Sv: Vårmammor 2010 & Co del 17! 
Nu är jag irriterad på mamma...
Jag har sedan jag blev själv med H varit någon som haft ärvda möbler och varit ett förvaringsställe eftersom jag haft flera oanvända rum.
Nu har ju sambon tagit hit en del saker och vi har köpt en en del nya, och jag är trött på att "ta över" grejer som inte andra vill ha längre. Jag vill köpa egna, oavsett om de är nya eller om jag hittat dem på loppis.
Nu kom mamma med hyllor som hon fick av min kusin när hon flyttade. För de kan ju H ha i sitt nya rum!!!! Den ena sa jag blankt nej till, de andra sa jag att jag får se. Hon är inte van vid att jag säger nej (då är det sambon som bestämt
) och säger "då slänger jag väl den på elden då"
Ursäkta men jag har inte bett henne släpa hit dom, tycker hon att de är så snygga kan hon ju behålla dem själv
Och sen försöka ge mig dåligt samvete med dumma kommentaren dessutom..
Samma sak var det med ett köksbord som min systers sambon gjort. Han är möblersnickare och gjorde det som ett av sina skolarbeten. När de köpte nytt var det ett jävla (ursäkta) tjat att varför vill du inte ha det ? från mammas sida. jag sa som det var att det var för stort för mitt kök och för ljust. Jag är trött på naturfärgad furu för tillfället. Hon kunde ju inte förstå det, syrran och sambon skulle sälja det på blocket annars och det var ju SÅ SYND när han gjort det själv. Fortfarande idag kan det komma kommentarer om detta bord särskilt nu när vi har ett matrum och inte äter i köket längre.
- "Tänk så bra det varit med bordet nu...."
Men ta det själv då för h-e! Om han gjort det själv och vill sälja det så är det väl hans val, inte ska jag behöva ta det bara för att min mamma tycker det är synd. Det är ju så märkvärdigt med en svärson som är möbelsnickare och är en av cheferna hos en välkänd möbeltillverkare.
Jo jag är irriterad just nu, och varje gång jag säger emot så kommer kommentaren
-Har du inget att säga till om, bestämmer D (min sambo) allt?
Det är ju det jag gör, det är bara det att jag inte håller med henne och då måste det vara sambons fel. Tidigare har jag inte sagt emot henne vilket händer oftare nu...
Ursäkta gnället, jag uppskattar mycket hos mina föräldrar och de ställer alltid upp som barnvakt men jag måste väl ändå få säga vad jag tycker om saker ändå?
