Sv: Stora snacktråden - förälder
Nenii Vi har en EL Duo Edge (lite större än city cross) och jag vet inte om det hjälper dig men den går in i en Volvo V70 (-06, "gamla" modellen). Vi får dela den så att chassit är för sig och liggdelen är för sig och ställa dem bredvid varandra i kofferten, så det är nästan inte plats för någonting annat, vagnen är tung men vi trivs välsigt bra med den ändå
turbofling Låter helt fantastiskt skönt med vår på riktigt. Här ligger det just nu på nollan och trillar ner något som är mystiskt likt snöblandat regn, usch vad trött man blir på det. Vad skönt att det gick bättre med grannflickan
Mirre Det är svårt ibland, men helt klart är det nog bra o prata om det så att det inte bara blir att du irriterar dig och så blir det ett skitstort problem sedan. Är ju ingen hit o gå o reta sig på saker för länge, bättre o ta tag i det från början även om det inte är roligt. Sen som någon redan nämnt hade jag nog definitivt kört på delad ekonomi... Grattis till graviditeten
*kl*
Börjar fundera på om livet är som på solsidan?!?! Har nyss kommit hem från Babygruppen och jag är inte så lite uppretad... Jag har alltid tagit allt med en nypa salt och tagit saken och dagen som den kommer. Har inte några kompisar som är hemma med barn nu eftersom deras barn är äldre (vi är lite sena på det i bekantskapskretsen
), så nu har jag varit på babygrupp ett par gånger, för kanske kan man träffa några nya trevliga människor med småttingar i samma ålder. Men nu när jag varit där börjar jag fundera på tja, jisses de jämför hela tiden bebisar, de är så plastigt ytliga så jag bara få spel, inte alla förstås men jag blir så trött när folk bara stressar runt och ska jämföra saker, vilka semestrar man ska åka på och vad man just nu renoverar, det är ju helt normala samtalsämnen utan att man behöver sätta näsan i vädret och hela tiden försöka överglänsa varandra. Ibörjan kunde jag se det lite komiskt men nu blir jag bara så galen. Idag var det en som sa att hon bara kunde umgås med de som hade jämnåriga barn till hennes för att barnet krävde så mycket stimulans (var tvungen att ha någon att leka med)?!? Inte vet jag för jag har inte något barn som är tre år så jag har kanske inte rätt i att uttala mig om saken? Men varför gör man allting till problem? På "min tid" kunde vi leka ajälva en stund då och då, och det har jag tänkt överföra på sonen med.. inte alltid förstås klart han måste ha kompisar
men jag kan ju inte aktivera honom dygnets alla 24 timmar även om jag givetvis är redo att göra det om det krävs eftersom han är en del av det bästa i hela mitt liv... Jag är nog även störd av mitt yrke.. är utbildad montessorilärare (både bra och dåliga saker med det slumpvalet och den pedagogiken) och har genom alla steg fått lära mig att barnet ska bli självständigt (sedan ska ju inte någonting drivas till sin spets), sen har jag ju inga egna barn utan har bara jobbat med barn i olika åldrar så det är säkert MASSA saker jag inte lärt mig än eller blivet varse än... med risk att reta upp halva buke, är jag helt ute och cyklar???
Hoppas ni far en toppenbra dag!
