skulle ni fortsätta träffa kille som beter sig märkligt första gången?

[rtf]

Fast killen har erkänt att han är blyg och försiktig och att det inte blev bra. Att bara göra det (berätta) för någon man bara träffat en gång är tvärt om riktigt starkt och utan att göra några generaliseringar, speciellt om man är kille(?). Jag skulle också kunna göra sådana där idiotgrejer och hålla mig undan när jag blir kär, men jag hade inte haft stake nog att erkänna vad det berodde på och jag är utredd åt alla håll och fullständigt frisk mentalt.

Jag tycker tvärtom att det skulle vara taskigt att avfärda en person som faktiskt vågat öppna sig och erkänna en svaghet. Han lär inte öppna sig för någon annan igen, liksom... Däremot var beteendet på festen uselt, utan tvekan. Men han har förklarat och jag hade inte tvekat att gett honom en andra och tredje chans. Men inte fler. Livet är inte lätt när man är blyg och spänd. Även om jag inte lider av just dessa problem har jag vänner som gör det, och livet är kämpit för dem. Och det lär inte bli bättre för dem om de dissas just på grund av dessa problem, problem som de dessutom har vågat prata om, vilket man inte gör med någon som inte betyder något. Men visst, om ts tappade känslorna ska hon så klart inte fortsätta bara för att vara en barmhärtig samarit.

 

[Miljon]

Jag skulle gett honom en chans till. Jag vet hur det kan vara att vara den där väldigt blyga personen. På nätet är jag inte alls lika blyg och kan oftast "prata" på på ett helt annat sätt, men träffar jag någon IRL (och i synnerhet om det är någon för vilken intresse upptyckt online) kan det ta ett tag för mig att mjukas upp tillräckligt för att den sidan av mig ska komma fram.

Jag ÄR alltså egentligen ganska pratig och social av mig IRL också, när jag väl känt in mig på personen. Så det behöver inte alls vara så att han utger sig för att var någon annan, han kanske bara inte riktigt vågat komma ut ur sitt skal än. Ge honom en chans till, nykter, på tu man hand, säger jag. Om du är intresserad.

 

[Gammeln]

Ge honom en chans till, nykter, på tu man hand, säger jag. Om du är intresserad.

Bland folk skulle jag säga, det var ju där han ignorerade ts. Inte på tu man hand

 

[Miljon]

Bland folk skulle jag säga, det var ju där han ignorerade ts. Inte på tu man hand

Vissa som är väldigt blyga tycker att det är lättare att prata med bara en person. Ska man träffa personen man kanske är intresserad av samtidigt som kanske hela kompisgänget står i bakgrunden och tittar på (det kan iallafall vara känslan man har) är det många som blir ännu blygare och tycker det är ännu svårare.

Därför, för att ge killen bästa förutsättningar att slappna av och visa vem han egentligen är, skulle jag ha valt att träffas bara vi två om jag var TS.

 

[kossankaj]

Känns som han är en sån där som är bra att manipulera. Gå inte på det där. Finns normalare män att ta tag i

Det vet jag väl. Har god erfenhet av sånt. Och tror inte manipulering

Fast killen har erkänt att han är blyg och försiktig och att det inte blev bra. Att bara göra det (berätta) för någon man bara träffat en gång är tvärt om riktigt starkt och utan att göra några generaliseringar, speciellt om man är kille(?). Jag skulle också kunna göra sådana där idiotgrejer och hålla mig undan när jag blir kär, men jag hade inte haft stake nog att erkänna vad det berodde på och jag är utredd åt alla håll och fullständigt frisk mentalt.

Jag tycker tvärtom att det skulle vara taskigt att avfärda en person som faktiskt vågat öppna sig och erkänna en svaghet. Han lär inte öppna sig för någon annan igen, liksom... Däremot var beteendet på festen uselt, utan tvekan. Men han har förklarat och jag hade inte tvekat att gett honom en andra och tredje chans. Men inte fler. Livet är inte lätt när man är blyg och spänd. Även om jag inte lider av just dessa problem har jag vänner som gör det, och livet är kämpit för dem. Och det lär inte bli bättre för dem om de dissas just på grund av dessa problem, problem som de dessutom har vågat prata om, vilket man inte gör med någon som inte betyder något. Men visst, om ts tappade känslorna ska hon så klart inte fortsätta bara för att vara en barmhärtig samarit.

