Lyans nya tråd!

[Lyan]

Jag har panik. Har inte kunnat cykla på tre dagar och knäet gör bara mer och mer ont så lär inte kunna cykla de närmaste dagarna heller och jag har ätit alldeles för mycket. Mår riktigt dåligt och gråter massor. Orkar inte göra någonting och kan inte se något positivt alls. Borde vara glad över att Tova och ungarna mår bra men jag känner bara panik för att jag nu har ännu fler djur att ta hand om

 

[Lyan]

Mormor och min vän "tjatar" om att jag måste ha hjälp men det finns ju ingen hjälp att få

 

[sorbifolia]

Mormor och min vän "tjatar" om att jag måste ha hjälp men det finns ju ingen hjälp att få

Jo, det gör det, om du vågar försöka låta någon hjälpa dig... De bryr sig om dig och det gör vi med.

 

[Lyan]

Det är bara jag själv som kan hjälpa mig. Och jag kan inte

 

[sorbifolia]

Det är bara jag själv som kan hjälpa mig. Och jag kan inte

Vem har sagt så?

 

[Lyan]

Vem har sagt så?

Jag och många andra. Så länge jag inte vill kämpa så finns det ingen som kan hjälpa

 

[EmmaBovary]

Det är bara jag själv som kan hjälpa mig. Och jag kan inte

Fast du kan ju få hjälp att hantera dig själv, till viss del såklart. Men jag förstår hur du menar. Sedan kanske det inte var helt lyckat med att sluta med den där medicinen, med facit i hand? Kanske behöver du något tillägg i forma av en annan medicin, om du inte vill ha den på grund av biverkningarna?

 

[Lyan]

Fast du kan ju få hjälp att hantera dig själv, till viss del såklart. Men jag förstår hur du menar. Sedan kanske det inte var helt lyckat med att sluta med den där medicinen, med facit i hand? Kanske behöver du något tillägg i forma av en annan medicin, om du inte vill ha den på grund av biverkningarna?

Jag har redan haft sådan hjälp. Det gick till en viss gräns och sedan var det stopp och började gå bakåt istället.

Det var lika illa med abilify, bara på ett annat sätt. Kanske kan jag prova den igen i framtiden men nu vågar jag inte. Andra mediciner finns i princip inte för jag har provat nästan allt

 

[EmmaBovary]

Jag har redan haft sådan hjälp. Det gick till en viss gräns och sedan var det stopp och började gå bakåt istället.

Det var lika illa med abilify, bara på ett annat sätt. Kanske kan jag prova den igen i framtiden men nu vågar jag inte. Andra mediciner finns i princip inte för jag har provat nästan allt

Fast det behöver ju inte behöva att det behöver innebära att det går bakåt för alltid, nästa gång du får sådan hjälp kanske det går ett litet steg framåt till något mer uthärdligt. Och sedan tror jag att det vore bra om du hade en dialog gällande Abilify och andra mediciner, jag vet att din gamla läkare lät dig hållas lite med det där själv (väl?) men det låter ju lite onödigt turbulent nu. Det kanske inte skulle behöva vara riktigt så illa som det är nu

 

[Lyan]

Fast det behöver ju inte behöva att det behöver innebära att det går bakåt för alltid, nästa gång du får sådan hjälp kanske det går ett litet steg framåt till något mer uthärdligt. Och sedan tror jag att det vore bra om du hade en dialog gällande Abilify och andra mediciner, jag vet att din gamla läkare lät dig hållas lite med det där själv (väl?) men det låter ju lite onödigt turbulent nu. Det kanske inte skulle behöva vara riktigt så illa som det är nu

Mitt huvud är så förstört att jag kommer aldrig att kunna ändra mitt tankesätt. Det är för sent för det.
Det var helt ohållbart så som jag mådde med abilify, annars hade jag väntat till läkaren ringde men han ska inte ringa än på någon vecka. Visserligen är det ohållbart nu också men även om jag är så ledsen och deprimerad så har ångesten minskat. Så jag får välja mellan pest eller kolera

 

[sorbifolia]

Mitt huvud är så förstört att jag kommer aldrig att kunna ändra mitt tankesätt. Det är för sent för det.
Det var helt ohållbart så som jag mådde med abilify, annars hade jag väntat till läkaren ringde men han ska inte ringa än på någon vecka. Visserligen är det ohållbart nu också men även om jag är så ledsen och deprimerad så har ångesten minskat. Så jag får välja mellan pest eller kolera

Jag tror inte att du är förstörd för alltid. Önskar verkligen att du ska få hitta någon som kan hjälpa dig...

