Lyans nya tråd!

[vallhund]

Men även de bra stunderna är livet meningslöst. det är det som är problemet. Det kommer aldrig att försvinna

Vad säger din terapeut/psykolog?

 

[sorbifolia]

Men även de bra stunderna är livet meningslöst. det är det som är problemet. Det kommer aldrig att försvinna

Kändes det meningslöst även när du var med pojkvännen? Och de gånger du varit på marsvinutställningar med din kompis och haft kul?

Absolut att det kan vara bra att ha ett eller flera mål. Det känns mer motiverat att ta sig igenom svårighetarna om man har något att kämpa för.

 

[Lyan]

Vad säger din terapeut/psykolog?

Jag har inte haft någon på flera månader

Kändes det meningslöst även när du var med pojkvännen? Och de gånger du varit på marsvinutställningar med din kompis och haft kul?

Absolut att det kan vara bra att ha ett eller flera mål. Det känns mer motiverat att ta sig igenom svårighetarna om man har något att kämpa för.

Utställningarna är meningslösa nu. Allting blir det. Jag har ingen motivation till att hålla på med marsvinen längre och har inte haft på länge och det verkar inte komma tillbaka Jag går promenader med hundarna men jag pratar inte med dem eller leker med dem. Inte ens när jag mår bra. Vad jag kände med den senaste killen vet jag inte för det var för kort tid, men jag kände mycket oro. Samtidigt som jag kände mig trygg med hinom. Jag ville egentlgien inte ha någon kille men han var den som ville träffas och jag fastnade för honom och sedan bara tröttnade han

 

[Thaliaste]

Men även de bra stunderna är livet meningslöst. det är det som är problemet. Det kommer aldrig att försvinna

Det där med mening med livet är väldigt olika för olika människor. Det har nog dels lite med personlighet hur mycket sökare man är eller om man är mer "här och nu"-människa, men också vad som händer längs vägen i ens liv.

Jag har varit deprimerad så många år att jag tror att vissa saker kommer aldrig att bli som om jag aldrig varit deprimerad. Meningen med livet är en del av det. När jag var ung, och även under lång tid av min depression funderade jag mycket på vad meningen var med livet och trodde att det är den som gör att jag fortsätter att leva eller inte (och jag kom ju fram till då att det inte fanns något specifikt som kunde sägas vara meningen med livet). Jag kunde ibland bli helt uppslukad av den där meningen med livet, läste en massa filosofi, om olika religioner och bara andras åsikter, för att jag antingen skulle hitta den där meningen eller att jag skulle konstatera att den faktiskt inte fanns. Mitt liv hängde ju liksom på den där meningen. För om det inte finns någon mening med livet så kan jag ju lika gärna dö nu, istället för sedan?

Men jag letar inte längre. Och det är helt okej det med. Jag hittade däremot ut ur min depression, utan att hitta meningen med livet. Döden är alltid ett närvarande alternativ i mitt liv, men det går att lära sig att leva med. Jag förstår precis vad du menar med att livet är meningslöst även i de bra stunderna, men det går att leva med den insikten också. Jag har lärt mig att leva med att den känslan nog alltid kommer att vara närvarande i mitt liv, den kommer nog som du säger inte att försvinna. Jag hann gå alldeles för långt i min dödslängtan under de 15 år jag bara väntade på den dagen allt skulle ta slut, så den insikten går liksom inte att spola tillbaka.

Men accepterar du att livet är något som bara är, utan att det nödvändigtvis finns en inneboende mening i det, så ger det mindre oro över att du inte hittar den där meningen eller att du inte kan värdera den meningen till att vara större än det lidande du upplever. Med den acceptansen har jag ett friare liv idag. Även en dag som idag, när jag har sovit halva dagen och har haft tokjobbig ångest hela dagen och inte vet vad jag ska göra, slipper jag åtminstone förväntan och besvikelsen över att svaret på frågan om meningen med livet inte gav mig någon hjälp.

 

[Lyan]

Det där med mening med livet är väldigt olika för olika människor. Det har nog dels lite med personlighet hur mycket sökare man är eller om man är mer "här och nu"-människa, men också vad som händer längs vägen i ens liv.

