av och jag trodde att jag kanske skulle få vila en halvtimme visade det sig att barnet var helt nere och skulle födas ut. Sen svullnade hematomet till och det ska väl till ganska mycket innan man snittar ut ett barn som är på väg ut.

Något annat som lämnat spår at ju den hel-virriga eftervården, där personal bara sade åt en vad man skulle göra, t ex stiga upp, fastän man har kateter och inte kan sitta på sitt söndertrasade underliv. Ingen förklarade någonting, att jag skulle ta smärtmedicinen som låg i ett kuvert eller så. BM som blev så sur när hon inte fick köra hem mig efter 2 dagar hotade med att jag skulle få blodpropp om jag inte reste mig upp och gick. Jag undrar från vilken vrå i helvetet hon kom.

Fny

 

[ameo]

Sv: Skadad av att föda.

Ja, det kanske kunde vara bra. Men jag är rädd för att allt går ut på att övertala mig att föda vaginalt när jag bara vill ha ett snitt? Fast det är ju samma sak om jag väl blir gravid. Men jag skall verkligen tänka över saken.Tack!

DÅ ska jag berätta något som kanske kan lugna dig lite på den fronten! Det är nämligen inte så!
De samtal man får går ut på att man ska få den bästa förlossningsupplevelsen som möjligt, oavsett om det blir vaginalt eller snitt.
Man försöker bena ut vad det verkligen är som skrämmer och hur man kan hjälpa till för att det ska bli mindre skrämmande.
Sen är det faktiskt så att UTAN att bli övertalade så föder de flesta förlossningsrädda vaginalt i slutänden. Men inte alla!
SÅ jag tycker absolut att du ska ta kontakt!
Inget blir ju lättare för att man sticker huvudet i sanden och hoppas att det ska försvinna av sig själv....

 

[Inte_Ung]

Sv: Skadad av att föda.

*knapplån*
Jag roade mig med att leka litet med den statistik som finns på Socialstyrelsens web.
Och där så kunde man se att både andelen snitt OCH andelen "läskiga bristningar" vid vaginal förlossning har ökat.
De borde ju ha minskat i stället kan man tycka.
Något måste ha hänt i förlossningsvården!

 

[lingonben]

Sv: Skadad av att föda.

Själv blir jag nyfiken på hur det ser ut om man jämför bristningsstatistiken med användning av epidural (stå-upp-varianten främst). Och att jämföra hur många som klipptes i underlivet när det var mindre läskiga bristningar är nu.

 

[DancingFox]

Sv: Skadad av att föda.

Usch

 

[Fnyfniken]

Sv: Skadad av att föda.

Själv blir jag nyfiken på hur det ser ut om man jämför bristningsstatistiken med användning av epidural (stå-upp-varianten främst). Och att jämföra hur många som klipptes i underlivet när det var mindre läskiga bristningar är nu.

Jag skulle tycka att det vore intressant att se jämförelse över bristningsstatistiken och statistik på hur många som sitter på huk, står på knä, hänger på ställning, etc, och föder. Kan inte föreställa mig att man kan slappna av någorlunda i vävnaderna för att släppa ut ett barn när man sitter på huk!

Fny

 

[Welsh]

Sv: Skadad av att föda.

KL
På Danderyds sjukhus har de nu beslutat om att ha några platser där de kommer att gå efter Dublin medtoden. Det kan vara något för de som är rädda för långa smärtsamma förlossningar. Där ska man föda under 12 h annars så kan snitt bli ett alternativ.

Ska bli intressant att följa upp detta.

 

[Diabolical_Kitten]

Sv: Skadad av att föda.

Fortfarande så är ju snitt betydligt mer riskfyllda än vaginala förlossningar. Så vad man VILL är väl rätt ointressant, det viktiga är väl vad som är medicinskt försvarbart.

Inte om du läser de artiklarna som har länkats till i tråden...
Jag tror att snitt är betydligt mindre riskfyllt och innebär mindre komplikationer för både mamman och barnet.

 

[Diabolical_Kitten]

Sv: Skadad av att föda.

Men vänta nu.... Hur många förlossningar tror du inte går BRA? Självklart låter det hemskt när man läser flera stycken på rad som fått men för livet. Läs istället alla 100.000 förlossningsberättelser som gick bra istället! Eller ännu fler, det beror ju på hur långt bak i tiden man ska gå, ett, två eller tio år.

Jag tror absolut att det finns MÅNGA förlossningar som går bra utan några komplikationer alls och både mamman och barnet mår prima efter förlossningen. Men jag blir ändå förskräckt över vad vissa berättar! Sjuksköterskorna ska inte behandla patienter så som vissa har beskrivit här! Speciellt inte när de precis har fött barn och förmodligen är rätt så känslosamma och kanske har ont eller mår dåligt av någon annan anledning.

 

[Diabolical_Kitten]

Sv: Skadad av att föda.

Bara för att snitt går bra för de flesta, så betyder det inte att det gör det för alla.
http://mobil.sr.se/site/index.aspx?offset=0&artikel=849205

Jag har inte någonstans skrivit att snitt är bäst för alla eller att det skulle vara komplikationsfritt. Men du propagerar för vaginala förlossningar och verkar inte förstå att vissa inte vill eller kan föda vaginalt.

 

[Diabolical_Kitten]

Sv: Skadad av att föda.

1. Hur många dör årligen vid vaginalförlossning (blodpropp, blodförlust och vad det nu kan vara), för det sker mig veterligen.
...och hur många kvinnor OCH barn HADE dött vid naturlig förlossning om inte kejsarsnitt funnits.



Med tanke på satistik som visats tidigare i tråden känns det som att man ska ha otur om man får men vid kejsarsnitt medan du snarare skall räkna med något skit vid naturlig förlossning, övergående eller icke.

Precis min tanke!

 

[Diabolical_Kitten]

Sv: Skadad av att föda.

Dålig tillgång på och dålig underlivsplastik skall inte lösas med kejsarsnitt.
Det skall lösas med en god tillgång på bra underlivsplastik.

Jag håller absolut inte med dig här! Jag hade hellre valt snitt och fått behålla mitt underliv som det är och bara få ett sår på magen istället. Jag genomgick en enkel titthålsoperation för några månader sen. Jag mådde helt åt helvete efteråt och hade vansinnigt ont (även fast jag var fullpumpad med morfin) och kunde inte röra mig på 1 vecka. Men jag hade hellre haft det (och förmodligen 10 ggr värre smärta som jag kan misstänka att det är efter snitt) än att min klitoris spricker och underlivet blir köttfärs, och sen genomgå operation efter operation för att det ska se "dugligt" ut och då riskera känselbortfall. Nej tack...