Normalare män? Vad skulle en normal vara då. Jag tycker alla har oliks personligheter. Har bara inte stött på en så här försiktig innan manipulation tror jag inte han sysslar med. Han är inte fel i huvudet på något vis.

Ja precis. Beteendet på festen var riktigt illa, men han är otroligt bra på internet. Så visar det sig att han kan vara sån i verkligheten också så är han toppen.

 

[kossankaj]

Jag skulle gett honom en chans till. Jag vet hur det kan vara att vara den där väldigt blyga personen. På nätet är jag inte alls lika blyg och kan oftast "prata" på på ett helt annat sätt, men träffar jag någon IRL (och i synnerhet om det är någon för vilken intresse upptyckt online) kan det ta ett tag för mig att mjukas upp tillräckligt för att den sidan av mig ska komma fram.

Jag ÄR alltså egentligen ganska pratig och social av mig IRL också, när jag väl känt in mig på personen. Så det behöver inte alls vara så att han utger sig för att var någon annan, han kanske bara inte riktigt vågat komma ut ur sitt skal än. Ge honom en chans till, nykter, på tu man hand, säger jag. Om du är intresserad.

Jag förstår jag tror absolut inte han spelar att han är någon annan på internet. Bara att han är så trevlig på riktigt. Men för blyg irl med nya personer. Jag vill ge honom en chans till

 

[Miljon]

Jag förstår jag tror absolut inte han spelar att han är någon annan på internet. Bara att han är så trevlig på riktigt. Men för blyg irl med nya personer. Jag vill ge honom en chans till

Det låter bra om du är sugen på att ge honom en chans till! Försök se till att det är under bättre förutsättningar för er båda.

Jag kom förresten att tänka på en av mina bästa vänner under tonåren. Han är precis sådär, online är han mycket mer pratsam, rolig och social än IRL då han är otroligt blyg. Men alla vi som känner honom, vi vet att den dag han hittar rätt man kommer den snubben få den bästa, roligaste och mest omtänksamma partnern någon kan ha! Så att någon är blyg till en början säger egentligen inte så mycket alls. Även om det förstås är synd att första träffen blev så kass för dig.

 

[tanten]

Att bedöma folk efter hur de skriver är inte lätt.

Jag har ju träffat ett gäng som jag först lärt känna via internet. Några har varit precis som på nätet. Andra har varit skapligt annorlunda.

Vi är alla inte bara en person utan en hel hög olika personer. Jag tar fram en del av min personlighet när jag träffar mina elever på jobbet, en annan när jag är med min dotter, en tredje när jag är med henom jag är verkligt fäst vid. Och ytterligare en när jag står framför en publik och talar.

Alla de är jag. Bara olika delar av mig.

Killen begränsas uppenbarligen av sin blyghet. Kommer man bakom den så är personen på nätet någonstans där.
Frågan är om den delen kommer fram. Det är inte värt jobbet att försöka locka någon att bli mer avslappnad och "naturlig".

 

[rtf]

Till ingen särskild. Jag inser mer och mer hur jäkligt livet måste vara för blyga människor och människor med social fobi. En del tycker uppenbarligen att de ska dissas direkt, är manipulativa, inte värda det, inte normala, förställer sig etc.

Oj, säger jag. Jag har alltid tänkt och sagt till de i min närhet med en blyg personlighet att de ska gaska upp sig, att alla förstår att de är blyga och inte onormala och konstiga, att om de försöker men det blir fel är det inte hela världen för de flesta förstår och känner igen det blyga barnet (som nu är vuxet) i sig själva. Jag ska hålla jäkligt tyst efter att ha läst denna tråd, jag förstår nu fullständigt vilken värld de lever i och varför de inte vågar riskera att försöka, för det kan gå fel, och det blir hela världen, det finns inget överseende för någon som faller utanför ramen över hur man "ska" vara. Och inte blir det bättre av att våga vara ärlig och berätta om sin problematik heller, man är onormal, konstig, manipulativ och förställer sig ändå.