Jag har varit deprimerad så många år att jag tror att vissa saker kommer aldrig att bli som om jag aldrig varit deprimerad. Meningen med livet är en del av det. När jag var ung, och även under lång tid av min depression funderade jag mycket på vad meningen var med livet och trodde att det är den som gör att jag fortsätter att leva eller inte (och jag kom ju fram till då att det inte fanns något specifikt som kunde sägas vara meningen med livet). Jag kunde ibland bli helt uppslukad av den där meningen med livet, läste en massa filosofi, om olika religioner och bara andras åsikter, för att jag antingen skulle hitta den där meningen eller att jag skulle konstatera att den faktiskt inte fanns. Mitt liv hängde ju liksom på den där meningen. För om det inte finns någon mening med livet så kan jag ju lika gärna dö nu, istället för sedan?

Men jag letar inte längre. Och det är helt okej det med. Jag hittade däremot ut ur min depression, utan att hitta meningen med livet. Döden är alltid ett närvarande alternativ i mitt liv, men det går att lära sig att leva med. Jag förstår precis vad du menar med att livet är meningslöst även i de bra stunderna, men det går att leva med den insikten också. Jag har lärt mig att leva med att den känslan nog alltid kommer att vara närvarande i mitt liv, den kommer nog som du säger inte att försvinna. Jag hann gå alldeles för långt i min dödslängtan under de 15 år jag bara väntade på den dagen allt skulle ta slut, så den insikten går liksom inte att spola tillbaka.

Men accepterar du att livet är något som bara är, utan att det nödvändigtvis finns en inneboende mening i det, så ger det mindre oro över att du inte hittar den där meningen eller att du inte kan värdera den meningen till att vara större än det lidande du upplever. Med den acceptansen har jag ett friare liv idag. Även en dag som idag, när jag har sovit halva dagen och har haft tokjobbig ångest hela dagen och inte vet vad jag ska göra, slipper jag åtminstone förväntan och besvikelsen över att svaret på frågan om meningen med livet inte gav mig någon hjälp.

Skönt att du mår bättre.

Jag försöker att tänka så och de perioderna när jag mår bättre så funkar det relativt bra. Men jag har ändå ingen motivation eller glädje i något jag gör och jag klarar inte minsta lilla krav. Allting måste jag tvinga mig till att göra. Innan fann jag glädje i djuren men det gör jag inte längre, inte ens de perioder när jag mår bra. Och depressionerna blir jobbigare och jobbigare att ta sig igenom

 

[Lyan]

Förlåt att jag inte skriver så bra. Har inte ätit eller druckit idag så jag är rätt borta

 

[tuaphua]

Stor kram till dig Lyan!
Även om det inte känns så nu och du inte hittat vad som kan hjälpa dig än så kan det finnas något du inte provat. Och det kan uppfinnas nya saker.

Jag har värk som är väldigt svår och som gör att jag knappt sover. I mina sämre perioder har jag känt som du.
Och jag har gått upp och ner i mer än 20 år. Nu verkar vi hittat en del saker som hjälper mig. Och jag hoppas vetenskapen kommer på fler allt eftersom.

När man mår som du tror jag det är jätteviktigt med rätt sorts terapi.
Jag tror verkligen det skulle kunna hjälpa dig hantera livet så svängningarna iaf minskas lite. Även om det kanske inte blir helt bra.

Sen tror jag också att många skulle sakna dig väldigt om du inte fanns.

Du har ju haft mycket riktigt svåra saker som hänt nu på kort tid. Det hade kunnat få tom någon som inte innan mådde dåligt att krascha.
Så att du känner dig på botten nu är inte alls konstigt.

Tänker på dig och önskar dig lättare tider framöver.

 

[Lyan]

Jag vill inte leva mer

 

[Alos]

Finns det någon du kan ringa som kan vara hos dig?

Eller kan du sova?

 

[tuaphua]

Jag vill inte leva mer

Kan du ringa någon kompis eller familj?

 

[Lyan]

Jag klarar inte att prata med någon

 

[Smulu]

Jag vill inte leva mer

Jag vill du ska få må bra!
Skulle sakna dina inlägg om de försvann.

Ta ett ögonblick i taget, det räcker.
Börja med att hämta en gosig filt/ tröja så du inte fryser.

Ser framemot att läsa mer från dej.
Om marsvinen och om ditt kämpande med ditt mående. Skit trist du mår så som du gör just nu, men du ska veta att du är värd vänskap och kärlek. Hoppas du får må bättre i morgon och ännu bättre i övermorgon.

 

[tuaphua]

Jag klarar inte att prata med någon

Kan du messa någon och säga att du inte orkar prata men behöver stöd nu? Och berätta att du mår sämre.

 

[vallhund]

Jag klarar inte att prata med någon

Vi finns, fortsätt skriva!