 

[Sezziyanen]

Mitt huvud är så förstört att jag kommer aldrig att kunna ändra mitt tankesätt. Det är för sent för det.

Jag har läst i tråden av och till men inte känt att jag kan komma med några tillräckligt bra råd. Det enda jag kan tillföra här känner jag är att säga att jag vet att personer kan ändra sitt tankesätt. Att jag själv känner personer som varit helt övertygade om att de aldrig skulle kunna ha ett riktigt jobb, aldrig tex befinna sig en hel dag på ett kontor och interagera med andra människor på det sättet, inte veta hur de skulle kunna klara av kassan på ICA - för att nämna några saker. Personer som idag gör detta, och har gjort det i många år. Ja, det tog tid och de kan fortfarande ha svårigheter eller jobbiga perioder, men de fungerar som "vanligt" mer eller mindre i de situationer de var övertygade om ALDRIG skulle fungera.

Vet inte vad jag tycker jag kan tillföra riktigt mer än detta. Det som behövs är nog olika för alla människor, särskilt eftersom allas hjärnor fungerar olika och kanske kräver olika hjälp för att hantera de svåraste problemen. Jag ville väl bara ge iaf ett litet exempel på vad som faktiskt kan vara möjligt, det är inget jag bara har läst - det är något jag direkt vet. Du kanske känner att "jag är inte dom, det kan inte gå för mig". Det enda jag kan svara på det är att dessa människor också tänkte exakt den tanken.

 

[tuaphua]

Mitt huvud är så förstört att jag kommer aldrig att kunna ändra mitt tankesätt. Det är för sent för det.
Det var helt ohållbart så som jag mådde med abilify, annars hade jag väntat till läkaren ringde men han ska inte ringa än på någon vecka. Visserligen är det ohållbart nu också men även om jag är så ledsen och deprimerad så har ångesten minskat. Så jag får välja mellan pest eller kolera

Jag tror absolut du kan ändra tankesätt!
Men inte på egen hand.

Jag trodde att jag själv inte skulle kunna må ens drägligt. Jag såg inget hopp och orkade inte mer.
Med terapi mår jag idag och sen ett gäng år riktigt bra.
Det var även läkare som sa till mig att jag var ett hopplöst fall.
Så trots sånt kan man bli betydligt bättre!

 

[vallhund]

Jag och många andra. Så länge jag inte vill kämpa så finns det ingen som kan hjälpa

Du kämpar ju varje dag, på sitt sätt. Sso kanske du kan hitta motivationen att ta tag i ditt mående med hjälp av psykoterapi igen.

 

[Lyan]

För att må bättre så måste man vilja

 

[Lyan]

Har iallafall äntligen lyckats att ha redat ut håret som nästan började bli dreads och tvättat det. Alltid något. Har cyklat lite också. Tror inte att det är själva knäet som är skadat utan smärtan håller sig precis där jag har en stor ven bredvid knäet och där är knöligt. Funderar nästan på om det kan vara en blodpropp

 

[sorbifolia]

Har iallafall äntligen lyckats att ha redat ut håret som nästan började bli dreads och tvättat det. Alltid något. Har cyklat lite också. Tror inte att det är själva knäet som är skadat utan smärtan håller sig precis där jag har en stor ven bredvid knäet och där är knöligt. Funderar nästan på om det kan vara en blodpropp

Fråga din syster om hon vill titta på knäet? Blodpropp är ju inte bra!

Men skönt att du orkat göra litegrann i dag i alla fall.

 

[Lyan]

Får se om jag orkar be henne titta på det. Jag hoppas på att det är en blodpropp och att den lossnar och täpper till någonstans så att jag dör

 

[BornAgain]

Inget konstruktivt eller så, bara en personlig reflexion: den @Lyan som är på Buke, hon är så himla värd...rolig, kunnig, omtänksam och öppen (och bara för att man har en massa bra egenskaper, måste man inte alltid "leva upp" till dem). Jag önskar att jag kunde använda telepati och dela med mig tillbaka till dig av det jag ser i dina inlägg. *Kram*

 

[Lyan]

Nu vet mormor precis allt. Min syster hade redan bett henne att hålla koll på min vikt eftersom mormor är den som träffar mig mest