Till er som läser tråden och lider av blyghet eller social fobi: jag kan inte med ord uttrycka vilket helsike jag numera förstår att ni har. Allt gott och hoppas att ni träffar folk som orkar ge er tid så att de kan se bakom en liten del av er person, som inte på något vis är hela ni! Kram!

 

[TygerTyger]

Jag instämmer i kören som röstar på en ny chans. Visserligen håller jag med om att det inte bara är att spela blyghetskortet och därmed göra det okej att bete sig precis hur som helst (t ex lämna någon i sticket på en fest som man bjudit in hen till) men eftersom både du och han verkar intresserade så vore det trist att inte i alla fall prova att träffas ensamma och se om er online-koppling kan fungera IRL också.

 

[gul_zebra]

Säger ny chans jag också. Blyghet kan ta ett tag att släppa, och mänskan som kommer fram då kanske är helt jävla underbar, det vet du ju inte om du inte tar reda på det

 

[LenaH]

Att bedöma folk efter hur de skriver är inte lätt.

När du skriver det så tänker jag att det är inte personen man skriver med som man ska ha en irl-relation med.
Det är ju killen som ignorerade på festen.

TS: Klart att du kan träffa honom igen men jag hade inte lagt den tiden. Naturligtvis kan blyghet ställa till det men som någon annan skrev - det där är inte att vara blyg, det är ohyfsat!

 

[SkorpSmulan]

Jag skulle inte fortsätta umgås med någon som igorerat mig efter att ha bjudit med mig på fest.

 

[Miljon]

När du skriver det så tänker jag att det är inte personen man skriver med som man ska ha en irl-relation med.
Det är ju killen som ignorerade på festen.

TS: Klart att du kan träffa honom igen men jag hade inte lagt den tiden. Naturligtvis kan blyghet ställa till det men som någon annan skrev - det där är inte att vara blyg, det är ohyfsat!

Fast är man riktigt blyg så kan man verka ohyfsad för att blygheten skapar såna hinder för en, hur ogärna man än vill vara så. Om den här killen är så blyg är det ett STORT steg bara att försöka sig på att förklara det för TS.

Jag undrar om man läser händelsen olika beroende på hur mycket erfarenhet man själv har av blyghet? Jag håller med om att lite mer kontakt med TS hade varit önskvärt från killens sida, men jag kan också utan problem tänka mig in i hans sida. TS hade ju med sina kompisar, kanske tyckte han att hon var extra svår att gå fram till och prata med när hon var omringad av sina vänner.

Jag håller med @rtf i någon sorts förvåning över hur många som tycker att blyghet är något som gör att en person bör dissas direkt och inte ges en andra chans, trots att TS skriver att intresse finns.

 

[LenaH]

Fast är man riktigt blyg så kan man verka ohyfsad för att blygheten skapar såna hinder för en, hur ogärna man än vill vara så. Om den här killen är så blyg är det ett STORT steg bara att försöka sig på att förklara det för TS.

Jag undrar om man läser händelsen olika beroende på hur mycket erfarenhet man själv har av blyghet? Jag håller med om att lite mer kontakt med TS hade varit önskvärt från killens sida, men jag kan också utan problem tänka mig in i hans sida. TS hade ju med sina kompisar, kanske tyckte han att hon var extra svår att gå fram till och prata med när hon var omringad av sina vänner.

Jag håller med @rtf i någon sorts förvåning över hur många som tycker att blyghet är något som gör att en person bör dissas direkt och inte ges en andra chans, trots att TS skriver att intresse finns.

Fast om man vet med sig att man är så blyg så kanske man väljer ett bättre tillfälle än en fest?