 

[sorbifolia]

Tänker på dig @Lyan

Tror att du verkligen skulle behöva prata med någon efter allt som hänt den senaste tiden. Det är inte alls konstigt att du inte mår bra just nu, hoppast verkligen att du kan få hjälp att hantera sorgen så att du mår bättre.

 

[Lipperta]

Fy vad jobbigt Lyan, jag tänker på dig mycket

Någon att prata med skulle nog göra väldigt gott, jag har ingen riktig koll men det finns väl hjälplinjer man kan ringa om man mår dåligt, chatter finns också om det är jobbigt att ringa, har sett ''reklam'' för dom på engelska men vet inte om det finns på svenska.

Stora kramar, hoppas du får sova bra

 

[Lyan]

Lyckades somna till slut men fy fan vad hemskt det var att behöva vakna igen

Hon som jag skulle prata med är tillbaka från sin sjukskrivning så jag ska dit i veckan men jag känner mig inte alls trygg med att prata med henne.

Tack för att ni skriver Förlåt för att jag svarar så dåligt. Jag är helt borta i huvudet

 

[tuaphua]

Lyckades somna till slut men fy fan vad hemskt det var att behöva vakna igen

Hon som jag skulle prata med är tillbaka från sin sjukskrivning så jag ska dit i veckan men jag känner mig inte alls trygg med att prata med henne.

Tack för att ni skriver Förlåt för att jag svarar så dåligt. Jag är helt borta i huvudet

Bi förstår att du har det jättetufft. Så du behöver inte ursäkta dig.
Lämna gärna en bokstav eller en smiley då och då när du orkar. Då vet vi att du finns kvar och kan svara dig utan att du behöver skriva en massa.

Hoppas du vågar försöka prata med den du har. Jag tror man går under om man ska bära sånt här själv.

 

[Thaliaste]

Lyckades somna till slut men fy fan vad hemskt det var att behöva vakna igen

Hon som jag skulle prata med är tillbaka från sin sjukskrivning så jag ska dit i veckan men jag känner mig inte alls trygg med att prata med henne.

Tack för att ni skriver Förlåt för att jag svarar så dåligt. Jag är helt borta i huvudet

Du har ingen skyldighet att svara oss på något visst sätt. Jag är glad om jag ser några livstecken från dig då och då. Jag förstår också att du inte orkar skriva alltid. Det är ju fullt förståeligt, vi vet ju att du mår dåligt. Jag loggar själv inte in så ofta här längre, jag orkar inte. Det är inget du behöver skämmas för eller be om ursäkt för. Sen hoppas jag att du känner dig själv tillräckligt bra för att använda din energi klokt. Om det tar mer energi än det ger dig att svara på våra inlägg här, så ska du skippa det och använda din energi till annat. Men om det ger dig positivt att läsa och skriva här så kan det vara värt att bara skriva bara något litet så kan de som är här svara och lyssna och försöka peppa. Men du behöver inte svara på allt om du inte orkar.

Skönt att du mår bättre.

Jag försöker att tänka så och de perioderna när jag mår bättre så funkar det relativt bra. Men jag har ändå ingen motivation eller glädje i något jag gör och jag klarar inte minsta lilla krav. Allting måste jag tvinga mig till att göra. Innan fann jag glädje i djuren men det gör jag inte längre, inte ens de perioder när jag mår bra. Och depressionerna blir jobbigare och jobbigare att ta sig igenom

Det är bättre de senare åren överlag ja. Men just nu är det inte bättre, för just nu är jag nere i en dipp precis som du. Just nu vill jag inte leva.

Men jag hoppas på att jag ska kunna använda min kunskap om att surfa mig igenom livets toppar och dalar. Även denna gång, även om det denna gång känns värre än på länge. Det är det jag har lärt mig under alla mina år med depression tidigare, och jag hoppas att du också ska lära dig det. Jag kan tyvärr inte göra någonting alls för att hjälpa dig, så det enda jag vill säga till dig är att det finns gott hopp om att du också ska kunna lära dig det så att livet faktiskt blir mer uthärdligt. Jag hoppas att du hittar någon vettig person att prata med som kan hjälpa dig på vägen.

 

[Lyan]

Gissar att jag mår bättre om jag börjar med abilify igen men vet inte ens om jag vill må bättre. Vet inte vad som är bäst eller värst, att vara deppig på riktigt eller att vara hög på mediciner så allt ser bra ut på utsidan