Alltså - klart man ska ge människor fler chanser men jag hade faktiskt inte velat riskera att känna som TS gjorde en gång till.

 

[Miljon]

Fast om man vet med sig att man är så blyg så kanske man väljer ett bättre tillfälle än en fest?

Alltså - klart man ska ge människor fler chanser men jag hade faktiskt inte velat riskera att känna som TS gjorde en gång till.

Absolut, jag håller med om att en fest där man är onykter är ett kasst tillfälle om man är en sån som har ännu svårare med mycket folk runt sig och om man är onykter.

Men vi vet ju inte vad killen hade tänkt. Han kanske trodde att TS skulle komma själv eller med bara en vän, och då kanske han hade varit mindre blyg.

Jag tycker ändå det låter som att TS är intresserad, trots att det uppenbarligen blev fel för dem båda på festen, och då tycker jag det vore synd att inte ge honom en andra chans.

 

[Tora]

Jag är mycket för att ge människor både två och tre chanser.

Problemet här är att detta beteende hade gjort mig mycket ledsen. Risken är att om man har så stora problem med blyghet så kommer det att dyka upp nya situationer där blygheten ställer till problem igen.

Jag är dock inte den som går och lider i tysthet utan jag hade helt enkelt gått fram till killen och frågat vad han sysslar med. Sagt att hans beteende gör mig mycket ledsen och att det inte är ok att uppföra sig så här mot mig.

Hade han inte skärpt till sig då så hade jag gått därifrån.

Om han skulle vilja träffa mig igen så får han vara allt bra övertygande.

Spelar ingen roll hur go och söt han är bakom ett tangentbord om han gör mig ledsen IRL.

 

[Gammeln]

Spelar ingen roll hur go och söt han är bakom ett tangentbord om han gör mig ledsen IRL.

Där har du en poäng. Det kanske inte är han som sitter bakom tangentbordet o skriver. Det kanske är nån annan som säger vad han ska skriva

 

[Artline]

Han kanske aldrig hade nätdejtat förut så han inte visste hur han skulle reagera? Men annars håller jag med om att betedde sig skumt.

Tror du han är värd besväret träffa honom en gång till ensam och se vad som händer.

 

[WhoIsItAgain]

Till ingen särskild. Jag inser mer och mer hur jäkligt livet måste vara för blyga människor och människor med social fobi. En del tycker uppenbarligen att de ska dissas direkt, är manipulativa, inte värda det, inte normala, förställer sig etc.

Oj, säger jag. Jag har alltid tänkt och sagt till de i min närhet med en blyg personlighet att de ska gaska upp sig, att alla förstår att de är blyga och inte onormala och konstiga, att om de försöker men det blir fel är det inte hela världen för de flesta förstår och känner igen det blyga barnet (som nu är vuxet) i sig själva. Jag ska hålla jäkligt tyst efter att ha läst denna tråd, jag förstår nu fullständigt vilken värld de lever i och varför de inte vågar riskera att försöka, för det kan gå fel, och det blir hela världen, det finns inget överseende för någon som faller utanför ramen över hur man "ska" vara. Och inte blir det bättre av att våga vara ärlig och berätta om sin problematik heller, man är onormal, konstig, manipulativ och förställer sig ändå.

Till er som läser tråden och lider av blyghet eller social fobi: jag kan inte med ord uttrycka vilket helsike jag numera förstår att ni har. Allt gott och hoppas att ni träffar folk som orkar ge er tid så att de kan se bakom en liten del av er person, som inte på något vis är hela ni! Kram!

Tack snälla du! Jag har ändå tur och lider inte av social fobi. Men jag är blyg. Jag försöker vara rolig, pratsam osv men så jävla enkelt är det inte! Och, nej skulle du prata med mig online skulle du inte märka något av det alls. Jag har gett upp, jag försöker inte ens träffa nya människor så där rent privat. För de flesta har ingen lust att avsätta den tid jag behöver innan jag vågar öppna mig och vara "mig själv" så att säga.